Pappa, du fattas…

Pappa, du fattas…

Pappa-1
Det är ofattbart att vi aldrig mer kommer att kunna sitta tillsammans vid en eld och filosofera igen…ofattbart…
Dagen jag innerst inne har vetat ska komma slog plötsligt till helt skoningslöst och flera år förtidigt. Pappa lever inte längre. Oåterkalleligt borta. Aldrig mer kunna prata. Aldrig mer kunna träffas. Knall fall död på sin dagliga löparrunda med hunden. 69 år och mitt i steget i sitt liv. Ett liv som verkligen aldrig stannat av utan har bestått av att förverkliga drömmar och mål.

Runt Christer har det alltid funnits saker på gång. Det har varit honungsbin, smedjan, akvarellmålning, hundspann, Vasalopp, brödbak, bilreparationer, tomatodling, föreningar, konstruktion av dammluckor, renovering av hus, fisketurer, hälsa på folk, dans, sångkör, pilbågsskytte, surdegsbröd, argumentation för medmänsklighet och miljömedvetenhet, uppfinningar av olika de slag, häst, löpning, hunden och mycket, mycket mer. Alltid tusentals projekt på gång. Mitt i allt detta fanns lugnet med gitarren, en bok (oftast faktabok inför något man måste lära sig) och massor av kaffe.

Med mig i mitt liv har jag fått så mycket fint av min far. Han visade verkligen med handling att alla människor har lika värde. Han vurmade dessutom extra för människor som levde med mindre resurser eller av olika anledning har det kärvare i livet. Har någon motorstopp efter vägen så stannar man helt enkelt. Få saker är viktigare än att hjälpa en medmänniska.

Självförtroendet att man kan lösa allt hade han också. Vill man göra någonting så gör man det. Det kanske inte alltid blir rätt från början men det är bara att göra ett nytt försök. Tillslut så fixar man det. Här snackar vi envisheten själv i kombination med en hjärna på högvarv.

Nu är han borta. Ogreppbart overkligt. Det gör verkligen ont och ska också göra så. En sorg som detta måste bearbetas och det kommer att kännas. Det får ta tid och tårar kommer att rinna så är det bara. Att kunna och våga känna smärtan över saknaden är väldigt fint samtidigt som det emellanåt känns som att hjärtat slits ut ur kroppen.

Mitt i allt detta så känner jag en enorm glädje över att jag har min otroliga mor kvar. Mina bror och syster är också helt fantastiska människor. Min pappas särbo är även hon en varm och go kvinna. Man förstår hur mycket som kan tjorva när det gäller arv, hur begravning skall gå till och mycket mer. I vårt fall är sorgen och omtanke om varandra helt i fokus. Det visar sig också att övrig släkt, vänner, grannar till pappa mfl även de är mycket stöttande och fina. Även här i Jokkmokk har jag fått många fina samtal och meddelanden. Det finns verkligen så mycket godhet och fint i vår värld!

Med en klump i halsen, en tår i ögat och en brännande saknad i bröstet så känner jag en sån värme från så många medmänniskor. Ändå så känns det så enormt tomt och kommer nog att göra en längre tid framåt.

Hektiskt_liv_4
Pappa och Stina in action med att riva ner den gamla mustocken i vårt hus..

Nattfiske_sommarnätter_5
Pappa som jag kommer ihåg honom från mina barndoms fiskeäventyr. Denna bild från Pärlälven för ett par år sedan.

Roadtripp_jämtland_1
Alvar, systersonen, utklassar min bror och far i memory vilket tycks imponera även på modern Jenny.

Köldtrötthet och arktiskt ljus

Köldtrötthet och arktiskt ljus

Hundspann-fyradagarstur-7
Skogslandet väster om Jokkmokk med hundspann.
Köldtröttheten kryper in i min kropp. Hunden på händerna är öm och spricker, småsår har svårt att läka och kroppen suktar efter en miljö där den inte hela tiden måste arbeta för att hålla värmen. Detta kommer alltid efter längre perioder där man exponerats för mycket kyla. Nu tycks iallafall väderutsikterna lova lite värme och det skall inte bli kallare än -15C får vi hoppas. Dessutom så ser jag fram emot jag en del arbete framför datorn som skall göras.

Nu är säsongens sista fyradagarstur genomförd. Senaste gruppen var svenskar så språkligt har det varit lite lättare. Även om man inte upplever det allt för besvärande att prata engelska så är det ändå mycket lättare att uttrycka sig på sitt modersmål. Det har dessutom varit folk som verkligen har brytt sig om hundarna vilket är vad vi eftersträvar att hitta med vår marknadsföring.

Solen har nu klättrat högre upp på himlen. Ljuset i kombination med all snön som vi har i träden är speciellt vackert denna vinter tycker jag. Däremot så gör det ont att se hur hårt livet är för älgarna och renarna i år. Det är tung snö att färdas för djuren. Betet för renarna ligger djupt under snön och det ser inte ut som det skall lätta någonting framigenom. Allt detta efter en sommar som började en månad senare än vanligt gör att man började vintern med ganska hårt pressade djur. Renarna vi ser rör sig tungt i terrängen och älgarna kommer allt närmare hundspannen och de beter sig inte lika skyggt som de brukar göra.

Hundspann-fyradagarstur-5
Snötyngda skogar möter solen.

Hundspann-fyradagarstur-6
Snö och ljus hjälper oss verkligen att skapa upplevelser i Swedish Lapland.

Hundspann-fyradagarstur-3
Krispigt!

Hundspann-fyradagarstur-4
Sarekfjällen i väster.
Hundspann-fyradagarstur-1
Lukas.

Hundspann-fyradagarstur-2
Dagens sista solstrålar.

Jokkmokksmarknad är passerad

Jokkmokksmarknad är passerad

Jokkmokksmarknad-2018_2
Jokkmokksvintermarknad 2018.
Jokkmokks Vintermarknad är nu passerad. Passera är rätta ordet för nu rör vi oss snabbt in i nästa period. Vårvintern närmar sig med stormsteg och vi ser solen allt mer för varje dag. Nu kan man gå ut på morgonen och mata hundarna utan pannlampa och för bara några veckor sedan startade vi alla morgonturer med pannlampan på.

Jokkmokks Marknad är verkligen värd att besöka. Musik, utställningar, hantverk, shopping och möten med massa kul folk i flera daga i sträck. För egen del så kör vi hundspann tillsammans med Sten och Patrik. Vi tar med folk ut i skogen bort från marknadsvimlet för en stund vid en lägereld i en kåta med kokkaffe, prat om allt mellan himmel och jord. Det är faktiskt många gäster som efter turen tackar och säger att detta var det bästa på hela marknaden.

Hundspannsturerna blir snabbt fullbokade och många som vill åka hundspann blir tyvärr besvikna då de inte får plats. För övrigt så har vädergudarna varit på vår sida. Inte en meter nysnö med allt som det innebär och som kallast bara -27C men oftast endast -15C vilket är mycket drägligt. Vi jämför med tidigare marknader då det ibland har blåst 30m/s, kommit 70cm snö eller med en temp som droppat mot -47C. Vi har alltid oavsett väder genomfört de bokade turerna även om vi många gånger fått jobba riktigt hårt för att ge gästerna bra upplevelser. 2018 går alltså till historien som en lättsam vintermarknad för vår del.

Vi har i år fortsatt att sälja turer med de renskötare som jobbar i samma område som vi kör hundspann i. Från de turerna får vi ofta höra av gästerna att de uppskattat närheten med renarna på ett naturligt sätt ute i skogen. De lovordar de okonstlade mötet med människor som lever i och av renskötselkulturen. Vi är grymt glada att vi har förtroendet att få samarbeta med denna vintergrupp från Jåhkågasska sameby.

Hundspann-kortturer-jokkmokksmarknad-1
Under norrskensturerna kör vi mycket med pannlampor. Denna bild är från en tur före vintermarknaden då Sanna kommer in med ett spann.

Hundspann-kortturer-jokkmokksmarknad-3
Stina med sitt spann.

Hundspann-kortturer-jokkmokksmarknad-2
Helt klart hög mysfaktor!

Hundspann-kortturer-jokkmokksmarknad-4
Gästerna fikar i kåtan medan hundarna kopplar av utanför.

Jokkmokksmarknad-2018_1
Två vändor på marknadsområdet utan att spendera en enda krona…

Ute är hemma

Ute är hemma

Hundspannstur-jokkmokk-lappland-1
Första perioden hade vi endel vind och snöfall.
Ofta känns det som att ute är hemma för mig. Jag hinner hem till torpet, byta hundar, organisera om utrustningen, vända släden och sedan dra ut på nästa tur. Av elva dagar har jag bara haft en full dag hemma och resterande tio ute i skogen. Bor vi inte i tältcampen så ligger vi behagligt i en liten timmerkoja.

Människorna jag träffar är fantastiska. Dessa människors vardagshistorier är störtsköna att få ta del av. Det är tonårsföräldrar, multisportare, resande pensionärer, forskare, politiskt aktiva, miljökämpar, riskkapitalister, styrkelyftare, leksaksaffärsägare, industriarbetare, psykologer osv. Samtalsämnena kan handla om allt från gifter i leksaker, barnuppfostran till hur dagens politikerkorruption fungerar enligt de senaste forskningsrönen och detta ibland direkt av människor som arbetar med dessa frågor som sin profession. Alla dessa möten och samtal är grymt intressanta och givande.

Första delen av perioden hade vi snöfall och ganska tunga spår. Slutet av perioden när jag var ute med en Australiensisk familj droppade tempen till -40C den natten vi låg i tältcampen. Denna extrema kyla är verkligen inte att leka med. Syftet med turerna är ju inte att överleva utan att ge en trevlig upplevelse så vi styrde tillbaks till kenneln för en natt i stugvärmen. Därefter var det ’bara’ -22C och Australienarna var nog förvånade själva att de upplevde detta som relativt varmt.

Nu väntar en vecka hemma på torpet. Korta turer och Jokkmokks vintermarknad står på schemat förutom en del planering inför resten av säsongen. Det är nämligen bara en månad kvar innan jag styr västerut mot fjällen för två månader på tur utan att komma hem om allt går bra. Ute är alltså periodvis mer hemma för mig än det lilla röda torpet i Jokkmokks utkant.

Hundspannstur-jokkmokk-lappland-2
Vidderna och ödsligheten tilltalar mig verkligen.

Hundspannstur-jokkmokk-lappland-4
En helt vanlig lunchrast en helt vanlig dag på jobbet.

Hundspannstur-jokkmokk-lappland-7
Korta dagar och blåljus.

Hundspannstur-jokkmokk-lappland-3
När det klarnar upp sjunker tempen obönhörligt.

Hundspannstur-jokkmokk-lappland-5
Livet i tältcampen är förvånansdsvärt komfortabel även vid -40C!

Hundspannstur-jokkmokk-lappland-6
Klart coola googels!

Hundspannstur-jokkmokk-lappland-8
Påväg hem eller påväg ut ifrån hemmet eller är det kanske så att detta är hemmet?

Mavic min lilla skatt

Mavic min lilla skatt

Mavic-drönare-tältkåta-1
Flygbild över tältkåtan. Bilden är tagen i dis och hyfsad skymning.
Några veckor före jul kom ett paket från Cyberphoto. Under en längre tid har jag suktat efter en nyare drönare än den gamla Phantome 1 som jag haft. Siktet var inställt på en liten manick som heter Mavic från DJI. Jag har sett bekanta som lovordat denna lilla mygga och det är fantastiska bilder och filmer som de visat.

Paketet stod länge ouppackat. Jag både gruvade mig för att ordna alla inställningar osv. Egentligen så är det inte drönaren i sig jag vill ha. Det är möjligheterna att fotografera och filma från luften.

Nu har jag tagit mod till mig och börjat flyga. Det är ändå en ganska dyr grunka som hänger där i luften. En grunka som kan trilla ner, åka in i träd, försvinna och förbli borta. Hur som helst så är den stabil! Jag är grymt imponerad över flygegenskaperna. Redan efter några turer så känns allt riktigt bra. Detta blir utan tvekan en liten följeslagare på alla olika turer i vinter.

Rent tekniskt är Mavic en liten hopfällbar drönare från DJI. Den väger ca 700 gram och flyger närmare en halvtimme/batteri. Man kan fotografera i RAW-format och filma i 4K. Helt klart en kompetent liten leksak för mig. Håll utkik för fler flygbilder kommer på instagram, facebook och här på bloggen. Nu är nämligen Matti AIRBORN!

Mavic-drönare-paket-1
Man kan ju inte bara köpa en drönare. Den behöver ju ett hus (väska), extra batterier, ben, laddare, försäkring, filter och en massa annat…

Mavic-drönare-selfie-1
Såhär glad blir man då man tar selfies med sin nya drönare!