Gallok – Kampen i Sameland

Gallok – Kampen i Sameland

Gallok-svt-play-1
Gallok – Kampen i Sameland
Gallok – Kampen i Sameland är en dokumentärfilm som visats på SVT Play. Den visar en del av den kamp som i Jokkmokk har förts mot det Brittiska gruvbolaget Beowulf Mining. Det handlar om att etablera en järngruva, slamdammar och infrastruktur i Jokkmokksområdet. Större så handlar den även om en kamp som förts mot Sveriges mineralpolitik, allmänt i Sverige men i synnerhet i Sapmi, där man skänker bort mineralerna till riskkapitalister som vill utöka sina redan stora rikedomar.

Filmen speglar även effekterna av Sveriges handlande med att splittra den samiska befolkningen och lokalsamhället i olika grupperingar. En del har tvingats att lämna sina samiska rötter och bli försvenskade. En splittring som har försvagat lokalbefolkningen här i norr vilket i sin tur har lett till att staten och stora bolag lättare har kunnat exploatera älvar, skogarna och berget utan att ge en bra pay-back till lokalsamhället.

I filmen så har man fångat vissa människors förakt gentemot det samiska och gentemot alla som tror på någonting annat än en gruva. För mig är det helt obegripligt att man kan önska denna miljöpåverkan till vår kommun och till Luleälvdal där många människor får sitt dricksvatten idag. Det är obegripligt hur man kan välja 14 år med arbetstillfällen med den miljöpåverkan som blir kvarstående för 100-tals år framåt. Obegripligt hur man kan vara positiv till en exploatering som med stor sannolikhet kan gå i konkurs under de första 3 åren och sedan lämna uppstädningen till oss skattebetalare.

Filmen är bra, riktigt bra tycker jag. Den speglar glesbygden, kampen mot gruvnäringen och en hel del andra problem. Jag samtycker kanske inte i exakt allt som sägs och görs. Men i stora drag är den en bra spegling av situationen med kampen mot gruv och prospekteringsbolagens frammarsch i Sverige och Sapmi.

Vill du läsa mer om kampen i Gallok och motståndet som växer så hittar du mer här på Mattisblogg under taggen Gruvindustrin. Ni kan även få mer dagsaktuell information på Facebooksidan Gruvfritt Jokkmokk.

Fjällvandring längs kungsleden

Fjällvandring längs kungsleden

Fjällvandring-saltoluokta-nikkaluokta-4
Trevliga människor på ett fantastiskt fjäll.
Nu är jag hemma efter en fin vandringsvecka längs Kungsleden. Denna tur startade från Saltoluokta fjällstation och avslutades uppe i Nikkaluokta. Turen var riktad mot en grupp som ville lära sig mer om fjällvandring. Vädermässigt har vi mestadels haft soligt och riktigt varmt. Så varmt att till och med jag har badat i sjöar och älvar. Så varmt att det till slut kändes befriande med några moln och regnskurar.

Att färdas i naturen är någonting som jag verkligen trivs med. Man är i nuet och tänker mest på den närmaste timmen. När ska vi fika, vart skall jag sätta nästa fot, kan jag fylla min vattenflaska snart samt alla de samtal man har med andra i gruppen. En del samtal är djupa och rör livets allvarligaste ämnen medan andra samtal är skämt och skoj.

Sträckan vi har vandrat är en fin tur. Vakotavare – Teusjaure – Kaitumstugorna – Singistugorna – Kebnekaise – Nikkaluokta. Det är inte några riktigt långa dagar utan flera trevligt korta sträckor på under 14km. Det gör att man hinner äta och fika mycket ute under färden. Just dessa ständiga fikastopp gör att man aldrig dippar i energi och humöret på gruppen är i topp hela tiden. Stugorna längs sträckan har alla butiker utom Singistugan. Leden är välmärkt och det finns trevliga stugvärdar över allt som hjälper ovana vandrare. Under vandringen passerar man natursköna områden av olika slag.

Kebnekaises fjällstation är alltid lite av en chock. Det är som att kliva in i en pub på vilken skidort som helst. Massor med människor som är pimpade med de senaste i utrustningsväg, skäggen är vältrimmade och man gör allt för att se ut som en äventyrare ser ut i en modekatalog. Denna kontrast mot lugnet bortanför blir oftast lite av en chock både för gruppen och mig. Längtan dit ut infinner sig nästan direkt. Personalen på Kebnekaise är trevlig och dessutom var det några bekanta ansikten sedan förr så lite roligt är det iallafall.

Nu är som sagt ännu en guidevecka avslutat. Som vanligt längtar jag redan ut igen. Paddla kanot eller vandra spelar mindre roll. Det är att vara på färd som är själva grejen.

Fjällvandring-saltoluokta-nikkaluokta-2
Sarekfjällen i bakgrunden.

Fjällvandring-saltoluokta-nikkaluokta-5
Orienteringskunskap med karta och kompass.

Fjällvandring-saltoluokta-nikkaluokta-3
Lena pekar ut två betande älgar nere i deltat.

Fjällvandring-saltoluokta-nikkaluokta-1
Fjällbjörkskog.

Fjällvandring-saltoluokta-nikkaluokta-6
Hare utanför Singistugorna.

Fjällvandring-saltoluokta-nikkaluokta-7
Gullris.

Galen värme och kanotpaddling

Galen värme och kanotpaddling

Paddling-karats-2018-4
Påväg mot Farforita.
Förra veckan var jag på en väldigt somrig kanottur. Flera dagar fanns det inte ett enda moln på himmelen. Solen gassade och stundtals var hettan olidlig. Nere i Jokkmokk stod tempen på närmare 50C i solen och säkert detsamma hos oss. Svalkande dopp, dricka mycket vatten, sitta i skuggan under träd och längta efter en liten regnskur.

Med på turen hade jag endast en gäst. Kim som följt på en hundspannstur för några år sedan. Det skulle varit fler deltagare men ibland garanterar vi en avgång och vanligtvis fyller det på med deltagare. Nu blev vi bara två vilket gör att allt går så mycket snabbare. Vi lyckades faktiskt paddla runt hela Karatssjön under denna tur.

Under denna vecka inträdde ett generellt eldningsförbud för hela Norrbotten. Vi hade hunnit starta vår tur men Stina lyckades få fram ett meddelande till oss via telefon. En dag högre upp efter sjön ser vi också varför man inte skall elda. På andra sidan sjön rycker det och eldslågor slår upp från en udde. När vi tar oss fram ser vi att det brinner ca 30-40 kvadratmeter. Efter en eller ett par timmars arbete med våra packtunnor har vi med några hundra liter vatten lyckats släcka elden. Denna gång kom den nog från fiskande båtfolk som lämnat en eld lite slarvigt släckt.

För övrigt en fin paddeltur med lite fiske, matlagning, kaffekokning, intressanta samtal, tältning, paddling osv som hör livet till här ute. Tyvärr endast lägereld första kvällen innan vi fått till oss att det rådde eldningsförbud och därefter blev det bara gaskök.

Paddling-karats-2018-3
Tätört.

Paddling-karats-2018-5
Vissa av våra lägerplatser är rent idylliska.

Paddling-karats-2018-2
Vi hade dels tur att det brann på en udde och dels tur att det var naturlig skog med inslag av lövträd som bromsade upp elden.

Paddling-karats-2018-6
Kim njuter av stillheten, friskt vatten och solen som sakta är påväg ned.

Paddling-karats-2018-7
Ännu en vacker kvällshimmel.

Paddling-karats-2018-1
Annie nybadad och avsvalkad.

Singel i Salto 2018

Singel i Salto 2018

Singelvandring-saltoluokta-fjällstation-8
Solnedgångarna i Saltoluokta blir man inte less på.
Är just hemkommen efter en guidevecka på Saltoluokta fjällstation. Det är skönt att åter få nöta kängorna längs stigarna i fjällen. Känna smaken av det kristallklara fjällvattnet. Låta blicken vandra mot horisonten av blånande berg och vidsträckta vidder. Riktigt skönt då denna vår och försommar mestadels har handlat om annat än friluftsliv.

Singel i Salto är som jag skrivit tidigare en behaglig vecka med dagsturer från fjällstationen, trerätters middagar, bastubad och massa annat kul. Till er som undrar så är detta ingen datingvecka. Självklart kan det hända att folk hittar kärleken men det händer lika ofta på andra turer och på fjällstugor/fjällstationer i allmänt. Detta är en vandringsvecka dit folk kommer som vill vandra och må gott med en fjällstation som bas.

Saltoluokta Fjällstation har ny platschef sedan i höstas. Emma har tagit över efter Johan som varit där länge. Självklart saknar man Johan med familj och gammal personal. Glädjande nog så gör Emma med personal ett fantastiskt jobb. Saltoluokta känns fortfarande som ett andra hem och det fungerar superbra.

Singel-i-salto-2018-5
Flippa 11 år har ännu endel energi.

Singel-i-salto-2018-6
Saltoluokta ligger aldrig förlångt bort för att man skall ta sig dit.

Singel-i-salto-2018-1
En av dagsturerna går upp på Lulep Gierkau.

Singel-i-salto-2018-4
Isleden är utbytt mot midnattssol.

Singel-i-salto-2018-7
Saltoluokta.

Singel-i-salto-2018-3
Svartklubbarna finns även här i området.

Singel-i-salto-2018_2
Flippa har koll på läget som vanligt.

Det är mycket nu

Det är mycket nu

Skabram-juni-mavic_1
Midnattssolen skiner över vårt lilla torp på udden i sjön.
Här i norr går allt på högtryck trotts att det är mellansäsong. Det byggs nya hundgårdar, byggs ny hemsida, städas i uthusen och bodarna och mycket mer. Mitt i allt detta har vi även fått den första kullen av årets valpar. Allt är i princip roligt men tidsbristen gör ibland att man glömmer bort att njuta av nuet. Man får saker gjorda effektivt istället för att ha kul och göra samma sak men lite mer avslappnat. Det är bara att påminna sig om detta och stanna av emellanåt.

En stor sak för oss är att våra turer numera har blivit bokningsbara på nätet. Som gäst kan man se vart det finns lediga platser, man bokar och betalar direkt med sitt kort. Detta kommer att leda till att vi kan svara på frågor i lugn och ro istället för att pyssla med all administration runt själva bokandet och betalningen. Troligtvis bättre för alla förutom att det kostar oss en del pengar.

Som egen företagare skall man även såhär års lämna in sin deklaration. Förr om åren gjorde vi bokföring och bokslut själva och jag kan lova att det dränerade mig på energi. Nu köper vi in dessa tjänster från en liten firma här i Jokkmokk. Det underlättar och gör vårt liv så mycket enklare och jag kan lova att det betalar tillbaks sig. Nu kan vi istället fokusera på det vi skall göra.

Försommar-skabram-5
På en kennel med 50 hundar finns det alltid underhållsarbeten att göra.

Försommar-skabram-4
En ny webbsida är ganska tidskonsumerande att bygga.

Försommar-skabram-2
Helt nya kanotvagnar som brakat sönder under första turen. Skriver mer om detta senare.

Försommar-skabram-1
Mitt i allt detta ett lass ved som skall kapas och klvas innan det lastas in i vedboden.