Slädhundseminarium och hundrockad

Hakedal_hundkörarseminarium_3

Kunskap, inspiration och möten med trevliga och intressanta människor.

Hakadals slädhundsklubb arrangerar årligen ett seminarium en timme nord från Oslo. Under den gångna helgen var Stina och jag inbjudna som föreläsare för att berätta om hur vi lever med hundarna och om livet i Jokkmokk. Att föreläsa för andra hundspannsförare som också är duktiga på ämnet gör saken alltid lite extra stressande.

Under seminariet fick vi även höra på Tom Frode som berättade hur han rest över till Nordamerika med sina hundar för att köra Yukon Quest. Brent Sass berättade om livet i Alaska som hundspannsförare och om sin karriär till att bli en av toppförarna där borta. Sedan fick vi mycket detaljerad information om kennelhosta och vaccinering mot detta av den italienske veterinären Sergio. Espen Tønnesen berättade om sina undersökningar på toppidrottsmän med temat ’Varför blir de bäste bäst’. Jag förstår verkligen inte varför det är såpass få svenska hundförare som besöker detta seminarium. Det ligger ju riktigt nära alla i södra och mellersta Sverige.

Under vägen ner lämnade vi Sharp till Camilla Buvall-Juhlander samt två valpar till familjen Hansen i Norge. Det är alltid vemodigt att skiljas från hundar. Iallafall jag känner mig som en svikare på något vis. På vägen hemåt så plockade vi upp två ettåriga hundar (Dafu och Dafina) uppfödda av oss, då familjen som haft dem tyvärr skall avveckla.

Dafu och Dafina var allt annat än imponerade över att ryckas från sitt hem där de trivdes och hade bra kontakt med sina tidigare ägare. Mot oss uppträdde de skyggt och tycktes inte alls komma ihåg oss. Nu är det bara att börja jobba och vinna förtroende hos dem.

Efter 2600km i bil har vi nu landat hemma på Polcirkeln igen. Det är verkligen skönt att komma hem till torpet. Däremot så har det varit en mycket givande helg med massor av möten med folk. Både nya och gamla bekanta. Det måste bli någon fler resa dit ner i framtiden!

Hakedal_hundkörarseminarium_1

Frida, en av valparna som nu har flyttat till Norge.


Hakedal_hundkörarseminarium_4

Sharp ockuperade både mammas soffa och hjärta.


Hakedal_hundkörarseminarium_5

Ett snabbesök i Skonk Sledworks verkstad med rundguidning av självaste slädprodusentent i egen hög person!


Hakedal_hundkörarseminarium_2

Stina jobbar med att vinna Dafinas förtroende.

Share
Posted in Höst, Hundar, Hundspann, Hundspannstävling, Hundträning, Jokkmokk, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky | Leave a comment

Höstfärger och kanothämt i Saltoluokta

Höstfärger_i_saltoluokta_2

‘Äntligen här’ är det nog många som tycker då de ser Volker och Jasmine åter i Jokkmokk. De är gamla Jokkmokksbor som för några år sedan drog sig söderut.

Igår var vi en sväng upp till Saltoluokta för att dricka lite kaffe med personalen där. Ja, vi hämtade kanoter, åt Saltos goda svampsoppa, rastade hundar och hade en trevlig dag med Volker o Jasmine som är uppe och hälsar på. På Salto träffade vi både personal och bekanta från olika färder i fjällen. Vad som slår mig är att i princip varje gång man kommer till Saltoluokta fjällstation hittar man gammal personal där som är på återbesök. Har man en gång öppnat sitt hjärta för Salto så finns en ständig längtan tillbaks.

Höstfärgerna har utan minsta tvekan kommit längre där uppe vid foten av fjället. Det är väldigt kul period att få strosa omkring med kameran och leta motiv i den färgglada naturen. Myggen lyser med sin frånvaro och är inte saknade. Det är inte ovanligt att fjälltopparna är vitpudrade med nysnö när man vaknar på morgonen. Tyvärr kunde vi inte stanna utan fick lasta kanoterna och styra hemåt mot vårt torp.

Höstfärger_i_saltoluokta_1

Johnnys öron fladdrar och far lite hit och dit.


Höstfärger_i_saltoluokta_4

Ripbären är overkligt oxblodsröda.


Höstfärger_i_saltoluokta_3

Annie ‘arebetar’ med att hålla reda på de andra border colliena vi har med oss. Här är det mycket vallningsinstinkt…


Höstfärger_i_saltoluokta_5

Flippa är äldst men den ende som inte bangar för en simtur efter en pinne.


Höstfärger_i_saltoluokta_6

Jasmine och Stina kollar på de fina filmerna som finns på naturrummet i Stora Sjöfallet.

Share
Posted in Border Collie, Fjäll, Fotografering, Friluftsliv, Höst, Kanot, Kungsleden, Laponia, Lappland, Livet i norr, Saltoluokta, Stora Sjöfallet, Swedish Lapland, Upplevelser | Leave a comment

Höstfärgerna kommer

Höstfärgerna_kommer_3

Björkarna blir allt gulare för var dag som går.

För var dag som går ändrar sig färgerna på naturen. Löven gulnar, blir röda och det gröna försvinner allt mer. Luften blir allt klarare och friskare. Det är verkligen en fröjd att strosa omkring i skogen nu. Inga mygg eller knott och den där tryckande sommarvärmen är ett minne blott.

Norrskenet fladdrar och far på himlen och under sommaren har man liksom glömt hur häftigt det kan vara. Här om natten var norrskenet så brutalt att det till och med kunde fotograferas med mobiltelefonkameran. Ni kan hitta en del bilder på instagramkontot för Mattisblogg.

Samtidigt som jag ser fram emot den kommande vintern så är det med saknad man kan konstatera att sommaren är över. Det finns bara en enda sak man bör göra. Helt enkelt njuta av nuet och ta vara på livet. Livet är egentligen inget då och sen. Livet är så enkelt som en rad med här och nu!

Höstfärgerna_kommer_5

Annie växer och lyssnar allt bättre. Hon följer för det mesta på alla möjliga upptåg runt omkring.


Höstfärgerna_kommer_4

Dvärgbjörken blir skönt röd och orange där den växer i skogslandets myrområden.


Höstfärgerna_kommer_2

Det går fort och ibland hamnar hela Annie under vatten. Här efter en face-plant i en myr…


Höstfärgerna_kommer_1

Norrskenet tillhör vardagen för oss boendes här i norr.

Share
Posted in Border Collie, Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Höst, Hundar, Jokkmokk, Lappland, Livet i norr, Natur, Torparliv, Väder | Leave a comment

Hundträningen i full gång

Hundträningen_slädhundar_höst_4

Mitt spann parkerat för kylning i en bäck.


Träningen av våra slädhundar är i full gång sedan några veckor tillbaks. Temperaturen skall droppa ner under +14C för att vi skall börja träna dem. Innan dess är risken för överhettning allt för stor. Våra Siberian Huskies har ju dessutom päls för att leva ute vintertid så det är bara att vara lite försiktig.

Första fasen av vår träning är mestadels rutiner och disciplin. Då våra hundar måste fungera som arbetshundar är lugna starter och körbara spann någonting vi lägger extra mycket fokus på. Gör vi detta arbetet noga under början av träningen så kommer resten av vintern att gå mycket lättare. Här vill jag inte påstå att allt går exakt som vi vill. Det krävs mycket arbete och tålamod. Det krävs tid och att man uteslutande arbetar konsekvent. Hundar förstår inte om man börjar ändra reglerna utifrån det egna humöret eller diverse nycker.

Hundarna är iallafall glada och fulla av iver. De jobbar bra och är riktigt på G. Själv så grubblar jag på hur tiden innan snön kommer skall räcka till. Tiden med hundarna ökar nu konstant för varje vecka som går allt eftersom distanserna på turerna utökas. Vi kör iallafall järnet och njuter av vår tillvaro. Att ha mycket att göra är ingen jättefarlig stress. Man får helt enkelt bara acceptera att man kanske inte hinner allt man skulle kunna gjort. Det är faktiskt riktigt skönt att vi inte har pressen att vi skall tävla. Skall man ut på tävling måste man lägga upp träningen mer optimerat för just de löp man skall köra. Nu kör vi för att få bra arbetshundar och då är lugnet en viktig faktor.

Hundträningen_slädhundar_höst_1

Fugitive’s Sharp, en dotter till den legendariske Finnemarkas Guy. Sharp har bott tillfälligt hos oss och kommer nu att flytta till Camilla Buvall där hon skall användas för avel.

Hundträningen_slädhundar_höst_2

Hundar som skakar på sig ser verkligen inte kloka ut…
Här ser vi Working Husky Unna.


Hundträningen_slädhundar_höst_5

Detta låg på en bro vi kör över. gjord av en rot eller tunn gren. En fin häst eller hund. Undra varför den låg där så symboliskt? Man blir ju lite nyfiken.


Hundträningen_slädhundar_höst_6

Stina förbereder ett spann för en tur.


Hundträningen_slädhundar_höst_3

Jag ska försöka komma ihåg att puta med munnen på nästa selfi…glömde det denna gång!

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Höst, Hundar, Hundspann, Hundträning, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kennel, Lappland, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Vinter, Working_husky | 5 Comments

Nya Suzuki Kingquad LT-A 500 XP

Nya_fyrhjulingar_suzuki_4

Suzuki Kingquad LT-A 500 XP är en tämligen robust och neutral maskin utan massa lull-lull.

Under sensommaren köpte vi två helt nya fyrhjulingar. Valet var inte helt enkelt då det finns en del olika modeller att välja mellan. Vissa lockar med låga priser medan andra märken lockar med design, motorstyrka och så vidare. Vårt val blev en dyr maskin som egentligen inte sticker ut på något vis alls. En liten 500cc motor och markfrigång som är normalhög samt servostyrning. Ingen superdesign eller något sådant som skall locka till köp. Egentligen så är Suzuki Kingquad 500 en tämligen neutral och robust byggd arbetsmaskin.

Suzuki var en av de första tillverkarna av riktigt bra fyrhjulingar med sina Kingquads från slutet av 80-talet. Det finns flera smarta detaljer som gör detta till en rejäl bruksmaskin utan massa lull-lull som kan krångla. Plastskärmarna tål stryk och har en mjukhet i sig som jag inte sett hos någon annan maskin. Växlingen är mjuk och mycket lätt att fixa med. Kvalité som man i och försig bör kunna förvänta sig av en maskin för närmare 100 tusen kronor.

Varför köpte vi inte en billig maskin för halva priset? På marknaden idag finns det nämligen flera maskiner som ligger på runt halva priset av en Suzuki. Vi valde att inte köpa dem av flera anledningar. En är att andrahandsvärdet inte ser ut att bli så bra på dessa. En annan, kanske viktigare anledning är att hållbarhet och hög kvalité är en miljöfråga. Det är inte försvarbart att köpa billigt och slita och slänga. En dyrare maskin som man kör längre ger ett mindre avtryck på miljön så är det bara!

För vår del så innebar detta även ett djupare tag i vår börs då vi inte har någon typ av sponsring. Att hundarna tränas riktigt bra är såpass viktigt för både hundarna, oss och vårt företag att det är ett av det viktigaste vi gör. Därför är just fyrhjulingarna ett av de mest prioriterat arbetsredskapen. De skall fungera i alla lägen och vi skall fullt ut kunna fokusera på hundarna och att ha roligt med dem. Att vi dessutom har bra support och service här hemma i Jokkmokk hos Mattisuddensmotor är dessutom en mycket viktig del!

Nya_fyrhjulingar_suzuki_1

När 40-50 slädhundar skall tränas inför varje säsong så skall maskinerna inte tjorva och då är det kvalité som går före pris. Vi har fullt upp att hålla reda på hundarna och oss själva.


Nya_fyrhjulingar_suzuki_2

Bra tränade arbetshundar är A och O om man skall kunna arbeta med dem professionellt och förbli stolt för det man pysslar med.


Nya_fyrhjulingar_suzuki_3

Det blir många dagar, kvällar och nätter ute tillsammans med hundarna.

Share
Posted in Företagande, Höst, Hundspann, Hundträning, Jokkmokkguiderna, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Pryl-tester, Siberian husky, Torparliv, Working_husky | 1 Comment

Vemodig glädje och sorg

Mormor_åre_2

Mormor delar solidariskt såväl platsen vid köksbordet som en smörgås med Flippa.

Livet rullar på och det blir antagligen ingen repris. Att tiden går framåt och att det inte går att hoppa tillbaks blir så påtagligt emellanåt. För några dagar sedan lämnade min mormor oss. Det är ju inte oväntat då hon faktiskt han bli närmare 97 år. Inte oväntat men väldigt tråkigt och framförallt vemodigt att hon inte finns mer.

Min mormor var en fantastisk person. Mitt i Åre hade hon en trädgård som var stor del av hennes liv. Hon torkade löv i ugnen för att täcka rosenbuskarna på hösten, mortlade äggskal till växter som behövde kalk och så vidare. Med skottkärran traskade hon upp på byn där hon kollade om hon kunde få material som sten, sand m.m. till sitt stenparti från någon byggarbetsplats. Växter beställdes från när och fjärran. Hon hade hittat sin passion i livet och hon lät den formligen blomma ut. Detta har nog betytt mycket mer för mig än jag förstår. Hon har visat att man skall gå sin egen väg och man skall följa sitt hjärtat.

Som barn kommer jag ihåg att det byggdes kojor av filtar o bord, dockhus av papplådor, ansiktsmasker av kartongbitar och mycket mer. Kreativa upptåg där ingenting var omöjligt. Att hon var en konstnär på många sätt råder ingen tvekan om. En kreativitet som jag idag med glädje ser leva vidare hos både min mor och min syster (Fröken Humla).

Självklart gör det ont att hon inte finns längre. Samtidigt så är det skönt att hon slapp flytta in på ett älderboende utan kunde stanna hemma hela livet som hon själv önskade. Min mor som bor närmare har varit mycket hos mormor i Åre och hjälpt till under de sista åren. Hon berättat om fantastisk hemtjänstpersonal som funnits där när det har behövts. En social trygghet i vårt samhälle för alla oavsett om man är rik eller fattig som vi måste värna om.

Som sagt så är det en sorg att mormor inte finns längre. Samtidigt är jag så glad att hon gett mig modet, igenom att visa hur man kan leva för den passion man har och visat hur viktigt det är att man hittar sin passion. Det är med en blandning av vemod och glädje som hon kommer att finnas med mig i livet i mina tankar.

Mormor_åre_1

En humla som arbetar på i trädgården i Åre.

Share
Posted in Filosofi, Jämtland, Livet i norr | Leave a comment

Valpar tränas och fostras

Valpar_tränas_och_fostras_5

Full av rackartyg!

Hemma på kenneln fortsätter våra valpar att växa. De är nu riktigt livliga och man kan se på tikarna att de är måttligt intresserade av att vara mammor just nu. När vi skall in och mata dem, leka med dem eller mocka så hänger det klasar med valpar i byxbenen, skosnörena och de är överallt.

Träningen för att göra dessa små krabater till funktionella arbetshundar har börjat. I princip så är de dagligen ute ett längre pass i rasthagen där de rumlar omkring. Här lär de sig att umgås med andra hundar. Dels våra Border Collies men även med varandra och några av de andra vuxna slädhundarna som vi har. Hundar som växer upp med mycket hundar runt omkring sig blir ganska ointresserade av andra hundar oavsett deras storlek. Detta gör att spannet i körsituationer i princip aldrig bryr sig i andra hundar, oavsett om de väger 50kg eller 2kg, som finns där vi arbetar.

Hundar som lever aktivt som valpar bildar större fysisk kapacitet. Man skall kanske inte regelrätt fysträna dem men däremot så kan de gärna springa och leka med varandra. Det bygger deras koordination, muskelmassa och syreupptagningsförmåga. Alltså skall träningen ske utan press men gärna lustbetonad och det viktigaste är att de skall kunna lägga sig och vila då de blir trötta.

Inkallning lär vi valparna då vi matar dem. Jag ger alltid samma signal då jag sätter ner matskålen som jag ger dem då jag vill att de skall komma till mig. Signalen förknippas med någonting positivt och inkallningen börjar att sätta sig sakta men säkert.

Många av dagens hunddressörer menar att man alltid skall vara positiv mot hundarna. Det är någonting som jag inte riktigt får ihop i alla lägen. Därför lär jag dem vad ordet ’nej’ betyder. Det sägs jag då jag öppnar hundgårdsdörren och de inte får komma ut. ’Nej’ i kombination med att de bestämt knuffas bort från grinden. Samma ’nej’ som jag sedan använder om de tuggar på en sele, prövar att stjäla mat osv. På samma sätt markerar ofta valparnas mamma vad som är nog, med en bestämd signal och en efterföljande markering ifall de inte lyssnar. Jag tycker att detta fungerar bra att försöka göra som hundarna gör sinsemellan.

Nu närmar sig valparna åtta veckors ålder och ännu har vi egentligen inga valpar bokade. Normalt brukar vi ha en lista på folk som vi inte kan sälja valpar till då vi behöver alla själv. Så vet du någon som söker en arbetande Siberian Husky så be dem kontakta oss.

Valpar_tränas_och_fostras_3

Working Husky Ebba. Lätt att känna igen med sina fläckar.


Valpar_tränas_och_fostras_1

Working Husky Fenja. Mörkt viltfärgad så som många hundar på faderns sida.


Valpar_tränas_och_fostras_2

Valparna får vara ute i rasthagen såpass länge att de lär sig koppla av. Detta ger en typ av lugn åt hundarna. De lär sig att koppla av trots möjlighet till aktivitet.


Valpar_tränas_och_fostras_4

Susietievan Arial. Det tar helt klart på energin att föda och fostra en kull valpar.

Share
Posted in Hundar, Hundavel, Hundspann, Hundträning, Jokkmokkguiderna, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Sommar, Valpar, Working_husky | 1 Comment

Tre fallgropar för fjällvandraren

Fjällvandring_tips_3

Tältning ger frihet men på bekostnad av en tyngre ryggsäck. Kan du nyttja STFs stugor och matbutiker för att lätta din packning?

Under mina turer i fjällen möter jag en del folk. Många är mycket rutinerade och vet exakt vad de pysslar med. Samtidigt möter vi en hel del som just upptäckt tjusningen med livet ute på vidderna. Inte allt för sällan ser man hur de gör om exakt samma misstag som man själv en gång i tiden pysslat med. Misstag som gör att fjällvandringen blir onödigt okomfortabel kan man nog säga. Här har jag sammanställt tre punkter som kanske kan hjälpa någon att få en bättre upplevelse.

1. Överambitiös rutt.
Under årets fjällvandring ser man ofta att folk vill uppleva så mycket som möjligt. Fokus blir ofta på att besöka många olika platser. Här går det fel och istället för att låta livet och upplevelsen av att vara ute hamnar i fokus så blir det ett stort antal planerade kilometer. Det blir en daglig kamp för att nå fram till kvällens mål för annars hinner man inte genomföra den kommande dagens etapp osv.

Tänk om och tänk rätt!
Planera ett luftigt schema. För en tälttur med campingpackning räcker 10-15km/dag. För en stugtur hamnar det ju mellan 10-15km beroende på avståndet mellan stugorna. Ta en stuga per dag och börja inte hoppa över en del stugor och dubbla distansen. Planera dessutom att förflytta er 2 dagar och ligg still dag tre för en dagstur utan packning. Är det dåligt väder kan det tom vara skönt att ta en stugdag medan regnet slår emot fönsterutan eller vinden river i tältduken. Kom ihåg att upplevelsen är tiden där ute och inte sträckan.

2. Allt du lastar skall du bära
Det är lätt att fylla ryggsäcken med bra att ha grejer, massa böcker, en uppsjö av ombyteskläder osv. Mycket utrustning som ryggsäckar, traditionella trangiakök, sovsäckar, tält, liggunderlag m.m. är på tok för tung.

Tänk om och tänk rätt!
Optimera den utrustning du skall ta med dig. Skippa en del av ’bra att ha’ grejerna. Behöver du verkligen tält om du går en led med stugor? När du investerar i ny friluftsutrustning så värdera låg vikt som en betydelsefull egenskap hos utrustningen. En färdigpackad stugtursryggsäck för en vecka behöver inte väga mer än 5-8kg +mat. Flera av STFs stugor har dessutom små shoppar med mat. Kolla detta med Svenska Turistföreningen så slipper du onödig vikt. En ryggsäck för tältare behöver inte väga mer än 10-14kg + mat.
Läs boken Vandra Fjäderlätt och låt dig inspireras av extrema lättviktsvandraren Jörgen Johansson.

3. Otränad och utan rutin
För många som vi möter i fjällen är detta ’årets vandringstur’. Utrustningen används inte annars och kroppen är möjligen ’använd’ på nått gym då och då. Det blir tungt för kroppen som kommer att ömma. Att utrustning som kängor, ryggsäck och kläder dessutom inte inpassade och justerade gör inte saken lättare. Rutiner för att hålla sig torr och varm, vad och hur man behöver äta osv gör dessutom att belastningen blir ännu större än om man är van.

Tänk om och tänk rätt!
Gör några dags- eller helgvandringar i hemmaterräng. Lär känna din utrustning och vänj kroppen med att vara ute. Bara att lära sig undvika skoskav och tejpa fötter i tid är en vinst som gör det hela nog bra! Att du sedan får en fin upplevelse i hemmaterräng får du se som bonus.

Fjällvandring_tips_1

Vilken utrustning behöver du för en sommarvandring? Snöskor? Allt väger och en tung ryggsäck är inte alls rolig att kämpa med.


Fjällvandring_tips_2

Rymlig tidsplanering ger möjlighet till trevliga toppturer längs vägen.

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Fjäll, Fjällvandring, Friluftsliv, Kanot, Kebnekaise, Kungsleden, Paddling, Swedish Lapland, Tips o trick, Utrustning, Vandring, Vildmark | 4 Comments

Hemma från Kungsleden

Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_4

Vidsträckta vyer där man kan låta blicken vandra i timmar utan att man blir less.

Efter en vecka på färd i Lapplandsfjällen är jag åter hemma. Vädret har pendlat mellan närmare +20C och solsken samt ned mot +5C och regn. Kungsleden mellan Kvikkjokk och Saltoluokta är vintertid mina hemmamarker. Sommartid var sträckan mellan Pårtestugan och 15km norrut helt ny för mig. De andra sträckorna är vandrade och cyklade med mountainbike ett flertal gånger. Trots att jag färdas stora delar av året ute i markerna kommer jag då och då till nya områden för mig vilket är jättekul.

Från Aktse och norrut var det ganska mycket folk i stugorna. Det tycks som att det blir en ökning av fjällturismen även detta året. Någon stugvärd pratade om en ökning på 20% i Augusti men en marginell minskning under Juli. Juli hade bra väder och då sjunker ofta stugboendet så det kan ändå betyda en ökning jämfört med den kalla och blöta Juli 2015.

Människor som man möter här ute i markerna är överlag otroligt trevliga och positiva. Det gäller såväl de som jobbar med stugor, båtskjutsarna, fjällstationerna som våra gäster och allt annat folk som är på vandring. Det var dessutom roligt att vi var två färdledare då Patrik var med som ’praktikant’. Normalt jobbar vi ju ofta själva med grupperna men nu behövde Patrik ’papper’ på en sådan tur.

Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_1

Nordisk stormhatt. Denna plantas blad skall man absolut INTE använda om man har brist på toalettpapper.


Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_2

Regn och låga moln och man inser hur mycket dessa röda märkningar av leden samt de uppbyggda stenrösena längs leden underlättar orienteringen.


Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_3

En groda i Aktseskogen.


Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_5

Soligt, svalt och perfekt vandringsväder dagen då vi vandrade upp på Skierfe.

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Fjäll, Fjällvandring, Friluftsliv, Guidade turer, Jokkmokk, Kungsleden, Kvikkjokk, Laponia, Lappland, Livet i norr, Nationalpark, Saltoluokta, Sarek, Sommar, Swedish Lapland, Upplevelser, Vandring, Vildmark | Leave a comment

Mot fjällen

Mot_fjällen_kungsleden_1

Aktse och mynningen till Rapadalen är en av turens high-lights. Vad skall vi erbjudas för väder där måntro?

Nu bär det åter iväg mot fjällen. Denna gång är det en vandringsgrupp som skall färdas mellan Kvikkjokk och Saltoluokta. Med mig kommer även kollegan och kompisen Patrik som går en typ av inskolning. Vi behöver bli allt fler guider som kan ta turer då trycket bara tycks öka runt om i Swedish Lapland och Jokkmokksområdet.

Kungsleden mellan Kvikkjokk och Saltoluokta är välkända områden för mig vintertid. Dock kommer detta att bli min första tur sommartid på delar av denna sträcka. Jokkmokksområdet är vilt och stort. Trots att jag färdats i markerna här både privat och med gäster under ca 25 års tid så finns det mycket outforskat.

Den nya klättermusenryggsäcken är packad och trots att jag försökt bantat så är den allt för tung med sina 12 kilogram. Förvisso finns en del grupputrustning i denne samt 3,2kg fotoutrustning men maten saknas ännu. 8-10 kg känns mer som en trevlig vikt för en stugtur. Jag får nog riva upp allt igen och göra ett bantningsvarv till.

Mot_fjällen_kungsleden_3

Arkivbild från en vandring söder om Saltoluokta.


Mot_fjällen_kungsleden_2

Hjortron borde man kunna hitta ett par stycken…

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Fjäll, Fjällvandring, Friluftsliv, Guidade turer, Jokkmokkguiderna, Kungsleden, Kvikkjokk, Laponia, Lappland, Livet i norr, Nationalpark, Polcirkel, Saltoluokta, Sarek, Sommar, Swedish Lapland, Vandring, Vildmark | 2 Comments

Jokkmokkupproret

Jokkmokkupproret_header-1

Jokkmokkupproret. Förhoppningsvis sprider det sig över hela landets glesbygd!

Börjar nu bli måttligt less på hur glesbygden i allmänhet och Jokkmokk i synnerhet behandlas. Det som denna gång har fått bägaren att rinna över är att Vattenfall, p.g.a. besparingsskäl skall flytta 40 arbetstillfällen från Jokkmokk samtidigt som diverse chefer får 300 miljoner utbetalt i bonus. Detta från en kommun som idag producerar mellan 8-12% av Sveriges totala elproduktion.

2013 var vi engagerade i rejält tuffa demonstrationer mot gruvetablering i kommunen där företrädare för bolaget Beowulf Mining står upp och säger till våra renskötande ortsbor ’Ni har flyttat på er förr och kommer att få flytta på er igen’. I Pajala lämnade Northland (gruvbolag) ortsborna till sitt öde. När spelet (Billströmaffären) med aktiemarknaden var färdigspelat drog man från byn med ett konkursat bolag bakom sig. Kvar står nyinflyttade Pajalabor utan arbete och försörjning men med lån på hus köpta till guldruschens överpriser.

2014 stod vi åter igen på barrikaderna mot FMV (Försvarets Materialverk) beslagtagning av ett område i Jokkmokk som i det närmaste är lika stort som Blekinge. Vi som lever och bor här skulle inte få idka vår näring i området och ännu värre, de som bor och lever där måste flytta på sig ifrån sin livsmiljö. Allt för att vapenindustrin skall kunna utveckla sina produkter som sedan skall säljas kommersiellt.

Nu får det vara nog! Jokkmokkupproret är en facebooksida som på mycket kort tid har fått mer än 3500 medlemmar. Folket här i området (Jokkmokksamhälle har faktiskt färre än 3000 invånare) är irriterade. Folket i glesbygden blir felbehandlade. Folket i stan förstår att detta är galet. Våra lokala politiker börjar resa sig upp och stå rygg i rygg. Varför tillåter våra riksdagspolitiker att detta sker? Vad är det riksdagsfolket inte förstår? Kan det vara så att lobbyorganisationer är för starka? Kan det vara så att de har egna intressen (åter igen Billström affären och liknande) som de värnar mer om än folket som har valt dem?

Om jag skall önska någonting, så önskar jag att folket runt om i vårt land reser sig och protesterar. Det är mycket galet i vårt samhälle. Jag har inga konkreta lösningar men vem förstår inte att något är fel då folk som har sitt på det torra skor sig på folk som för förhållandevis låga löner bara försöker försörja sig i en liten kommun uppe vid Polcirkeln. En kommun som ligger i en landsända som faktiskt bidrar med skogs, malm, vattenkraft och nu på senare år även med en starkt växande internationell besöksnäring. Varför skall vi konstant måsta kämpa mot att resurser bara dras härifrån och allt mindre blir kvar hos oss?

Share
Posted in Arbete, Beslagta inte Jokkmokk, Destination Jokkmokk, Företagande, Gruvindustrin, Jokkmokk, Lappland, Livet i norr, Naturskydd, Politik, Skogsbruk, Swedish Lapland, Turism | 20 Comments

Åska och åskradar

Åska_väder_radar_1

Åsk- och regnoväder som drar fram väster om Jokkmokk.

Åskan har under de senaste dagarna dragit över oss här i norr. Alla sladdar till datorer, telefoner och känslig elektronik slits ut. Vattenfall som sköter elnätet här uppe är inte riktigt duktiga på att skydda oss som bor ute i bygden. Vi får sådana eltoppar att elektronisk utrustning formligen går upp i rök. En dator jag hade blev helt utbränd då jag inte han med för ett antal år sedan. Antalet datamodem, telefoner, laddare m.m. som pajat blir en lång lista. Vattenfall som skall ansvara för kvalitén på elleveranserna ersätter inte utan hänvisar till nått finstilt och att vi nog har fel.

Åskradar på nätet. Först tyckte jag att det lät som en skröna. Real-Time_lightning_maps heter en sida. Nu har jag följt denna och det fungerar för det mesta! Man ser nästan exakt på en satellit bild vart åskan slår ner. Vi snackar alltså realtid. Sedan ser man hur ljudvågen sprider sig och är internetanslutningen bra så fungerar det i det närmaste felfritt. Där kan man sedan lungt och skönt sitta inne i huset med en mugg hett kaffe och spana på vart åskan slår ner. Åskar det inte just där man bor kan man alltid hitta någon annan stans i världen där det är oväder. Exakt hur det funkar har jag noll koll på men spännande är det.

Åska_väder_radar_2

Åskradar. Här ser man en ljusgul ring med röda kanter där åskan just slagit ned i realtid. Den grå ringen som sakta växer utåt är ljudvågen och hur den sprider sig. Även den i realtid!


Åska_väder_radar_3

Periodvis drar ganska tuffa regnskurar fram. Jag är väl medveten om att bilden skulle blivit mycket bättre om Stina funnits med som modell men av någon anledning ville hon inte!?!?!?!

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Jokkmokk, Länktips, Lappland, Livet i norr, Torparliv, Väder | Leave a comment

Valparna växer och frodas

Siberian_husky_valpar_2

Frågan är nu vilka skall vi behålla…

På vår kennel här hemma råder kaos. För tillfället har vi nog 12 löptikar och ett gäng blindgalna hanhundar. Det innebär att flera gånger per natt måste jag ut i hundgården och visa mig. Oftast är det inga problem men ibland får jag säga åt tikarna att de inte skall jucka på varandra eller be någon av hanhundarna att gå och lägga sig i kojan istället för att flåsandes stå vid nätet.

Valparna i de två kullarna som vi har växer och frodas. Åttan bor ute med sina sju småttingar. Hennes kull är vår E-kull. Arial bor ännu inne med sina fyra välgödda valpar. Hon får bo inne ett tag till främst pga platsbristen som löpperioden ställt till med. Det gör att golvet skuras säkert tio gånger per dag.

Inne har vi ju även våra tre border collies. Flippa är van valpar och hon är van att gå in som extramamma. Vad som däremot imponerar är att både Annie och Johnny är jättefina med valparna. De är ju själv bara dryga 4-5 månader och leker tokbrutalt med varandra. Med småvalparna i båda kullarna är de helt annorlunda. De är mjuka och lyhörda.

Hundlivet är så vardagligtligt för mig att jag ofta glömmer att skriva om detta i bloggen. Det är ingen märklighet att de skall avmaskas, att de börjar äta riktig mat, att de öppnar ögonen, att de börjar gå och så vidare. Det är en del av det naturliga. Ändå är det alltid väldigt kul o se hur de för första gången slickar på lite hundmat och hur de liksom tänder till och börjar försöka att dia i sig en uppblött torrkula. När de plötsligt upptäcker att det finns en värld utanför mammans mjölkbar och vingligt ger sig ut på upptäcktsfärder i sin närmiljö. Fast bäst är ändå när de är rutinerade slädhundar som jag kan lita på i vått och torrt. När vi gjort några säsonger ihop och vi börjar det riktiga teamworket. Då njuter jag som mest av att vara uppfödare, hundägare och hundspannsförare.

Siberian_husky_valpar_1

Siberian Husky är en social hundras som inte skall slåss och bråka. Äter de ihop utan att tjafsa så är det bra träning i att maten vaktar man inte, den äter man fort!


Siberian_husky_valpar_4

Johnny in action med valparna. Han biter så mjukt och försiktigt i dem.


Siberian_husky_valpar_3

Ännu en av E-valparna.


Siberian_husky_valpar_5

Attityd och energi är viktigt på arbetande Siberian Huskies.

Share
Posted in Border Collie, Destination Jokkmokk, Hundar, Hundavel, Hundspann, Hundträning, Jokkmokkguiderna, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Sommar, Torparliv, Valpar, Working_husky | Leave a comment

Klättermusenprylar

Klättermusen_1

Klättermusen är kända för bra kvalité och höga priser. 2900kr (Outdoorexperten) för en bra ryggsäck anser jag dock inte vara dyrt om man jämför med konkurrenterna.

Häromdagen droppade det in paket med massa prylar från Klättermusen. Vi har nämligen fattat ett beslut att hellre köpa få, bra och kanske dyra prylar. Vårt hus är trångt och det finns helt enkelt inte plats för allt för mycket grejer. Dessutom är det inte miljömässigt försvarbart att fortsätta med slit och slängtrenden även om prylarna man sliter ut blir billigare än de dyra.

Klättermusen Rind hette ett regnställ som Stina beställde. Just nu har även Klättermusen en sommarkampanj på dessa. Nu tog hon sitt snygga ställ och drog till fjälls på guidejobb så jag fick aldrig tid att titta mycket närmare på dessa. De var grymt lätta, genomtänkta och snygga.

Klättermusen Arvaker 60 liter är en ryggsäck som jag har spanat in ett tag. Den väger strax under 2 kg och har ett mycket genomtänkt bärsystem. Dock kräver den lite engagemang då den skall ställas in. Verkligen inget man gör för första gången på en parkering just innan man skall börja vandringen. Till denna köpte jag sidofickor och en vattentät innersäck. Det ger en vattentät säck på 72 liter och strax över 2 kg.

Under nästa sommar kan vi kanske återkomma med mer noggranna utlåtanden om dessa prylar. Vi har så mycket utrustning som vi kan skriva tester om men vi hinner inte riktigt med. En test i veckan av någonting vore ju inte fel eller vad vill just du läsa om på denna blogg?

Klättermusen_2

Många justeringsmöjligheter som man måste sätta sig in i.


Klättermusen_3

Klättermusen är känd för sina väl genomtänkta detaljer.

Share
Posted in Fjällvandring, Friluftsliv, Kläder, Livet i norr, Materialval, Utrustning | 4 Comments

Kvällskajaking

Kvällskajaking_3

Ett barns skatt…
Tankarna går till Dunderklumpen och vad som egentligen är viktigt. ‘Frihetens luft som blåser sakta, sakta…’
Har du sett Dunderklumpen vet du exakt vad jag pratar om!

I kväll tog Nicolas och jag kajakerna och drog ut på Purkijaure. Syrran med familj är nämligen där på en kanottur över natten. +25C när vi sjösatte kajakerna runt klockan 18. Solen stod högt på himlen ända fram emot 22 då vi gled hemåt. Nu är det definitivt sommar på riktigt i Lappland!

På en ö hittade vi en förnöjd, pannkaksstekande familj som slagit upp tält, badat, letat skatter, eldat och en massa mer. Det blev en snabbvisit med kaffe innan vi paddlade hemåt. Lite friluftsliv i vardagen som är så enkelt när man lever i glesbygden.

Kvällskajaking_1

Klockan 22.00 ovanför Polcirkeln… Solen vill liksom aldrig gå ner!


Kvällskajaking_2

Nicolas som är vår Workaway har bara en vecka kvar här uppe. Sen måste Stina och jag göra allt jobb själva igen.


Kvällskajaking_4

Kaffe… Själens gaspedal!

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Hälsa på, Jokkmokk, Kajak, Kanadensare, Kanot, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Midnattssol, Paddling, Polcirkel, Sommar, Swedish Lapland, Upplevelser | Leave a comment

Stora Sjöfallet och Laponia

Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_2

Laponias naturrum.

Idag skulle två kanoter köras upp till Saltoluokta fjällstation. Det är ett samarbete med Saltoluokta och Outdoor Lapland som gör att vi nu tillsammans erbjuder både kajaker och kanadensare för uthyrning från fjällstationen. Samverkan med andra företag är verkligen roligt när det sker mellan företag där det finns förtroende.

Vi besökte även Laponias Naturrum för första gången. Det var mycket intressant trots att jag i grunden tycker att det är ett knepigt sätt att använda våra skattepengar på. I vissa avseenden styrker det besöksnäringen men i andra avseenden är en hel del av naturvårdsverkets idéer direkt kontraproduktiva mot oss som försöker driva företag med egna satsade medel. På detta ämnet kan jag skriva en lång uppsats någon gång.

Vid Stora Sjöfallets fjällanläggning träffade vi ytterligare några kollegor och surrade om allt möjligt över några koppar kaffe. Sedan förra hösten är det ett nytt driftbolag med Thomas i spetsen. Det skall bli mycket intressant att se vad han och hans personal kommer att lyckas göra där uppe mitt bland fjällen och nationalparkerna. Nyrenoverade hotellrum, nyrenoverad restaurang och trevlig personla bådar ju för en god framtid. Vi håller tummarna för att deras hårda arbete ger resultat.

Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_3

Fjällemmel inne på naturrummet.


Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_5

Laponia finns uppbyggd som en 3D karta. I mitten av denna bild ser man Låddebakte skarpt längst in i Rapadalen. Känner ni igen er?


Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_1

Välkommen till Stora Sjöfallet! En anläggning som det troligtvis kommer att hända massor med i framtiden.


Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_4

Restaurangen i Stora Sjöfallet är ljus och trivsam.

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Fjäll, Hälsa på, Jokkmokkguiderna, Kanadensare, Kanot, Kungsleden, Lapland_canoe_central, Laponia, Lappland, Livet i norr, Muddus, Nationalpark, Natur, Saltoluokta, Sarek, Sommar, Stora Sjöfallet, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Turism | Leave a comment

Ally kanoternas vara eller icke vara

Ally_kanoter_montering_1

Hur man monterar kanoten är inte helt självklart…

Vi har sedan några år ett gäng Allykanoter. Vi köpte in ett parti från en filminspelning och sedan har vi egentligen endast mycket sporadiskt använt dem. Allykanoten är den typen av pryl som man tror att man kommer att använda. I verkligheten blir den för det mesta liggandes oanvänd.

Idag gjorde vi slag i saken och plockade fram alla delar på gården. Därefter började det stora modellbyggandet för vuxna. Det är verkligen tålamodsprövande att bygga den första av dem. Jag vill inte ens tänka mig att jag skulle göra detta långt in i skogen, ensam tillsammans med ett gäng mygg. Herre jiesses vilken pärs det kunde vart!

Nicolas och jag fick ihop en av dem och sedan dök även Patrik upp som på beställning. Tillsammans svor vi ihop ett par till av dem. Nu skall de tvättas upp och gås igenom så att allt är tipp topp. Några skall på uthyrning senare i höst men vi kommer antagligen sälja ett par av dem. Denna typ av kanot skall man nog egentligen inte använda till uthyrning då de är lätt att bryta sönder vid montering.

Ally_kanoter_montering_2

På youtube ser det betydligt enklare ut!


Ally_kanoter_montering_3

Efter ett par monteringar går det bättre och bättre.


Ally_kanoter_montering_4

Johnny.

Share
Posted in Arbete, Friluftsliv, Jokkmokkguiderna, Kanadensare, Kanot, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Paddling, Sommar, Utrustning | 2 Comments

Singel i salto 2016

Singel_i_salto_2016_5

Kollegan Janne stegar ner mot skogsgränsen.

Singel i Salto 2016 blev åter en trevlig arbetsvecka för mig. Det är inte första året jag bor på Saltoluokta fjällstation, gör trevliga dagsturer, äter gott och jobbar med roliga kollegor. Det är inte heller någon nyhet att gästerna är roliga och trevliga. Kokkaffet på fjället, myggen, solnedgångarna och allt annat.

Vad som slår mig ofta är att det finns en enorm samlad kunskap och livserfarenhet om allt möjligt i en grupp som denna. Fjällväxter, medicin, politik, vård, ekonomi, båtmotorer, musik och ja till och med grisuppfödning! Massor av livserfarenhet. Så är det egentligen med alla grupperingar av människor. Lyssnar man så ser man att gruppen består av en massa intressanta människor.

För övrigt så är livet i fjällen mitt hem. Jag känner mig minst lika hemma vid en kaffeeld ovan trädgränsen som hemma på torpet i Jokkmokk. Vidderna och de stora sköna områdena som vi har här i Jokkmokksområdet ger mig så mycket livskvalité. Att få berätta om livet här i norr, naturen, människorna är verkligen en givande tillvaro som jag dessutom har förmånen att ha som försörjning.

Denna vecka var nytillskottet Annie med mig och Flippa. Hon sköter sig allt bättre och kommer säkrare påp inkallning. Med tanke på att detta var hennes första lägre tur med en stor grupp så måste hon få godkänt. Hon stal inte ens en macka från någon av gruppdeltagarna. Självklart så var Flippa med och visade hur saker skall gå till.

Singel_i_salto_2016_2

Lemmelkaffe som kokas… Vad annars?


Singel_i_salto_2016_1

Hönsbär.


Singel_i_salto_2016_3

Midnattssol, ljusa nätter och fantastiska ljusspel över fjälldalarna och sjöarna här i norr.


Singel_i_salto_2016_4

Annie lär sig att koppla av.

Share
Posted in Border Collie, Destination Jokkmokk, Fjäll, Fjällvandring, Guidade turer, Hundar, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kungsleden, Laponia, Lappland, Livet i norr, Nationalpark, Naturens Bästa, Saltoluokta, Sommar, Svenska Turistföreningen, Vandring, Vildmark | 3 Comments

Ekoturism i Swedish Lapland

Ekoturism_swedish_lapland_2

Möte med många muggar kaffe och intressanta samtal.

Just hemkommen från flera timmar i möte här i Jokkmokk med massor av kaffe och intressanta samtal. Det har varit Ekoturismen som stått i fokus och nya möjligheter runt detta. Det känns som att det är på väg att bli ett omtag för Svenska Ekoturismföreningen på riksnivå. Om jag förstått allt rätt så har de senaste åren handlat mer om att få föreningen att överleva än om att kunna arbeta framåt i full gas. Nu är det en helt annan offensiv som jag tycker mig skönja.

Att det dessutom händer saker på ekoturismfronten här uppe i norr gör inte saken sämre. Swedish Lapland har sedan ett par månader en resursperson som kommer att arbeta med att stötta företag i märkningsprocessen men även vara ett bollplank för oss som redan är inne på Naturens Bästa. Detta gäller alla företag som finns inom Swedish Laplandområdet.

Som grädde på moset så kommer Visit Sweden att satsa hårdare på just Ekoturism vilket vi troligtvis kommer att se effekt av under de närmaste fyra åren. Swedish Lapland är redan på banan och trycker extra hårt på produkter som är märkta med Naturens Bästa på sin webb. Om detta kan stärkas ytterligare med belysning på nationell nivå så kommer det att bli väldigt förmånligt för oss som satsar på Naturens Bästa. Ännu en intressant nyhet är att FN har utsett år 2017 till någonting i stil med ’Internationella året för hållabar turismutveckling’.

Hur påverkar då detta oss här på Polcirkeln? Vi är idag en klick drivna företagare i Jokkmokk som gärna jobbar sida vid sida tillsammans med varandra. Spelar vi nu våra kort rätt kommer vi att tillsammans kunna dra nytta av dessa tillsatta resurser och på så vis stärka vårt område som en ekoturismdestination. Detta kommer att gagnna såväl oss som redan är på banan som nya företag som är på väg in i branschen. Vi är på mycket god väg och nu är det bara att fortsätta på inslagen riktning. Som jag brukar skriva… Jokkmokk is da shit och tillsammans kan vi göra skillnad!

Ekoturism_swedish_lapland_1

Jokkmokksföretag, Svenska Ekoturismföreningen och representant från Swedish Lapland. Framtiden för ekoturism kommer utan tvekan att kunna bli spännande för oss i norr.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Företagande, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Lappland, Livet i norr, Naturens Bästa, Swedish Lapland | Leave a comment

Kanotuthyrning i Lappland

Kanotuthyrning_svenska_lappland_2 - Kopia

En förväntansfull grupp belgiska kanotister som skall ut på ett äventyr. Givetvis passade jag på att tacka dem för det belgiska självmålet under fotbolls EM som de gjorde under matchen mot Sverige.

Under sommaren pysslar vi en del med kanotuthyrning. Detta är någonting vi gärna utvecklar mer och som vi lägger en hel del tid på redan idag. Vi håller på att försöka få till en speciell webbsida för detta, Lapland Canoe Central men samma information ligger även på vår ordinarie webbsida för Jokkmokkguiderna. Än har vi långt kvar tills vi nått våra mål och det känns roligt.

Hur bedriver man då en vettig kanotuthyrning och släpper folk på turer utan guide? Vad gör de egentligen där ute? Skräpar de ner? Stör de lokalbefolkningen igenom att tälta runt deras hus och stugor? Fiskar de mer än de äter eller har de förstånd att bara ta upp det de äter på plats? Hur många kanotister per dag, per vecka eller per säsong tål en sträcka eller ett område? Vad är det vi bör tänka på? Vilket ansvar har vi som uthyrare?

Dessa frågor handlar om hållbarhet. Vi kan inte ta oss rätten att slita på områdena hur som helst. Tar vi hit människor och tjänar pengar på dem så anser vi att vi även har ett ansvar. Vi gör så gott vi kan med att informera och skickamed utrustning i form av toalettspade så de kan gräva ner sin skit och papper, sopsäckar osv. Vi uppmanar folk att de gärna får komma hem med skräp som de har samlat där ute. Vi försöker att informera om allemansrätten som består av skyldigheter och ansvar. Vi tror tack och lov även att de flesta av våra gäster sköter detta riktigt snyggt!

Under de senaste dagarna har vi kört ut och hämtat folk både lite här och där. Kanotuthyrningen snurrar på stadigt och växer sakta år efter år. Igår när vi körde ut folk hängde regnmolnen tunga över markerna här i norr. Under kvällen när vi åt middag öppnade sig skyn, regnet toköste ner och vinden tilltog. Oftast känner jag att jag gärna skulle vara där ute i ett tält istället för här hemma och sköta firman. Just igår var en sådan dag då det fanns en enorm njutning i att komma hem och slå igång datorn och smutta på en het mugg te medan regnet smattrade mot köksfönstret.

Kanotuthyrning_svenska_lappland_5 - Kopia

Nytvättade kanoter hemma på torpet.

Kanotuthyrning_svenska_lappland_3 - Kopia

60 km norrländsk grusväg utan att möta en enda bil imponerar helt klart på våra gäster.


Kanotuthyrning_svenska_lappland_4 - Kopia

Grusväg i kombination med regn och den tidigare avsponingen av kanoterna känns tämligen meningslös.


Kanotuthyrning_svenska_lappland_6 - Kopia

Kanoter och kajaker packas. Drömmarna om vildmarksäventyret skall förverkligas.

Kanotuthyrning_svenska_lappland_7 - Kopia

Stina, helt klart nöjd med att sitta inne i kökssoffan med Johnny medan regnet slår mot fönstret.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Friluftsliv, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kajak, Kanadensare, Kanot, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Paddling, Pärlälvensnaturreservat, Sommar, Swedish Lapland, Torparliv, Turism, Vildmark | Leave a comment