Valpar tränas och fostras

Valpar_tränas_och_fostras_5

Full av rackartyg!

Hemma på kenneln fortsätter våra valpar att växa. De är nu riktigt livliga och man kan se på tikarna att de är måttligt intresserade av att vara mammor just nu. När vi skall in och mata dem, leka med dem eller mocka så hänger det klasar med valpar i byxbenen, skosnörena och de är överallt.

Träningen för att göra dessa små krabater till funktionella arbetshundar har börjat. I princip så är de dagligen ute ett längre pass i rasthagen där de rumlar omkring. Här lär de sig att umgås med andra hundar. Dels våra Border Collies men även med varandra och några av de andra vuxna slädhundarna som vi har. Hundar som växer upp med mycket hundar runt omkring sig blir ganska ointresserade av andra hundar oavsett deras storlek. Detta gör att spannet i körsituationer i princip aldrig bryr sig i andra hundar, oavsett om de väger 50kg eller 2kg, som finns där vi arbetar.

Hundar som lever aktivt som valpar bildar större fysisk kapacitet. Man skall kanske inte regelrätt fysträna dem men däremot så kan de gärna springa och leka med varandra. Det bygger deras koordination, muskelmassa och syreupptagningsförmåga. Alltså skall träningen ske utan press men gärna lustbetonad och det viktigaste är att de skall kunna lägga sig och vila då de blir trötta.

Inkallning lär vi valparna då vi matar dem. Jag ger alltid samma signal då jag sätter ner matskålen som jag ger dem då jag vill att de skall komma till mig. Signalen förknippas med någonting positivt och inkallningen börjar att sätta sig sakta men säkert.

Många av dagens hunddressörer menar att man alltid skall vara positiv mot hundarna. Det är någonting som jag inte riktigt får ihop i alla lägen. Därför lär jag dem vad ordet ’nej’ betyder. Det sägs jag då jag öppnar hundgårdsdörren och de inte får komma ut. ’Nej’ i kombination med att de bestämt knuffas bort från grinden. Samma ’nej’ som jag sedan använder om de tuggar på en sele, prövar att stjäla mat osv. På samma sätt markerar ofta valparnas mamma vad som är nog, med en bestämd signal och en efterföljande markering ifall de inte lyssnar. Jag tycker att detta fungerar bra att försöka göra som hundarna gör sinsemellan.

Nu närmar sig valparna åtta veckors ålder och ännu har vi egentligen inga valpar bokade. Normalt brukar vi ha en lista på folk som vi inte kan sälja valpar till då vi behöver alla själv. Så vet du någon som söker en arbetande Siberian Husky så be dem kontakta oss.

Valpar_tränas_och_fostras_3

Working Husky Ebba. Lätt att känna igen med sina fläckar.


Valpar_tränas_och_fostras_1

Working Husky Fenja. Mörkt viltfärgad så som många hundar på faderns sida.


Valpar_tränas_och_fostras_2

Valparna får vara ute i rasthagen såpass länge att de lär sig koppla av. Detta ger en typ av lugn åt hundarna. De lär sig att koppla av trots möjlighet till aktivitet.


Valpar_tränas_och_fostras_4

Susietievan Arial. Det tar helt klart på energin att föda och fostra en kull valpar.

Share
Posted in Hundar, Hundavel, Hundspann, Hundträning, Jokkmokkguiderna, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Sommar, Valpar, Working_husky | Leave a comment

Tre fallgropar för fjällvandraren

Fjällvandring_tips_3

Tältning ger frihet men på bekostnad av en tyngre ryggsäck. Kan du nyttja STFs stugor och matbutiker för att lätta din packning?

Under mina turer i fjällen möter jag en del folk. Många är mycket rutinerade och vet exakt vad de pysslar med. Samtidigt möter vi en hel del som just upptäckt tjusningen med livet ute på vidderna. Inte allt för sällan ser man hur de gör om exakt samma misstag som man själv en gång i tiden pysslat med. Misstag som gör att fjällvandringen blir onödigt okomfortabel kan man nog säga. Här har jag sammanställt tre punkter som kanske kan hjälpa någon att få en bättre upplevelse.

1. Överambitiös rutt.
Under årets fjällvandring ser man ofta att folk vill uppleva så mycket som möjligt. Fokus blir ofta på att besöka många olika platser. Här går det fel och istället för att låta livet och upplevelsen av att vara ute hamnar i fokus så blir det ett stort antal planerade kilometer. Det blir en daglig kamp för att nå fram till kvällens mål för annars hinner man inte genomföra den kommande dagens etapp osv.

Tänk om och tänk rätt!
Planera ett luftigt schema. För en tälttur med campingpackning räcker 10-15km/dag. För en stugtur hamnar det ju mellan 10-15km beroende på avståndet mellan stugorna. Ta en stuga per dag och börja inte hoppa över en del stugor och dubbla distansen. Planera dessutom att förflytta er 2 dagar och ligg still dag tre för en dagstur utan packning. Är det dåligt väder kan det tom vara skönt att ta en stugdag medan regnet slår emot fönsterutan eller vinden river i tältduken. Kom ihåg att upplevelsen är tiden där ute och inte sträckan.

2. Allt du lastar skall du bära
Det är lätt att fylla ryggsäcken med bra att ha grejer, massa böcker, en uppsjö av ombyteskläder osv. Mycket utrustning som ryggsäckar, traditionella trangiakök, sovsäckar, tält, liggunderlag m.m. är på tok för tung.

Tänk om och tänk rätt!
Optimera den utrustning du skall ta med dig. Skippa en del av ’bra att ha’ grejerna. Behöver du verkligen tält om du går en led med stugor? När du investerar i ny friluftsutrustning så värdera låg vikt som en betydelsefull egenskap hos utrustningen. En färdigpackad stugtursryggsäck för en vecka behöver inte väga mer än 5-8kg +mat. Flera av STFs stugor har dessutom små shoppar med mat. Kolla detta med Svenska Turistföreningen så slipper du onödig vikt. En ryggsäck för tältare behöver inte väga mer än 10-14kg + mat.
Läs boken Vandra Fjäderlätt och låt dig inspireras av extrema lättviktsvandraren Jörgen Johansson.

3. Otränad och utan rutin
För många som vi möter i fjällen är detta ’årets vandringstur’. Utrustningen används inte annars och kroppen är möjligen ’använd’ på nått gym då och då. Det blir tungt för kroppen som kommer att ömma. Att utrustning som kängor, ryggsäck och kläder dessutom inte inpassade och justerade gör inte saken lättare. Rutiner för att hålla sig torr och varm, vad och hur man behöver äta osv gör dessutom att belastningen blir ännu större än om man är van.

Tänk om och tänk rätt!
Gör några dags- eller helgvandringar i hemmaterräng. Lär känna din utrustning och vänj kroppen med att vara ute. Bara att lära sig undvika skoskav och tejpa fötter i tid är en vinst som gör det hela nog bra! Att du sedan får en fin upplevelse i hemmaterräng får du se som bonus.

Fjällvandring_tips_1

Vilken utrustning behöver du för en sommarvandring? Snöskor? Allt väger och en tung ryggsäck är inte alls rolig att kämpa med.


Fjällvandring_tips_2

Rymlig tidsplanering ger möjlighet till trevliga toppturer längs vägen.

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Fjäll, Fjällvandring, Friluftsliv, Kanot, Kebnekaise, Kungsleden, Paddling, Swedish Lapland, Tips o trick, Utrustning, Vandring, Vildmark | 4 Comments

Hemma från Kungsleden

Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_4

Vidsträckta vyer där man kan låta blicken vandra i timmar utan att man blir less.

Efter en vecka på färd i Lapplandsfjällen är jag åter hemma. Vädret har pendlat mellan närmare +20C och solsken samt ned mot +5C och regn. Kungsleden mellan Kvikkjokk och Saltoluokta är vintertid mina hemmamarker. Sommartid var sträckan mellan Pårtestugan och 15km norrut helt ny för mig. De andra sträckorna är vandrade och cyklade med mountainbike ett flertal gånger. Trots att jag färdas stora delar av året ute i markerna kommer jag då och då till nya områden för mig vilket är jättekul.

Från Aktse och norrut var det ganska mycket folk i stugorna. Det tycks som att det blir en ökning av fjällturismen även detta året. Någon stugvärd pratade om en ökning på 20% i Augusti men en marginell minskning under Juli. Juli hade bra väder och då sjunker ofta stugboendet så det kan ändå betyda en ökning jämfört med den kalla och blöta Juli 2015.

Människor som man möter här ute i markerna är överlag otroligt trevliga och positiva. Det gäller såväl de som jobbar med stugor, båtskjutsarna, fjällstationerna som våra gäster och allt annat folk som är på vandring. Det var dessutom roligt att vi var två färdledare då Patrik var med som ’praktikant’. Normalt jobbar vi ju ofta själva med grupperna men nu behövde Patrik ’papper’ på en sådan tur.

Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_1

Nordisk stormhatt. Denna plantas blad skall man absolut INTE använda om man har brist på toalettpapper.


Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_2

Regn och låga moln och man inser hur mycket dessa röda märkningar av leden samt de uppbyggda stenrösena längs leden underlättar orienteringen.


Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_3

En groda i Aktseskogen.


Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_5

Soligt, svalt och perfekt vandringsväder dagen då vi vandrade upp på Skierfe.

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Fjäll, Fjällvandring, Friluftsliv, Guidade turer, Jokkmokk, Kungsleden, Kvikkjokk, Laponia, Lappland, Livet i norr, Nationalpark, Saltoluokta, Sarek, Sommar, Swedish Lapland, Upplevelser, Vandring, Vildmark | Leave a comment

Mot fjällen

Mot_fjällen_kungsleden_1

Aktse och mynningen till Rapadalen är en av turens high-lights. Vad skall vi erbjudas för väder där måntro?

Nu bär det åter iväg mot fjällen. Denna gång är det en vandringsgrupp som skall färdas mellan Kvikkjokk och Saltoluokta. Med mig kommer även kollegan och kompisen Patrik som går en typ av inskolning. Vi behöver bli allt fler guider som kan ta turer då trycket bara tycks öka runt om i Swedish Lapland och Jokkmokksområdet.

Kungsleden mellan Kvikkjokk och Saltoluokta är välkända områden för mig vintertid. Dock kommer detta att bli min första tur sommartid på delar av denna sträcka. Jokkmokksområdet är vilt och stort. Trots att jag färdats i markerna här både privat och med gäster under ca 25 års tid så finns det mycket outforskat.

Den nya klättermusenryggsäcken är packad och trots att jag försökt bantat så är den allt för tung med sina 12 kilogram. Förvisso finns en del grupputrustning i denne samt 3,2kg fotoutrustning men maten saknas ännu. 8-10 kg känns mer som en trevlig vikt för en stugtur. Jag får nog riva upp allt igen och göra ett bantningsvarv till.

Mot_fjällen_kungsleden_3

Arkivbild från en vandring söder om Saltoluokta.


Mot_fjällen_kungsleden_2

Hjortron borde man kunna hitta ett par stycken…

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Fjäll, Fjällvandring, Friluftsliv, Guidade turer, Jokkmokkguiderna, Kungsleden, Kvikkjokk, Laponia, Lappland, Livet i norr, Nationalpark, Polcirkel, Saltoluokta, Sarek, Sommar, Swedish Lapland, Vandring, Vildmark | 2 Comments

Jokkmokkupproret

Jokkmokkupproret_header-1

Jokkmokkupproret. Förhoppningsvis sprider det sig över hela landets glesbygd!

Börjar nu bli måttligt less på hur glesbygden i allmänhet och Jokkmokk i synnerhet behandlas. Det som denna gång har fått bägaren att rinna över är att Vattenfall, p.g.a. besparingsskäl skall flytta 40 arbetstillfällen från Jokkmokk samtidigt som diverse chefer får 300 miljoner utbetalt i bonus. Detta från en kommun som idag producerar mellan 8-12% av Sveriges totala elproduktion.

2013 var vi engagerade i rejält tuffa demonstrationer mot gruvetablering i kommunen där företrädare för bolaget Beowulf Mining står upp och säger till våra renskötande ortsbor ’Ni har flyttat på er förr och kommer att få flytta på er igen’. I Pajala lämnade Northland (gruvbolag) ortsborna till sitt öde. När spelet (Billströmaffären) med aktiemarknaden var färdigspelat drog man från byn med ett konkursat bolag bakom sig. Kvar står nyinflyttade Pajalabor utan arbete och försörjning men med lån på hus köpta till guldruschens överpriser.

2014 stod vi åter igen på barrikaderna mot FMV (Försvarets Materialverk) beslagtagning av ett område i Jokkmokk som i det närmaste är lika stort som Blekinge. Vi som lever och bor här skulle inte få idka vår näring i området och ännu värre, de som bor och lever där måste flytta på sig ifrån sin livsmiljö. Allt för att vapenindustrin skall kunna utveckla sina produkter som sedan skall säljas kommersiellt.

Nu får det vara nog! Jokkmokkupproret är en facebooksida som på mycket kort tid har fått mer än 3500 medlemmar. Folket här i området (Jokkmokksamhälle har faktiskt färre än 3000 invånare) är irriterade. Folket i glesbygden blir felbehandlade. Folket i stan förstår att detta är galet. Våra lokala politiker börjar resa sig upp och stå rygg i rygg. Varför tillåter våra riksdagspolitiker att detta sker? Vad är det riksdagsfolket inte förstår? Kan det vara så att lobbyorganisationer är för starka? Kan det vara så att de har egna intressen (åter igen Billström affären och liknande) som de värnar mer om än folket som har valt dem?

Om jag skall önska någonting, så önskar jag att folket runt om i vårt land reser sig och protesterar. Det är mycket galet i vårt samhälle. Jag har inga konkreta lösningar men vem förstår inte att något är fel då folk som har sitt på det torra skor sig på folk som för förhållandevis låga löner bara försöker försörja sig i en liten kommun uppe vid Polcirkeln. En kommun som ligger i en landsända som faktiskt bidrar med skogs, malm, vattenkraft och nu på senare år även med en starkt växande internationell besöksnäring. Varför skall vi konstant måsta kämpa mot att resurser bara dras härifrån och allt mindre blir kvar hos oss?

Share
Posted in Arbete, Beslagta inte Jokkmokk, Destination Jokkmokk, Företagande, Gruvindustrin, Jokkmokk, Lappland, Livet i norr, Naturskydd, Politik, Skogsbruk, Swedish Lapland, Turism | 18 Comments

Åska och åskradar

Åska_väder_radar_1

Åsk- och regnoväder som drar fram väster om Jokkmokk.

Åskan har under de senaste dagarna dragit över oss här i norr. Alla sladdar till datorer, telefoner och känslig elektronik slits ut. Vattenfall som sköter elnätet här uppe är inte riktigt duktiga på att skydda oss som bor ute i bygden. Vi får sådana eltoppar att elektronisk utrustning formligen går upp i rök. En dator jag hade blev helt utbränd då jag inte han med för ett antal år sedan. Antalet datamodem, telefoner, laddare m.m. som pajat blir en lång lista. Vattenfall som skall ansvara för kvalitén på elleveranserna ersätter inte utan hänvisar till nått finstilt och att vi nog har fel.

Åskradar på nätet. Först tyckte jag att det lät som en skröna. Real-Time_lightning_maps heter en sida. Nu har jag följt denna och det fungerar för det mesta! Man ser nästan exakt på en satellit bild vart åskan slår ner. Vi snackar alltså realtid. Sedan ser man hur ljudvågen sprider sig och är internetanslutningen bra så fungerar det i det närmaste felfritt. Där kan man sedan lungt och skönt sitta inne i huset med en mugg hett kaffe och spana på vart åskan slår ner. Åskar det inte just där man bor kan man alltid hitta någon annan stans i världen där det är oväder. Exakt hur det funkar har jag noll koll på men spännande är det.

Åska_väder_radar_2

Åskradar. Här ser man en ljusgul ring med röda kanter där åskan just slagit ned i realtid. Den grå ringen som sakta växer utåt är ljudvågen och hur den sprider sig. Även den i realtid!


Åska_väder_radar_3

Periodvis drar ganska tuffa regnskurar fram. Jag är väl medveten om att bilden skulle blivit mycket bättre om Stina funnits med som modell men av någon anledning ville hon inte!?!?!?!

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Jokkmokk, Länktips, Lappland, Livet i norr, Torparliv, Väder | Leave a comment

Valparna växer och frodas

Siberian_husky_valpar_2

Frågan är nu vilka skall vi behålla…

På vår kennel här hemma råder kaos. För tillfället har vi nog 12 löptikar och ett gäng blindgalna hanhundar. Det innebär att flera gånger per natt måste jag ut i hundgården och visa mig. Oftast är det inga problem men ibland får jag säga åt tikarna att de inte skall jucka på varandra eller be någon av hanhundarna att gå och lägga sig i kojan istället för att flåsandes stå vid nätet.

Valparna i de två kullarna som vi har växer och frodas. Åttan bor ute med sina sju småttingar. Hennes kull är vår E-kull. Arial bor ännu inne med sina fyra välgödda valpar. Hon får bo inne ett tag till främst pga platsbristen som löpperioden ställt till med. Det gör att golvet skuras säkert tio gånger per dag.

Inne har vi ju även våra tre border collies. Flippa är van valpar och hon är van att gå in som extramamma. Vad som däremot imponerar är att både Annie och Johnny är jättefina med valparna. De är ju själv bara dryga 4-5 månader och leker tokbrutalt med varandra. Med småvalparna i båda kullarna är de helt annorlunda. De är mjuka och lyhörda.

Hundlivet är så vardagligtligt för mig att jag ofta glömmer att skriva om detta i bloggen. Det är ingen märklighet att de skall avmaskas, att de börjar äta riktig mat, att de öppnar ögonen, att de börjar gå och så vidare. Det är en del av det naturliga. Ändå är det alltid väldigt kul o se hur de för första gången slickar på lite hundmat och hur de liksom tänder till och börjar försöka att dia i sig en uppblött torrkula. När de plötsligt upptäcker att det finns en värld utanför mammans mjölkbar och vingligt ger sig ut på upptäcktsfärder i sin närmiljö. Fast bäst är ändå när de är rutinerade slädhundar som jag kan lita på i vått och torrt. När vi gjort några säsonger ihop och vi börjar det riktiga teamworket. Då njuter jag som mest av att vara uppfödare, hundägare och hundspannsförare.

Siberian_husky_valpar_1

Siberian Husky är en social hundras som inte skall slåss och bråka. Äter de ihop utan att tjafsa så är det bra träning i att maten vaktar man inte, den äter man fort!


Siberian_husky_valpar_4

Johnny in action med valparna. Han biter så mjukt och försiktigt i dem.


Siberian_husky_valpar_3

Ännu en av E-valparna.


Siberian_husky_valpar_5

Attityd och energi är viktigt på arbetande Siberian Huskies.

Share
Posted in Border Collie, Destination Jokkmokk, Hundar, Hundavel, Hundspann, Hundträning, Jokkmokkguiderna, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Sommar, Torparliv, Valpar, Working_husky | Leave a comment

Klättermusenprylar

Klättermusen_1

Klättermusen är kända för bra kvalité och höga priser. 2900kr (Outdoorexperten) för en bra ryggsäck anser jag dock inte vara dyrt om man jämför med konkurrenterna.

Häromdagen droppade det in paket med massa prylar från Klättermusen. Vi har nämligen fattat ett beslut att hellre köpa få, bra och kanske dyra prylar. Vårt hus är trångt och det finns helt enkelt inte plats för allt för mycket grejer. Dessutom är det inte miljömässigt försvarbart att fortsätta med slit och slängtrenden även om prylarna man sliter ut blir billigare än de dyra.

Klättermusen Rind hette ett regnställ som Stina beställde. Just nu har även Klättermusen en sommarkampanj på dessa. Nu tog hon sitt snygga ställ och drog till fjälls på guidejobb så jag fick aldrig tid att titta mycket närmare på dessa. De var grymt lätta, genomtänkta och snygga.

Klättermusen Arvaker 60 liter är en ryggsäck som jag har spanat in ett tag. Den väger strax under 2 kg och har ett mycket genomtänkt bärsystem. Dock kräver den lite engagemang då den skall ställas in. Verkligen inget man gör för första gången på en parkering just innan man skall börja vandringen. Till denna köpte jag sidofickor och en vattentät innersäck. Det ger en vattentät säck på 72 liter och strax över 2 kg.

Under nästa sommar kan vi kanske återkomma med mer noggranna utlåtanden om dessa prylar. Vi har så mycket utrustning som vi kan skriva tester om men vi hinner inte riktigt med. En test i veckan av någonting vore ju inte fel eller vad vill just du läsa om på denna blogg?

Klättermusen_2

Många justeringsmöjligheter som man måste sätta sig in i.


Klättermusen_3

Klättermusen är känd för sina väl genomtänkta detaljer.

Share
Posted in Fjällvandring, Friluftsliv, Kläder, Livet i norr, Materialval, Utrustning | 4 Comments

Kvällskajaking

Kvällskajaking_3

Ett barns skatt…
Tankarna går till Dunderklumpen och vad som egentligen är viktigt. ‘Frihetens luft som blåser sakta, sakta…’
Har du sett Dunderklumpen vet du exakt vad jag pratar om!

I kväll tog Nicolas och jag kajakerna och drog ut på Purkijaure. Syrran med familj är nämligen där på en kanottur över natten. +25C när vi sjösatte kajakerna runt klockan 18. Solen stod högt på himlen ända fram emot 22 då vi gled hemåt. Nu är det definitivt sommar på riktigt i Lappland!

På en ö hittade vi en förnöjd, pannkaksstekande familj som slagit upp tält, badat, letat skatter, eldat och en massa mer. Det blev en snabbvisit med kaffe innan vi paddlade hemåt. Lite friluftsliv i vardagen som är så enkelt när man lever i glesbygden.

Kvällskajaking_1

Klockan 22.00 ovanför Polcirkeln… Solen vill liksom aldrig gå ner!


Kvällskajaking_2

Nicolas som är vår Workaway har bara en vecka kvar här uppe. Sen måste Stina och jag göra allt jobb själva igen.


Kvällskajaking_4

Kaffe… Själens gaspedal!

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Hälsa på, Jokkmokk, Kajak, Kanadensare, Kanot, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Midnattssol, Paddling, Polcirkel, Sommar, Swedish Lapland, Upplevelser | Leave a comment

Stora Sjöfallet och Laponia

Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_2

Laponias naturrum.

Idag skulle två kanoter köras upp till Saltoluokta fjällstation. Det är ett samarbete med Saltoluokta och Outdoor Lapland som gör att vi nu tillsammans erbjuder både kajaker och kanadensare för uthyrning från fjällstationen. Samverkan med andra företag är verkligen roligt när det sker mellan företag där det finns förtroende.

Vi besökte även Laponias Naturrum för första gången. Det var mycket intressant trots att jag i grunden tycker att det är ett knepigt sätt att använda våra skattepengar på. I vissa avseenden styrker det besöksnäringen men i andra avseenden är en hel del av naturvårdsverkets idéer direkt kontraproduktiva mot oss som försöker driva företag med egna satsade medel. På detta ämnet kan jag skriva en lång uppsats någon gång.

Vid Stora Sjöfallets fjällanläggning träffade vi ytterligare några kollegor och surrade om allt möjligt över några koppar kaffe. Sedan förra hösten är det ett nytt driftbolag med Thomas i spetsen. Det skall bli mycket intressant att se vad han och hans personal kommer att lyckas göra där uppe mitt bland fjällen och nationalparkerna. Nyrenoverade hotellrum, nyrenoverad restaurang och trevlig personla bådar ju för en god framtid. Vi håller tummarna för att deras hårda arbete ger resultat.

Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_3

Fjällemmel inne på naturrummet.


Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_5

Laponia finns uppbyggd som en 3D karta. I mitten av denna bild ser man Låddebakte skarpt längst in i Rapadalen. Känner ni igen er?


Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_1

Välkommen till Stora Sjöfallet! En anläggning som det troligtvis kommer att hända massor med i framtiden.


Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_4

Restaurangen i Stora Sjöfallet är ljus och trivsam.

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Fjäll, Hälsa på, Jokkmokkguiderna, Kanadensare, Kanot, Kungsleden, Lapland_canoe_central, Laponia, Lappland, Livet i norr, Muddus, Nationalpark, Natur, Saltoluokta, Sarek, Sommar, Stora Sjöfallet, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Turism | Leave a comment

Ally kanoternas vara eller icke vara

Ally_kanoter_montering_1

Hur man monterar kanoten är inte helt självklart…

Vi har sedan några år ett gäng Allykanoter. Vi köpte in ett parti från en filminspelning och sedan har vi egentligen endast mycket sporadiskt använt dem. Allykanoten är den typen av pryl som man tror att man kommer att använda. I verkligheten blir den för det mesta liggandes oanvänd.

Idag gjorde vi slag i saken och plockade fram alla delar på gården. Därefter började det stora modellbyggandet för vuxna. Det är verkligen tålamodsprövande att bygga den första av dem. Jag vill inte ens tänka mig att jag skulle göra detta långt in i skogen, ensam tillsammans med ett gäng mygg. Herre jiesses vilken pärs det kunde vart!

Nicolas och jag fick ihop en av dem och sedan dök även Patrik upp som på beställning. Tillsammans svor vi ihop ett par till av dem. Nu skall de tvättas upp och gås igenom så att allt är tipp topp. Några skall på uthyrning senare i höst men vi kommer antagligen sälja ett par av dem. Denna typ av kanot skall man nog egentligen inte använda till uthyrning då de är lätt att bryta sönder vid montering.

Ally_kanoter_montering_2

På youtube ser det betydligt enklare ut!


Ally_kanoter_montering_3

Efter ett par monteringar går det bättre och bättre.


Ally_kanoter_montering_4

Johnny.

Share
Posted in Arbete, Friluftsliv, Jokkmokkguiderna, Kanadensare, Kanot, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Paddling, Sommar, Utrustning | 2 Comments

Singel i salto 2016

Singel_i_salto_2016_5

Kollegan Janne stegar ner mot skogsgränsen.

Singel i Salto 2016 blev åter en trevlig arbetsvecka för mig. Det är inte första året jag bor på Saltoluokta fjällstation, gör trevliga dagsturer, äter gott och jobbar med roliga kollegor. Det är inte heller någon nyhet att gästerna är roliga och trevliga. Kokkaffet på fjället, myggen, solnedgångarna och allt annat.

Vad som slår mig ofta är att det finns en enorm samlad kunskap och livserfarenhet om allt möjligt i en grupp som denna. Fjällväxter, medicin, politik, vård, ekonomi, båtmotorer, musik och ja till och med grisuppfödning! Massor av livserfarenhet. Så är det egentligen med alla grupperingar av människor. Lyssnar man så ser man att gruppen består av en massa intressanta människor.

För övrigt så är livet i fjällen mitt hem. Jag känner mig minst lika hemma vid en kaffeeld ovan trädgränsen som hemma på torpet i Jokkmokk. Vidderna och de stora sköna områdena som vi har här i Jokkmokksområdet ger mig så mycket livskvalité. Att få berätta om livet här i norr, naturen, människorna är verkligen en givande tillvaro som jag dessutom har förmånen att ha som försörjning.

Denna vecka var nytillskottet Annie med mig och Flippa. Hon sköter sig allt bättre och kommer säkrare påp inkallning. Med tanke på att detta var hennes första lägre tur med en stor grupp så måste hon få godkänt. Hon stal inte ens en macka från någon av gruppdeltagarna. Självklart så var Flippa med och visade hur saker skall gå till.

Singel_i_salto_2016_2

Lemmelkaffe som kokas… Vad annars?


Singel_i_salto_2016_1

Hönsbär.


Singel_i_salto_2016_3

Midnattssol, ljusa nätter och fantastiska ljusspel över fjälldalarna och sjöarna här i norr.


Singel_i_salto_2016_4

Annie lär sig att koppla av.

Share
Posted in Border Collie, Destination Jokkmokk, Fjäll, Fjällvandring, Guidade turer, Hundar, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kungsleden, Laponia, Lappland, Livet i norr, Nationalpark, Naturens Bästa, Saltoluokta, Sommar, Svenska Turistföreningen, Vandring, Vildmark | 3 Comments

Ekoturism i Swedish Lapland

Ekoturism_swedish_lapland_2

Möte med många muggar kaffe och intressanta samtal.

Just hemkommen från flera timmar i möte här i Jokkmokk med massor av kaffe och intressanta samtal. Det har varit Ekoturismen som stått i fokus och nya möjligheter runt detta. Det känns som att det är på väg att bli ett omtag för Svenska Ekoturismföreningen på riksnivå. Om jag förstått allt rätt så har de senaste åren handlat mer om att få föreningen att överleva än om att kunna arbeta framåt i full gas. Nu är det en helt annan offensiv som jag tycker mig skönja.

Att det dessutom händer saker på ekoturismfronten här uppe i norr gör inte saken sämre. Swedish Lapland har sedan ett par månader en resursperson som kommer att arbeta med att stötta företag i märkningsprocessen men även vara ett bollplank för oss som redan är inne på Naturens Bästa. Detta gäller alla företag som finns inom Swedish Laplandområdet.

Som grädde på moset så kommer Visit Sweden att satsa hårdare på just Ekoturism vilket vi troligtvis kommer att se effekt av under de närmaste fyra åren. Swedish Lapland är redan på banan och trycker extra hårt på produkter som är märkta med Naturens Bästa på sin webb. Om detta kan stärkas ytterligare med belysning på nationell nivå så kommer det att bli väldigt förmånligt för oss som satsar på Naturens Bästa. Ännu en intressant nyhet är att FN har utsett år 2017 till någonting i stil med ’Internationella året för hållabar turismutveckling’.

Hur påverkar då detta oss här på Polcirkeln? Vi är idag en klick drivna företagare i Jokkmokk som gärna jobbar sida vid sida tillsammans med varandra. Spelar vi nu våra kort rätt kommer vi att tillsammans kunna dra nytta av dessa tillsatta resurser och på så vis stärka vårt område som en ekoturismdestination. Detta kommer att gagnna såväl oss som redan är på banan som nya företag som är på väg in i branschen. Vi är på mycket god väg och nu är det bara att fortsätta på inslagen riktning. Som jag brukar skriva… Jokkmokk is da shit och tillsammans kan vi göra skillnad!

Ekoturism_swedish_lapland_1

Jokkmokksföretag, Svenska Ekoturismföreningen och representant från Swedish Lapland. Framtiden för ekoturism kommer utan tvekan att kunna bli spännande för oss i norr.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Företagande, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Lappland, Livet i norr, Naturens Bästa, Swedish Lapland | Leave a comment

Kanotuthyrning i Lappland

Kanotuthyrning_svenska_lappland_2 - Kopia

En förväntansfull grupp belgiska kanotister som skall ut på ett äventyr. Givetvis passade jag på att tacka dem för det belgiska självmålet under fotbolls EM som de gjorde under matchen mot Sverige.

Under sommaren pysslar vi en del med kanotuthyrning. Detta är någonting vi gärna utvecklar mer och som vi lägger en hel del tid på redan idag. Vi håller på att försöka få till en speciell webbsida för detta, Lapland Canoe Central men samma information ligger även på vår ordinarie webbsida för Jokkmokkguiderna. Än har vi långt kvar tills vi nått våra mål och det känns roligt.

Hur bedriver man då en vettig kanotuthyrning och släpper folk på turer utan guide? Vad gör de egentligen där ute? Skräpar de ner? Stör de lokalbefolkningen igenom att tälta runt deras hus och stugor? Fiskar de mer än de äter eller har de förstånd att bara ta upp det de äter på plats? Hur många kanotister per dag, per vecka eller per säsong tål en sträcka eller ett område? Vad är det vi bör tänka på? Vilket ansvar har vi som uthyrare?

Dessa frågor handlar om hållbarhet. Vi kan inte ta oss rätten att slita på områdena hur som helst. Tar vi hit människor och tjänar pengar på dem så anser vi att vi även har ett ansvar. Vi gör så gott vi kan med att informera och skickamed utrustning i form av toalettspade så de kan gräva ner sin skit och papper, sopsäckar osv. Vi uppmanar folk att de gärna får komma hem med skräp som de har samlat där ute. Vi försöker att informera om allemansrätten som består av skyldigheter och ansvar. Vi tror tack och lov även att de flesta av våra gäster sköter detta riktigt snyggt!

Under de senaste dagarna har vi kört ut och hämtat folk både lite här och där. Kanotuthyrningen snurrar på stadigt och växer sakta år efter år. Igår när vi körde ut folk hängde regnmolnen tunga över markerna här i norr. Under kvällen när vi åt middag öppnade sig skyn, regnet toköste ner och vinden tilltog. Oftast känner jag att jag gärna skulle vara där ute i ett tält istället för här hemma och sköta firman. Just igår var en sådan dag då det fanns en enorm njutning i att komma hem och slå igång datorn och smutta på en het mugg te medan regnet smattrade mot köksfönstret.

Kanotuthyrning_svenska_lappland_5 - Kopia

Nytvättade kanoter hemma på torpet.

Kanotuthyrning_svenska_lappland_3 - Kopia

60 km norrländsk grusväg utan att möta en enda bil imponerar helt klart på våra gäster.


Kanotuthyrning_svenska_lappland_4 - Kopia

Grusväg i kombination med regn och den tidigare avsponingen av kanoterna känns tämligen meningslös.


Kanotuthyrning_svenska_lappland_6 - Kopia

Kanoter och kajaker packas. Drömmarna om vildmarksäventyret skall förverkligas.

Kanotuthyrning_svenska_lappland_7 - Kopia

Stina, helt klart nöjd med att sitta inne i kökssoffan med Johnny medan regnet slår mot fönstret.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kajak, Kanadensare, Kanot, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Paddling, Pärlälvensnaturreservat, Sommar, Swedish Lapland, Torparliv, Turism, Vildmark | Leave a comment

Torparliv i solsken

Torparliv_2

Stina in action med våra blommor.

Väderprognoserna pekar alla mot att det skall komma en del regn under de kommande dagarna. Vi har därför kört hårt ute på gården med alla de möjliga göromål som underlättas av bra väder. Inatt skall regnet komma och det får det gärna göra för nu sitter vi inne, färdig för stunden och snuttar på en whisky.

Våra små border collievalpar har nu blivit drygt fyra månader. De är fulla av energi och hittar på både det ena och det andra. Vissa beteenden är inte önskvärda. Johnny började göra utfall mot gräsklipparen. Ett beteende som bara måste få ett slut. Nästa gång står vi med en motorsåg eller röjsåg och då måste vi lita på hundarna. De är med över allt och skall kunna vara med över allt. Nu hade vi turen att jag lyckade smyga upp på honom bakifrån och skrämde stackars Johnny ganska rejält. Från början vart han ganska förskräckt men snart fattade han att gräsklipparen inte är farlig men det inget man skall attackera.

För övrigt har Nicolas målat slädar och hunnit med en egen kajaktur. Stina har klippt gräs, rensat tallbarr från rännorna på taket och fixat lite med blommor osv. Jag har byggt en transportställning för kanoterna som skall vara på släpvagnen. Nu kan som sagt regnet få komma så vi får en lugn dag imorgon. Då hinner vi kanske ikapp med e-mail och kontorsjobb.

Torparliv_3

Allt som blommar är inte hjortron…


Torparliv_1

Johnny direkt efter vårt samtal om attackerandet av gräsklipparen.


Torparliv_4

Bygget av en kanotställning.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Företagande, Hundar, Jokkmokk, Kanot, Lappland, Livet i norr, Sommar, Torparliv, Vår | Leave a comment

Dagsturer runt Jokkmokk

Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_5

Några hundar som vilar lugnt under ett kaffestopp.


Under de senaste dagarna har vi haft några kortare turer runt Jokkmokk. Dessa turer spontanbokas oftast av folk mellan deras museibesök, shoppingturer och allt annat de skall göra på sin semester i Lappland. Just själva bokningsmomentet är jobbigt för vår del. Vi har oftast planerat att göra någonting helt annat och plötsligt skall vi ställa in oss på att sticka ut med folk. Sedan när man väl är ute så är det ju roligt och skönt.

Turerna är enkla och passar faktiskt de flesta. Huskywalk som en kortare vandring heter är just en vandring med några hundar. Man hinner även med ett besök på vår kennel med alla hundarna. Här får man en bra inblick i hur livet på en slädhundskennel är.

Kanotturerna är oftast väldigt enkla och vi instruerar i paddelteknik och säkerhet. Det är förvånansvärt många människor som aldrig suttit i en kanot. Givetvis berättar vi även här om livet i norr och om naturen. Vad får man för fisk, vilken politik drivs i kommunen, hur fungerar det med flyktingar, varför är barken på tallarna så tjock, är hundarna blind på de blå ögonen och mycket annat. Vi får samtidigt trevliga möten med folk från när och fjärran som en del av vår vardag.

Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_1

Min lilla solokanadensare från Mad River is still going strong!


Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_3

Gnistrande vattenyta är verkligen sommarkänsla!


Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_4

Annie hänger givetvis med på det mesta.


Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_2

Kokkaffet ger besökare från hela världen lite perspektiv på deras liv..


Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_6

Tre siberian huskies och två border collies lägger sig till ro medan vi fikar.

Share
Posted in Arbete, Border Collie, Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Guidade turer, Hundar, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kanadensare, Kanot, Kennel, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Naturens Bästa, Paddling, Polarhund, Siberian husky, Sommar, Swedish Lapland, Turism, Upplevelser, Vandring | Leave a comment

Valplivets vedermödor

Valplivets_vedermödor_4

Valparna söker tryggheten hos sin tik som sköter dem ömt.


Under den senaste veckan har vi nu fått två valpkullar på vår kennel. Åttan var först ut med sina nio valpar som hon fått tillsammans med Sanoj. Åttans förlossning gick lysande och valparna formligen trillade ur henne på löpande band enligt Stina som var hemma med henne ensam då det skedde.

I Åttans kull började sedan en liten hanvalp att urskilja sig en dag. Den var liten och någonting var uppenbart fel med denne. Av någon märklig anledning hade han sågspån i munnen och ville inte dia. Vi tog ut detta med hjälp av en topps och snart började han dia lite igen. Nu fortsatte han dock att halka efter syskonen och vi börjar fundera på om det är något seriöst fel på honom. Va det därför han hade sågspån i munnen? Kom hönan eller ägget först? Vi började då ge tillskott i form av mjölkersättning.

När folk ringt mig och rådfrågat vad de skall göra med en valp som är en vecka och den redan då har uppenbara problem brukar jag säga att förbered dig på att den skall avlivas. Jag brukar förklara att troligtvis är det något invärtes fel som man inte ser. Jag brukar säga att hundar som är ’svaga/defekta’ kanske man får räkna med att de faller ur och att detta är en typ av naturligt urval där de starka överlever. Nu sitter vi själva med mjölkersättning och vi lyssnar inte alls till den råa logik som jag annars rekommenderar.

Igårmorse när vi kom ut till Åttans valpkull saknades en valp. En av de andra hanvalparna. Vi letade igenom hundkoja och hela hundgården. Det är fullständigt omöjligt att den försvunnit där inne. Hon måste helt sonika ha ätit upp valpen. Varför? Varför inte den lilla svaga? Hade den dött? Har hon lagt sig på den och den hade blivit skadad? Var hon stressad av åskovädret som drog förbi? Vi kommer aldrig att få veta!

Tikar som äter sina egna valpar har jag upplevt två gånger tidigare. Båda dessa gångerna har det handlat om mycket svaga valpar som jag har varit på väg att avliva själv men dragit mig för att göra det. Det har handlat om naturliga instinkter från tikens sida att hålla rent och se till att så många friska valpar som möjligt överlever.

Igår natt födde Arial sin och Rambos valpkull och det var kalabalik kan jag lugnt säga! När första valpen var på G skrek hon rakt ut. Annie, vår lilla border collie tik blev livrädd och kastade sig in i rummet, kissade över hela golvet och skrek även hon då jag lyfte ut henne från förlossningsrummet. Allt detta mitt i natten. Aldrig förr har vi haft en tik som skrikit så vid förlossning. Det tog säkert en halvtimme innan Annie och jag kunde lugna ner oss på ett nyskurat golv efter den pärsen. Arial födde hur som helst fyra pigga tikar.

I gårkväll fick vi även ideen att försöka få Arial att ta sig an Åttans svaga lilla hanvalp. Dels får vi bättre koll på den här inne och dels så får han större chans med färre och yngre konkurrenter. Arial tog sig fint an det lilla ensamkommande killen. Han saknar tyvärr intresse för mat och nu på morgonen har jag fått avsluta hans lidande då han blev riktigt dålig under natten.

Som det ser ut just nu vet vi iallafall att vi har 11 pigga valpar och ett tolfte frågetecken. Vi glädjer oss åt att det faktiskt oftast går fantastiskt bra och att tikarna just nu mår riktigt bra!

Valplivets_vedermödor_5

Mjölkersättning är någonting man alltid bör ha hemma vid valpning. Oftast behöver man det inte men när det behövs behöver man det oftast ganska snabbt.


Valplivets_vedermödor_3

Det är lätt att man förmänskligar det man ser.


Valplivets_vedermödor_2

Någon droppe mjölkersättning och sedan försöka få killen att dia. Detta gång på gång efter varandra.


Valplivets_vedermödor_1

Arial trött ett par timmar efter sin förlossning.

Share
Posted in Arbete, Hundar, Hundavel, Hundfoder, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Sommar, Torparliv, Valpar, Working_husky | Leave a comment

Sommarjobb

Sommarjobb_3

Kvikkjokk, vid vägs ände. Den västra slutdestinationen för paddelsträckan längs Lilla Luleälven.


Sommarjobbet hemma på guidefirman är nu i full gång. I går fick vi en Work Away som heter Nicolas och kommer från Frankrike. Work Away är ett utbytessystem där man mot kost och logi får hjälp av någon som vill uppleva en del av en ny miljö, livsstil eller någon som vill jobba med ett välgörenhetsprojekt. Detta är alltså ett sätt att resa billigt och samtidigt få kontakt med lokalbefolkningen. För vår del så innebär det hjälp med en hel del uppgifter som annars vi inte skulle hinna utan att ta ihjäl oss.

Nicolas och jag har nu börjat att arbeta oss igenom alla våra slädar. De skall repareras och oljas in med linolja, trätjära och balsamterpentin. Fort går det någon timmes arbete per släde vilket är helt okej ute i solen en fin dag.

Lilla Luleälven är en fin kanotsträcka där en del gäster paddlar. De hyr kanot och diverse utrustning från oss. Sedan arrangerar vi transporter om man vill starta på en plats och avsluta någon annan stans. Idag hämtade jag ett svenskt par som hade färdats från Jokkmokk hela vägen upp till Kvikkjokk. Det blir några sådana turer per sommar för oss.

Förmiddagen tillbringade Stina och jag med planeringsarbete tillsammans med Hotel Åkerlund. Vi har gemensamt försökt titta på hur vi skall kunna samarbeta. Till hjälp hade vi två projektledare från Swedish Lapland Capacity Building och Destination Jokkmokk. Kaffe, kloka huvuden och intressanta samtal. Nu har vi fått några konkreta punkter att arbeta vidare på så vi får se vart det kan leda.

Sommarjobb_2

Nicolas målar våra turistslädar.


Sommarjobb_1

Plasten längst fram på buskbågen måste smaka gott för de tuggas ofta sönder. Inte av våra hundar utan det måste vara våra kollegor som parkerar sina spann så nära att de kommer åt vår släde…jag är tämligen säker att det är just så det går till…

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Företagande, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kanadensare, Kanot, Kvikkjokk, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Paddling, Sommar, Swedish Lapland, Turism | Leave a comment

The great alone, filmtips

The great alone är en film om en slädhundsföraren, Lance Macey, som vinner Iditarod, världens längsta slädhundstävling. Han vinner inte bara en gång utan lyckas dessutom göra det fyra år i rad! Filmen är en dokumentärfilm om idrott, hundspannskörning, vildmarkslivet borta i Alaska och en sann historia om ett människoöde.

Filmen är tyvärr mycket typiskt amerikansk. Den handlar om hur man vänder motgång till lycka. Motgång i form av droger, cancer och allmänt trubbel i livet till att familjen står enade på mållinjen av världens längsta slädhundslöp. Det är just här man tappar mitt intresse. Det så typiska glassigt amerikanska att en guldmedalj gör att de äkta vänskaperna och familjebanden kommer fram. Stor suck!

Det görs inte så många filmer om människor som lever denna typ av liv så därför får ändå filmen en del pluspoäng från mig. Den är dessutom mycket proffsigt filmad, bra klippt och som sagt så bygger allt på en historia som är sann. Har du inte sett filmen så tycker jag utan tvekan att du skall se den. Speciellt om du har intresse av slädhundar, Iditarod, Alaska och/eller friluftsliv. Jag kommer själv gärna att se den igen även om den inte får toppbetyg rakt igenom. Jag skulle mycket hellre sett en oamerikansk lugn dokumentär om Lance och hans livsstil som verkar vara mycket intressant.

The Great Alone är sammanfattningsvis en film som är sevärd. Trots min kritiska hållning till den i mina ögon falska bilden av amerikansk lycka så är historien fin. Lance är och förblir en legend med sina segrar både mot cancern och på tävlingsspåret. Naturen och hundspannen som fastnat på film är nästan bara de en anledning till att man en varm sommardag kan drömma sig bort till vintern. Mitt råd till dig som inte har sett denna film är trots allt: se den!

Share
Posted in Friluftsliv, Hundar, Hundspann, Hundspannstävling, Hundträning, Kennel, Polarhund, Spelfilm, Spelfilm, Video, Vildmark, Vinter, Youtube | Leave a comment

Fjällvandring längs norra Kungsleden

Kungsleden_abisko_kebnekaise_2

Efter en längre kaffepaus med stugvärdarna i Sälka styrde vi kosan söderut mot Singistugorna.

Fjällvandring en vecka är någonting alla borde få uppleva lite då och då. På ryggen finns allt man behöver i form av kläder, mat och utrustning. Steg för steg färdas man sedan in i vår stundtals karga fjällvärld. En värld där naturkrafterna får oss att ödmjukt inse att vi endast är små varelser i det stora hela. En värld där medmänsklighet mellan vandrare är en självklarhet. En värld där livets väsentligheter klargörs. En värld där luften är som balsam för lungorna och vattnet i varje bäck läskande kan släcka törsten.

Den fysiska ansträngningen varvas med vila på en torr kråkbärsrisbädd. Kokkaffet sköljer ner i strupen och ger energi till själen. Glädjen över äpplet som inte är en självklarhet efter några dagars vandring.

Under den senaste veckan har jag arbetat som färdledare för en av Svenska turistföreningens arrangemang. Samarbetet där vi går som inhyrda guider fungerar riktigt bra för vår del. Det mesta av planeringen är gjord och vi kommer bara till ett dukat smörgåsbord där allt från mat till transporter och logi är fixat. Givetvis blir förtjänsten inte densamma som om vi gjorde allt arbetet själva. Hur som helst så är det mycket trevligt att jobba med STF (Svenska Turistföreningen).

Fjällveckan blev fin med trevliga gäster från Storbritannien och USA. Jämfört med tidigare försommarvandringar i området så var snöläget och vattennivåerna mycket förmånligt! Torrskodd vandring för oss med högskaftade kängor. Stugvärdarna är som vanligt ett suveränt trevligt inslag i vandringarna liksom alla andra människor man möter längs vandringen. Livet där ute är i det närmaste så bra att det är svårt att förstå att det faktiskt är ett arbete.

Kungsleden_abisko_kebnekaise_3

Ironi och humor är viktiga ingredienser i dessa veckor och gästerna hjälper mig mycket med att hålla stämningen i topp!


Kungsleden_abisko_kebnekaise_1

När regnet kommer horisontellt är stugorna extra trevliga!


Kungsleden_abisko_kebnekaise_4

Vandring över sammanhängande snöfält hör till fjällvandringar på hög höjd i Juni. Här påväg upp i Tjäktjapasset.


Kungsleden_abisko_kebnekaise_6

Obligatorisk renfotogtrafering.


Kungsleden_abisko_kebnekaise_5

Tid för eftertanke.

Share
Posted in Abisko, Arbete, Expedition, Fjäll, Fjällvandring, Friluftsliv, Guidade turer, Jokkmokkguiderna, Lappland, Livet i norr, Midnattssol, Naturens Bästa, Sommar, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Upplevelser, Vandring, Vår, Vildmark | Leave a comment