The great alone, filmtips

The great alone är en film om en slädhundsföraren, Lance Macey, som vinner Iditarod, världens längsta slädhundstävling. Han vinner inte bara en gång utan lyckas dessutom göra det fyra år i rad! Filmen är en dokumentärfilm om idrott, hundspannskörning, vildmarkslivet borta i Alaska och en sann historia om ett människoöde.

Filmen är tyvärr mycket typiskt amerikansk. Den handlar om hur man vänder motgång till lycka. Motgång i form av droger, cancer och allmänt trubbel i livet till att familjen står enade på mållinjen av världens längsta slädhundslöp. Det är just här man tappar mitt intresse. Det så typiska glassigt amerikanska att en guldmedalj gör att de äkta vänskaperna och familjebanden kommer fram. Stor suck!

Det görs inte så många filmer om människor som lever denna typ av liv så därför får ändå filmen en del pluspoäng från mig. Den är dessutom mycket proffsigt filmad, bra klippt och som sagt så bygger allt på en historia som är sann. Har du inte sett filmen så tycker jag utan tvekan att du skall se den. Speciellt om du har intresse av slädhundar, Iditarod, Alaska och/eller friluftsliv. Jag kommer själv gärna att se den igen även om den inte får toppbetyg rakt igenom. Jag skulle mycket hellre sett en oamerikansk lugn dokumentär om Lance och hans livsstil som verkar vara mycket intressant.

The Great Alone är sammanfattningsvis en film som är sevärd. Trots min kritiska hållning till den i mina ögon falska bilden av amerikansk lycka så är historien fin. Lance är och förblir en legend med sina segrar både mot cancern och på tävlingsspåret. Naturen och hundspannen som fastnat på film är nästan bara de en anledning till att man en varm sommardag kan drömma sig bort till vintern. Mitt råd till dig som inte har sett denna film är trots allt: se den!

Share
Posted in Friluftsliv, Hundar, Hundspann, Hundspannstävling, Hundträning, Kennel, Polarhund, Spelfilm, Spelfilm, Video, Vildmark, Vinter, Youtube | Leave a comment

Fjällvandring längs norra Kungsleden

Kungsleden_abisko_kebnekaise_2

Efter en längre kaffepaus med stugvärdarna i Sälka styrde vi kosan söderut mot Singistugorna.

Fjällvandring en vecka är någonting alla borde få uppleva lite då och då. På ryggen finns allt man behöver i form av kläder, mat och utrustning. Steg för steg färdas man sedan in i vår stundtals karga fjällvärld. En värld där naturkrafterna får oss att ödmjukt inse att vi endast är små varelser i det stora hela. En värld där medmänsklighet mellan vandrare är en självklarhet. En värld där livets väsentligheter klargörs. En värld där luften är som balsam för lungorna och vattnet i varje bäck läskande kan släcka törsten.

Den fysiska ansträngningen varvas med vila på en torr kråkbärsrisbädd. Kokkaffet sköljer ner i strupen och ger energi till själen. Glädjen över äpplet som inte är en självklarhet efter några dagars vandring.

Under den senaste veckan har jag arbetat som färdledare för en av Svenska turistföreningens arrangemang. Samarbetet där vi går som inhyrda guider fungerar riktigt bra för vår del. Det mesta av planeringen är gjord och vi kommer bara till ett dukat smörgåsbord där allt från mat till transporter och logi är fixat. Givetvis blir förtjänsten inte densamma som om vi gjorde allt arbetet själva. Hur som helst så är det mycket trevligt att jobba med STF (Svenska Turistföreningen).

Fjällveckan blev fin med trevliga gäster från Storbritannien och USA. Jämfört med tidigare försommarvandringar i området så var snöläget och vattennivåerna mycket förmånligt! Torrskodd vandring för oss med högskaftade kängor. Stugvärdarna är som vanligt ett suveränt trevligt inslag i vandringarna liksom alla andra människor man möter längs vandringen. Livet där ute är i det närmaste så bra att det är svårt att förstå att det faktiskt är ett arbete.

Kungsleden_abisko_kebnekaise_3

Ironi och humor är viktiga ingredienser i dessa veckor och gästerna hjälper mig mycket med att hålla stämningen i topp!


Kungsleden_abisko_kebnekaise_1

När regnet kommer horisontellt är stugorna extra trevliga!


Kungsleden_abisko_kebnekaise_4

Vandring över sammanhängande snöfält hör till fjällvandringar på hög höjd i Juni. Här påväg upp i Tjäktjapasset.


Kungsleden_abisko_kebnekaise_6

Obligatorisk renfotogtrafering.


Kungsleden_abisko_kebnekaise_5

Tid för eftertanke.

Share
Posted in Abisko, Arbete, Expedition, Fjäll, Fjällvandring, Friluftsliv, Guidade turer, Jokkmokkguiderna, Lappland, Livet i norr, Midnattssol, Naturens Bästa, Sommar, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Upplevelser, Vandring, Vår, Vildmark | Leave a comment

Norrut mot fjällen

image

Norra Kungsleden 2015 med en japansk grupp.

Nu är det dags för årets första guidade fjälltur. Med två amerikanare och sex engelsmän kommer jag att vandra från Abisko. Turen blir en renodlad stugtur längs norra Kungsleden ner till Nikkaluokta. Lätt packning och med proviantpåfyllning i stugorna gör att våra ryggsäckar bör hamna på 8-12kg per person. Lätt och skönt med andra ord.

Jämfört med förra året då jag gick med en grupp japaner så är det lite snö nu. Förra året bar vi med snöskor vilket inte är aktuellt för årets tur. Man får ändå vara lite beredd på knöliga vad och stora snöfällt då det är tidigt på säsongen. Sånt som hör till tidig fjällvandring med andra ord.

Just nu i Abisko hänger regnmolnen lågt och tungt över nejden. Väderutsikterna ser inte allt för lysande ut för början av turen. Vädret är ju ofta det stora samtalsämnet här ute. Det är något man inte kan påverka men samtidigt blir väldigt utsatt för. Efter middagen med gruppen så har jag en bra första känsla. Som så ofta är det trevliga människor som söker sig hit ut på fjället.

I morgon efter frukosten packar vi det sista innan vi stegar iväg igenom Abisko nationalpark mot Abiskojaurestugorna. En lätt vandring i mestadels björkskogsterräng längs Abiskojokken. Det är först dag två vi kommer upp ovan trädgränsen och med lite tur hinner kanske vädret bli bättre tills dess.

image

När man kommer högre når man områden där inte videbuskarna har fått löv. Denna bild är från sommaren 2015.


image

Sommaren 2015 hade vi snö i närmare två dagsetapper. I år ska det inte vara lika sent.

image

Man kan hitta gamla slasklaviner som släppt under snösmältninge . Även denna bild från den sena sommaren 2015.


image

Närmare Kebnekaise och Nikkaluokta möter vi sommaren igen.

Share
Posted in Abisko, Arbete, Expedition, Fjäll, Fjällvandring, Friluftsliv, Guidade turer, Kungsleden, Livet i norr, Midnattssol, Nationalpark, Sommar, Swedish Lapland, Upplevelser, Vandring, Vår, Vildmark | Leave a comment

Sture död knall och fall

Stura_avliden

Där vi hittade Sture såg allt fridfullt ut. När vi tog ut honom såg det ut som värsta scenen från en kriminalfilm där man ritat in vart offret har legat.

I går på eftermiddagen var Stina ut i hundgården och hittade en av våra unghundar stendöd. Fugitive’s Sture som inte ens var året fyllda. Dagen innan och på morgonen hade vi inte märkt någonting alls. Bra aptit, snurrande svans och till synes helt normalt. Nu låg han där helt livlös i hundgården. Inga yttre skador, ingen uppstötning, inget konstigt alls. Bara tippat och dött. När sådant sker är det enligt de veterinärer som vi pratat med antagligen en bristning i hjärnan eller ett hjärtfel som plötsligt slår stop på maskineriet.

Hur påverkas då de andra hundarna? Direkt vi hittade Sture tog vi ut Viktor och systern Storma ur hundgården. När de sedan släpptes tillbaks så var Storma minst lika glad igen och sprang omkring och lekte. Viktor däremot gick raka vägen fram till platsen där Sture hade legat. Där nosade han och sedan tittade han upp på mig och skuttade obekymrat fram till mig och ville gosa tillsammans med Storma. Hundar vet och de har någon typ av tankar och medvetande. Däremot så är det viktigt att man inte förmänskligar det man tror sig avläsa från dem.

Man måste bara acceptera att detta är naturens gång. Vi har närmare 50 hundar på vår kennel som går i arbete i en tämligen extrem miljö. Om jag ser tillbaks på alla år och alla hundar som jag haft, kört och sett sedan 1984 så händer det otroligt få grejer som detta. Tack ock lov! Om jag inte har helt fel så är det tre hundar som har dött oförklarligt på liknande vis i vår hundgård. När man står där med regnet strilandes ner och vi har Sture orörlig framför oss känns det otroligt vemodigt. Han fick aldrig uppleva livet ute på vidderna. Han fick knappt starta sitt liv. En go och härlig hund som bara är borta.

Inne på köksgolvet ligger Working Husky Åttan med sin stora mage. Där inne rör sig nästa generations slädhundar. De kan komma vilken dag som helst lika väl som att de dröjer några dagar till. Åttan andas tungt och har jobbigt att röra sig. Detta är livets gång. Det vemodiga avlöses av positiva. Medvind och motvind. Sånt är livet och det kan man faktiskt inte rå över tack och lov!

Stura_avliden_2

Systern Storma är lika glad som vanligt. Känna vemod är nog en tämligen mänsklig grej.


Åttan_gravid

Åttan är inte bara fet. Här ser vi tydligt hur ett helt släddhundsteam sprattlar o rör sig där inne i magen.

Share
Posted in Hundar, Hundavel, Hundspann, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Sommar, Valpar, Working_husky | 2 Comments

Norrlandsvägar

Jämtlandsresa_juni_10

Ödsliga vägar, kaffestopp, rasta hundar och andas friskluft.

Mil efter mil rullar bilen längs ödsliga Norrlandsvägar. Kaffet rinner i strupen och en och annan godis följer med av bara farten. I söder, dvs runt Jämtland är det en del trafik. Upp mot Arvidsjaur och Jokkmokk är ordningen återställd och jag ser åter fler renar än bilar.

Att färdas med bil är en skön känsla. Musiken strömmandes skönt ur ur högtalarna. Gasfoten tillåts bli lite olagligt tung bitvis och bilen susar fram. Andra sträckor lättar man och snarare kryper fram för att hinna se och känna av omgivningarna. Längs inlandsvägen (E45) passerar man många byar och platser som känns ödsliga. Platser där jag aldrig skulle bosätta mig. Platser som får mig att känna hopplöshet och avveckling. Platser som för andra människor är framtidens byggd där de ser möjligheter och där de vill leva. Alla hittar vi förhoppningsvis vårt paradis någon stans.

Nu har jag landat hemma i Jokkmokk efter 1800 kilometer. Med mig hem har jag dessutom Bruno, en hund som är född på vår kennel. Han flyttade till familjen Gustavsson som valp. Nu hade de fått en tjuvparning och var tyvärr tvungna att placera om några hundar. Bruno skall ha varit en av deras bättre hundar men de valde att placera om honom då de visste att han var välkommen hos oss. När vi tog ut honom här på gården så är jag ganska övertygad om att han kände igen sig. Svansen snurrade och han gick utan tvekan in i hundgården med våra nästan 50 hundar. Home sweet Jokkmokk!

Jämtlandsresa_juni_7

Jämtland är vackert även om jag inte riktigt gillar alla dessa kyrkor. Jo, de är vackra på något sätt men de visar också på ett samhälle där kyrkan hade stor makt över folket. En del av vår historia som jag inte gillar.


Jämtlandsresa_juni_8

Bruno och jag knyter band…


Jämtlandsresa_juni_9

Annie svalkar sig vid Storsjöns strand.

Share
Posted in Border Collie, Hälsa på, Hundar, Jämtland, Jokkmokk, Lappland, Livet i norr, Polcirkel, Resa, Sommar | 2 Comments

På resa till sydliga breddgrader

Jämtlandsresa_juni_6

Annie äter grönt gräs så det står härliga till.

Befinner mig just nu på resande fot i sydligare nejder. Närmare bestämt Jämtland. Redan då jag passerade Polcirkeln kände jag ett sting av hemlängtan. Ja, det är faktiskt sant. Samtidigt så är Jämtland ett fantastiskt län och är man jämte så förblir man alltid jämte! Det är en stolthet som man bär med sig inombords helt enkelt.

Min mormor bor kvar i eget hus mitt i Åre trots att hon är 96 år. Förvisso får hon hjälp av hemtjänstens personal dagligen. Tänk vilket fantastiskt land vi bor i. Till exempel så kan hon för 200kr/månad ha ett alarm i sitt hus med 24/7 passning av stand by personal. Personal som kommer och hjälper utan att först ta visakortet. Personal som är sköna människor som bryr sig om min mormor. Larmet är bara ett av flera hjälpmedel som hon har fått utan att måsta kasta upp tusentals kronor. Ett hyfsat solidariskt Sverige måste jag säga!

Min mormor har tidigare haft en helt fantastisk trädgård mitt i Åre by. Fullt med olika växter från när och fjärran. Med sina gröna fingrar och ett brinnande intresse har hon fått dessa att frodas vid foten av Åreskutan. Är det nu något som är tråkigt så är det att se hur hennes livsverk växer igen då hon inte längre orkar hålla allt i ordning. Samtidigt blir man påmind om att de gamla som funnits för oss som barn inte alltid kommer att finnas där. Livet är en begränsad tid.

Det är iallafall trevligt att vara hemma i Jämtland. Dyka in på Lundhags outlet, dricka kaffe med mor, titta till stugan som farmor och farfar byggde då de levde. Promenera på stigar där mitt friluftsintresse grundades och se alla välkända siluetter av fjäll som jag så många gånger drömt mig bort till. Med andra ord ett Jämtland som jag gärna skulle besöka oftare än vad jag tar mig tid till.

Jämtlandsresa_juni_1

Med kaffe och vitaminer är sträckan Jokkmokk – Mörsil endast trevligt ödsliga norrlandsvägar. (oragne=apelsin=vitaminrikt)


Jämtlandsresa_juni_4

Vissa blommor är mycket livskraftiga och lever vidare i min mormors trädgård.


Jämtlandsresa_juni_5

Äppelträd som blommar i Åre.


Jämtlandsresa_juni_3

Min mor med hundarna i det som var nyplantering då jag var barn. Åren tycks verkligen gå…


Jämtlandsresa_juni_2

Flippa tycks inte alltid förstå varför Annie skall följa. Annie arbetar å sin sida intensivt med att hålla reda på Flippa.

Share
Posted in Border Collie, Fjäll, Hälsa på, Jämtland, Jokkmokk, Livet i norr, Polcirkel, Sommar, Upplevelser, Vår | Leave a comment

Storm och brutna ben

Storm_brutna_ben_1

I hundgården rök våra parasoller. Nu behöver vi alltså nya lösningar för att få bättre skugga i hundgården.

En hyfsad storm har dragit fram över Norrbotten. En hel del träd har farit omkull både lite här och var liksom allt annat som inte varit väl förankrat. Elavbrotten har avlöst varandra och helikoptrarna patrullerat längs elledningarna för att snabbt lokalisera vart det funnits problem. Inga konstigheter med det utan helt naturligt lite väder bara.

Själv så haltar jag omkring och försöker få Stina att förstå hur synd det är om mig. Hon tycker att jag är gnällig men det är tämligen oskönt med ett knäckt revben. Nu är det inget träd som blåst över mig eller någon björn som attackerat mig. Jag har bara lite löjligt böjt mig över en bänk med en valp i famnen som sprattlade.

Njutningen med smärtan från revbenet finns i alla fall där. Jag tänker väldigt ofta på hur mycket man skall värdesätta sin hälsa. Jag tänker på alla som inte får vara friska. Då snackar jag inte om en liten förkylning eller nått knäckt revben. Man skall verkligen inte ta någonting för givet. Man måste bara se till att ta vara på livet här och nu. Dels värna om sin egen tid på denna planeten men lika mycket tänka på att vara okej mot andra medmänniskor. Såväl dagens människor som de som förhoppningsvis skall leva på denna planeten i framtiden.

Jag kan faktiskt känna en glädje över smärtan att det bara är ett litet revben som gör ont. Glädje över att veta att om några veckor är det antagligen okej igen. Det är en glädje som smärtan gör mig påmind om. Alltså finns det en liten njutning i smärtan.

Storm_brutna_ben_2

En rofylld del av världen när det värsta som händer är att en parasoll blåser sönder…

Share
Posted in Arbete, Filosofi, Jokkmokk, Livet i norr, Sommar, Torparliv, Väder | Leave a comment

Path of the paddle av Bill Mason, filmtips

Kanadensarpaddling är någonting som under de senaste årens kajakvåg har blivit lite bortglömt. Kanadensaren är nämligen ett fantastiskt sätt att färdas i inlandsmiljö. Sjöar, älvar, åar, forsar och även över torra land. Open Canoe som det heter i engelskan.

Bill Mason är en av legenderna inom just kanadensarpaddling. Han har gjort flera filmer och skrivit böcker. Han brinner för miljön och naturen men även för friluftsteknik så som att färdas med öppen kanadensare i den vildmark som finns kvar. Här är en av hans filmer som informativt behandlar solopaddling efter älv. Tänk på att detta är filmat före det att de små vattentäta actionkamerorna kom. Kanoterna är av trä och tältet av bomull. Låt dig inspireras till att pröva en kanadensare i sommar. Låt dig inspireras att göra en färd igenom något obanat naturområde. Håll paddeln blöt gott folk!

Två andra filmer som Bill Mason har gjort är The rise and fall of great lakes där man ser tydligt Bills miljöengagemang. Den andre filmen heter Paddle to the sea.

Share
Posted in Expedition, Friluftsliv, Kajak, Kanadensare, Kanot, Kultur, Länktips, Lapland_canoe_central, Lappland, Natur, Paddling, Sommar, Spelfilm, Spelfilm, Vår, Video, Vildmark, Youtube | Leave a comment

Barn till låns

Barn_till_låns_3

Kanadensare är verkligen ett fantastiskt sätt att färdas på när man har barn med.

Här om dagen fick Stina och jag låna ett barn. Inte vilket barn som helst utan systersonen. När vi rullade in med bilen lastad med kanoter på deras gård, 5 minuter försent, förklarade han att han minsann kunde klockan! Sedan styrde vi in mot vildmarken och äventyret.

När skall ni skaffa barn då? Frågan kommer ganska ofta till Stina och mig. Det frågas verkligen i all välmening men det inget man skall ta för givet, att alla bara kan skaffa barn hur som helst. Det är många människor som sliter med att de vill men inte kan. För oss är det annat som styr. När man lever ett sådant liv som vi har valt att leva så finns det faktiskt inte plats för egna barn. Man kan skaffa en hobby som frimärkssamling utan att egentligen ha tid för det men barn är ett ansvar på ett helt annat sätt. Barn är ansvar för en annan människas start på dennes liv! Det är ingenting som man bara kan skjuta upp eller pausa tills hundarna är tränade.

Nu har vi förmånen att kunna låna barn vilket vi nyttjar på tok för sällan. Verkligen lyxigt. När jag ser dessa barn blir det bara allt mer tydligt och klart för mig hur viktigt det är att vi idag tänker på VAD överlämnar vi till dem efter våra liv? I vilket skick kommer planeten att vara? Kommer de att kunna skaffa mat, försörjning, leva ett tryggt liv? Dom kommer att finnas kvar här på planeten efter att vi har kastat in handuken. Dom kommer i sin tur att känna ansvar för nästa generation. Vi har verkligen ett ansvar som man inte kan bortse ifrån! Faktum är vi har bara barnen till låns men även jorden vi lever på är till låns.

Vill du läsa mer om barn, konst, trädgårdsliv och att leva här i norr så ta en titt på min systers blogg. Fröken Humla.

Barn_till_låns_4

Kablekan har börjat blomma.


Barn_till_låns_1

Med kanoten kan man färdas tyst. Vi såg älg, tranor, sångsvan, änder, skrakar, solande gäddor och små abborrstim som snabbt drog iväg under kanoten.


Barn_till_låns_2

Shit happens… men det som är blött torkar snabbt i solen och learning by doing fungerar kanon!


Barn_till_låns_5

Med en kanot kommer man in i myrområden där man ogärna vandrar.

Share
Posted in Border Collie, Destination Jokkmokk, Filosofi, Friluftsliv, Jokkmokk, Kanadensare, Kanot, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Paddling, Polcirkel, Politik, Sommar, Swedish Lapland, Upplevelser, Vår, Vildmark | 1 Comment

Över våra huvuden

Flygövning_jokkmokk_2

Behöver man sätta ett attakmål mitt inne i en by och göra skenanfall rakt mot denna? Vi bor och lever ju här? Våra hem!
Bilden är från sommaren 2015 under samverkansövningen med Nato. Då gjordes inflygningar mot byn Mattisudden och utländsk militär fanns på plats.

Åter dundrar det stridsflyg över våra huvuden här i Jokkmokksområdet. Detta har nu pågått mer intensivt under den senaste tiden. Det stör mig! Det stör mig att man beslagtar luftrummet över våra huvuden utan samråd med oss som lever här.

Faktum är att Jokkmokkare egentligen inte finns! Vi är endast är ca 0,3 personer/kvadratkilometer och man skall nog (statistiskt) vara två personer för att existera. FMV (försvarets materialverk) marknadsför ju detta område utomlands som ett testområde för vapenindustrin. På sin hemsida skriver de 100% unpopulated. Självklart irriterar detta mig! Vad annars? 2014 påstod man från Vidselbasen att det var felskrivet på deras hemsida då man beskrev detta område som obefolkat. Nu idag, 2016 ser hemsidan likadan ut. ’100% unpopulated’.

Jokkmokk är en kommun som inte har speciellt stark kassa. Våra lokala politiker kämpar konstant med tuffa budgetnedskärningar. En kommun där man utifrån nyttjar luftrummet för flygövningar och tester. FMV drar i och för sig in en del till svenska försvaret (stadskassan) men lokalt då? I bästa fall hyrs det ut nått hotellrum eller säljs någon korv på macken. Flygplan som förbrukar ca 2 000 liter flygbränsle per timme med en driftskostnad runt 4700 dollar/timme (SvD 2012). Räkna sedan in kostnaderna för själva planet, det som skjuts osv. Pengar som skulle behövas betydligt bättre till lärarlöner, vårdpersonal, Bothniabanan osv. Lokalt skall vi tydligen vara glada om vi får sälja någon korv på macken! Det skulle vara mycket intressant att jämföra Wallenbergarnas inkomster från vapenindustrin med en liten kommun som Jokkmokk. Det skulle även vara mycket intressant att jämföra den verkliga makten att påverka beslut om detta från Wallenbergaran i förhållande till oss som bor och lever här. Glesbygdspolitik i Sverige 2016!

Flygövning_jokkmokk_1

Hur vill vi att framtida barn skall växa upp? Skall detta vara utsikten från en sandlåda i Sverige 2016? Bilden är från samverkansövningen med Nato 2015.

Share
Posted in Beslagta inte Jokkmokk, Jokkmokk, Lappland, Livet i norr, Politik | 2 Comments

Vandringsleder runt Jokkmokk

Vandringsleder_jokkmokk_1

Välskyltat, välmärkt och spångat.

I direkt anslutning till Jokkmokk går det ett antal vandringsleder. De är perfekta för löpturen, helgvandringen eller bara kvällsrastning av hunden. På Jokkmokks kommunhemsida hittar man en del kartor och beskrivningar. Getbergsssområdet ligger nordväst om samhället med det mysiga lilla Getberget varifrån man har milsvid utsikt. Kvarnbäcksleden som binder samman östra delen av Jokkmokk med västra delen. Kvarnbäcksleden har även informationstavlor om de olika naturtyperna som man passerar. Sedan finns eljusspårsområdet med slingor ända ut mot Margitberget.

Runt Skabramsjön finnns det också en vandringsled sedan ett par år tillbaks. Den är utmärkt och spångad men väldigt få vandrar där. Denna led är inte lika känd och det är svårare att hitta information om den. Faktum är att den väldigt fint knyter an till Kvarnbäksleden där den kommer fram till Skabramsjöns östra del. Vid Skabramsjön fortsätter man helt enkelt över kvarnbäcken och går sedan längs södra sidan av Stor-Skabram. Denna stig tror jag är runt 14 km om man går runt hela sjön. Sedan kommer den fram på Karatsvägen strax bortanför Skabrams camping där lederna mot Getberget tar vid.

Är man friluftsintresserad eller gillar att röra sig i skog o mark så bor och lever man verkligen bra i denna lilla by. Att det sedan ligger i princip på Polcirkeln, nära Laponia med nationalparker som Muddus, Sarek och Padjelanta gör ju saken inte sämre. Riktiga vintrar, varma och torra somrar med en sol som aldrig riktigt vill gå ner. Jokkmokk is da shit. Paradise Jokkmokk!

Vandringsleder_jokkmokk_2

Utsikt från Getberget.


Vandringsleder_jokkmokk_4

Klibbticka.


Vandringsleder_jokkmokk_3

En kaffepaus på Getberget med en kikare är inte fel.

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Jokkmokk, Länktips, Lappland, Livet i norr, Löpning, Polcirkel, Skog, Sommar, Swedish Lapland, Upplevelser, Vandring | 9 Comments

Trädtältet Tentsile Connect

Tentsile_caonect_2

Bäddar med sovsäckar och liggunderlag. Man behöver helt klart isolering underifrån om luften är sval.

Stina har länge suktat efter en hängmatta. Främst för att sätta upp den här på gården så att man enkelt kan sova ute sommartid. Problemet med hängmattor för oss hundägare är att vart tusan sätter man hunden?

Tentsile är ett företag som har tagit detta med trädcamping till en ny höjd. Det är ett tält som man spänner upp mellan träd. Nu har vi införskaffat ett tvåmans trädtält, Tentsile Connect. Tentsile har en del olika modeller som man kan hitta på deras hemsida. Connect fungerar lite som två hängmattor bredvid varandra men med ett myggtätt tält över.

Kvalitetsmässigt känns det inte som samma klass som ett Hillebergstält. Det är lite sämre detaljer helt klart. Yttertältet är svårt att montera och sedan enkelt öppna upp så man får utsikt. Viss del kan bero på att vi helt enkelt inte har lärt oss hur man skall använda det. Däremot så tycks det vara regntätt, klara sig från kondens och man sover mycket skönt där mellan träden.

Ska man köpa ett trädtält eller inte? Om man bor så man kan ha det uppmonterat på gården är det en kul grej. Man slipper markkondens, insekter osv som ofta kommer på marktält som står uppsatta under längre perioder. Detta är inget som man tar med sig ut på långtur då vanliga tält har så pass många fördelar och är mycket lättare. På gården däremot så gör det att man enkelt kan gå och lägga sig ute i det fria helt skyddad från regn och mygg. Bara du, hunden och naturen.

Tentsile_caonect_1

Det ser lättare ut att sätta upp än vad det är men övning ger färdighet.


Share
Posted in Friluftsliv, Jokkmokk, Lappland, Livet i norr, Pryl-tester, Sommar, Torparliv, Upplevelser, Utrustning, Vår | Leave a comment

Handyxa Yxa från Kuorbevare Smide, testad

Under det senaste månaderna har jag nu använt en liten välgjord yxa från Kuorbevare Smide i Västerbotten. Kuprbevare Smide är kanske mest kända för sina välgjorda knivblad i kolstål. Har du en kniv med instansat RB på bladet är det med största sannolikhet från detta företag. Den lilla handyxan som de producerar väger ca 850gr. Den är utrustad med ett lite grövre skaft av björk. Skaftet är behandlat med tjära och olja. Eggskyddet är rejält men jag är skeptisk till nitarna som håller ihop det. När detta skyddet blir lite nött kommer yxans egg att komma direkt mot stålnitarna vilket kan skada eggen.

Yxan är riktigt skarp. Bettet kommer bäst till sin rätt då man röjer leder. Färska grenar och småträd som böjer över lederna slås rappt av med ett välriktat hugg. Samma när man skall hugga torra grenar. Eggen biter snabbt in i träet. Skall man däremot klyva ved är denna yxa inte optimal. Man kan utföra arbetet men i och med att den är såpass tunn över eggen blir arbetet med att klyva grövre ved mödosamt. Den lämpar sig helt klart bäst för att klyva tunnare ved.

Kuorbevareyxan kommer jag främst att använda som skogsyxa under vår, sommar och höst. Vintertid får den följa i släden när vi drar oss mot fjällen. Under midvinterns skogsturer kommer den vanliga yxan som är bättre för klyvning att få följa. Söker du en liten men effektiv och vacker yxa så kan detta vara någonting. Den är verkligen ett bra alternativ då man skall göra små eldar med liten ved.

Yxa_rb_västerbotten_3

Kraftigt eggskydd för den skarpa eggen.


Yxa_rb_västerbotten_1

Liten, smidig och perfekt för vandringsturer i skogslandet.

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Lappland, Livet i norr, Materialval, Pryl-tester, Skog, Torparliv, Utrustning, Vildmark | Leave a comment

Närproducerad kortsemester

Närproducerad_kortsemester_lappland_2

Låga moln och uppfräschade regnskurar har idag dragit över Jokkmokk.

Igår upplevde jag en närproducerad kortsemester. Det var med andra ord en självguidad vandring runt längs sjön här hemma. Ryggsäcken packades med fotoutrustning samt lite kött och annat för att kunna laga middag där ute. Vi stegade vi iväg längs Skabramsjön. Både Flippa och Annie följde som vanligt fulla av energi på Border Collies vis. Friluftsliv behöver inte krånglas till. Det finns mycket man kan uppleva enkelt där man bor.

Att bo i Jokkmokk är i och för sig verkligen en förmån här i livet! När jag öppnar dörren i vårt lilla torp är jag ute i i naturen direkt. Fågelliv precis utanför huset. Räven som skriar från andra sidan den lilla viken. Renarna som under vårarna vandrar förbi vårt hem varje år på sin väg upp mot fjällen i väster. Älgarna som snart skall till att föda sina små röda kalvar. Abborren som dras direkt från sjön och ner i stekpannan. Naturromantiskt? Självklart det blir så när man bor mitt i värsta Discovery channel!

Närproducerad_kortsemester_lappland_5

Annie blir successivt allt följsammare.


Närproducerad_kortsemester_lappland_1

Ett av flera Storskrakpar vid Stor-Skabramsjön.


Närproducerad_kortsemester_lappland_4

Några mygg har vaknat till liv.


Närproducerad_kortsemester_lappland_3

En vass yxa skall man vara försiktig med. (ser som vanligt värre ut än vad det är)

Share
Posted in Arbete, Border Collie, Destination Jokkmokk, Djur, Filosofi, Friluftsliv, Guidade turer, Hundar, Jokkmokk, Lappland, Livet i norr, Polcirkel, Sommar, Swedish Lapland, Torparliv, Upplevelser, Väder, Valpar, Vår, Vildmark | Leave a comment

Dispenser och tillstånd för Laponia

Laponia_hundspann_sarek

Med hundspann igenom Alkavagge i Sareks nationalpark, vintern 2016.

Idag har vi varit på ett möte som Länsstyrelsen kallade till. Man önskade att höra hur vi som turistentreprenörer upplever hur detta fungerar med tillståndsgivning m.m. i Laponiaområdet. Naturvårdsverket och Laponiatjuottjudus (förvaltningsorganisationen) var även de på plats för att svara på frågor och ta in synpunkter.

Samtalen var öppna och friska. Det ventilerades om missnöjen, visioner och vi fick även svar på en hel del frågor. Från besöksnäringen var det entreprenörer från Abisko ner till Västerbotten. Strongt jobbat att resa så långt för att vara med och påverka!

Sedan några år tillbaks skall Laponiatjuottjudus arbeta med en strategi för besöksnäringen i området. Detta arbete har man knappt påbörjat trotts att det pratats om detta i mer än tre år nu. Under tiden har det istället införts restriktioner för oss som arbetar som guider i området. Främst kan vi se restriktioner för hundspann. Detta har man gjort helt utan att påvisa att vi som kör med tillstånd faktiskt har utgjort någon störning/slitage på området.

För de kommersiella turerna blir detta extremt tydligt då vi klart kan se hur vissa företag försöker kringgå reglementet. Höjden av fräckhet var kanske förra våren då hundspannsförare togs av polisen då det tjuvfiskade inne i nationalparken. Detta slår givetvis mot oss som försöker arbeta långsiktigt och seriöst. Nu känner jag faktiskt att jag börjar bli riktigt less på att det är vi seriösa som snällt står med mössan i handen som får backa. Detta på grund av antaganden och inte baserat på fakta. Nu vill jag se att man börjar arbeta med forskning och kartläggning av om turismen stör i området och i så fall vart, när, hur och av vem. Det måste vara fakta som skall gälla!

Vad som är viktigt att komma ihåg är att detta är ett utvecklingsskede! Jag upplever trotts allt att alla vill väl och att alla vill hitta lösningar. Vi får nog alla helt enkelt acceptera att saker inte är helt perfekta just nu och försöka ha lite is i magen också, men en myndighetsprocess är så fruktansvärt segdragen så man hinner ju somna innan den ens är påbörjad.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Expedition, Fjäll, Fjällvandring, Företagande, Friluftsliv, Guidade turer, Hundspann, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kungsleden, Laponia, Lappland, Livet i norr, Muddus, Nationalpark, Natur, Naturens Bästa, Naturskydd, Padjelanta, Politik, Saltoluokta, Sarek, Skidåkning, Stora Sjöfallet, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Turism | 2 Comments

Islossning i Skabram

Islossning_2

Gårdagens vind och vågor har effektivt malt ner isen.

Nu har isen släppt sitt grepp om Skabramsjön. Det känns overkligt att vi för bara någon vecka sedan styrde spannen över sjön på den då säkra isen. Det är också skönt att det går fort när årstiderna väl växlar. I Lappland hinner man inte bli less på våren. Plötsligt är bara vintern borta. På någon dag.

Vi njuter av denna myggfria period. Sitter inne mycket vid datorerna medan solen skiner där ute och lockar till skogsvandringar. Myggen lyser med sin frånvaro och får gärna fortsätta att göra så. Blir spännande att se vad kvällstidningarna skall varna om i vår. Ryssmyggor och sunamiregn under semestern kanske? De tycks totalt sakna faktagranskning och sannolikhetsanalysförmåga bara de kan klämma ihop någonting som säljer lösnummer. Själv så tror jag på normalväder som vanligt.

Islossning_1

Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart. Barnvaktsarbete kombineras med barnarbete och istestning…


Islossning_3

Att titta på islossningen är faktiskt väldigt kul…och nä…vi har ingen TV!

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Jokkmokk, Lappland, Livet i norr, Natur, Polcirkel, Sommar, Torparliv, Väder, Vår | 3 Comments

Valplivet fortsätter

Valpliv_1

Kontakten blir bättre och bättre.

Border Collievalparna växer och sysselsätter oss en hel del. Normalt brukar man som valpägare sysselsätta sina hundar. När det gäller border collies känns det lite tvärt om. Man tvingas ut på småturer och aktivitet dygnet runt. Skura kiss i köket 02.30, morgonpromenad 05.20, matning 06.10 med efterföljande rastning. Längre aktivitet 09.00 och skura kiss igen 09.50 direkt efter hemkomst eftersom promenaden var så intressant att de två valparna glömde kissa ute.

Både Johnny och Annie växer och frodas. De blir allt tuffare och man kan se hur de utvecklas. Johnny som tidigare var rädd för vatten kastar sig numera friskt rakt över bäckar och vattensamlingar. Annie som från början totalt nonchalerade oss kan tom komma och gosa med oss nu. Det är arbete från oss som gör att de utvecklas åt det håll vi önskar. Jag ser faktiskt fram emot att de blir lite äldre och lär sig hur vårt liv är.

Valpliv_2

Annie följer en översvämmad spång.


Valpliv_3

Missar man så får man bada…


Valpliv_4

Tämligen orädd klättrar hon upp igen.


Valpliv_5

En blöt liten Annie…


Valpliv_6

Höglandnäsets Annie är utan tvekan en självständig, aktiv och tuff brud!

Share
Posted in Border Collie, Hundar, Hundträning, Livet i norr, Sommar, Upplevelser, Valpar, Vår | 2 Comments

Pälsjägarliv av Helge Ingstad, ett boktips

Pälsjägarliv_helge_ingstad_bok_2

Boken ‘Pälsjägarliv’ av Helge Ingstad. Denna bok har jag läst ett flertal gånger sedan jag började intressera mig för friluftsliv.

Pälsjägarliv skriven av författaren Helge Ingstad är en klassisk bok för hundspann- och friluftsintresserade människor. Helge var en man som arbetade som jurist men avslutade denna karriären och drog till Canadas vildmark. Här levde han som pälsjägare både på egen hand men även med en del norra Canadas ursprungsbefolkning. Han är även en typ av ikonfigur för vildmarksliv i grannlandet Norge.

Boken innehåller en del intressanta bilder och texten är mycket målande. Känslan av kölden och hungern likväl som glädjen över samarbetet med hundarna och de lyckade jakterna kan man riktigt känna där man sitter bekvämt hemma. Bäverjakter, kanotfärder och mötet med människor av gott virke såväl som människor av dåligt virke. När man når sista sidan i boken kommer känslan att man vill läsa mer. Mer detaljer, mer fotografier, mer om livet, kartskisser. På facebook finns det dessutom en sida där det emellanåt delas en del intressant material.

Pälsjägarliv är utan tvekan ett historiskt dokument över livet som trapper. Jag beställde den från Bokbörsen via nätet som säljer begagnade böcker. Har du inte läst pälsjägarliv och är intresserad av friluftsliv, hundspann, paddling, jakt m.m. så har du en ’måstebok’ inför sommaren.

Pälsjägarliv_helge_ingstad_bok_1

Skippa TV, internet eller facebook. Koka en panna kaffe och läs en helt vanlig bok!

Share
Posted in Böcker, Expedition, Friluftsliv, Hundar, Hundspann, Kanadensare, Kanot, Kultur, Läsvärt, Paddling, Polarhund, Vildmark | 6 Comments

Nästa vinter är redan på G

Planering_vintern_2017_1

Karta, kaffe, choklad och drömmar.

Kaffe, kartor, marabou, musik och drömmar är viktiga verktyg i vårt arbete just nu. Planeringen är för fullt igång inför nästa vinters hundspannsturer. Datumen och turbeskrivningarna måste ut så snart som möjligt. Vi har redan fått ett antal bokningar på en del av turerna innan de ens är färdiga. Dessa bokningar har dels kommit från gamla kunder som vill med igen men även från folk som inte kom med förra året p.g.a. att vi blev fullbokade.

Stina är den som sköter uppdateringarna på vår företagswebb. Det blir mest ordning och reda då. Själv så får jag planera vilka turer och i vilken ordning de skall genomföras. Jag skriver texterna och ordnar med bilder medan Stina översätter och kollar min stavning och meningsbyggnad. När det gäller just skrivandet så kompletterar vi varandra grymt bra. Jag kan spotta ut texter om i princip vad som helst och Stina tror jag hittar felstavningarna tom med förbundna ögon.

Många av våra gäster bokar igen år efter år och vi får mycket bra kritik från i princip alla gästerna. Det ger verkligen en skön känsla att veta att vi levererar den typ av turer som våra gäster efterfrågar. Vad som också är viktigt för oss är att vi faktiskt kör den typ av turer som vi verkligen vill köra. Vi tackar faktiskt nej till en hel del olika upplägg som vi inte trivs med av olika anledning. Detta tillsammans gör att vi kan avsluta en vintersäsong utan att vara slutkörda. Vi ser tom fram emot nästa säsong. För oss är detta ett av tecknen på att man inte utsätter oss guider för ett allt för stort socialt slitage. En viktig detalj om man skall orka detta yrke under många år.

Planering_vintern_2017_2

Vem skulle tacka nej till en månad till…bara en liten månad.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Expedition, Fjäll, Företagande, Friluftsliv, Guidade turer, Hundspann, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Laponia, Lappland, Livet i norr, Naturens Bästa, Saltoluokta, Swedish Lapland, Turism, Vår, Vinter | 11 Comments

Lägersko Exped syn Boothy testad

Exped_syn_booty_1

Exped Syn Booty.

Exped Syn Boothy är en typ av lägersko från Exped. Under den gångna säsongen har dessa varit med mig på de övernattningsturer som jag gjort. Det är en mycket lätt liten lägersko där storlek large (43-48) endast väger 220 gram. När det sitter på fötterna känns det knappt och man vandrar runt mycket smidigt. Vad som skall påpekas här är att jag upplever dem som mycket små i storlekarna. Normalt ligger jag på stlr 41-42 på löparskor men när det gäller dessa måste jag gå på large vilket motsvarar strl 43-48 och de är fortfarande inte jättestora.

Dessa syn boot från exped anser jag inte vara nog varma om man vistas ute i kyla. Kompletteras dessa med en tjock handtovad filtinnersko då fungerar det ner under -40C om man går ut på kortare grejer som hundmatning, toalett osv. Utan denna komplettering blir de kalla redan runt -10C om man inte rör sig. Är det varmt ute fungerar dessutom yttertyget som en svamp. Det drar åt sig fukt. Jag kan verkligen inte förstå varför man inte har satt ett tyg i nederdelen av skon som är vattentätt/vattenresistent? Dessutom så är hela skon mycket ömtålig och tål inte speciellt mycket slitage. En bra campingsko hade gärna fått väga det dubbla om den även fungerar då man skall gå med snöskor eller liknande.

För att säga någonting bra så är sulan preparerad med ett silikontryck vilket gör dem mycket ohalkiga. Man går för övrigt skönt med dem och barfotakänslan är underbar såhär vintertid.

Dessa exped syn booty kommer jag att använda under de kommande säsongerna. Inte för att det är en bra produkt utan för att jag är för snål (ekonomiskt och naturresursmässigt). Söker du lägerskor så se dig istället omkring efter en bättre variant eller sy själv. Exped är för övrigt ett företag som gör fantastiska liggunderlag men campingskorna måste de nog arbeta lite mer med utvecklingen för att de skall få till!

Exped_syn_booty_2

Exped Syn Booty har en bra sula när det gäller att inte halka. Silikonmönstret gör skillnad. Däremot är de riktigt dåliga på att inte dra till sig fukt.


Exped_syn_booty_3

Med tanke på hur lite dessa är använda för att gå med så har de slitits väldigt mycket.


Exped_syn_booty_4

Med sina 200 gram och sin ringa storlek är de smidiga att ta med i packningen.

Share
Posted in Friluftsliv, Kläder, Materialval, Pryl-tester, Utrustning, Vinter | Leave a comment