Visar inlägg för:
Författare: Matti

Tyska gäster är på plats i Jokkmokk

Tyska gäster är på plats i Jokkmokk

Tyska-chartergäster-hundspann-jokkmokk-3
Xara och Unna.
Idag har säsongen satt igång med våra chartergrupper. Det är gäster från en tysk researrangör som vi samarbetat med sedan år 2000. Första säsongen kom endast några få gäster vid ett par tillfällen. Nu droppar de in i betydligt större grupper och i princip varje helg under januari till slutet av mars. Vi kör gissningsvis 80% av gästerna med hundspann så under en säsong blir det ett par hundra gäster.

Våra kortaste turer som vi erbjuder är tre timmar. Vi har valt bort i princip alla kortare då vi faktiskt inte hinner träffa gästerna. Vi vill få tid till att berätta och förmedla någonting. Det kan handla om hur livet på Polcirkeln är, allt möjligt om hundarna, naturen, politik såväl i Sverige som lokalt och så vidare. Dessutom så är det i princip lika mycket arbete för oss att ställa i ordning för en entimmes eller en tretimmarstur.

För vår egen del är detta ganska roliga jobb då vi kör ihop med andra hundspannskollegor från byn. Vi skulle aldrig klara detta själva utan är beroende av hjälp. Det är också roligt att få dela med sig till gästerna av någonting som vi själva brinner för. Då menar jag såväl hundspannskörning som livet på Polcirkeln i allmänhet. Hundarna är förstås förtjusta i alla människor som de får träffa. Att detta dessutom genererar levebröd för vår del och gästnätter i Jokkmokk med allt vad det innebär är ju bara perfekt!

Tyska-chartergäster-hundspann-jokkmokk-1
Stina med sitt hundspann för dagen.

Tyska-chartergäster-hundspann-jokkmokk-2
Öppen eld är vardag för oss i norr. I mer befolkade områden är det strängt reglerat och inget man helt enkelt kan göra.

Tyska-chartergäster-hundspann-jokkmokk-4
Startklara hundar håller koll på oss för att se när vi behagar göra oss klara.

Spårprepareringen fortsätter

Spårprepareringen fortsätter

Spårprepparering-december-5
Juha och Stina påväg mot en koja några mil från keneln.
Så här års arbetar vi febrilt med att få upp våra spårsystem. Vissa år har vi problem med för lite snö. I år har vi definitivt inte det problemet. Nu de senaste dagarna skottar vi gården dagligen och skotrarna går i ett. Det har blåst och vräkt ner snö. Alla spår som var uppkörda försvinner. På sjöarna trycker det upp ovanivatten. Febrilt får vi hålla igång för att allt skall fungera.

Våra spårsystem går ihop med en grannkennels 15 km västerut i byn Purkijaure. Vi samarbetar om en del spår med våra vänner Karin och Juha. Det både underlättar och är roligare när man kan hjälpas åt. Framförallt när vi skall korsa sjön Purkijaure som är en lite lurig är det bra att vara fler.

Hemma ligger en av mina bättre ledarhundar med lindat ben. Han har en riktigt rejäl spricka i vid handleden. Rambo är närmare 10 år och han är utan tvekan borta en bra bit in i denna säsong. Det sorgliga är att han kanske aldrig kommer tillbaks och kan följa mig på långtur igen. Rambo är en av mina i särklass bästa fjäll ledare när det gäller att gå i ospårad terräng. Nu håller vi tummarna och gör allt vi kan. Jag önskar verkligen att han kan följa mig på färd över de öppna vidderna igen.

Den egna kroppen är öm och sliten. Dels skottar vi snö med snöslunga men det är även en hel del som skall handskottas i hundgårdarna. Skoterkörningen och uppsättning av tältcamper har inte heller varit skonsamt. På detta skall man lägga att hundarna skall tränas. Vi har kört minst ett och ibland upp till tre spann per dag. På ett sätt är det skönt att känna hur kroppen är sliten av fysiskt arbete. Sömnproblem existerar inte i min värld. Lägger jag mig ner så loggar jag ut i samma ögonblick vilket inte är en självklarhet för alla människor idag.

Spårprepparering-december-4
Solen orkar sig ibland upp över horisonten.

Spårprepparering-december-1
Vi har riktigt mycket älg i området just nu. Denna mäktiga tjur räknade jag till uppemot tjugo taggar.

Spårprepparering-december-3
Missar man spåret så sjunker även den bästa skotern ibland.

Spårprepparering-december-6
Mörker bärgning av Juhas havererade skoter.

Spårprepparering-december-2
Det lilla kan vara otroligt vackert. Här frostkristaller vid en liten bäck.

Gallok en delseger för glesbygden

Gallok en delseger för glesbygden

Kokkaffe-luleälven-1
Med rent vatten i älven kan vi fortsätta att koka kaffe under våra fisketurer.
Länsstyrelsen har under veckan kommit med sitt yttrande angående gruvetablering i Gallok. Deras samlade bedömning blev för andra gången ett nej. Ett nej byggt på fakta, juridik och fritt från tyckande. Ett yttrande som är väl genomarbetat och har valsats fram och åter ett antal gånger.

Nu skall Gallok-ärendet åter upp på regeringens bord för beslut. Enligt några väl insatta personer så är detta yttrandet ingenting som regeringen kan bortse ifrån. Om regeringen mot förmodan skulle säga ja så är det endast igenom ett politiskt fulspel bakom kulisserna. Baseras beslutet på den fakta som Länsstyrelsens yttrande bygger på så kommer det att bli nej! Helt klart en delseger för stridigheterna runt Gallok.

Vad som är tråkigt är vårt kommunalråds och flera lokalpolitikers negativa inställning om att detta är typ Jokkmokks sista chans. De styr en kommun som ligger i topp i Sverige när det gäller hur många entrepenörer vi har per invånare. Vi är en inlandskommun som inte längre går käpprätt nedåt utan befolkningsutflyttningen har planat ut och vi håller faktiskt på att vända trenden. Jokkmokk är en framtidskommun utan tvekan och den politiska ledningen måste omgående ta tag i sin attityd och backa upp oss framåtsträvande företagare och medborgare. Backa upp oss med en attityd som andas framtidstro och fighting spirit! Man måste sluta att sätta sitt hopp till ett utländskt Beowulf Mining som inte sköter sig på ett seriöst sätt. Ett företag som inte respekterar lokalbefolkningen utan endast säger ’What local people?’ eller som då de säger till renskötarna att ’Ni har flyttat på er förr och kommer att få flytta på er igen!’. Jag förstår inte hur man som folkvald politiker kan välja att lyssna på ett sådana företagsledare? Jag litar mycket mer, och hellre på lokala entrepenörers kraft vilket även våra förtroendevalda borde göra.

Personligen så känns det som en tung börda har lättat från mina axlar. Jag är så innerligt glad och hoppfull inför framtiden. Äntligen känns det som att vi törs satsa lite hårdare på några fler företagsideer som vi länge klurat på. Vi kan även i fortsättningen koka kaffe på vatten från Luleälven och äta fisken. Länsstyrelsens yttrande är en delseger för framtidens människor!

Tack alla kloka Länsstyrelsetjänstemän. Tack alla journalister som belyst situationen utifrån fakta. Tack alla politiker som kämpat. Tack alla organisationer och föreningar som kämpat. Tack alla renskötare som slagits för era rättigheter. Tack alla aktivister och miljökämpar som visade att vi måste ställa oss upp för att göra vår röst hörd. Tack alla sköna människor som jag fått lära känna . Det har varit en ära att stå sida vid sida i med er i denna denna kamp. Jag vill också tacka alla gruvivrare som sporrat och utan er skulle denna kamp aldrig blivit så lyckosam som den har blivit! Nu tar vi nya tag gemensamt och visar att Jokkmokk verkligen inte behöver en gruva!

Minerallagen_1
Att det ska ta sån tid för en del att förstå detta…

Snö, snö och snö

Snö, snö och snö

Snö-1
Häromdagen ute i finvädret och trampade spår med skotrarna. Spår som nu är puts väck…
Under de senaste veckan har vi konstant brottats med snön. Vi har trampat träningsspår och de leder vi färdas efter. Isarna är lite si så där då de är täckta med snö. Man ser inte om det finns hål eller inte. Ett som är säkert är iallafall att det finns vatten på sjöarna, så kallat ovanivatten.

Idag har man tydligen klass 2 varning här i norr. Helt klart snöar det och drevar samtidigt. Vi har inte en chans att skotta upp gården utan har stångat oss ut igenom snön med vår Landcruiser. Väl uppe på byn inhandlade vi ett stycke ny snöslunga hos Kvikk i Jokkmokk. Så nu säljer vi den gamla maskinen som faktiskt ännu går riktigt bra. Varför gör man inte sånt här på sommaren?

Just nu sitter jag inne med en kaffemugg och konstaterar att alla våra träningsslingor är borta. Vi har dessutom en av våra spårsladdar lämnade i skogen då vi inte vågade dra hem den igenom allt vatten på isen häromdagen. Imorgon efter att gården är skottad väntar troligast en fulldag i skogen med skotrar och spadar. Jag tvivlar nämligen starkt på att vi kommer att klara allt vatten och lössnö utan att fastna en endaste gång.

Att kalla detta för snökaos känns lite överdrivet. Däremot så är det lite kärvt med allt jobb som det medför. Just nu har vi tur att vi inte är inne i säsong med gäster som bokat olika turer. Det är bara att fixa en kopp kaffe eller te till och njuta vidare av stugvärmen och det jobb som skall göras vid datorn.

Snö-2
Det är inte första gången och knappast sista gången. Så är livet när man är ute tidigt på säsongen utanför uppkörda leder.

Snö-3
Fullt ös med den nya snöslungan. Det blev en lite dyrare Toro men kvalité brukar löna sig i längden.

Snö-4
Stina skottade på med ett konstant leende.

Samarbete med Klättermusen

Samarbete med Klättermusen

Klättermusen-1
Patrik (Enbom Outdoor) ekiperad i en av Klättermusens bommulsjackor.
Min relation med Klättermusen började för riktigt länge sedan. Min farmor, Sylvia, tyckte nämligen under slutet av 80-talet att jag behövde en rejäl anorak. Hon var i många lägen förespråkade naturmaterial och då föll valet ganska snabbt på en av Klättermusens ’gör det själv’ satser som då fanns. Efter en del tandgnissel, hårda ord och brutna synålar, var jag nu ekiperad med en snyggt rostbrun anorak, Klättermusen Nunatak, sydd i bomullstyget ventile. Detta blev mitt absoluta favoritplagg under många år och den följdes av ännu en ny då den första blev utsliten. Anoraken finns faktiskt kvar i någon låda i uthuset. Jag lovar er en bild av den när den kommer fram.

Klättermusen är inget företag som har lågprisprodukter. De inriktar sig i första hand på kvalité, funktion och ett miljöansvar. Ett par skalbyxor som jag har från Klättermusen (Klättermusens Freke) har följt mig i två vintersäsonger nu och har antagligen ännu ett par säsonger till framför sig. Dessa byxor bor jag i princip i under mer än halva året. De används dagligen på höstens träningsturer till vårvinterns sista slädhundsfärder. Vintern 2017 över 70 dagar non-stop utan att ens komma i närheten av en tvättmaskin. Jag kan bara konstatera att de håller. Självklart skall en byxa för 7500 Sek hålla så det är inte alls konstigt. Den stora vinsten ligger för miljön. Man slipper helt enkelt att producera x antal byxor (med icke miljövänligt tänk) i Kina som skall fraktas hit över till mig för att sedan snabbt slitas ut. Jag sparar tid och energi då jag slipper att söka efter nya byxor då de gamla är slut.

Varför skriver då jag så bra om Klättermusen kan man ju fråga sig. Jo, vi har inlett ett samarbete där vi köper produkterna till ett bra rabatterat pris så givetvis påverkar det att vi faktiskt har råd med dessa kläder. Vi är öppna för sådana dealar med företag som vi känner har ryggrad, skapar bra produkter eller står för något som vi uppskattar. Klättermusen har under senare tid ändrats lite på ägarsidan men jag hoppas och önskar att de håller sig kvar vid den gamla andan som de en gång hade då företaget grundades. Vi handlade Klättermusen redan innan denna deal blev aktuell (Klättermusen prylar juli 2016).

Det kommer att komma några produkttester på kläder och utrustning från Klättermusen i framtiden. Just nu känner jag att jag behöver slita lite mer på dessa innan jag ger något utlåtande. Vi har alltså inte förbundit oss att bara skriva positiva saker om dessa produkter så testerna kommer att spegla vad vi verkligen anser om prylarna som vanligt.

Klättermusen-2
En 60 liters Klättermusen Mjölner under en Sarekvandring sommaren 2017.

Klättermusen-3
Det finns tillfällen när priset på utrustningen inte spelar någon roll…