Högtryck inför vintersäsongen

Högtyck_inför_vintersäsongen_4

Här kan man snacka om snötyngda skogar…

Just nu går vi på högtryck inför vintersäsongen. En del gäster har redan varit ute på kortare turer med oss och våra hundar. Till veckan som kommer startar jag ut på första fyradagarsturen. Just nu har vi lite problem med spår då det i princip endast är vi som färdas i landskapet. Det gör att alla leder och spår som vi behöver måste vi själva öppna med allt vad det innebär.

Både Stina och jag har ont över allt i kropparna. Det är några timmar per dag ute med hundspannen som skall tränas. Sedan blir det skoter, skotta snö, hugga bort omkullfalna träd som ligger på lederna och lyfta spårprepareringsutrustningen då den fastnar i stubbar eller vatten.

Vi klagar egentligen inte. Däremot är vi så trötta att vi somnar både här och där. Men vi vet att det är så i princip varje år vid denna tid. Jag personligen triggas ju dessutom av utmaningen att pressa mig själv.

Bokningsläget inför den kommande vintern ser åter igen ut att bli riktigt bra. Varje dag droppar det in förfrågningar på mailen som skall besvaras. Gamla gäster som vill komma åter och nya gäster som hittaat till oss från hela världen. Internet är verkligen helt fantastiskt för ett litet företag som oss.

Till denna blogg finns så mycket jag gärna skulle skriva om. Friluftskunskap, hundspannskörning, ekoturism, småföretagsamhet, naturvård/miljö, naturen och kulturen här i norr, glesbyggdspolitik och massa mer. Tiden vill tyvärr inte riktigt räcka till så därför kommer inte inläggen så tätt som jag själv skulle önska och inte alltid så djuplodande texter om olika ämnen heller.

Högtyck_inför_vintersäsongen_5

November och decemberljuset i Lappland måste upplevas.


Högtyck_inför_vintersäsongen_3

Byte av variatorrem ute i skogen är ju också nått man kan roa sig med.


Högtyck_inför_vintersäsongen_2

Det här med barnarbetare är nog någonting man skulle kunna systematisera för att spara tid.


Högtyck_inför_vintersäsongen_1

Ett fåtal gäster har redan börjat komma med på våra turer.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Guidade turer, Hundspann, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Lappland, Livet i norr, Skog, Skoter, Swedish Lapland, Turism, Upplevelser, Vinter | Leave a comment

Miss Universe Sweden bärgar Matti

Miss_universe_sweden_ida_ovmar_1

Okej…just denna bild är lite arrangerad för när man bärgar en skoter kan man inte både fotografera och jobba samtidigt.


Just idag har jag blivit räddad av Miss Universe Sweden och Stina. Det är det inte många som kan skryta med vill jag lova. Vi var ute för att göra ett filmjobb tillsammans med Ida Ovmar som vunnit vunnit titeln Miss Universe Sweden. Nu är hon på väg för att tävla om Miss Universe och då gör man filmer om alla tävlandes bakgrund och liv.

Filmteamet från USA visste vad de var ute efter och arbetade mycket proffsigt. För mig som är intresserad av film och fotografi så skulle jag lätt kunna hänga några veckor med dessa killar för att lära mig mer. Stina och Ida for iväg med hundarna och vi körde med med en snöskoter.

Med skicklighet lyckades jag givetvis att köra fast skotern i slaskvattnet på sjön. Må skönhetstävlingarna i sig vara lite plastiga men det kan man nog inte säga att Ida är. Hon skuttade då glatt av skotern och hjälpte till att dra den igenom slaskvattnet. Den sista biten fick vi även ankra en lina fram till Stinas hundspann som drog skotern upp på det hårdfrysta spåret.

Just detta gillar jag med kvinnor från norr. Det är jämlikt och inte fjolligt. Man kör skoter, hugger ved, fiskar och tar för sig. Just därför hoppas jag verkligen att Ida som har rötterna i Jokkmokk kommer att vinna Miss Universe för oavsett utseendet så är hon en bra representant för tjejerna från norr.

Miss_universe_sweden_ida_ovmar_3

Komma i position. Filma. Komma i ny position osv.


Miss_universe_sweden_ida_ovmar_2

Snälla Tomten… Ser du nu vilka filmgrejer det är jag önskar mig?


Miss_universe_sweden_ida_ovmar_4

Stina och Ida hade nog mest lust att bara låta hundarna dra iväg bort över vidderna på en lite längre tur.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Fotografering, Guidade turer, Hundspann, I media, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Lappland, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Skoter, Swedish Lapland, Upplevelser, Vinter | Leave a comment

Ledpreparering

Ledpreparering_jokkmokk_2

Stina plör igenom snön på Skabramsjön..

Nu är vintern här och vi har lite smått börjat med att dra upp vårt ledsystem. Med skotrarna trampar vi en grund så att det fryser till riktigt. Sjöarna kontrollerar vi givetvis ganska noga innan vi kör ut på dem. Bada är ju inte någon aktivitet som man så gärna pysslar med tillsammans med skotern.

Våra rutiner på sjöisar är att aldrig fara ensam om vi har minsta tveksamhet. Vi använder alltid isdubbar och vi har båda kastlinor lättillgängligt. På så sätt kan vi komma upp eller få upp varandra om vi skulle råka gå igenom isen. Ett annat viktigt redskap är ispiken. Den är som vårt känselspröt. Man hugger och känner sig för. Med åren så lär man sig känna hur isen är. Övning ger färdighet.

Nu har vi iallafall trampat så att vi kan börja köra släde med småspann. Vi bör även kunna köra stora spann med fyrhjuling på sjöarna men det är ännu ganska blött bitvis. Vinterlivet har helt enkelt börjat i Lappland. Kvar finns dock en undran om vart sommaren och hösten tog vägen.

Ledpreparering_jokkmokk_3

Nu när det har snöat på isen börjar det att trycka upp vatten. Bandtrummorna packas med slask och allt går bara tyngre och tyngre.


Ledpreparering_jokkmokk_4

Isrensning.


Ledpreparering_jokkmokk_1

Vi kör mestadels nära land för att spåren skall bli lättare att hitta då vi inte orkar sätta buskar över allt.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Höst, Jokkmokk, Lappland, Livet i norr, Polcirkel, Skoter, Väder, Vinter | 2 Comments

Ekoturistföretagare ställer sig gemensamt

Ekoturism_sweden_2

Per från Svenska Ekoturismföreningen.

Under de gångna dagarna har jag varit på en tripp söderut. Närmare bestämt en ekoturismworkshop och utbildning nere i Västerås. Svenska Ekoturismföreningen, ATTA (Adventure Travel Trade Association) tillsammans med Västmanland arrangerade detta superbra. Bakgrunden är att regeringen kommer att skjuta till medel för utveckling av naturturism. Exakt hur osv kommer jag inte ihåg. Däremot så var Visit Sweden på plats för att skapa sig en bild av vår näring.

Första dagen var det en workshop där vi ekoturismföretag bland annat jobbade med se vilka våra gemensamma problembilder var. En av sakerna som kom upp är att regelverket för markanvändning är tämligen luddigt. Vi är även flera som har problem med myndigheter så som kommuner, länsstyrelser och naturvårdsverket som p.g.a. okunskap konkurrerar ut oss företag. De gör det med verksamheter som är skattesubventionerade. Här finns helt klart material för en doktorsavhandling för någon hågad student.

Mötena med kollegor från norr till söder var mycket produktivt. Vi jämför våra problem och det delades friskt med erfarenheter mellan oss. Små värdefulla tips och tankar. Riktigt öppet och trevligt klimat mellan oss. Exakt så är det ekoturism skall fungera. Man är inte enbart ute efter att tjäna pengar själv. Man vill ge någonting till omvärlden och till efterkommande generationer. Jag frågade inte men jag är tämligen säker på att de flesta av oss vill göra skillnad med vår verksamhet. Hjärtat på rätt ställe helt enkelt!

Ekoturism_sweden_1

Hitta sina produkters ‘Sweet Spot’ och endel andra bra verktyg fick vi med oss.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Ekoturism, Företagande, Jokkmokkguiderna, Naturens Bästa, Naturskydd, Swedish Lapland | Leave a comment

Snökaos och glesbygdspolitik


I norra Sverige förundras vi över snökaoset nere i Stockholm. Hur kan man årligen bli så förvånad över lite snö? Parodierna är många och för oss här uppe ter det sig tämligen löjligt att det är en riksmedianyhet att någon kört fast med bilen. Vi förstår att det blir lite tjorvigt men sånt är livet. Det blir lite tjorvigt ibland.

Till sitt försvar ropar man från Stockholm att det är för att de har så stora motorleder, de är så många osv. Massa märkliga ursäkter. Här i norr vet vi att det handlar inte om snön som är problemet. Vi kan nämligen göra en lång lista på sk näradöden situationer som uppstår då vissa Stockholmare kommer i kontakt med snö även här i norr. Situationer som vilken norrlänning som helst ser som en del av sin vardag.

SVT’s inslag med Markus Forsberg är nog höjdaren. Här börjar man närma sig en viktig fråga med snökaoset som grund. Glesbygdspolitiken. Det är sedan tidigare känt att stor del av journalisterna faktiskt bor i Stockholm. De bor där och det är där den stora och viktiga median finnes. Just därför rapporteras det om fastkörda bilar i riksmedia medan det i Lappland kan blåsa iväg ett helt tåg med containers och allt pga hårda vindar och det blir på sin höjd en sida i lokalmedia.

Medan centraliseringen och frakten av resurser ut ur vårt Norrland fortsätter så ler vi åt situationen med snökaoset. Ibland vet man inte om det är parodi eller om det verkligen är en ’riktig’ journalist som rapporterar. Har ni tex hört talas om feminin snöröjning? Feminin snöröjning i ett tidevarv då det inte heter han eller hon utan till och med vi norrlänningar försiktigt börjat snacka om hen!? Parodin är ett faktum liksom negligeringen av glesbygdens situation.
(P.S. kolla de klickbara länkarna i texten ovanför. Ganska intressant.)

Share
Posted in Beslagta inte Jokkmokk, Humor, Jokkmokk, Kultur, Lappland, Livet i norr, Polcirkel, Politik, Väder, Vinter | 3 Comments

BEWE snöankare testat

Bewe_snöankare_1

Till vänster mellanmodellen och till höger den nyare mindre modellen av BEWEs ankare.


BEWE är kanske mest känd för de hundslädar som de bygger. I sitt sortiment har de även mindre snöankare. Under de senaste åren har jag haft ett av deras mellanstora ankare med i min släde. Dels har det varit som reservankare men även som frontankare. Det används då vi stannar spannen för längre pauser så att hundarna kan kopplas loss från nacklinorna.

Snöankaret är hyfsat skarpt och håller skärpan bra. Nu har jag absolut inte hårdanvänt detta lika mycket som Oinakkas snöakare (som jag skrev om tidigare). Ankaret är gediget byggt och håller garanterat under väldigt många år. För många kommer det faktiskt att hålla betydligt längre än man själv kommer att vara kapabel till att köra hundspann. Ankaret är byggt av rostfritt stål vilket gör att det ser bra ut även då det förvarats blött i släden.

BEWE ankaret är mycket välgjort och i princip alla vassa kanter är tillslipade. Med andra ord har det en mycket finare finish än Oinakkas mer råa ankare. Det gör att man kan kasta ner det i släden utan att riskera att ömtåliga delar av packningen slits sönder. Man behöver bara hålla koll på de två spetsarna.

Söker du ett extra ankare till din släde så är just detta BEWE ankare någonting jag varmt rekommenderar. Det är tillräckligt bra för att användas i fronten, smidigt att packa undan och duger mycket bra som reservankare. Söker du däremot ett ankare för körning så är Oinakkas snöankare fortfarande mitt självklara val. Främst för att det faktiskt är lättare att få att sitta bra. Det är lättare att få ner lite djupare i snön och det ligger bättre runt träd och stolpar än BEWEs som inte heller är ett dåligt ankare.

Bewe_snöankare_2

Konstruktionen är bra för hårdare snö och funkar inte lika bra i lös sockersnö.


Bewe_snöankare_3

Det lilla ankaret tillfixat med ankarlina och lyftögla. Den extra karbinen sitter alltid i detta så att det blir lätt att använda i fronten eller där man behöver det.

Share
Posted in Hundspann, Materialval, Pryl-tester | Leave a comment

Vallning och valpbesök

Vallning_siberian_huskyvalpar_2

Annie och Johnny följde uppmärksamt oss för att försöka förstå om de verkligen skulle in till fåren eller inte. Steg ett i vallningen är att ‘tända’ hundarna så att de får ett sug och intresse för fåren.

Under helgen gjorde vi en kortare tur ner till Bosse och Bibbi i Piteå. Det var valp- och fårvallningsträff med våra två unga borde collies Johnny och Annie. Vallningen är någonting som jag gärna skulle pysslat mycket mer med. Arbetande hundar som jobbar tillsammans med och löser uppgifter. Kan det bli bättre? Det finns väldigt många likheter med slädhundskörning.

Flippa följde givetvis också med och hon imponerade helt klart på mig. Det är nog fem år sedan hon hade kontakt med får. Nu gick hon in i fållan med fåren och stencoolt gjorde hon det hon skulle. Lungt. Fint och med pondus. Annie och Johnny har vi en lång spännande resa kvar med innan de gör ett bra jobb med fåren. Anlagen finns där och det krävs helt enkelt timmar tillsammans med får i olika situationer för att de skall utvecklas.

Under eftermiddagen svängde vi förbi Elisabeth och Dennis för att kolla in de två siberian valparna som vi bokat hfrån deras vaalpkull. Cammi, från vår c-kull är modern och pappan är Kasper som gått Iditarood med Yvonne och Kenneth Dåbakk. Blodslinjer från två kennlar där hundarna verkligen är riktigt använda och testade. Det blir helt klart intressant att följa dessa små krabater från valp till vuxen slädhund för att se om det är en bra kombination.

Vallning_siberian_huskyvalpar_1

Flippa vibrerar av lust att få jobba med fåren. Här är en hund som helt klart har intresse!


Vallning_siberian_huskyvalpar_3

En korg med valpar…


Vallning_siberian_huskyvalpar_4

Cammi ger väldigt mycket mjölk så valparna är tämligen feta och runda.

Share
Posted in Border Collie, Hälsa på, Höst, Hundar, Hundavel, Hundträning, Lappland, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Torparliv, Upplevelser, Valpar | Leave a comment

Kennelns storlek

Slädhundskennel_storlek_4

Drömmen om det perfekta hundspannet och vita vidder.

Idag har det gått en trend i att man skall ha många slädhundar, stora spann och stora kennlar. Stort spann har helt enkelt blivit någon typ av status. Vad man inte tänker på är att många hundar skall matas, tränas, skötas och dessutom så skall hundgårdarna mockas dagligen. Arbetet ökar liksom kostnaderna med antalet hundar. Man blir inte mer hundspannsförare för att man kör ett 14-spann än man är om man kör ett en-spann i nordisk stil!

Fördelarna med stora kennlar finns dock. En av dem är att man får ett bra avelsmaterial. Man kan behålla stora delar av sina valpkullar och man får ett brett utbud av hundar som man kan bygga sitt avel på. Arbetar med sina hundar och kör turister eller använder dem för transporter så finns det fördelar med tillgången till fler hundar. Man kan då utföra mer arbete/större grupper/fler transportspann osv men det förutsätter ju dels att man har dessa kunder men även att man kan hantera hundarna så att de blir funktionella arbetshundar. Ett mindre vältränat spann kan många gånger vara effektivare och trevligare än ett stort spann som man inte arbetat med. Det är många turistförare som gått en mörk ekonomi tillmötes då intäkterna helt enkelt inte ökat proportionellt mot antalet hundar som man skaffat sig.

Nackdelarna med stora kennlar är lättare att hitta. Det kostar tid och pengar att hålla många hundar. Alla hundar skall tränas och skötas och i min värld är det inte god djurhållning att ha hundar som bara står utan att aktiveras. Det är inte heller god djurhållning om man tvingas köpa billig hundmat bara för att man inte har råd med kvalité.

Många hundar kräver en helt annan struktur i träning och aktivering. Man får inte ut alla hundarna på en träningstur utan spannet måste delas. Dels delas för att olika hundar kanske har olika kapacitet men även för att det helt enkelt blir allt för stora spann att hantera på en gång.

När du planerar din kennel skall du tänka igenom hur just du skall aktivera dem. Vad skall du använda hundarna till. Vad är det minsta antalet du verkligen behöver och sikta inte mot vad som är max vad man klarar av. Hur många kan du köra då det är dåliga snöförhållanden. Hur många kan du utfodra om hundmaten stiger med 20%. Mitt absolut bästa tips är att försöka hålla kenneln på minsta antal hundar som man har behov av helt enkelt. Om det sedan är en-spann eller 14-spann måste just dina behov avgöra.

Slädhundskennel_storlek_1

Fler hundar betyder fler timmars arbete per dygn.


Slädhundskennel_storlek_3

När man har fler hundar blir det ännu viktigare att man inte glömmer individerna i flocken.


Slädhundkennel_storlek_2

Halva året ungefär är sommar och hundarna skall tränas och skötas då också ifall ni missade den lilla detaljen…

Share
Posted in Arbete, Företagande, Hundar, Hundavel, Hundspann, Hundträning, Jokkmokkguiderna, Kennel, Polarhund, Siberian husky, Valpar, Working_husky | 5 Comments

Oinakka snöankare hårdtestat

Oinakka_snöankare_2

Oinakkas snöankare.

Oinakkas snöankare kan man nog anse att vi har hårdtestat. Detta ankare är det ankare som vi i princip uteslutande använder numera. Såväl på guidslädar, tävlingsslädar, gästslädar osv. Ankaret är ganska rått gjort. Inte blankpolerat, inga krusiduller, ingen förskönande design eller annat lull-lull. Det är helt enkelt ett bruksankare för den som vill kunna ankra sitt hundspann. Nackdelen är att vissa kanter kan vara ojämna och skarpa/råa så man bör använda någon typ av ankarhållare/skydd för att det inte skall nöta onödigt på släden eller kapellet.

Ankaret är skarpt och håller skärpan länge. Detta i kombination med tändernas vinkling och resten av konstruktionen gör att detta är ett av få ankare som man faktiskt kan få att greppa på blankis. Man kan inte lita till hundra på att det sitter men det är helt klart marknadens bästa ankare som jag har kommit över för just hårda underlag och isar med lite eller ingen snö.

Vid mjuk sockersnö kommer ankarets svaghet fram. Framför allt under förvintrarna då snön kan vara meterdjup och helt sakna fasthet. Vid dessa tillfällen är detta ankare inte riktigt bra. Anledningen är att om hundarna rycker och ankaret släpper så kan ankaret lägga sig på sidan. Andra ankare som istind har en förmåga att fortsätta att gräva ner sig med taggarna nedåt. Detta händer även ofta med Oinakka ankaret också men är det någon gång det kan släppa så är det antagligen just i ett sådant tillfälle.

Ankaret är grymt slitstarkt. Under de senaste 15 åren har vi inte lyckats göra sönder ett enda av dessa ankare. Ankarets spetsar håller skärpan grymt bra även om man slår ner dem i barmark under höstarna och vårarna.

Snöankarets lite smalare konstruktion gör att det även fungerar bra att lägga runt ledkryss och smalare träd. Man lägger det helt sonika på marken med tänderna runt stammen och den kommer att vilja stanna där. Detta är mycket svårare med breda ankare så som Istind.

Oinakkas snöankare har en liten nackdel till. Ibland kan de nypa fast väldigt hårt i håra spår. De kan då bli något svåra att få lös. Detta kan man delvis lösa med en längre rem i ankaret så att man kan stå stadigt på bromsen medan man rycker loss ankaret. Man behöver också ofta sparka till ankaret innan man får lös det men hellre det än att det lossnar. Men det är nog fortfarande marknadens bästa snöankare som borde vara en självklarhet för alla hundspannsförare.

Oinakka_snöankare_1

Snöankarets vinklar på spetsarna i förhållande till resten av ankaret gör att det nyper fast väldigt fint på hårda underlag.


Oinakka_snöankare_3

Lugna hundar och ett bra snöankare ger färder där man hinner vara ute i naturen.

Share
Posted in Expedition, Hundspann, Hundspannstävling, Hundträning, Kennel, Polarhund, Pryl-tester, Utrustning, Vinter, Working_husky | 1 Comment

Skonk F-1 Racing, hundsläde testad

Skonk_F-1_racing_1

Skonk F-1 Racing med sittdel och tillhengare.

Under den senaste vintern bytte jag arbetssläde för långturerna. Från en stor traditionell lastsläde med 230cm lastplan till en toppmodern Skonk F-1 Racing med sittdel och tillhengare. För mig var det ett stort kliv att gå från traditionella slädar till en släde med sittlåda. Dels anser jag att man inte sitter och kör släde men jag befarade även att sittdelen skulle komma att bli i vägen. En annan farhåga jag hade var om denna släde inte skulle vara tillräckligt robust byggd för att klara körning med tung last i obanad fjällterräng. Vecka efter vecka.

Skonk F-1 Racing är egentligen en tävlingssläde för långdistanstävling. Släden är extremt styrbar och följsam. Aluminiumskidorna och den rörliga konstruktionen ger en släde som beter sig mycket fint även i knölig terräng och på smala krokiga spår. Detta är helt klart en släde som man kör och inte bara står som passagerare på och följer med. För min del med flera veckotur efter veckotur under hela vårvintern så upplevde jag att den sparade mig från mycket slitande i släden. Trotts last och terräng kunde jag oftast styra ekipaget ditt jag ville. Här skall man tillägga att min släde var utrustad med extra breda belag på 58mm vilket ger den ett bra flyt under dåliga snöförhållanden.

Vi har dels en F-1 Racing med 160cm lastplan (utan sittdel) samt den senaste med 190cm lastplan (med stor sittdel). Den kortare blir något smidigare förstås. Skall man däremot lasta mycket kommer den långa att bli smidigare att svänga då lasten går att fördela ut mer. Personligen är jag konstant förespråkare av stora slädar. Det är ytterst sällan man blir irriterad för att man har allt för mycket plats. Det skall ju trots allt alltid av säkerhetsskäl finnas plats för en eller ett par hundar i släden oavsett om man kör tävling eller tur.

Sittdelens nackdelar är lätt sammanfattade. Den är helt enkelt ivägen vid mycket brant uppförskörning på smala spår. Men det är endast då det blir så pass brant att man måste springa och skjuta på och samtidigt byta sida av släden utan att kliva på medarna under bytet. Sittlådans fördelar är dock desto fler. Den ger en trygghet när man skall byta vantar, fotografera, titta bakåt eller då man skall sippa kaffe ur thermomuggen. Man sätter sig helt enkelt ned som hastigast och riskerar inte att trilla av. Min rekommendation är att inte köpa den lilla sittlådan. Då hamnar din vikt allt för långt bak på skidorna vilka kommer att tryckas ned i bakkanten vilket ger oönskad broms på släden.

Tillhengaren är en fantastisk ide. Här kan man lasta allt skrymmande och lätt. För min del packade jag tält, sovsäck, liggunderlag, hundjackor, snöskor m.m. i denna släpsläde på 150cm. Släden tillsammans med sittlådan och tillhengaren gav en mycket bra fördelning och överblick över packningen för veckolånga turer i Lapplands utmarker. Total lastyta blir i runda slängar 400cm (190cm + 60cm + 150cm). Släpsläden fanns där bakom oftast utan att man ens märkte den. Endast vid ett par tillfällen blåste den omkull eller slog runt under skråkörning. Dock har den en stor nackdel liksom alla andra släpslädar som jag har sett på marknaden. Vid körning på skoterleder som är gropiga och sönderkörda vill den rycka och slå. Detta ger stora påfrestningar på infästningar mellan släp och släde. För min del så fick jag byta ett par bultar på sittdelen. Enligt Snorre som bygger Skonkslädarna skall detta vara förstärkt numera på sittdelen och tillsammans tittar vi nu på en lösning för att få en längre tillhengare med ett annat drag som går lite mjukare men det är en kamp mellan vikt och funktion.

Skall du då köpa en Skonksläde? Detta är helt klart en prisfråga. Att denna släde är något extra är det ingen tvekan om, men det är mycket pengar. Jag tror dock att andrahandsvärdet på en Skonksläde är högre så man får tillbaks en del då man vill sälja den. Kostnaden är ju trots allt värdeminskningen under den tid man själv äger och kör släden. För egen del så kör jag hellre en billig bil och kör en bra släde än tvärt om. Skonk F-1 Racing med sittdelen är en släde som ger körglädje. Den tål fjällivet och underlättade min tillvaro som kör släde hela vintrarna. Den är dessutom det självklara valet för många toppförare inom långdistanskörning med hundspann. I min värld finns det två slädtillverkare numera. Det är Oinakkas klassiska träslädar och det är Skonks hi-tech!

Skonk_F-1_racing_6

Sittdelen är en praktisk låda där jag har förvarat stake-out, yxa, snacks osv.


Skonk_F-1_racing_5

Kapellet på Skonken är säkert mot drevsnö. Däremot blev jag tvungen att tejpa igen ventilationsluckorna på trailern.


Skonk_F-1_racing_7

2000 kilometer i varierande terräng med 150-200kg last.


Skonk_F-1_racing_3

Släden är uppbyggd av många detaljer. Man bör regelbundet kontrollera att bultarna inte släpper.


Skonk_F-1_racing_2

Mitt hem och mitt liv under några månader.


Skonk_F-1_racing_8

Gästerna kör Oinakka tobogger medan jag har kört Skonken.

Share
Posted in Expedition, Hundspann, Hundspannstävling, Pryl-tester, Utrustning, Vinter, Working_husky | Leave a comment

Hundträningen fortsätter

Höstträning_hundspann_5

Working Husky Bobbo, en riktig sköning.

Vi är nu inne i fas två i hundträningen. Nu sitter stora delar av rutinerna och träningen löper mycket smidigt. Givetvis är det baksteg och motgångar men sånt tillhör ju liksom livet. Att rutiner och disciplinen börjar sätta sig gör att vi allt mer kan koncentrera oss på den fysiska träningen. Nu samlas det tid ute. Tid i selarna. Tid i skogen. Tid tillsammans.

Temperaturen kryper ner och underlaget blir fruset och tufft för hundtassarna. Kör man för sakta nöter de tassar och kör man för fort så nöter även det tassarna. Därför söker vi hela tiden efter någon typ av idealfart som säkert inte ens existerar. Det är bara att konstatera att fruset underlag utan snö är grymt hårt mot hundarnas tassar. Man får kolla, smörja och socka vid behov helt enkelt.

Höstträning_hundspann_2

Hundarna provoceras allt mer i att stå stilla lugnt och fint.


Höstträning_hundspann_3

Åttan och Rambo.


Höstträning_hundspann_1

Det är riktigt tråkigt att se hur kalhyggena breder ut sig och skog förvandlas till tallåkrar.


Höstträning_hundspann_4

Working Husky Crille. I honom ser jag många av mina tidigare hundar så som Snowmasters Rocky, Working Husky Oskar mfl.

Share
Posted in Arbete, Höst, Hundar, Hundspann, Hundträning, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Lappland, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Väder | 1 Comment

Roadtrip Jämtland

Roadtripp_jämtland_3

Tillsammans med Tuva, systerdottern, besökte jag en av mina favoritplatser att fiska på. Här letade vi skatter i form av runda stenar.

Är nu åter hemma efter en tripp ner till Jämtland. Att städa ut efter sin mormor och besöka barndomsplatser blir både en fysisk resa såväl som en inreresa tillbaks i tiden igenom alla minnen som dyker upp. Det blir verkligen påtagligt att det som varit har varit och nuet är någonting annat.

Hela min uppväxtfamilj samlades. Broder, syster, mamma och pappa. Jag är så innerligt glad för att mina föräldrar som separerat för flera år sedan har en sådan respekt för varandra. Det är inga sura miner eller bråk. Just detta är nog ett av det bästa som man kan få av sina föräldrar. Vi träffas tillsammans och har det trevligt. Sedan kan vi i lugn och ro ta avsked från mormor Britta och gå vidare i livet.

Nu är ju livet inte en dans på rosor rakt igenom. Saknaden av mormor finns där och jag hoppas att den fortsätter att följa mig igenom livet som ett varmt minne. Det är också tungt att hela familjen är utspridd över hela Sverige. Det hade verkligen varit lättare om vi bott mer samlat någonstans. Nu är avståndet utsträckt från Skåne upp till Lappland. Det blir inte så många gemensamma middagar och det blir liksom bökigt att slinka in på en kopp kaffe.

Nere i Jämtland han jag även med att träffa en del folk. Det blev både nya bekanta och äldre vänner som nästan är en del av släkten. Kaffe, samtal och möten med härliga människor. Det är också en hel del människor där nere och längs vägen hem där jag mer än gärna skulle svängt in och hälsat på men tiden blev för knapp. Hemlängtan till Nordlandet gjorde att gasen pressades lite extra under vägen hem mot Jokkmokk. Nästa gång…då måste jag stanna på fler ställen!

Roadtripp_jämtland_4

Åre Brukshundsklubb. Här sprang jag en del med min första hund, Lobo.


Roadtripp_jämtland_5

Perssons båt som vi lånade under våra fiskefärder ligger sedan många år oanvänd.


Roadtripp_jämtland_1

Alvar, systersonen, imponerade med sitt minne i olika spel.


Roadtripp_jämtland_2

En mammas stolthet och en systers skadeglädje är total då Jenny spelar i team med Alvar mot min förtvivlat frustrerande broder och fader…som ganska snabbt förlorade även detta spel.


Roadtripp_jämtland_7

Det blev några turer i det som är kvar av mormors trädgård.


Roadtripp_jämtland_6

Frökapslar symboliserar på något sätt både slutet och början på något nytt. Helt enkelt livet samlat i en kapsel!

Share
Posted in Höst, Jämtland, Jokkmokk, Livet i norr, Resa | 1 Comment

Slädhundseminarium och hundrockad

Hakedal_hundkörarseminarium_3

Kunskap, inspiration och möten med trevliga och intressanta människor.

Hakadals slädhundsklubb arrangerar årligen ett seminarium en timme nord från Oslo. Under den gångna helgen var Stina och jag inbjudna som föreläsare för att berätta om hur vi lever med hundarna och om livet i Jokkmokk. Att föreläsa för andra hundspannsförare som också är duktiga på ämnet gör saken alltid lite extra stressande.

Under seminariet fick vi även höra på Tom Frode som berättade hur han rest över till Nordamerika med sina hundar för att köra Yukon Quest. Brent Sass berättade om livet i Alaska som hundspannsförare och om sin karriär till att bli en av toppförarna där borta. Sedan fick vi mycket detaljerad information om kennelhosta och vaccinering mot detta av den italienske veterinären Sergio. Espen Tønnesen berättade om sina undersökningar på toppidrottsmän med temat ’Varför blir de bäste bäst’. Jag förstår verkligen inte varför det är såpass få svenska hundförare som besöker detta seminarium. Det ligger ju riktigt nära alla i södra och mellersta Sverige.

Under vägen ner lämnade vi Sharp till Camilla Buvall-Juhlander samt två valpar till familjen Hansen i Norge. Det är alltid vemodigt att skiljas från hundar. Iallafall jag känner mig som en svikare på något vis. På vägen hemåt så plockade vi upp två ettåriga hundar (Dafu och Dafina) uppfödda av oss, då familjen som haft dem tyvärr skall avveckla.

Dafu och Dafina var allt annat än imponerade över att ryckas från sitt hem där de trivdes och hade bra kontakt med sina tidigare ägare. Mot oss uppträdde de skyggt och tycktes inte alls komma ihåg oss. Nu är det bara att börja jobba och vinna förtroende hos dem.

Efter 2600km i bil har vi nu landat hemma på Polcirkeln igen. Det är verkligen skönt att komma hem till torpet. Däremot så har det varit en mycket givande helg med massor av möten med folk. Både nya och gamla bekanta. Det måste bli någon fler resa dit ner i framtiden!

Hakedal_hundkörarseminarium_1

Frida, en av valparna som nu har flyttat till Norge.


Hakedal_hundkörarseminarium_4

Sharp ockuperade både mammas soffa och hjärta.


Hakedal_hundkörarseminarium_5

Ett snabbesök i Skonk Sledworks verkstad med rundguidning av självaste slädprodusentent i egen hög person!


Hakedal_hundkörarseminarium_2

Stina jobbar med att vinna Dafinas förtroende.

Share
Posted in Höst, Hundar, Hundspann, Hundspannstävling, Hundträning, Jokkmokk, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky | Leave a comment

Höstfärger och kanothämt i Saltoluokta

Höstfärger_i_saltoluokta_2

‘Äntligen här’ är det nog många som tycker då de ser Volker och Jasmine åter i Jokkmokk. De är gamla Jokkmokksbor som för några år sedan drog sig söderut.

Igår var vi en sväng upp till Saltoluokta för att dricka lite kaffe med personalen där. Ja, vi hämtade kanoter, åt Saltos goda svampsoppa, rastade hundar och hade en trevlig dag med Volker o Jasmine som är uppe och hälsar på. På Salto träffade vi både personal och bekanta från olika färder i fjällen. Vad som slår mig är att i princip varje gång man kommer till Saltoluokta fjällstation hittar man gammal personal där som är på återbesök. Har man en gång öppnat sitt hjärta för Salto så finns en ständig längtan tillbaks.

Höstfärgerna har utan minsta tvekan kommit längre där uppe vid foten av fjället. Det är väldigt kul period att få strosa omkring med kameran och leta motiv i den färgglada naturen. Myggen lyser med sin frånvaro och är inte saknade. Det är inte ovanligt att fjälltopparna är vitpudrade med nysnö när man vaknar på morgonen. Tyvärr kunde vi inte stanna utan fick lasta kanoterna och styra hemåt mot vårt torp.

Höstfärger_i_saltoluokta_1

Johnnys öron fladdrar och far lite hit och dit.


Höstfärger_i_saltoluokta_4

Ripbären är overkligt oxblodsröda.


Höstfärger_i_saltoluokta_3

Annie ‘arebetar’ med att hålla reda på de andra border colliena vi har med oss. Här är det mycket vallningsinstinkt…


Höstfärger_i_saltoluokta_5

Flippa är äldst men den ende som inte bangar för en simtur efter en pinne.


Höstfärger_i_saltoluokta_6

Jasmine och Stina kollar på de fina filmerna som finns på naturrummet i Stora Sjöfallet.

Share
Posted in Border Collie, Fjäll, Fotografering, Friluftsliv, Höst, Kanot, Kungsleden, Laponia, Lappland, Livet i norr, Saltoluokta, Stora Sjöfallet, Swedish Lapland, Upplevelser | Leave a comment

Höstfärgerna kommer

Höstfärgerna_kommer_3

Björkarna blir allt gulare för var dag som går.

För var dag som går ändrar sig färgerna på naturen. Löven gulnar, blir röda och det gröna försvinner allt mer. Luften blir allt klarare och friskare. Det är verkligen en fröjd att strosa omkring i skogen nu. Inga mygg eller knott och den där tryckande sommarvärmen är ett minne blott.

Norrskenet fladdrar och far på himlen och under sommaren har man liksom glömt hur häftigt det kan vara. Här om natten var norrskenet så brutalt att det till och med kunde fotograferas med mobiltelefonkameran. Ni kan hitta en del bilder på instagramkontot för Mattisblogg.

Samtidigt som jag ser fram emot den kommande vintern så är det med saknad man kan konstatera att sommaren är över. Det finns bara en enda sak man bör göra. Helt enkelt njuta av nuet och ta vara på livet. Livet är egentligen inget då och sen. Livet är så enkelt som en rad med här och nu!

Höstfärgerna_kommer_5

Annie växer och lyssnar allt bättre. Hon följer för det mesta på alla möjliga upptåg runt omkring.


Höstfärgerna_kommer_4

Dvärgbjörken blir skönt röd och orange där den växer i skogslandets myrområden.


Höstfärgerna_kommer_2

Det går fort och ibland hamnar hela Annie under vatten. Här efter en face-plant i en myr…


Höstfärgerna_kommer_1

Norrskenet tillhör vardagen för oss boendes här i norr.

Share
Posted in Border Collie, Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Höst, Hundar, Jokkmokk, Lappland, Livet i norr, Natur, Torparliv, Väder | Leave a comment

Hundträningen i full gång

Hundträningen_slädhundar_höst_4

Mitt spann parkerat för kylning i en bäck.


Träningen av våra slädhundar är i full gång sedan några veckor tillbaks. Temperaturen skall droppa ner under +14C för att vi skall börja träna dem. Innan dess är risken för överhettning allt för stor. Våra Siberian Huskies har ju dessutom päls för att leva ute vintertid så det är bara att vara lite försiktig.

Första fasen av vår träning är mestadels rutiner och disciplin. Då våra hundar måste fungera som arbetshundar är lugna starter och körbara spann någonting vi lägger extra mycket fokus på. Gör vi detta arbetet noga under början av träningen så kommer resten av vintern att gå mycket lättare. Här vill jag inte påstå att allt går exakt som vi vill. Det krävs mycket arbete och tålamod. Det krävs tid och att man uteslutande arbetar konsekvent. Hundar förstår inte om man börjar ändra reglerna utifrån det egna humöret eller diverse nycker.

Hundarna är iallafall glada och fulla av iver. De jobbar bra och är riktigt på G. Själv så grubblar jag på hur tiden innan snön kommer skall räcka till. Tiden med hundarna ökar nu konstant för varje vecka som går allt eftersom distanserna på turerna utökas. Vi kör iallafall järnet och njuter av vår tillvaro. Att ha mycket att göra är ingen jättefarlig stress. Man får helt enkelt bara acceptera att man kanske inte hinner allt man skulle kunna gjort. Det är faktiskt riktigt skönt att vi inte har pressen att vi skall tävla. Skall man ut på tävling måste man lägga upp träningen mer optimerat för just de löp man skall köra. Nu kör vi för att få bra arbetshundar och då är lugnet en viktig faktor.

Hundträningen_slädhundar_höst_1

Fugitive’s Sharp, en dotter till den legendariske Finnemarkas Guy. Sharp har bott tillfälligt hos oss och kommer nu att flytta till Camilla Buvall där hon skall användas för avel.

Hundträningen_slädhundar_höst_2

Hundar som skakar på sig ser verkligen inte kloka ut…
Här ser vi Working Husky Unna.


Hundträningen_slädhundar_höst_5

Detta låg på en bro vi kör över. gjord av en rot eller tunn gren. En fin häst eller hund. Undra varför den låg där så symboliskt? Man blir ju lite nyfiken.


Hundträningen_slädhundar_höst_6

Stina förbereder ett spann för en tur.


Hundträningen_slädhundar_höst_3

Jag ska försöka komma ihåg att puta med munnen på nästa selfi…glömde det denna gång!

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Höst, Hundar, Hundspann, Hundträning, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kennel, Lappland, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Vinter, Working_husky | 5 Comments

Nya Suzuki Kingquad LT-A 500 XP

Nya_fyrhjulingar_suzuki_4

Suzuki Kingquad LT-A 500 XP är en tämligen robust och neutral maskin utan massa lull-lull.

Under sensommaren köpte vi två helt nya fyrhjulingar. Valet var inte helt enkelt då det finns en del olika modeller att välja mellan. Vissa lockar med låga priser medan andra märken lockar med design, motorstyrka och så vidare. Vårt val blev en dyr maskin som egentligen inte sticker ut på något vis alls. En liten 500cc motor och markfrigång som är normalhög samt servostyrning. Ingen superdesign eller något sådant som skall locka till köp. Egentligen så är Suzuki Kingquad 500 en tämligen neutral och robust byggd arbetsmaskin.

Suzuki var en av de första tillverkarna av riktigt bra fyrhjulingar med sina Kingquads från slutet av 80-talet. Det finns flera smarta detaljer som gör detta till en rejäl bruksmaskin utan massa lull-lull som kan krångla. Plastskärmarna tål stryk och har en mjukhet i sig som jag inte sett hos någon annan maskin. Växlingen är mjuk och mycket lätt att fixa med. Kvalité som man i och försig bör kunna förvänta sig av en maskin för närmare 100 tusen kronor.

Varför köpte vi inte en billig maskin för halva priset? På marknaden idag finns det nämligen flera maskiner som ligger på runt halva priset av en Suzuki. Vi valde att inte köpa dem av flera anledningar. En är att andrahandsvärdet inte ser ut att bli så bra på dessa. En annan, kanske viktigare anledning är att hållbarhet och hög kvalité är en miljöfråga. Det är inte försvarbart att köpa billigt och slita och slänga. En dyrare maskin som man kör längre ger ett mindre avtryck på miljön så är det bara!

För vår del så innebar detta även ett djupare tag i vår börs då vi inte har någon typ av sponsring. Att hundarna tränas riktigt bra är såpass viktigt för både hundarna, oss och vårt företag att det är ett av det viktigaste vi gör. Därför är just fyrhjulingarna ett av de mest prioriterat arbetsredskapen. De skall fungera i alla lägen och vi skall fullt ut kunna fokusera på hundarna och att ha roligt med dem. Att vi dessutom har bra support och service här hemma i Jokkmokk hos Mattisuddensmotor är dessutom en mycket viktig del!

Nya_fyrhjulingar_suzuki_1

När 40-50 slädhundar skall tränas inför varje säsong så skall maskinerna inte tjorva och då är det kvalité som går före pris. Vi har fullt upp att hålla reda på hundarna och oss själva.


Nya_fyrhjulingar_suzuki_2

Bra tränade arbetshundar är A och O om man skall kunna arbeta med dem professionellt och förbli stolt för det man pysslar med.


Nya_fyrhjulingar_suzuki_3

Det blir många dagar, kvällar och nätter ute tillsammans med hundarna.

Share
Posted in Företagande, Höst, Hundspann, Hundträning, Jokkmokkguiderna, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Pryl-tester, Siberian husky, Torparliv, Working_husky | 1 Comment

Vemodig glädje och sorg

Mormor_åre_2

Mormor delar solidariskt såväl platsen vid köksbordet som en smörgås med Flippa.

Livet rullar på och det blir antagligen ingen repris. Att tiden går framåt och att det inte går att hoppa tillbaks blir så påtagligt emellanåt. För några dagar sedan lämnade min mormor oss. Det är ju inte oväntat då hon faktiskt han bli närmare 97 år. Inte oväntat men väldigt tråkigt och framförallt vemodigt att hon inte finns mer.

Min mormor var en fantastisk person. Mitt i Åre hade hon en trädgård som var stor del av hennes liv. Hon torkade löv i ugnen för att täcka rosenbuskarna på hösten, mortlade äggskal till växter som behövde kalk och så vidare. Med skottkärran traskade hon upp på byn där hon kollade om hon kunde få material som sten, sand m.m. till sitt stenparti från någon byggarbetsplats. Växter beställdes från när och fjärran. Hon hade hittat sin passion i livet och hon lät den formligen blomma ut. Detta har nog betytt mycket mer för mig än jag förstår. Hon har visat att man skall gå sin egen väg och man skall följa sitt hjärtat.

Som barn kommer jag ihåg att det byggdes kojor av filtar o bord, dockhus av papplådor, ansiktsmasker av kartongbitar och mycket mer. Kreativa upptåg där ingenting var omöjligt. Att hon var en konstnär på många sätt råder ingen tvekan om. En kreativitet som jag idag med glädje ser leva vidare hos både min mor och min syster (Fröken Humla).

Självklart gör det ont att hon inte finns längre. Samtidigt så är det skönt att hon slapp flytta in på ett älderboende utan kunde stanna hemma hela livet som hon själv önskade. Min mor som bor närmare har varit mycket hos mormor i Åre och hjälpt till under de sista åren. Hon berättat om fantastisk hemtjänstpersonal som funnits där när det har behövts. En social trygghet i vårt samhälle för alla oavsett om man är rik eller fattig som vi måste värna om.

Som sagt så är det en sorg att mormor inte finns längre. Samtidigt är jag så glad att hon gett mig modet, igenom att visa hur man kan leva för den passion man har och visat hur viktigt det är att man hittar sin passion. Det är med en blandning av vemod och glädje som hon kommer att finnas med mig i livet i mina tankar.

Mormor_åre_1

En humla som arbetar på i trädgården i Åre.

Share
Posted in Filosofi, Jämtland, Livet i norr | Leave a comment

Valpar tränas och fostras

Valpar_tränas_och_fostras_5

Full av rackartyg!

Hemma på kenneln fortsätter våra valpar att växa. De är nu riktigt livliga och man kan se på tikarna att de är måttligt intresserade av att vara mammor just nu. När vi skall in och mata dem, leka med dem eller mocka så hänger det klasar med valpar i byxbenen, skosnörena och de är överallt.

Träningen för att göra dessa små krabater till funktionella arbetshundar har börjat. I princip så är de dagligen ute ett längre pass i rasthagen där de rumlar omkring. Här lär de sig att umgås med andra hundar. Dels våra Border Collies men även med varandra och några av de andra vuxna slädhundarna som vi har. Hundar som växer upp med mycket hundar runt omkring sig blir ganska ointresserade av andra hundar oavsett deras storlek. Detta gör att spannet i körsituationer i princip aldrig bryr sig i andra hundar, oavsett om de väger 50kg eller 2kg, som finns där vi arbetar.

Hundar som lever aktivt som valpar bildar större fysisk kapacitet. Man skall kanske inte regelrätt fysträna dem men däremot så kan de gärna springa och leka med varandra. Det bygger deras koordination, muskelmassa och syreupptagningsförmåga. Alltså skall träningen ske utan press men gärna lustbetonad och det viktigaste är att de skall kunna lägga sig och vila då de blir trötta.

Inkallning lär vi valparna då vi matar dem. Jag ger alltid samma signal då jag sätter ner matskålen som jag ger dem då jag vill att de skall komma till mig. Signalen förknippas med någonting positivt och inkallningen börjar att sätta sig sakta men säkert.

Många av dagens hunddressörer menar att man alltid skall vara positiv mot hundarna. Det är någonting som jag inte riktigt får ihop i alla lägen. Därför lär jag dem vad ordet ’nej’ betyder. Det sägs jag då jag öppnar hundgårdsdörren och de inte får komma ut. ’Nej’ i kombination med att de bestämt knuffas bort från grinden. Samma ’nej’ som jag sedan använder om de tuggar på en sele, prövar att stjäla mat osv. På samma sätt markerar ofta valparnas mamma vad som är nog, med en bestämd signal och en efterföljande markering ifall de inte lyssnar. Jag tycker att detta fungerar bra att försöka göra som hundarna gör sinsemellan.

Nu närmar sig valparna åtta veckors ålder och ännu har vi egentligen inga valpar bokade. Normalt brukar vi ha en lista på folk som vi inte kan sälja valpar till då vi behöver alla själv. Så vet du någon som söker en arbetande Siberian Husky så be dem kontakta oss.

Valpar_tränas_och_fostras_3

Working Husky Ebba. Lätt att känna igen med sina fläckar.


Valpar_tränas_och_fostras_1

Working Husky Fenja. Mörkt viltfärgad så som många hundar på faderns sida.


Valpar_tränas_och_fostras_2

Valparna får vara ute i rasthagen såpass länge att de lär sig koppla av. Detta ger en typ av lugn åt hundarna. De lär sig att koppla av trots möjlighet till aktivitet.


Valpar_tränas_och_fostras_4

Susietievan Arial. Det tar helt klart på energin att föda och fostra en kull valpar.

Share
Posted in Hundar, Hundavel, Hundspann, Hundträning, Jokkmokkguiderna, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Sommar, Valpar, Working_husky | 1 Comment

Tre fallgropar för fjällvandraren

Fjällvandring_tips_3

Tältning ger frihet men på bekostnad av en tyngre ryggsäck. Kan du nyttja STFs stugor och matbutiker för att lätta din packning?

Under mina turer i fjällen möter jag en del folk. Många är mycket rutinerade och vet exakt vad de pysslar med. Samtidigt möter vi en hel del som just upptäckt tjusningen med livet ute på vidderna. Inte allt för sällan ser man hur de gör om exakt samma misstag som man själv en gång i tiden pysslat med. Misstag som gör att fjällvandringen blir onödigt okomfortabel kan man nog säga. Här har jag sammanställt tre punkter som kanske kan hjälpa någon att få en bättre upplevelse.

1. Överambitiös rutt.
Under årets fjällvandring ser man ofta att folk vill uppleva så mycket som möjligt. Fokus blir ofta på att besöka många olika platser. Här går det fel och istället för att låta livet och upplevelsen av att vara ute hamnar i fokus så blir det ett stort antal planerade kilometer. Det blir en daglig kamp för att nå fram till kvällens mål för annars hinner man inte genomföra den kommande dagens etapp osv.

Tänk om och tänk rätt!
Planera ett luftigt schema. För en tälttur med campingpackning räcker 10-15km/dag. För en stugtur hamnar det ju mellan 10-15km beroende på avståndet mellan stugorna. Ta en stuga per dag och börja inte hoppa över en del stugor och dubbla distansen. Planera dessutom att förflytta er 2 dagar och ligg still dag tre för en dagstur utan packning. Är det dåligt väder kan det tom vara skönt att ta en stugdag medan regnet slår emot fönsterutan eller vinden river i tältduken. Kom ihåg att upplevelsen är tiden där ute och inte sträckan.

2. Allt du lastar skall du bära
Det är lätt att fylla ryggsäcken med bra att ha grejer, massa böcker, en uppsjö av ombyteskläder osv. Mycket utrustning som ryggsäckar, traditionella trangiakök, sovsäckar, tält, liggunderlag m.m. är på tok för tung.

Tänk om och tänk rätt!
Optimera den utrustning du skall ta med dig. Skippa en del av ’bra att ha’ grejerna. Behöver du verkligen tält om du går en led med stugor? När du investerar i ny friluftsutrustning så värdera låg vikt som en betydelsefull egenskap hos utrustningen. En färdigpackad stugtursryggsäck för en vecka behöver inte väga mer än 5-8kg +mat. Flera av STFs stugor har dessutom små shoppar med mat. Kolla detta med Svenska Turistföreningen så slipper du onödig vikt. En ryggsäck för tältare behöver inte väga mer än 10-14kg + mat.
Läs boken Vandra Fjäderlätt och låt dig inspireras av extrema lättviktsvandraren Jörgen Johansson.

3. Otränad och utan rutin
För många som vi möter i fjällen är detta ’årets vandringstur’. Utrustningen används inte annars och kroppen är möjligen ’använd’ på nått gym då och då. Det blir tungt för kroppen som kommer att ömma. Att utrustning som kängor, ryggsäck och kläder dessutom inte inpassade och justerade gör inte saken lättare. Rutiner för att hålla sig torr och varm, vad och hur man behöver äta osv gör dessutom att belastningen blir ännu större än om man är van.

Tänk om och tänk rätt!
Gör några dags- eller helgvandringar i hemmaterräng. Lär känna din utrustning och vänj kroppen med att vara ute. Bara att lära sig undvika skoskav och tejpa fötter i tid är en vinst som gör det hela nog bra! Att du sedan får en fin upplevelse i hemmaterräng får du se som bonus.

Fjällvandring_tips_1

Vilken utrustning behöver du för en sommarvandring? Snöskor? Allt väger och en tung ryggsäck är inte alls rolig att kämpa med.


Fjällvandring_tips_2

Rymlig tidsplanering ger möjlighet till trevliga toppturer längs vägen.

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Fjäll, Fjällvandring, Friluftsliv, Kanot, Kebnekaise, Kungsleden, Paddling, Swedish Lapland, Tips o trick, Utrustning, Vandring, Vildmark | 4 Comments