Valparna växer och frodas

Siberian_husky_valpar_2

Frågan är nu vilka skall vi behålla…

På vår kennel här hemma råder kaos. För tillfället har vi nog 12 löptikar och ett gäng blindgalna hanhundar. Det innebär att flera gånger per natt måste jag ut i hundgården och visa mig. Oftast är det inga problem men ibland får jag säga åt tikarna att de inte skall jucka på varandra eller be någon av hanhundarna att gå och lägga sig i kojan istället för att flåsandes stå vid nätet.

Valparna i de två kullarna som vi har växer och frodas. Åttan bor ute med sina sju småttingar. Hennes kull är vår E-kull. Arial bor ännu inne med sina fyra välgödda valpar. Hon får bo inne ett tag till främst pga platsbristen som löpperioden ställt till med. Det gör att golvet skuras säkert tio gånger per dag.

Inne har vi ju även våra tre border collies. Flippa är van valpar och hon är van att gå in som extramamma. Vad som däremot imponerar är att både Annie och Johnny är jättefina med valparna. De är ju själv bara dryga 4-5 månader och leker tokbrutalt med varandra. Med småvalparna i båda kullarna är de helt annorlunda. De är mjuka och lyhörda.

Hundlivet är så vardagligtligt för mig att jag ofta glömmer att skriva om detta i bloggen. Det är ingen märklighet att de skall avmaskas, att de börjar äta riktig mat, att de öppnar ögonen, att de börjar gå och så vidare. Det är en del av det naturliga. Ändå är det alltid väldigt kul o se hur de för första gången slickar på lite hundmat och hur de liksom tänder till och börjar försöka att dia i sig en uppblött torrkula. När de plötsligt upptäcker att det finns en värld utanför mammans mjölkbar och vingligt ger sig ut på upptäcktsfärder i sin närmiljö. Fast bäst är ändå när de är rutinerade slädhundar som jag kan lita på i vått och torrt. När vi gjort några säsonger ihop och vi börjar det riktiga teamworket. Då njuter jag som mest av att vara uppfödare, hundägare och hundspannsförare.

Siberian_husky_valpar_1

Siberian Husky är en social hundras som inte skall slåss och bråka. Äter de ihop utan att tjafsa så är det bra träning i att maten vaktar man inte, den äter man fort!


Siberian_husky_valpar_4

Johnny in action med valparna. Han biter så mjukt och försiktigt i dem.


Siberian_husky_valpar_3

Ännu en av E-valparna.


Siberian_husky_valpar_5

Attityd och energi är viktigt på arbetande Siberian Huskies.

Share
Posted in Border Collie, Destination Jokkmokk, Hundar, Hundavel, Hundspann, Hundträning, Jokkmokkguiderna, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Sommar, Torparliv, Valpar, Working_husky | Leave a comment

Klättermusenprylar

Klättermusen_1

Klättermusen är kända för bra kvalité och höga priser. 2900kr (Outdoorexperten) för en bra ryggsäck anser jag dock inte vara dyrt om man jämför med konkurrenterna.

Häromdagen droppade det in paket med massa prylar från Klättermusen. Vi har nämligen fattat ett beslut att hellre köpa få, bra och kanske dyra prylar. Vårt hus är trångt och det finns helt enkelt inte plats för allt för mycket grejer. Dessutom är det inte miljömässigt försvarbart att fortsätta med slit och slängtrenden även om prylarna man sliter ut blir billigare än de dyra.

Klättermusen Rind hette ett regnställ som Stina beställde. Just nu har även Klättermusen en sommarkampanj på dessa. Nu tog hon sitt snygga ställ och drog till fjälls på guidejobb så jag fick aldrig tid att titta mycket närmare på dessa. De var grymt lätta, genomtänkta och snygga.

Klättermusen Arvaker 60 liter är en ryggsäck som jag har spanat in ett tag. Den väger strax under 2 kg och har ett mycket genomtänkt bärsystem. Dock kräver den lite engagemang då den skall ställas in. Verkligen inget man gör för första gången på en parkering just innan man skall börja vandringen. Till denna köpte jag sidofickor och en vattentät innersäck. Det ger en vattentät säck på 72 liter och strax över 2 kg.

Under nästa sommar kan vi kanske återkomma med mer noggranna utlåtanden om dessa prylar. Vi har så mycket utrustning som vi kan skriva tester om men vi hinner inte riktigt med. En test i veckan av någonting vore ju inte fel eller vad vill just du läsa om på denna blogg?

Klättermusen_2

Många justeringsmöjligheter som man måste sätta sig in i.


Klättermusen_3

Klättermusen är känd för sina väl genomtänkta detaljer.

Share
Posted in Fjällvandring, Friluftsliv, Kläder, Livet i norr, Materialval, Utrustning | 2 Comments

Kvällskajaking

Kvällskajaking_3

Ett barns skatt…
Tankarna går till Dunderklumpen och vad som egentligen är viktigt. ‘Frihetens luft som blåser sakta, sakta…’
Har du sett Dunderklumpen vet du exakt vad jag pratar om!

I kväll tog Nicolas och jag kajakerna och drog ut på Purkijaure. Syrran med familj är nämligen där på en kanottur över natten. +25C när vi sjösatte kajakerna runt klockan 18. Solen stod högt på himlen ända fram emot 22 då vi gled hemåt. Nu är det definitivt sommar på riktigt i Lappland!

På en ö hittade vi en förnöjd, pannkaksstekande familj som slagit upp tält, badat, letat skatter, eldat och en massa mer. Det blev en snabbvisit med kaffe innan vi paddlade hemåt. Lite friluftsliv i vardagen som är så enkelt när man lever i glesbygden.

Kvällskajaking_1

Klockan 22.00 ovanför Polcirkeln… Solen vill liksom aldrig gå ner!


Kvällskajaking_2

Nicolas som är vår Workaway har bara en vecka kvar här uppe. Sen måste Stina och jag göra allt jobb själva igen.


Kvällskajaking_4

Kaffe… Själens gaspedal!

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Hälsa på, Jokkmokk, Kajak, Kanadensare, Kanot, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Midnattssol, Paddling, Polcirkel, Sommar, Swedish Lapland, Upplevelser | Leave a comment

Stora Sjöfallet och Laponia

Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_2

Laponias naturrum.

Idag skulle två kanoter köras upp till Saltoluokta fjällstation. Det är ett samarbete med Saltoluokta och Outdoor Lapland som gör att vi nu tillsammans erbjuder både kajaker och kanadensare för uthyrning från fjällstationen. Samverkan med andra företag är verkligen roligt när det sker mellan företag där det finns förtroende.

Vi besökte även Laponias Naturrum för första gången. Det var mycket intressant trots att jag i grunden tycker att det är ett knepigt sätt att använda våra skattepengar på. I vissa avseenden styrker det besöksnäringen men i andra avseenden är en hel del av naturvårdsverkets idéer direkt kontraproduktiva mot oss som försöker driva företag med egna satsade medel. På detta ämnet kan jag skriva en lång uppsats någon gång.

Vid Stora Sjöfallets fjällanläggning träffade vi ytterligare några kollegor och surrade om allt möjligt över några koppar kaffe. Sedan förra hösten är det ett nytt driftbolag med Thomas i spetsen. Det skall bli mycket intressant att se vad han och hans personal kommer att lyckas göra där uppe mitt bland fjällen och nationalparkerna. Nyrenoverade hotellrum, nyrenoverad restaurang och trevlig personla bådar ju för en god framtid. Vi håller tummarna för att deras hårda arbete ger resultat.

Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_3

Fjällemmel inne på naturrummet.


Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_5

Laponia finns uppbyggd som en 3D karta. I mitten av denna bild ser man Låddebakte skarpt längst in i Rapadalen. Känner ni igen er?


Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_1

Välkommen till Stora Sjöfallet! En anläggning som det troligtvis kommer att hända massor med i framtiden.


Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_4

Restaurangen i Stora Sjöfallet är ljus och trivsam.

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Fjäll, Hälsa på, Jokkmokkguiderna, Kanadensare, Kanot, Kungsleden, Lapland_canoe_central, Laponia, Lappland, Livet i norr, Muddus, Nationalpark, Natur, Saltoluokta, Sarek, Sommar, Stora Sjöfallet, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Turism | Leave a comment

Ally kanoternas vara eller icke vara

Ally_kanoter_montering_1

Hur man monterar kanoten är inte helt självklart…

Vi har sedan några år ett gäng Allykanoter. Vi köpte in ett parti från en filminspelning och sedan har vi egentligen endast mycket sporadiskt använt dem. Allykanoten är den typen av pryl som man tror att man kommer att använda. I verkligheten blir den för det mesta liggandes oanvänd.

Idag gjorde vi slag i saken och plockade fram alla delar på gården. Därefter började det stora modellbyggandet för vuxna. Det är verkligen tålamodsprövande att bygga den första av dem. Jag vill inte ens tänka mig att jag skulle göra detta långt in i skogen, ensam tillsammans med ett gäng mygg. Herre jiesses vilken pärs det kunde vart!

Nicolas och jag fick ihop en av dem och sedan dök även Patrik upp som på beställning. Tillsammans svor vi ihop ett par till av dem. Nu skall de tvättas upp och gås igenom så att allt är tipp topp. Några skall på uthyrning senare i höst men vi kommer antagligen sälja ett par av dem. Denna typ av kanot skall man nog egentligen inte använda till uthyrning då de är lätt att bryta sönder vid montering.

Ally_kanoter_montering_2

På youtube ser det betydligt enklare ut!


Ally_kanoter_montering_3

Efter ett par monteringar går det bättre och bättre.


Ally_kanoter_montering_4

Johnny.

Share
Posted in Arbete, Friluftsliv, Jokkmokkguiderna, Kanadensare, Kanot, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Paddling, Sommar, Utrustning | 1 Comment

Singel i salto 2016

Singel_i_salto_2016_5

Kollegan Janne stegar ner mot skogsgränsen.

Singel i Salto 2016 blev åter en trevlig arbetsvecka för mig. Det är inte första året jag bor på Saltoluokta fjällstation, gör trevliga dagsturer, äter gott och jobbar med roliga kollegor. Det är inte heller någon nyhet att gästerna är roliga och trevliga. Kokkaffet på fjället, myggen, solnedgångarna och allt annat.

Vad som slår mig ofta är att det finns en enorm samlad kunskap och livserfarenhet om allt möjligt i en grupp som denna. Fjällväxter, medicin, politik, vård, ekonomi, båtmotorer, musik och ja till och med grisuppfödning! Massor av livserfarenhet. Så är det egentligen med alla grupperingar av människor. Lyssnar man så ser man att gruppen består av en massa intressanta människor.

För övrigt så är livet i fjällen mitt hem. Jag känner mig minst lika hemma vid en kaffeeld ovan trädgränsen som hemma på torpet i Jokkmokk. Vidderna och de stora sköna områdena som vi har här i Jokkmokksområdet ger mig så mycket livskvalité. Att få berätta om livet här i norr, naturen, människorna är verkligen en givande tillvaro som jag dessutom har förmånen att ha som försörjning.

Denna vecka var nytillskottet Annie med mig och Flippa. Hon sköter sig allt bättre och kommer säkrare påp inkallning. Med tanke på att detta var hennes första lägre tur med en stor grupp så måste hon få godkänt. Hon stal inte ens en macka från någon av gruppdeltagarna. Självklart så var Flippa med och visade hur saker skall gå till.

Singel_i_salto_2016_2

Lemmelkaffe som kokas… Vad annars?


Singel_i_salto_2016_1

Hönsbär.


Singel_i_salto_2016_3

Midnattssol, ljusa nätter och fantastiska ljusspel över fjälldalarna och sjöarna här i norr.


Singel_i_salto_2016_4

Annie lär sig att koppla av.

Share
Posted in Border Collie, Destination Jokkmokk, Fjäll, Fjällvandring, Guidade turer, Hundar, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kungsleden, Laponia, Lappland, Livet i norr, Nationalpark, Naturens Bästa, Saltoluokta, Sommar, Svenska Turistföreningen, Vandring, Vildmark | 3 Comments

Ekoturism i Swedish Lapland

Ekoturism_swedish_lapland_2

Möte med många muggar kaffe och intressanta samtal.

Just hemkommen från flera timmar i möte här i Jokkmokk med massor av kaffe och intressanta samtal. Det har varit Ekoturismen som stått i fokus och nya möjligheter runt detta. Det känns som att det är på väg att bli ett omtag för Svenska Ekoturismföreningen på riksnivå. Om jag förstått allt rätt så har de senaste åren handlat mer om att få föreningen att överleva än om att kunna arbeta framåt i full gas. Nu är det en helt annan offensiv som jag tycker mig skönja.

Att det dessutom händer saker på ekoturismfronten här uppe i norr gör inte saken sämre. Swedish Lapland har sedan ett par månader en resursperson som kommer att arbeta med att stötta företag i märkningsprocessen men även vara ett bollplank för oss som redan är inne på Naturens Bästa. Detta gäller alla företag som finns inom Swedish Laplandområdet.

Som grädde på moset så kommer Visit Sweden att satsa hårdare på just Ekoturism vilket vi troligtvis kommer att se effekt av under de närmaste fyra åren. Swedish Lapland är redan på banan och trycker extra hårt på produkter som är märkta med Naturens Bästa på sin webb. Om detta kan stärkas ytterligare med belysning på nationell nivå så kommer det att bli väldigt förmånligt för oss som satsar på Naturens Bästa. Ännu en intressant nyhet är att FN har utsett år 2017 till någonting i stil med ’Internationella året för hållabar turismutveckling’.

Hur påverkar då detta oss här på Polcirkeln? Vi är idag en klick drivna företagare i Jokkmokk som gärna jobbar sida vid sida tillsammans med varandra. Spelar vi nu våra kort rätt kommer vi att tillsammans kunna dra nytta av dessa tillsatta resurser och på så vis stärka vårt område som en ekoturismdestination. Detta kommer att gagnna såväl oss som redan är på banan som nya företag som är på väg in i branschen. Vi är på mycket god väg och nu är det bara att fortsätta på inslagen riktning. Som jag brukar skriva… Jokkmokk is da shit och tillsammans kan vi göra skillnad!

Ekoturism_swedish_lapland_1

Jokkmokksföretag, Svenska Ekoturismföreningen och representant från Swedish Lapland. Framtiden för ekoturism kommer utan tvekan att kunna bli spännande för oss i norr.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Företagande, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Lappland, Livet i norr, Naturens Bästa, Swedish Lapland | Leave a comment

Kanotuthyrning i Lappland

Kanotuthyrning_svenska_lappland_2 - Kopia

En förväntansfull grupp belgiska kanotister som skall ut på ett äventyr. Givetvis passade jag på att tacka dem för det belgiska självmålet under fotbolls EM som de gjorde under matchen mot Sverige.

Under sommaren pysslar vi en del med kanotuthyrning. Detta är någonting vi gärna utvecklar mer och som vi lägger en hel del tid på redan idag. Vi håller på att försöka få till en speciell webbsida för detta, Lapland Canoe Central men samma information ligger även på vår ordinarie webbsida för Jokkmokkguiderna. Än har vi långt kvar tills vi nått våra mål och det känns roligt.

Hur bedriver man då en vettig kanotuthyrning och släpper folk på turer utan guide? Vad gör de egentligen där ute? Skräpar de ner? Stör de lokalbefolkningen igenom att tälta runt deras hus och stugor? Fiskar de mer än de äter eller har de förstånd att bara ta upp det de äter på plats? Hur många kanotister per dag, per vecka eller per säsong tål en sträcka eller ett område? Vad är det vi bör tänka på? Vilket ansvar har vi som uthyrare?

Dessa frågor handlar om hållbarhet. Vi kan inte ta oss rätten att slita på områdena hur som helst. Tar vi hit människor och tjänar pengar på dem så anser vi att vi även har ett ansvar. Vi gör så gott vi kan med att informera och skickamed utrustning i form av toalettspade så de kan gräva ner sin skit och papper, sopsäckar osv. Vi uppmanar folk att de gärna får komma hem med skräp som de har samlat där ute. Vi försöker att informera om allemansrätten som består av skyldigheter och ansvar. Vi tror tack och lov även att de flesta av våra gäster sköter detta riktigt snyggt!

Under de senaste dagarna har vi kört ut och hämtat folk både lite här och där. Kanotuthyrningen snurrar på stadigt och växer sakta år efter år. Igår när vi körde ut folk hängde regnmolnen tunga över markerna här i norr. Under kvällen när vi åt middag öppnade sig skyn, regnet toköste ner och vinden tilltog. Oftast känner jag att jag gärna skulle vara där ute i ett tält istället för här hemma och sköta firman. Just igår var en sådan dag då det fanns en enorm njutning i att komma hem och slå igång datorn och smutta på en het mugg te medan regnet smattrade mot köksfönstret.

Kanotuthyrning_svenska_lappland_5 - Kopia

Nytvättade kanoter hemma på torpet.

Kanotuthyrning_svenska_lappland_3 - Kopia

60 km norrländsk grusväg utan att möta en enda bil imponerar helt klart på våra gäster.


Kanotuthyrning_svenska_lappland_4 - Kopia

Grusväg i kombination med regn och den tidigare avsponingen av kanoterna känns tämligen meningslös.


Kanotuthyrning_svenska_lappland_6 - Kopia

Kanoter och kajaker packas. Drömmarna om vildmarksäventyret skall förverkligas.

Kanotuthyrning_svenska_lappland_7 - Kopia

Stina, helt klart nöjd med att sitta inne i kökssoffan med Johnny medan regnet slår mot fönstret.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kajak, Kanadensare, Kanot, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Paddling, Pärlälvensnaturreservat, Sommar, Swedish Lapland, Torparliv, Turism, Vildmark | Leave a comment

Torparliv i solsken

Torparliv_2

Stina in action med våra blommor.

Väderprognoserna pekar alla mot att det skall komma en del regn under de kommande dagarna. Vi har därför kört hårt ute på gården med alla de möjliga göromål som underlättas av bra väder. Inatt skall regnet komma och det får det gärna göra för nu sitter vi inne, färdig för stunden och snuttar på en whisky.

Våra små border collievalpar har nu blivit drygt fyra månader. De är fulla av energi och hittar på både det ena och det andra. Vissa beteenden är inte önskvärda. Johnny började göra utfall mot gräsklipparen. Ett beteende som bara måste få ett slut. Nästa gång står vi med en motorsåg eller röjsåg och då måste vi lita på hundarna. De är med över allt och skall kunna vara med över allt. Nu hade vi turen att jag lyckade smyga upp på honom bakifrån och skrämde stackars Johnny ganska rejält. Från början vart han ganska förskräckt men snart fattade han att gräsklipparen inte är farlig men det inget man skall attackera.

För övrigt har Nicolas målat slädar och hunnit med en egen kajaktur. Stina har klippt gräs, rensat tallbarr från rännorna på taket och fixat lite med blommor osv. Jag har byggt en transportställning för kanoterna som skall vara på släpvagnen. Nu kan som sagt regnet få komma så vi får en lugn dag imorgon. Då hinner vi kanske ikapp med e-mail och kontorsjobb.

Torparliv_3

Allt som blommar är inte hjortron…


Torparliv_1

Johnny direkt efter vårt samtal om attackerandet av gräsklipparen.


Torparliv_4

Bygget av en kanotställning.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Företagande, Hundar, Jokkmokk, Kanot, Lappland, Livet i norr, Sommar, Torparliv, Vår | Leave a comment

Dagsturer runt Jokkmokk

Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_5

Några hundar som vilar lugnt under ett kaffestopp.


Under de senaste dagarna har vi haft några kortare turer runt Jokkmokk. Dessa turer spontanbokas oftast av folk mellan deras museibesök, shoppingturer och allt annat de skall göra på sin semester i Lappland. Just själva bokningsmomentet är jobbigt för vår del. Vi har oftast planerat att göra någonting helt annat och plötsligt skall vi ställa in oss på att sticka ut med folk. Sedan när man väl är ute så är det ju roligt och skönt.

Turerna är enkla och passar faktiskt de flesta. Huskywalk som en kortare vandring heter är just en vandring med några hundar. Man hinner även med ett besök på vår kennel med alla hundarna. Här får man en bra inblick i hur livet på en slädhundskennel är.

Kanotturerna är oftast väldigt enkla och vi instruerar i paddelteknik och säkerhet. Det är förvånansvärt många människor som aldrig suttit i en kanot. Givetvis berättar vi även här om livet i norr och om naturen. Vad får man för fisk, vilken politik drivs i kommunen, hur fungerar det med flyktingar, varför är barken på tallarna så tjock, är hundarna blind på de blå ögonen och mycket annat. Vi får samtidigt trevliga möten med folk från när och fjärran som en del av vår vardag.

Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_1

Min lilla solokanadensare från Mad River is still going strong!


Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_3

Gnistrande vattenyta är verkligen sommarkänsla!


Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_4

Annie hänger givetvis med på det mesta.


Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_2

Kokkaffet ger besökare från hela världen lite perspektiv på deras liv..


Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_6

Tre siberian huskies och två border collies lägger sig till ro medan vi fikar.

Share
Posted in Arbete, Border Collie, Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Guidade turer, Hundar, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kanadensare, Kanot, Kennel, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Naturens Bästa, Paddling, Polarhund, Siberian husky, Sommar, Swedish Lapland, Turism, Upplevelser, Vandring | Leave a comment

Valplivets vedermödor

Valplivets_vedermödor_4

Valparna söker tryggheten hos sin tik som sköter dem ömt.


Under den senaste veckan har vi nu fått två valpkullar på vår kennel. Åttan var först ut med sina nio valpar som hon fått tillsammans med Sanoj. Åttans förlossning gick lysande och valparna formligen trillade ur henne på löpande band enligt Stina som var hemma med henne ensam då det skedde.

I Åttans kull började sedan en liten hanvalp att urskilja sig en dag. Den var liten och någonting var uppenbart fel med denne. Av någon märklig anledning hade han sågspån i munnen och ville inte dia. Vi tog ut detta med hjälp av en topps och snart började han dia lite igen. Nu fortsatte han dock att halka efter syskonen och vi börjar fundera på om det är något seriöst fel på honom. Va det därför han hade sågspån i munnen? Kom hönan eller ägget först? Vi började då ge tillskott i form av mjölkersättning.

När folk ringt mig och rådfrågat vad de skall göra med en valp som är en vecka och den redan då har uppenbara problem brukar jag säga att förbered dig på att den skall avlivas. Jag brukar förklara att troligtvis är det något invärtes fel som man inte ser. Jag brukar säga att hundar som är ’svaga/defekta’ kanske man får räkna med att de faller ur och att detta är en typ av naturligt urval där de starka överlever. Nu sitter vi själva med mjölkersättning och vi lyssnar inte alls till den råa logik som jag annars rekommenderar.

Igårmorse när vi kom ut till Åttans valpkull saknades en valp. En av de andra hanvalparna. Vi letade igenom hundkoja och hela hundgården. Det är fullständigt omöjligt att den försvunnit där inne. Hon måste helt sonika ha ätit upp valpen. Varför? Varför inte den lilla svaga? Hade den dött? Har hon lagt sig på den och den hade blivit skadad? Var hon stressad av åskovädret som drog förbi? Vi kommer aldrig att få veta!

Tikar som äter sina egna valpar har jag upplevt två gånger tidigare. Båda dessa gångerna har det handlat om mycket svaga valpar som jag har varit på väg att avliva själv men dragit mig för att göra det. Det har handlat om naturliga instinkter från tikens sida att hålla rent och se till att så många friska valpar som möjligt överlever.

Igår natt födde Arial sin och Rambos valpkull och det var kalabalik kan jag lugnt säga! När första valpen var på G skrek hon rakt ut. Annie, vår lilla border collie tik blev livrädd och kastade sig in i rummet, kissade över hela golvet och skrek även hon då jag lyfte ut henne från förlossningsrummet. Allt detta mitt i natten. Aldrig förr har vi haft en tik som skrikit så vid förlossning. Det tog säkert en halvtimme innan Annie och jag kunde lugna ner oss på ett nyskurat golv efter den pärsen. Arial födde hur som helst fyra pigga tikar.

I gårkväll fick vi även ideen att försöka få Arial att ta sig an Åttans svaga lilla hanvalp. Dels får vi bättre koll på den här inne och dels så får han större chans med färre och yngre konkurrenter. Arial tog sig fint an det lilla ensamkommande killen. Han saknar tyvärr intresse för mat och nu på morgonen har jag fått avsluta hans lidande då han blev riktigt dålig under natten.

Som det ser ut just nu vet vi iallafall att vi har 11 pigga valpar och ett tolfte frågetecken. Vi glädjer oss åt att det faktiskt oftast går fantastiskt bra och att tikarna just nu mår riktigt bra!

Valplivets_vedermödor_5

Mjölkersättning är någonting man alltid bör ha hemma vid valpning. Oftast behöver man det inte men när det behövs behöver man det oftast ganska snabbt.


Valplivets_vedermödor_3

Det är lätt att man förmänskligar det man ser.


Valplivets_vedermödor_2

Någon droppe mjölkersättning och sedan försöka få killen att dia. Detta gång på gång efter varandra.


Valplivets_vedermödor_1

Arial trött ett par timmar efter sin förlossning.

Share
Posted in Arbete, Hundar, Hundavel, Hundfoder, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Sommar, Torparliv, Valpar, Working_husky | Leave a comment

Sommarjobb

Sommarjobb_3

Kvikkjokk, vid vägs ände. Den västra slutdestinationen för paddelsträckan längs Lilla Luleälven.


Sommarjobbet hemma på guidefirman är nu i full gång. I går fick vi en Work Away som heter Nicolas och kommer från Frankrike. Work Away är ett utbytessystem där man mot kost och logi får hjälp av någon som vill uppleva en del av en ny miljö, livsstil eller någon som vill jobba med ett välgörenhetsprojekt. Detta är alltså ett sätt att resa billigt och samtidigt få kontakt med lokalbefolkningen. För vår del så innebär det hjälp med en hel del uppgifter som annars vi inte skulle hinna utan att ta ihjäl oss.

Nicolas och jag har nu börjat att arbeta oss igenom alla våra slädar. De skall repareras och oljas in med linolja, trätjära och balsamterpentin. Fort går det någon timmes arbete per släde vilket är helt okej ute i solen en fin dag.

Lilla Luleälven är en fin kanotsträcka där en del gäster paddlar. De hyr kanot och diverse utrustning från oss. Sedan arrangerar vi transporter om man vill starta på en plats och avsluta någon annan stans. Idag hämtade jag ett svenskt par som hade färdats från Jokkmokk hela vägen upp till Kvikkjokk. Det blir några sådana turer per sommar för oss.

Förmiddagen tillbringade Stina och jag med planeringsarbete tillsammans med Hotel Åkerlund. Vi har gemensamt försökt titta på hur vi skall kunna samarbeta. Till hjälp hade vi två projektledare från Swedish Lapland Capacity Building och Destination Jokkmokk. Kaffe, kloka huvuden och intressanta samtal. Nu har vi fått några konkreta punkter att arbeta vidare på så vi får se vart det kan leda.

Sommarjobb_2

Nicolas målar våra turistslädar.


Sommarjobb_1

Plasten längst fram på buskbågen måste smaka gott för de tuggas ofta sönder. Inte av våra hundar utan det måste vara våra kollegor som parkerar sina spann så nära att de kommer åt vår släde…jag är tämligen säker att det är just så det går till…

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Företagande, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kanadensare, Kanot, Kvikkjokk, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Paddling, Sommar, Swedish Lapland, Turism | Leave a comment

The great alone, filmtips

The great alone är en film om en slädhundsföraren, Lance Macey, som vinner Iditarod, världens längsta slädhundstävling. Han vinner inte bara en gång utan lyckas dessutom göra det fyra år i rad! Filmen är en dokumentärfilm om idrott, hundspannskörning, vildmarkslivet borta i Alaska och en sann historia om ett människoöde.

Filmen är tyvärr mycket typiskt amerikansk. Den handlar om hur man vänder motgång till lycka. Motgång i form av droger, cancer och allmänt trubbel i livet till att familjen står enade på mållinjen av världens längsta slädhundslöp. Det är just här man tappar mitt intresse. Det så typiska glassigt amerikanska att en guldmedalj gör att de äkta vänskaperna och familjebanden kommer fram. Stor suck!

Det görs inte så många filmer om människor som lever denna typ av liv så därför får ändå filmen en del pluspoäng från mig. Den är dessutom mycket proffsigt filmad, bra klippt och som sagt så bygger allt på en historia som är sann. Har du inte sett filmen så tycker jag utan tvekan att du skall se den. Speciellt om du har intresse av slädhundar, Iditarod, Alaska och/eller friluftsliv. Jag kommer själv gärna att se den igen även om den inte får toppbetyg rakt igenom. Jag skulle mycket hellre sett en oamerikansk lugn dokumentär om Lance och hans livsstil som verkar vara mycket intressant.

The Great Alone är sammanfattningsvis en film som är sevärd. Trots min kritiska hållning till den i mina ögon falska bilden av amerikansk lycka så är historien fin. Lance är och förblir en legend med sina segrar både mot cancern och på tävlingsspåret. Naturen och hundspannen som fastnat på film är nästan bara de en anledning till att man en varm sommardag kan drömma sig bort till vintern. Mitt råd till dig som inte har sett denna film är trots allt: se den!

Share
Posted in Friluftsliv, Hundar, Hundspann, Hundspannstävling, Hundträning, Kennel, Polarhund, Spelfilm, Spelfilm, Video, Vildmark, Vinter, Youtube | Leave a comment

Fjällvandring längs norra Kungsleden

Kungsleden_abisko_kebnekaise_2

Efter en längre kaffepaus med stugvärdarna i Sälka styrde vi kosan söderut mot Singistugorna.

Fjällvandring en vecka är någonting alla borde få uppleva lite då och då. På ryggen finns allt man behöver i form av kläder, mat och utrustning. Steg för steg färdas man sedan in i vår stundtals karga fjällvärld. En värld där naturkrafterna får oss att ödmjukt inse att vi endast är små varelser i det stora hela. En värld där medmänsklighet mellan vandrare är en självklarhet. En värld där livets väsentligheter klargörs. En värld där luften är som balsam för lungorna och vattnet i varje bäck läskande kan släcka törsten.

Den fysiska ansträngningen varvas med vila på en torr kråkbärsrisbädd. Kokkaffet sköljer ner i strupen och ger energi till själen. Glädjen över äpplet som inte är en självklarhet efter några dagars vandring.

Under den senaste veckan har jag arbetat som färdledare för en av Svenska turistföreningens arrangemang. Samarbetet där vi går som inhyrda guider fungerar riktigt bra för vår del. Det mesta av planeringen är gjord och vi kommer bara till ett dukat smörgåsbord där allt från mat till transporter och logi är fixat. Givetvis blir förtjänsten inte densamma som om vi gjorde allt arbetet själva. Hur som helst så är det mycket trevligt att jobba med STF (Svenska Turistföreningen).

Fjällveckan blev fin med trevliga gäster från Storbritannien och USA. Jämfört med tidigare försommarvandringar i området så var snöläget och vattennivåerna mycket förmånligt! Torrskodd vandring för oss med högskaftade kängor. Stugvärdarna är som vanligt ett suveränt trevligt inslag i vandringarna liksom alla andra människor man möter längs vandringen. Livet där ute är i det närmaste så bra att det är svårt att förstå att det faktiskt är ett arbete.

Kungsleden_abisko_kebnekaise_3

Ironi och humor är viktiga ingredienser i dessa veckor och gästerna hjälper mig mycket med att hålla stämningen i topp!


Kungsleden_abisko_kebnekaise_1

När regnet kommer horisontellt är stugorna extra trevliga!


Kungsleden_abisko_kebnekaise_4

Vandring över sammanhängande snöfält hör till fjällvandringar på hög höjd i Juni. Här påväg upp i Tjäktjapasset.


Kungsleden_abisko_kebnekaise_6

Obligatorisk renfotogtrafering.


Kungsleden_abisko_kebnekaise_5

Tid för eftertanke.

Share
Posted in Abisko, Arbete, Expedition, Fjäll, Fjällvandring, Friluftsliv, Guidade turer, Jokkmokkguiderna, Lappland, Livet i norr, Midnattssol, Naturens Bästa, Sommar, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Upplevelser, Vandring, Vår, Vildmark | Leave a comment

Norrut mot fjällen

image

Norra Kungsleden 2015 med en japansk grupp.

Nu är det dags för årets första guidade fjälltur. Med två amerikanare och sex engelsmän kommer jag att vandra från Abisko. Turen blir en renodlad stugtur längs norra Kungsleden ner till Nikkaluokta. Lätt packning och med proviantpåfyllning i stugorna gör att våra ryggsäckar bör hamna på 8-12kg per person. Lätt och skönt med andra ord.

Jämfört med förra året då jag gick med en grupp japaner så är det lite snö nu. Förra året bar vi med snöskor vilket inte är aktuellt för årets tur. Man får ändå vara lite beredd på knöliga vad och stora snöfällt då det är tidigt på säsongen. Sånt som hör till tidig fjällvandring med andra ord.

Just nu i Abisko hänger regnmolnen lågt och tungt över nejden. Väderutsikterna ser inte allt för lysande ut för början av turen. Vädret är ju ofta det stora samtalsämnet här ute. Det är något man inte kan påverka men samtidigt blir väldigt utsatt för. Efter middagen med gruppen så har jag en bra första känsla. Som så ofta är det trevliga människor som söker sig hit ut på fjället.

I morgon efter frukosten packar vi det sista innan vi stegar iväg igenom Abisko nationalpark mot Abiskojaurestugorna. En lätt vandring i mestadels björkskogsterräng längs Abiskojokken. Det är först dag två vi kommer upp ovan trädgränsen och med lite tur hinner kanske vädret bli bättre tills dess.

image

När man kommer högre når man områden där inte videbuskarna har fått löv. Denna bild är från sommaren 2015.


image

Sommaren 2015 hade vi snö i närmare två dagsetapper. I år ska det inte vara lika sent.

image

Man kan hitta gamla slasklaviner som släppt under snösmältninge . Även denna bild från den sena sommaren 2015.


image

Närmare Kebnekaise och Nikkaluokta möter vi sommaren igen.

Share
Posted in Abisko, Arbete, Expedition, Fjäll, Fjällvandring, Friluftsliv, Guidade turer, Kungsleden, Livet i norr, Midnattssol, Nationalpark, Sommar, Swedish Lapland, Upplevelser, Vandring, Vår, Vildmark | Leave a comment

Sture död knall och fall

Stura_avliden

Där vi hittade Sture såg allt fridfullt ut. När vi tog ut honom såg det ut som värsta scenen från en kriminalfilm där man ritat in vart offret har legat.

I går på eftermiddagen var Stina ut i hundgården och hittade en av våra unghundar stendöd. Fugitive’s Sture som inte ens var året fyllda. Dagen innan och på morgonen hade vi inte märkt någonting alls. Bra aptit, snurrande svans och till synes helt normalt. Nu låg han där helt livlös i hundgården. Inga yttre skador, ingen uppstötning, inget konstigt alls. Bara tippat och dött. När sådant sker är det enligt de veterinärer som vi pratat med antagligen en bristning i hjärnan eller ett hjärtfel som plötsligt slår stop på maskineriet.

Hur påverkas då de andra hundarna? Direkt vi hittade Sture tog vi ut Viktor och systern Storma ur hundgården. När de sedan släpptes tillbaks så var Storma minst lika glad igen och sprang omkring och lekte. Viktor däremot gick raka vägen fram till platsen där Sture hade legat. Där nosade han och sedan tittade han upp på mig och skuttade obekymrat fram till mig och ville gosa tillsammans med Storma. Hundar vet och de har någon typ av tankar och medvetande. Däremot så är det viktigt att man inte förmänskligar det man tror sig avläsa från dem.

Man måste bara acceptera att detta är naturens gång. Vi har närmare 50 hundar på vår kennel som går i arbete i en tämligen extrem miljö. Om jag ser tillbaks på alla år och alla hundar som jag haft, kört och sett sedan 1984 så händer det otroligt få grejer som detta. Tack ock lov! Om jag inte har helt fel så är det tre hundar som har dött oförklarligt på liknande vis i vår hundgård. När man står där med regnet strilandes ner och vi har Sture orörlig framför oss känns det otroligt vemodigt. Han fick aldrig uppleva livet ute på vidderna. Han fick knappt starta sitt liv. En go och härlig hund som bara är borta.

Inne på köksgolvet ligger Working Husky Åttan med sin stora mage. Där inne rör sig nästa generations slädhundar. De kan komma vilken dag som helst lika väl som att de dröjer några dagar till. Åttan andas tungt och har jobbigt att röra sig. Detta är livets gång. Det vemodiga avlöses av positiva. Medvind och motvind. Sånt är livet och det kan man faktiskt inte rå över tack och lov!

Stura_avliden_2

Systern Storma är lika glad som vanligt. Känna vemod är nog en tämligen mänsklig grej.


Åttan_gravid

Åttan är inte bara fet. Här ser vi tydligt hur ett helt släddhundsteam sprattlar o rör sig där inne i magen.

Share
Posted in Hundar, Hundavel, Hundspann, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Sommar, Valpar, Working_husky | 3 Comments

Norrlandsvägar

Jämtlandsresa_juni_10

Ödsliga vägar, kaffestopp, rasta hundar och andas friskluft.

Mil efter mil rullar bilen längs ödsliga Norrlandsvägar. Kaffet rinner i strupen och en och annan godis följer med av bara farten. I söder, dvs runt Jämtland är det en del trafik. Upp mot Arvidsjaur och Jokkmokk är ordningen återställd och jag ser åter fler renar än bilar.

Att färdas med bil är en skön känsla. Musiken strömmandes skönt ur ur högtalarna. Gasfoten tillåts bli lite olagligt tung bitvis och bilen susar fram. Andra sträckor lättar man och snarare kryper fram för att hinna se och känna av omgivningarna. Längs inlandsvägen (E45) passerar man många byar och platser som känns ödsliga. Platser där jag aldrig skulle bosätta mig. Platser som får mig att känna hopplöshet och avveckling. Platser som för andra människor är framtidens byggd där de ser möjligheter och där de vill leva. Alla hittar vi förhoppningsvis vårt paradis någon stans.

Nu har jag landat hemma i Jokkmokk efter 1800 kilometer. Med mig hem har jag dessutom Bruno, en hund som är född på vår kennel. Han flyttade till familjen Gustavsson som valp. Nu hade de fått en tjuvparning och var tyvärr tvungna att placera om några hundar. Bruno skall ha varit en av deras bättre hundar men de valde att placera om honom då de visste att han var välkommen hos oss. När vi tog ut honom här på gården så är jag ganska övertygad om att han kände igen sig. Svansen snurrade och han gick utan tvekan in i hundgården med våra nästan 50 hundar. Home sweet Jokkmokk!

Jämtlandsresa_juni_7

Jämtland är vackert även om jag inte riktigt gillar alla dessa kyrkor. Jo, de är vackra på något sätt men de visar också på ett samhälle där kyrkan hade stor makt över folket. En del av vår historia som jag inte gillar.


Jämtlandsresa_juni_8

Bruno och jag knyter band…


Jämtlandsresa_juni_9

Annie svalkar sig vid Storsjöns strand.

Share
Posted in Border Collie, Hälsa på, Hundar, Jämtland, Jokkmokk, Lappland, Livet i norr, Polcirkel, Resa, Sommar | 2 Comments

På resa till sydliga breddgrader

Jämtlandsresa_juni_6

Annie äter grönt gräs så det står härliga till.

Befinner mig just nu på resande fot i sydligare nejder. Närmare bestämt Jämtland. Redan då jag passerade Polcirkeln kände jag ett sting av hemlängtan. Ja, det är faktiskt sant. Samtidigt så är Jämtland ett fantastiskt län och är man jämte så förblir man alltid jämte! Det är en stolthet som man bär med sig inombords helt enkelt.

Min mormor bor kvar i eget hus mitt i Åre trots att hon är 96 år. Förvisso får hon hjälp av hemtjänstens personal dagligen. Tänk vilket fantastiskt land vi bor i. Till exempel så kan hon för 200kr/månad ha ett alarm i sitt hus med 24/7 passning av stand by personal. Personal som kommer och hjälper utan att först ta visakortet. Personal som är sköna människor som bryr sig om min mormor. Larmet är bara ett av flera hjälpmedel som hon har fått utan att måsta kasta upp tusentals kronor. Ett hyfsat solidariskt Sverige måste jag säga!

Min mormor har tidigare haft en helt fantastisk trädgård mitt i Åre by. Fullt med olika växter från när och fjärran. Med sina gröna fingrar och ett brinnande intresse har hon fått dessa att frodas vid foten av Åreskutan. Är det nu något som är tråkigt så är det att se hur hennes livsverk växer igen då hon inte längre orkar hålla allt i ordning. Samtidigt blir man påmind om att de gamla som funnits för oss som barn inte alltid kommer att finnas där. Livet är en begränsad tid.

Det är iallafall trevligt att vara hemma i Jämtland. Dyka in på Lundhags outlet, dricka kaffe med mor, titta till stugan som farmor och farfar byggde då de levde. Promenera på stigar där mitt friluftsintresse grundades och se alla välkända siluetter av fjäll som jag så många gånger drömt mig bort till. Med andra ord ett Jämtland som jag gärna skulle besöka oftare än vad jag tar mig tid till.

Jämtlandsresa_juni_1

Med kaffe och vitaminer är sträckan Jokkmokk – Mörsil endast trevligt ödsliga norrlandsvägar. (oragne=apelsin=vitaminrikt)


Jämtlandsresa_juni_4

Vissa blommor är mycket livskraftiga och lever vidare i min mormors trädgård.


Jämtlandsresa_juni_5

Äppelträd som blommar i Åre.


Jämtlandsresa_juni_3

Min mor med hundarna i det som var nyplantering då jag var barn. Åren tycks verkligen gå…


Jämtlandsresa_juni_2

Flippa tycks inte alltid förstå varför Annie skall följa. Annie arbetar å sin sida intensivt med att hålla reda på Flippa.

Share
Posted in Border Collie, Fjäll, Hälsa på, Jämtland, Jokkmokk, Livet i norr, Polcirkel, Sommar, Upplevelser, Vår | Leave a comment

Storm och brutna ben

Storm_brutna_ben_1

I hundgården rök våra parasoller. Nu behöver vi alltså nya lösningar för att få bättre skugga i hundgården.

En hyfsad storm har dragit fram över Norrbotten. En hel del träd har farit omkull både lite här och var liksom allt annat som inte varit väl förankrat. Elavbrotten har avlöst varandra och helikoptrarna patrullerat längs elledningarna för att snabbt lokalisera vart det funnits problem. Inga konstigheter med det utan helt naturligt lite väder bara.

Själv så haltar jag omkring och försöker få Stina att förstå hur synd det är om mig. Hon tycker att jag är gnällig men det är tämligen oskönt med ett knäckt revben. Nu är det inget träd som blåst över mig eller någon björn som attackerat mig. Jag har bara lite löjligt böjt mig över en bänk med en valp i famnen som sprattlade.

Njutningen med smärtan från revbenet finns i alla fall där. Jag tänker väldigt ofta på hur mycket man skall värdesätta sin hälsa. Jag tänker på alla som inte får vara friska. Då snackar jag inte om en liten förkylning eller nått knäckt revben. Man skall verkligen inte ta någonting för givet. Man måste bara se till att ta vara på livet här och nu. Dels värna om sin egen tid på denna planeten men lika mycket tänka på att vara okej mot andra medmänniskor. Såväl dagens människor som de som förhoppningsvis skall leva på denna planeten i framtiden.

Jag kan faktiskt känna en glädje över smärtan att det bara är ett litet revben som gör ont. Glädje över att veta att om några veckor är det antagligen okej igen. Det är en glädje som smärtan gör mig påmind om. Alltså finns det en liten njutning i smärtan.

Storm_brutna_ben_2

En rofylld del av världen när det värsta som händer är att en parasoll blåser sönder…

Share
Posted in Arbete, Filosofi, Jokkmokk, Livet i norr, Sommar, Torparliv, Väder | Leave a comment

Path of the paddle av Bill Mason, filmtips

Kanadensarpaddling är någonting som under de senaste årens kajakvåg har blivit lite bortglömt. Kanadensaren är nämligen ett fantastiskt sätt att färdas i inlandsmiljö. Sjöar, älvar, åar, forsar och även över torra land. Open Canoe som det heter i engelskan.

Bill Mason är en av legenderna inom just kanadensarpaddling. Han har gjort flera filmer och skrivit böcker. Han brinner för miljön och naturen men även för friluftsteknik så som att färdas med öppen kanadensare i den vildmark som finns kvar. Här är en av hans filmer som informativt behandlar solopaddling efter älv. Tänk på att detta är filmat före det att de små vattentäta actionkamerorna kom. Kanoterna är av trä och tältet av bomull. Låt dig inspireras till att pröva en kanadensare i sommar. Låt dig inspireras att göra en färd igenom något obanat naturområde. Håll paddeln blöt gott folk!

Två andra filmer som Bill Mason har gjort är The rise and fall of great lakes där man ser tydligt Bills miljöengagemang. Den andre filmen heter Paddle to the sea.

Share
Posted in Expedition, Friluftsliv, Kajak, Kanadensare, Kanot, Kultur, Länktips, Lapland_canoe_central, Lappland, Natur, Paddling, Sommar, Spelfilm, Spelfilm, Vår, Video, Vildmark, Youtube | Leave a comment