’Leader to dji…leader ti dji…you can take off…’
Jag hoppas på att kunna visa lite filmer och bilder i från luften i framtiden. Nu ska jag lära mig att flyga innan maskinen är kvaddad. OM jag har roligt på jobbet? Om du bara visste!!!
Bilden är från en av våra kanotturer i Karatsområdet för några år sedan.
Personligen så uppskattade jag verkligen detta möte. Hur ofta får man chansen att sitta ner och verkligen samtala med våra förtroendevalda? Samtal mellan människor. Miljöpartiets representanter i Jokkmokk gör ett bra jobb med att föra fram situationen i en kommun som Jokkmokk. Om jag skall önska någonting så är det att detta arbetet görs av alla våra lokala partier i glesbygden.
Under eftermiddagen fortsatte Stina och jag att koka kaffe och denna gång med journalisterna Klas och Tigran. Nu blev det fokus på det utvidgade skjutfältet i Pärlälvsområdet samt den pågående stora militära övningen ACE. Även här han vi prata lite om skogsbruket, vattenkraften mineralprospektering och besöksnäringens betydelse för svensk ekonomi.
Oavsett om detta ger konkreta resultat eller inte så är det en skön känsla att veta att jag har iallafall gjort vad jag har kunnat. Iallafall försökt att få komma till tals och påverka en samhällsutveckling mot någonting som jag tror är rätt riktning.
De har älskat detta livet. Annars skulle de inte gett allt i alla olika situationer. Svansarna har viftat och snurrat. Öronens spelande som tydligt visat att de vill vara med. Deras glada hälsningsyl om morgonen när man kommer ut till dem. Sedan går åren. De blir äldre, någon kanske skadar sig eller blir sjuk. Då måste vi fatta dessa tunga makabra beslut. Helt klart tunga beslut.
Denna sommar ser också bra ut med några guidade veckoturer med kanot i Pärlälvsområdet, två guidade veckovandringar i fjällen och klassikern, Singel i Salto. Sen vet vi av erfarenhet att det alltid dyker upp ytterligare guideuppdrag.
Som entreprenör har vi ingen fast månadslön. Det är en osäkerhet att egentligen aldrig veta vad som skall hända. Det är också en frihet att själv kunna bestämma hur vi vill ha det. Att kunna konstatera att nu är vi i det närmaste i hamn för ännu ett år framåt känns alltid skönt.
Kajakerna har under många år varit den farkost som jag valt. Numera är solokanadensarna det självklara valet. Hunden får plats utan minsta problem och man kan både fiska och fotografera smidigt från den. Kanadensare är dock inte lika snabbt att färdas med som med en kajak. Däremot så blir själva resan det egentliga målet med färden. Med kajaken tenderar slutpunkten att bli målet. Iallafall för mig. Så jag kan nog säga att jag åter hittat hem till min kanadensare.
