Sjukvårdsväska för friluftsliv

Förstahjälpen-väska-friluftsliv-2

Sjukvårdsväska för friluftsliv.

Sjukvårdsväskan som jag alltid tar med mig är inte speciellt anpassad för friluftsliv utan fungerar lika bra i de flesta situationer. Den innehåller dels några livsnödvändigheter samt en del annat som vi kommit fram till kan behövas. Det är lika viktigt att plocka in nya saker i väskan som det är att plocka bort sådant som fått utgånget datum eller blivit skadat.

Fyra punkter att tänka på:
1. Acceptera att det inte finns något perfekt förstahjälpen kit. Blir väskan för stor lämnas den hemma.
2. Utvärdera och gå igenom din väska efter varje tur. Kolla på utgångsdatum på mediciner och materiel.
3. Fyll inte väskan med saker du inte vet hur du använder.
4. Uppmana alla i gruppen att ta med personligt materiel som de vet att de behöver. Detta för att reducera trycket och vikten på din väska(tex en rulle tejp, elastisk linda, huvudvärkstablett och antiinflamatoriska tabletter samt 5 plåster).

En sjukvårdsväskas sex absolut viktigaste livräddare är följande:
- Sterila engångshandskar. Dessa skyddar dig mot smitta samt patienten mot dina bakterier.
- Pocket andningsmask. Skyddar vid hjärt- lungräddning (mun-mot-mun inblåsningar).
- Antihistamin. Kan kanske rädda liv vid kraftiga allergiska reaktioner.
- Acetylsalicylsyra. Kan kanske rädda liv vid hjärtinfarkt.
- Socker. Kan kanske rädda liv vid lågt blodsocker hos en person med diabetiker som blivit medvetslös.
- Antidiarré. Immodium verkar uppstoppande och kan förhindra allvarlig uttorkning.

Innehållet i min sjukvårdsväska hittar du på den nedladdningsbara Pdf filen här: Sjukvårdsväska-innehåll. Den kan ge en ide om innehåll i min sjukvårdsväska. Denna sjukvårdsutrustning använder jag dels under sommarens vandringar, paddelturer som vinterns hundspannsfärder. Korta som långa turer. Målsättningen är att den skall vara med så mycket som möjligt såväl på arbete som i vardagen.

Det är viktigt att komma ihåg att kunskap är det i särklass viktigaste att bära med sig. Det är inte din sjukvårdsväska i sig som räddar liv alltså måste du öva och utbilda dig kontinuerligt. Här kan jag verkligen rekommendera NOLS Wilderness Medicine sjukvårdsutbildningarna (Wilderness First Aid och Wilderness First Responder) som arrangeras på lite olika platser runt om i Sverige. Ta en titt på Lenas webbsida Crossing Latitudes eller kontakta henne på Facebook för mer information.

Förstahjälpen-väska-friluftsliv-1

Tänk igenom, utvärdera och strukturera.


Förstahjälpen-väska-friluftsliv-3

Det finns en hel del bra litteratur i detta ämnet. Inget slår dock en bra utbildning med praktiska övningar som jag ser som ett måste.

Share
Posted in Arbete, Ekoturism, Expedition, Fjällvandring, Friluftsliv, Guidade turer, Jokkmokkguiderna, Materialval, Pryl-tester, Sjukvård, Utbildning, Utrustning, Vildmark | 1 Comment

Singel i Salto 2017

Singel-i-salto-2017_1

Fjällvandring tillbaks mot Saltoluokta fjällstation.

Singel i Salto 2017 blev mitt 15:e år på raken som ledare för detta arrangemang. Dessutom 15:e året på rad som ledare tillsammans med Janne som till vardags arbetar på en folkhögskola. Under dessa år har jag träffat många trevliga gäster och fått jobba tillsammans med kanonbra personal på Saltoluokta fjällstation. Det blir till vardag med trerättersmiddagar, fjällvyer, kaffekok över öppen eld och möten med människor. En trevlig vardag.

Årets Singel i Salto blev lite regnigare än de senaste åren då vi mestadels haft väldigt tur med fjällvädret. Bestigningen av Lulep Gierkau blev en dimmig tur med ca 25 meters sikt på toppen. Normalt har man vidsträckt utsikt in mot Sareks nationalpark och norrut kan man se Kebnekaises topp. Riktigt så vart det inte i år.

Saltoluokta fjällstation, gamla stationen, som ännu finns kvar byggdes 1912. Den nya huvudbyggnaden började byggas 1918 och detta är mig veterligen den enda av Svenska Turistföreningens (STF) enda fjällstationer som aldrig brunnit ned. Detta är alltså en klassisk fjällstation med mycket gamla anor. Den är från en tid då sänglinnet handtvättades nere i tvättstugan vid Langas strand. En tid då närmaste väg låg runt åtta mil nedströms dalgången.

Att komma till Saltoluokta är ofta väldigt avkopplande. Speciellt sommartid då jag inte har en massa slädhundar att sköta om. Även vintertid är det skönt att komma hit. För mig innebär det att jag klarat ännu en vecka på fjället med gäster. Det innebär att man får duscha, rinnande vatten, restaurang och massa bekvämligheter. Kommer man från fjället finns allt här som behövs för att man skall vara redo för en vecka till. Kommer man från civilisationen finns allt här (eller saknas) som gör att man kan koppla av på ett bra sätt. Saltoluokta är lite som en sista utpost innan det vilda tar vid.

Singel-i-salto-2017-5

Fjällgröna.


Singel-i-salto-2017_2

Rökt röding serverades av Siv och Acke uppe i Pietsaure.


Singel-i-salto-2017-6

Ormbunkarna håller precis på att sträcka ut sig. Detta är något senare än normalt.


Singel-i-salto-2017_3

En av förrätterna förbereds ute i köket.


Singel-i-salto-2017-4

Bitvis riktigt bra sikt uppe på Lulep Gierkaus topp…

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Ekoturism, Fjäll, Fjällvandring, Friluftsliv, Guidade turer, Jokkmokkguiderna, Kebnekaise, Kungsleden, Laponia, Lappland, Livet i norr, Nationalpark, Saltoluokta, Sarek, Sommar, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Turism, Upplevelser, Vandring | Leave a comment

Dagsturer i Jokkmokk

Kanottur-jokkmokk-2

Öppen kanadensare är nog min favorit sommartid.


Under somrarna genomför vi ett antal dagsturer och halvdagsturer i Jokkmokk. Det var egentligen detta som var grunden för Jokkmokkguiderna. Korta kanotturer och vandringar. Alla vill inte uppleva veckolånga expeditioner i väglöst land. För de flesta är en kanottur med ett kaffekok helt tillräckligt.

Huskywalk är en av de turer som vi arrangerar. På svenska är det egentligen en hundpromenad med kaffekokning. Man får träffa våra hundar, vi berättar om hur vi tränar, fodrar och lever med dem. Givetvis blir det eld med kaffe och bullar i skogen.

Just idag har vi haft en grupp med trevliga Jokkmokksungdomar på en kortare kanottur. Vi passade även på att besöka vår hundgård en sväng. Jokkmokks kommun har en ungdomsgård öppen under sommaren och de arrangerar en del aktiviteter som detta. Man kan tycka mycket om politiken både nationellt och lokalt men det görs också en hel del bra saker. Antagligen (jag har lite dålig koll på just detta) så finns det även en del människor bakom en sådan satsning som antagligen gör ett riktigt bra arbete. Hur som helst så känns det helt rätt att det satsas på ungdomarna!

Kanottur-jokkmokk-1

Skabramsjön i utkanten av Jokkmokks samhälle.


Kanottur-jokkmokk-3

Varma smörgåsar över öppen eld.


Huskywalk-jokkmokk-2

Att hitta en blåsig och kall udde ger en myggfri upplevelse…


Huskywalk-jokkmokk-1

Social eller bulloman?


Huskywalk-jokkmokk-3

Skvattramen blommar just nu.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Ekoturism, Företagande, Friluftsliv, Guidade turer, Hundar, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kajak, Kanadensare, Kanot, Kennel, Lappland, Livet i norr, Natur, Siberian husky, Sommar, Swedish Lapland, Upplevelser | Leave a comment

Ur en kunds ögon

Under början av Juni gjorde jag en paddeltur med en grupp. Här om dagen damp ett e-mail ned med en länk till den redigerade kortfilmen de gjort. Filmen visar några killars resa till Svenska Lappland. En länk och ett mail som avslutades med:

’Thanks again for the wonderful trip, we really enjoyed it!
Best regards,
Niels’

När man arbetar med tjänster så ser man inte arbetet man gör i fysisk form. En snickare ser huset som han byggt vilket måste vara en stor tillfredsställelse. Som guide får man oftast se människor som upptäcker någonting nytt. Människor som laddar sina batterier. Människor som har roligt. Dessutom får man väldigt ofta positiv feedback pga att gäster tackar och visar hur nöjd de är med upplevelsen. Emellanåt droppar det in en positiv reviwe på TripAdvisor, Facebook eller Googel. Ibland dyker det upp nått mail som detta.

Att få arbeta med just någonting som övervägande ger positiv återkoppling är någonting som jag personligen verkligen uppskattar. Detta är så stor del av det som gör just detta yrket så otrolig givande.

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Ekoturism, Fiske, Fjällvandring, Friluftsliv, Guidade turer, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kanadensare, Kanot, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Sommar, Swedish Lapland, Turism, Upplevelser, Vildmark, Youtube | Leave a comment

Med kanot längs en norrländsk skogsälv

Paddling-norrländsk-skogsälv-4

Kokkaffe.


Kanadensarna glider fram fint och paddeln doppas rytmiskt ned i det mörka vattnet. Med bra driv glider vi framåt längs den lilla skogsälven strax utanför Jokkmokk. En liten oansenlig skogsälv men ack så fin.

Vi rundar en krök med kanoterna och då lättar en stor havsörn. Först sjunker den mot vattenytan innan de kraftiga vingarna ger den mäktiga fågeln fart och sakta försvinner den upp längs älven. Upp mot 250cm mellan vingspetsarna är stort.

Kanoterna dras upp vid den lilla forsen. En liten eld tänds, kaffe kokas, korv grillas. En helt vanlig dag bara ett rejält stenkast från vårt hem. Det är ett privilegium att få bo i en del av världen där man kan dricka vattnet, äta fisken och tack vare allemansrätten får röra sig fritt i naturen. Friluftslivet är tillgängligt för oss vanliga människor som inte äger mark. Snacka om att vara privilegierad!

Paddling-norrländsk-skogsälv-7

Sommardagar i kanot.


Paddling-norrländsk-skogsälv-5

Ingen brist på dricksvatten direkt…


Paddling-norrländsk-skogsälv-3

Grillad korv och kokkaffe kommer man långt med.


Paddling-norrländsk-skogsälv-2

En riktig paddel förhöjer paddelupplevelsen.


Paddling-norrländsk-skogsälv-6

Annie och Flippa.


Paddling-norrländsk-skogsälv-1

Flippa är inne på sitt 11 år. En rutinerad friluftskamrat.

Share
Posted in Border Collie, Friluftsliv, Hundar, Jokkmokk, Kanadensare, Kanot, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Paddling, Sommar, Swedish Lapland, Upplevelser | Leave a comment

Hundslagsmål

Hundslagsmål-2

Working Husky Unna är en tik som normalt fungerar med allt och alla. Här i soffan för lite samtalsterapi och tvätt av sår.

Häromdagen hade vi ett hundslagsmål
på vår kennel. Det skedde under natten så vi har inte hört någonting vilket vi normalt gör då någonting händer runt hundgården. Vi har 55 hundar idag och det blir emellanåt någon incident per år. Denna gång var det mitt fel. Jag missbedömde två tikar som jag trodde fungerade ihop. Nu gjorde de inte det utan under en natt small det inne i hundkojan. Som tur var blev det inga större skador på någon av hundarna.

På vår kennel är allt hundslagsmål och gruff mellan hundarna helt förbjudet. Vi arbetar med att alla hundar alltid skall känna sig helt trygga och säkra. Vanligtvis är det exakt som hos människor, de rädda och osäkra som hamnar i trubbel. Som jag beskrev i tidigare inlägg så har vi en platt hierarki vilket innebär att det är Stina och jag som är chefer. Hundarna har sedan bara att acceptera att vi ibland tar in en ny hund i flocken eller att de alla skall kunna umgås lösa ihop. Vanligtvis går allt otroligt smidigt i vår flock.

Vad gäller skadorna denna gång så fick Unna ett öppet sår/jack i huden på ena benet. Det är lätt att hålla rent så det är inte så farligt. Om det hade det funnits en hudflik kvar så skulle man kanske åkt till veterinär för ett stygn. Unnas farligaste skador var ett litet hål på sidan av nosen. Det hade inte blött vilket i praktiken innebär att det inte är rent. Här blev det en mindre infektion med en svullnad. Nu har den läkt ut av sig själv. Just denna typ av infektioner kan behöva antibiotikabehandling ibland.

Under slutet av 90-talet hade jag ett ganska odramatiskt slagsmål. En hund, Ramso, fick ett litet hål, av en tand, på insidan av sitt lår. Detta blev infekterat och riktigt seriöst infekterat då det var rötmånad. Jag missade hålet och såg inte att det var svullet förrns efter en dag eller två. Det var dessutom mycket varmt ute och då är alla hundar ganska loja helt naturligt. Hade detta skett en kallare period hade jag kanske sett att han blivit hängig, men inte denna gång. Vi gav honom antibiotika intravenöst men det hjälpte inte. Han fick blodförgiftning och han avled inne i mitt kök med sitt huvud i mina händer.

Om man får hundslagsmål så är det mycket viktigt att man dels tar itu med spänningen i flocken så att det inte händer igen. Här finns inga genvägar utan det handlar om tydligt ledarskap och att man spenderar mycket tid med hundarna. Det är också viktigt att man går igenom hunden och hittar sår och eventuella skador. Sår som inte blöder skall tvättas och behandlas så att de inte blir skitiga igen. Under de närmast kommande dagarna skall man sedan hålla stenkoll på hunden så att det inte blir som för mig, att man missar ett litet hål som sedan blir infekterat.

I princip alla hundar som hamnat i ett hundslagsmål blir mentalt påverkade. I detta fallet så blev båda tikarna, Unna och Önska, väldigt nere. Därför får de komma in och vara i huset ett tag. En hund som får ett tydligt övertag kan även bli kaxig och en sådan hund tar jag inte in och ger extra uppmärksamhet om det i grunden inte är en osäker hund. Då kan även den behöva byggas upp samtidigt som man håller ned kaxigheten…

Jo, jag ser själv hur jag skriver om att bygga upp samtidigt som man håller ned. Det är inte svart eller vitt hur man arbetar med en hund eller med en flock. Varje hund är en individ i en unik situation. Därför blir vissa saker lite lätt motsägelsefulla så som det lätt blir när man inte ser världen som svart eller vit.

Hundslagsmål-1

Ett öppet sår som är lätt att hålla rent.


Hundslagsmål-3

Moloken och med en svullen nos. Detta är det jag ser som de seriösaste skadorna. Psyket och en infektion är det jag lägger störst fokus på i detta fallet.

Share
Posted in Hundar, Hundspann, Hundträning, Kennel, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Sommar, Working_husky | 1 Comment

Livet på Working Husky Kennel

Livet-på-kenneln-6

Åttan och Bruno.

Livet på vår slädhundskennel är i sommarmodus. Vi jobbar med underhåll, leker med hundarna och sköter om dem. Vi tar hand om utrustning och fixar med allt som skall vara klart inför den kommande vintern.

En normal dag börjar med att alla hundarna får rusa av sig tillsammans i rasthagen. Ganska maffigt med 52 siberian huskies och tre border collies som fungerar tillsammans i en flock. Vi tillåter aldrig bråk men visst kan det hända att det gruffas till någon stans. Då är vi där direkt och säger ifrån. Bråk är under inga som helst omständigheter tillåtet. Här råder fullständig diktatur med Stina och mig i toppen. Resten av hundarna har en hyffsat flat hierarki där de inte tillåts klättra sinsemellan.

Medan hundarna rusar av sig städas hundgårdarna och rasthagen. Vatten byts och fylls på, hundar kammas och kollas till. Vi jobbar alltid lite extra med eventuella svagheter hos vissa individer. Det kan vara en hund som behöver lite extra uppmärksamhet eller någon som gillar att leka med en boll eller bara kela.

Under dagen jobbar vi sedan vidare med allt möjligt från kontorsarbete, utrustningsskötsel, målning och byggnationer på kenneln, ved osv. Allt som behöver göras.

Under kvällen är det sedan dags för race nummer två i hundgården. Åter släpps alla och vi städar en andra gång samt fixar med vatten. Nu får de även mat. Under sommaren ger vi Royal Canins torrfoder med vatten ena dagen och Priimas frysta HE-korv nästa dag. Korven får de frusen så de har lite att pyssla med. Det är både aktivitet och bra för tänderna om den inte är allt för stenhård. Så här kommer resten av sommaren att fortlöpa fram tills höstträningen sätter igång men mer om det senare.

Livet-på-kenneln-3

Fullt race på Working Husky Kennel.


Livet-på-kenneln-2

Fenja gillar verkligen att lattja omkring i polen.


Livet-på-kenneln-1

Zipp har sitt sätt att leka på…


Livet-på-kenneln-5

Så här års släpps det en del hår som även det skall städas upp.


Livet-på-kenneln-4

Dallas, Ramo och Dolly. Efter en timme i rasthagen är det dags att gå tillbaks till sin egen hundgård.

Share
Posted in Hundar, Hundfoder, Hundspann, Hundträning, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kennel, Lappland, Livet i norr, Polarhund, Siberian husky, Sommar, Working_husky | Leave a comment

Lapland Canoe Central

Lapland-canoe-central-4

Lastade och färdig för avfärd hemåt mot torpet.

Nu under sommaren hyr vi som bekant ut en del kanoter. Faktiskt mestadels öppna kanadensare av bra modell. Vi har även ett gäng kajaker men jag tycker att de mestadels ligger på land här hemma. Kanadensarna är nog det som passar vildmarksturerna bäst här uppe.

Nu under senaste veckan har vi haft en dansk skolklass ute. 29 personer som paddlat längs lilla Luleälven västerut mot Kvikkjokk. För att rodda i för oss så pass stora grupper krävs det att vi får uppbackning av transportfirmor som Larssons Buss, restauranger i Jokkmokk, affärerna där de handlar, kollegan Outdoor Lapland mfl. Jokkmokk har ett otroligt trevligt samarbetsklimat mellan oss småföretag. Jag vet att jag påpekat det förr men för oss är det otroligt värdefullt så jag nämner det gärna om och om igen!

Nu ligger det iallafall en hel flotta av kanoter hemma på gården igen. Kanoter som skall ut på nya turer med andra gäster under de kommande veckorna. Nu skall de tvättas, utrustning skall kontrolleras och fixas.

Inför denna tur köpte vi in ett större gäng små kanotvagnar från Yak-Yak. Alla gick sönder. Hjulen pajade helt enkelt redan under gruppens första landtransport. Att dessa vagnarna skall reklameras är ett som är säkert. Utförligare test av olika kanotvagnar tycks vara nödvändigt och det kommer. Fram tills dess så köp ingen Yak-Yak!

Lapland-canoe-central-1

Flottan på land betyder dåligt med intäkter i firman.


Lapland-canoe-central-3

Helt nya kanotvagnar. Här är Yak-Yak vagnarna som havererade. Alla gamla vagnar av andra märken har alltid och håller ännu.


Lapland-canoe-central-2

Två glada brudar i vårt senaste tillskott. En Toyota Hi-Ace från 1988. Närmare presentation av vår miljövänliga veteranbil kommer senare här på bloggen.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Ekoturism, Friluftsliv, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kajak, Kanadensare, Kanot, Kvikkjokk, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Polcirkel, Sommar, Swedish Lapland, Turism, Upplevelser | Leave a comment

Midnattssol, islossning och kanadensare

Midnattssol-kanadensare-vildmark-1

För varje paddeltag driver vi kanoterna allt längre bort från vardagen.

Under den senaste veckan har jag hållit min paddel blöt. Med kanadensare har jag haft förmånen att få färdats i området kring Pärlälvens källsjöar. Med mig har jag haft en liten grupp som har fått uppleva Lappland då det kanske är som bäst. Vi hamnade mitt i islossningen och har fått leva med naturen istället för att fullfölja den exakta planen. Vi har burit kanoterna kortare passager där isen legat för tjock. Midnattssolen gör att man får noll koll på tiden och dygnsrytmen blir ett minne blott. Myggen har inte vaknat så tillvaron har varit riktigt angenäm.

För mig är det själva livet ’där ute’ som är det bästa. Livet i naturen med kanoten, tältet och enkelheten. Den avskalade verkligheten där endast det livsnödvändigaste är viktigt. Det är verkligen lugn och harmoni vilket man ofta ser även på gästerna. Folk somnar vid lunchelden. Alltså helt upp och ned på marken med huvudet mot en tallrot.

Vi har fiskat för att dryga ut maten men även för att det är roligt. Allt förutom gäddorna var tämligen dåligt på hugget. Inte ens en liten abborre lyckades vi lura. Hur som helst så är gäddfileer ganska gott om man grillar dem i folie med lök, salt, svartpeppar och en hel del chilli!

Kanadensare är ett sätt att färdas som ligger så rätt för mig som värdesätter tiden där ute. Det är ingen mening att stressa för kanadensaren går inte snabbt framåt. Man sitter skönt, kan ändra position, dricka kaffe, lasta god mat och mycket utrustning, ta med hunden, fiska, kolla på fåglar och fotografera. Man slipper ryggsäcken som tynger och skaver. Dessutom är det lätt med i och urstigning vid steniga stränder eller vid branta strandbrinkar. Att kanadensarna sedan andas vildmarksfärd gör inte saken sämre.

Jag har sagt det förr och säger det igen. Nordlandet skall upplevas från kanot sommartid. Bara i Jokkmokksområdet har vi miltals med färdvägar där man kan paddla, fiska och leva vildmarksliv. Områden som är olika mycket vildmark, olika långt från civilisationen och för olika längd på turerna. Från kust till fjäll helt enkelt.

Midnattssol-kanadensare-vildmark-6

Midnattssol och sen middag vid lägerelden.


Midnattssol-kanadensare-vildmark-4

Under början av turen var isen ett problem och vi fick bära förbi några kortare passager.


Midnattssol-kanadensare-vildmark-3

Är man tidig på säsongen så slipper man mygg men riskerar att få is.


Midnattssol-kanadensare-vildmark-5

Med en stor portion självironi och solglasögona på så togs det några klassiska ‘titta vilken fisk jag fångat’.


Midnattssol-kanadensare-vildmark-2

Gäddfile, rapsolja eller smör, hackad lök, salt, svartpeppar och en del chili och sedan på elden. Riktigt spicy och gott!

Share
Posted in Arbete, Beslagta inte Jokkmokk, Destination Jokkmokk, Ekoturism, Expedition, Fiske, Fjäll, Friluftsliv, Guidade turer, Jokkmokkguiderna, Kanadensare, Kanot, Lapland_canoe_central, Lappland, Livet i norr, Midnattssol, Natur, Paddling, Pärlälvensnaturreservat, Polcirkel, Skog, Sommar, Swedish Lapland, Turism, Upplevelser, Väder, Vandring, Vår, Vildmark | 1 Comment

Våren kom och dagarna går

Vår_skabramsjön_4

Stillheten, ensamheten och att bara vara.

Våren är en frustrationens tid. Först, medan snön finns kvar, så vill man inte släppa vintern. Kanske kan man köra hundspann någonstans. Sedan när snön är borta då vill man börja med kanot och annat kul. Gården är dessutom full med diverse städprojekt, reparationsprojekt och andra typer av projekt.

Som företagare har man dessutom administrativt arbete som måste utföras. Produkter skall säljas, internetnärvaron måste man aktivt arbeta med, skattemyndigheten har önskemål om att allt som har med ekonomi skall redovisas på ett enligt dem lämpligt sätt och listan kan göras mycket lång på allt man vill, bör, skall och måste göra. Vi har just släppt datumen för vinterns längre hundspannsturer och en del bokningar börjar falla på plats inför vintern.

Skogen kallar och drar. Vi försöker att ta oss ut på kortare vandringar och jag har till och med haft kanoten sjösatt. Fördelen med att bo här i glesbygden norr om Polcirkeln är att man drar bara på sig kängorna så står man i skogen. Vi behöver inte ens lämna tomten innan vi sitter i en kanot.

Våren är en fantastisk tid men den är gode hektisk. Mindre än en vecka efter att sista skoter passerade ute på sjön så sitter man i kanoten bland diverse sjöfåglar och isflak. Snart är sommaren passerad och åter skall vi ut på de tunna höstisarna och markera lederna inför vintersäsongen.

Vår_skabramsjön_3

Man kan tillbringa en kväll på många olika sätt.


Vår_skabramsjön_1

Storlom.


Vår_skabramsjön_2

Sångsvan.

Share
Posted in Arbete, Djur, Friluftsliv, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Lappland, Livet i norr, Natur, Polcirkel, Sommar, Swedish Lapland, Torparliv, Upplevelser, Vandring, Vår, Vildmark | Leave a comment

Filmtips: Path of the paddle av Bill Mason

Våren är här och snön smälter synbart för var dag. Nu är det en tidsfråga innan småbäckarna och älvarna börjar bli paddelbara. Vi kör nu ännu ett filmtips som ett inspirationsslag för kanadensarpaddlingen i sommar.

Path of the paddle är en av flera filmer som Bill Mason har gjort. Jag har i tidigare blogginlägg tipsat om hans filmer. De erbjuder dels tänkvärdheter i form av känsla för naturen och miljön. Dessutom så är de fyllda av kunskap om friluftsteknik och paddelteknik. Flera av filmerna ligger tillgängliga på nätet och jag kan verkligen rekommendera dessa. Låt er även imponeras av att de är gjorda innan drönarnas och de vattentäta actionkamerornas tidevarv. Här snackar vi om pionjärer inom äkta äventyrsfilmning!

Bill Mason har även gjort andra filmer som jag tidigare har tipsat om:
Path of the paddle: Solo Whitewater
Paddle to the sea
Rise and Fall of the Great Lakes

Share
Posted in Friluftsliv, Kanadensare, Kanot, Kultur, Länktips, Lapland_canoe_central, Paddling, Sommar, Spelfilm, Spelfilm, Video, Vildmark, Youtube | Leave a comment

Filmtips: Lars Monsen på NRK

Monsen-monsen-mattis-nrk-2

Monsen, Monsen och Mattis.

Nu under mellansäsongen är det skönt att sjunka ned i soffan och kolla på någon film eller så ibland. Allt som handlar om hundspann, kanotåaddling och vildmarksliv slukas snabbt. Allt var kanske lite överdrivet för det finns bottennapp så som Bear Grylls som får irritationen att nå nya nivåer.

Lars Monsen är den norska vildmarkingen som gjort sig ett namn på TV. Flera av hans TV serier är riktigt bra så som då han korsade Kanada, på tur med Monsen, Nordkallotten 365. NRK’s senaste program med Monsen heter Monsen, Monsen och Mattis. Mattis i detta fallet är ju då inte jag.

Här bjuds det på inspirerande inslag från fisketurer, vildmarksliv och paddling. Denna serie är helt klart sevärd även om klippningen börjar bli lite tråkigt amerikansk. Jämför man Monsens första program så stod han då öga mot öga med björn utan att prata om faran. Numera överdrives och upprepas små motgång emellanåt på ett amerikaniserat sätt. Här föredrar jag de tidigare sättet att klippa dessa TV-serier.

Logga nu in datorn, koka en stor panna kaffe, slå upp en god whisky och låt dig inspireras till sommarens äventyr. Se dock till att det inte bara stannar vid drömmar utan packa sedan ryggan och bege dig ut!

Share
Posted in Expedition, Fiske, Fjäll, Friluftsliv, Höst, Kanadensare, Kanot, Länktips, Paddling, Sommar, Spelfilm, Video, Vildmark | Leave a comment

Hundspann på snö med sommarkänslor

Majhundspannskörning_jokkmokk_1

Myrarna är relativt torra och hårda i år så körningen går bra.

I natt har vi varit på kanske säsongens sista övernattningstur med hundspannen. Någon gång måste man ju ändå ge upp eller? Hur som helst så kör vi än så länge och det riktiga superförhållanden. Nattkylan gör att snön håller ihop och det har ännu inte blivit riktigt blött i markerna.

När man färdas så här års är det nästan med sommarkänslor. Det doftar barmark, fåglarna sjunger, det är sommarmoln på himmelen och egentligen är det bara myggsurret som inte är där. När man skall fika eller övernatta drar man bara upp spannet på en barfläck och ankrar. Hundarna njuter av att rulla sig i riset och snart sover de avslappnat eller tuggar på kvistar och ris.

Förutom att köra hund arbetar vi febrilt med att få struktur på nästa vintersäsong. Produkter skall prissättas och marknadsföras, webblösningar skall fixas, gamla kunder och de som har preliminärbokat turer skall få plats på långturerna de önskar innan vi går ut med alla platser öppet. Dessutom skall någon kanot köpas in och någon säljas. Några av våra siberian huskytikar är parade och dessa skall ultraljudas så att vi ser hur många valpar vi kan förväntas att få. Nästan allt är roligt men dygnet har allt för få timmar. Just därför är det så skönt att sela ut ett spann, packa ner yxan och kaffepannan. Kanske till och med sovsäcken och bara få vara där ute och färdas.

Majhundspannskörning_jokkmokk_3

Kallsnö är inte fel!


Majhundspannskörning_jokkmokk_7

Is, snö och myrmark i full fart.


Majhundspannskörning_jokkmokk_4

Johnny håller alltid troget reda på vart Stina är.


Majhundspannskörning_jokkmokk_2

Denna bäck brukar normalt flöda så att man inte kommer fram. I år har det hunnit rinna undan eftersom och vi kör obehindrat längs kanten.


Majhundspannskörning_jokkmokk_5

Nattläger.


Majhundspannskörning_jokkmokk_6

Nu har man chansen att träna hundarna på att gå blött. Detta har man nytta av nästa vinter så bäckar och älvar kanske måste korsas. Våren är en perfekt tid för miljö och kommandoträning.

Share
Posted in Arbete, Border Collie, Friluftsliv, Hundar, Hundspann, Hundträning, Jokkmokk, Lappland, Livet i norr, Midnattssol, Polarhund, Polcirkel, Siberian husky, Sommar, Swedish Lapland, Upplevelser, Väder, Vår, Vinter, Working_husky | Leave a comment

Hundspann hem till Jokkmokk

Hundspann_mot_jokkmokk_3

Med fjällen i ryggen styr vi hundspannen österut mot Jokkmokk.

Tillsammans med säsongens sista grupp lämnade vi Saltoluokta fjällstation med siktet inställt mot Jokkmokk. Information som jag fått från byarna och lederna längs vår färdväg var mycket lovande och förhållandena hela vägen ner till Jokkmokk blev riktigt bra.

Sångsvanarna har anlänt ut till alla platser där det finns öppet vatten. Där ligger de och inväntar att häckningsplatserna skall tina fram. På ett ställe har även en lite större brunbjörn klivit över spåret. Känslan av att vi färdas i vildmark är definitivt där.

Under denna tur färdas vi igenom tre samebyars område och ännu fler betesgrupper. Detta kräver att vi har en bra kommunikation med berörda parter så att vi kan undvika och/eller minimera störningen inom vissa kärnområden. Vi ser renar i större och mindre skockar nästan dagligen. Vi har trevliga möten med renskötare och närvaron av en levande samisk kultur berikar verkligen upplevelsen. Jag skall skriva mer vid ett senare tillfälle om hur vi arbetar mer exakt inom renskötselområden.

Veckans grupp bestod av tre trevliga svenskar. De flesta veckorna under en säsong pratar jag engelska och ibland någon typ av försök till tyska. Att få en vecka med svenska som språk blir lite som semester för en hjärna som inte direkt är språkbegåvad.

Hundarna hittade i princip själva vägen hem de 230km från Saltoluokta utan speciellt många kommandon. På nått sätt tror jag att de mycket väl vet om att detta var säsongens sista tur och att torpet i Jokkmokk var målet. Väl hemma goade de snabbt ner sig i hundkojorna och Annie styrde sömnigt kosan raka vägen in i soffan. För min del väntar nu en tid där slädföret konkurrerar med alla andra mellansäsongsgöromål.

Hundspann_mot_jokkmokk_4

Fokuserade slädhundar i arbete.


Hundspann_mot_jokkmokk_2

Är hundarna lugna och tysta så är renarna tämligen obrydda för vår närvaro. Här kom en mindre flock renar ut och lade sig för att sova i närheten av vår tältcamp.


Hundspann_mot_jokkmokk_1

Pärlälvens naturreservat bjuder på vidsträkta skogsmarker med frysta vattensystem där man kan färdas.


Hundspann_mot_jokkmokk_5

Gråbeintunets Homer Jr ( Homy). En unghund som imponerat enormt denna säsong.


Hundspann_mot_jokkmokk_6

Skogens fördelar…


Hundspann_mot_jokkmokk_7

En bild att längta efter när sommarvärmen blir som tyngst.

Share
Posted in Beslagta inte Jokkmokk, Destination Jokkmokk, Ekoturism, Expedition, Fjäll, Friluftsliv, Guidade turer, Hundar, Hundspann, Jokkmokk, Jokkmokkguiderna, Kvikkjokk, Laponia, Lappland, Livet i norr, Naturens Bästa, Pärlälvensnaturreservat, Polarhund, Polcirkel, Renskötsel, Saltoluokta, Sarek, Siberian husky, Skog, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Turism, Upplevelser, Väder, Vår, Vildmark, Vinter, Working_husky | Leave a comment

Kebnekaise och Laponiavärldsarvsområde med hundspann

Hundspann_laponia_kebnekaise_kungsleden_4

Guideboende, matsal, samlingsrum, kök och mycket mer. Hotell Hilleberg är verkligen att lita på! Här ett Hilleberg Sataris med ett Staika tvåmans innertält.

I perfekt vinterföre har vi ännu en vecka kört omkring med hundspannen här i nordlandet. Som det ser ut just nu vill snön inte släppa sitt grepp om landskapet och våren bjuder på kallsnö och fina körmöjligheter för hundspann. Under den gågna veckan körde vi norrut längs Kungsleden igenom Stora Sjöfallets nationalpark, vände österut via Kebnekaise fjällstation och Nikkaluokta och vidare söderut igenom Sjaunja naturreservat tillbaks till Saltoluokta fjällstation. En tur som bjuder på såväl högfjäll, fjällplatåer, frysta sjöar och älvar såväl som vidsträckt fjällurskog.

Under vår färd har vi hamnat på ett skotergängs födelsekalas med tårta och kaffe, haft middagsbjudning med stugvärden Janne, träffat trevliga människor från när och fjärran, tagit en titt på Kebnekaise fjällstation, varit fram till vägs ände och civilisationen i Nikkaluokta. Hundspannsturerna blir oftast så mycket mer när man väger in alla möten med människorna som man möter där ute.

Under veckans tur har Elin varit med för sin fjärde hundspannstur. Denna gång hade hon även lurat med sig sin tyska kompis, Inga. Sedan var Christina med från Göteborg. Ännu en vecka med trevligt folk och jag måste verkligen göra statistik på hur många män respektive kvinnor det är som är med på våra respektive turer. Inte för att det spelar någon egentlig roll men jag är tämligen säker på att fjällvärlden blivit betydligt mer jämställd under de senaste 100 åren.

Det är intressant att se hur andelen svenska gäster oftast ökar under slutet av säsongen. De utländska långväga gästerna vill uppleva mörker, kyla, lössnö till byxfickorna och norrsken. De svenska gästerna har inget emot en barfläck, ljusa vårnätter och snö som bär.

En riktigt tråkig grej är skepsisen man möts av då man bokar logi i tex Nikkaluokta. Jag klandrar inte Nikkaluoktaborna utan det är helt befogat att är man kritisk till hundspannsgrupperna som bara blir fler och fler. Andra gäster störs av skrikande hundar nattetid, hundbajs i spåren och en del annat. Jag förstår till fullo vad det är man irriterar sig på. Det finns nämligen en grupp sk ’guider’ och företag som inte håller ordning efter sig. Man städar inte bort hundbajsen efter sina hundar, man har inte jobbat med sina hundar så de är tysta nattetid utan låter dem skrika och härja nätterna igenom. Man saknar helt enkelt kunskap i yrket som hundförare och guide. Man har inte heller gett sina hundar en rimlig träning för att klara de uppgifter som de sedan skall utföra. Detta kan inte anses som god djurhållning med den stress som hundarna utsätts för.

Nikkaluokta har ibland flera grupper per dag med 30-50 hundar/grupp som startar ut. Om inte vi i branschen själva kan hålla koll på detta så tror jag att det kommer restriktioner. Både för privata hundspann som företag vilket vi idag redan kan se inom Laponiaområdet där det idag krävs tillstånd för alla hundspann som vill köra där. En tråkig utveckling som slår mot vår allemansrätt på sikt.

Under den kommande veckan väntar en spännande färd. Årets sista långtur med gäster. Den planerade rutten går från Saltoluokta och målet ät att under nästa Torsdag anlända vid vår kennel nere i Jokkmokk. Då har jag varit ute på tur i 66 dagar. Frågan är nu om vädret håller i sig med kyla nattetid så att snön bär oss hela vägen eller om vi får problem med bäckar och genomslagsföre. Framtiden får utvisa detta helt enkelt.

Hundspann_laponia_kebnekaise_kungsleden_3

Working Husky Umiak.


Hundspann_laponia_kebnekaise_kungsleden_2

Två hundspann på Norra Kungsleden mellan Kaitumjaure och Singistugorna.


Hundspann_laponia_kebnekaise_kungsleden_1

Trevlig middag med stugvärden Janne i Singistugorna.

Share
Posted in Ekoturism, Expedition, Fjäll, Friluftsliv, Guidade turer, Hundar, Hundspann, Jokkmokkguiderna, Kebnekaise, Kungsleden, Laponia, Lappland, Livet i norr, Nationalpark, Naturens Bästa, Polarhund, Saltoluokta, Siberian husky, Stora Sjöfallet, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Upplevelser, Väder, Vildmark, Vinter, Working_husky | Leave a comment

Mot porten till Sarek med hundspann

Gate_to_sarek_hundspann_5

Helen med sitt hundspann på färd igenom nordlandet. Lägg märke till de så typiska granarna som är smala upptill här uppe i taigan.

Hundspannen styrdes denna vecka mot porten av Sareks nationalpark. Blötsnö och låga moln men även lite blå himmel och fluffig kallsnö. Hundkörningen är med andra ord fortfarande på topp här i nordlandet. Än en gång har vi sett att bara för att det blir varmt eller blött tidigare under vintern så behöver det inte betyda att säsongen blir kort.

Renarna börjar nu att dra sig allt högre upp mot fjällen. Vi försöker att ta reda på hur vi skall köra och vart vi kan övernatta för att minimera vår påverkan på djuren. Oftast står de hyfsat oberörda och betar då vi passerar men ibland blir de skrämda. Områden som kan vara känsliga kör vi snabbt igenom eller undviker helt. Det gäller helt enkelt att minimera tiden vi är i dessa områden som för tillfället är känsliga.

En av våra gäster vred första dagen sitt knä väldigt fel. Jag såg när det hände och allt gick liksom i slow motion och det såg verkligen inte allvarligt ut men det visade sig vara betydligt värre och ont lär det ha gjort. Med lindor och hjälp av mycket vänliga sjuksköterskor som var på skidtur så tejpades knät enligt någon norrländs fotbollsmetod. Successivt har sedan knät blivit bättre och bättre under resans gång. Givetvis så har det även handlat om en järnvilja att genomföra turen av gästen.

Hundarna har gått bra men vi har nått skrot som går runt ibland dem. Bruno har kraxat då han sover ute men när han får bo i stugan så är hostan borta. Kan han ha räknat ut något? Viktor har nu börjat småkraxa och hemma står fler hundar som kraxar. Kan det vara en släng av kennelhosta? Jag lyssnar och lyssnar och är väldigt rädd för att köra de individerna som eventuellt blir sjuka. Ibland lyssnar jag så mycket att jag i det närmaste inbillar mig saker.

Veckan som har gått har hur som helst bjudit på fin hundkörning om än någon dag med sur blötsnö och låga moln. Vi har fått se porten till Sareks nationalpark i hyfsat väder. Gästerna har även denna vecka varit trevliga. De flesta andra man möter är även de mycket trevliga.

Hundspanns säsongen går nu mot sitt slut. Det är nu 53 dagar sedan vi styrde färden västerut från kenneln. Sju långturer som vardera varit ca 20 mil med olika små grupper av trevliga människor. Nu ser jag fram emot de två nästkommande veckorna av färden innan hundspannen förhoppningsvis styrs upp hemma vid vår kennel nere i Jokkmokk.

Gate_to_sarek_hundspann_3

Porten till Sareks nationalpark då någon snöby drar förbi.


Gate_to_sarek_hundspann_4

Trevlig middag tillsammans med Marit som tjänstgjort som stugvärd i Aktse.


Gate_to_sarek_hundspann_sångsvan_1

Sångsvanarna har anlänt till sjön Laidaure men även uppe vid Sitoälvens vakar.


Gate_to_sarek_hundspann_lavskrika_2

Lavskrikan är en trevlig kompis i barrskogen. Den kommer oskyggt nära då kaffeelden tänds.

Share
Posted in Djur, Ekoturism, Expedition, Fåglar, Fjäll, Friluftsliv, Guidade turer, Hundar, Hundspann, Jokkmokkguiderna, Kungsleden, Laponia, Lappland, Livet i norr, Nationalpark, Polarhund, Sarek, Siberian husky, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Turism, Upplevelser, Väder, Vildmark, Vinter | Leave a comment

Norra Kungsleden med hundspannen

Norra_kungsleden_hundspann_4

Working Husky Crille passar på att vila då tillfälle ges.

Den senaste veckan har jag färdats med tre gäster längs delar av den norra Kungsleden. Vi drog även en liten tur ned längs Kaitumälven och vidare tillbaks till Saltoluokta. Hundarna går bra, gästerna har varit trevliga med känsla för hundarna, vädret har varit både bra och mindre bra. Man kan nog sammanfatta det som en bra vecka vilket jag börjar bli riktigt bortskämd med. Bra veckor alltså.

Strax innan turen kom bloggaren Jonna Jinton och hälsade på oss. Vi har haft lite kontakt tidigare igenom åren. Hon skriver en hel del om livet i en liten landsbygdsort i norrland. Nu besökte hon Saltoluokta och Lappland. Kolla in hennes blogg så kan ni läsa om Jonnas upplevelser i Saltoluokta.

Snöläget är ännu bra här. Vi kan färdas utan problem och det utlovas ännu en vecka med kallgrader dygnet runt här uppe på fjället. Däremot så närmar sig säsongen sitt slut och jag har nu tre veckor kvar innan spannen förhoppningsvis skall styras upp hemma på gården.

I fjällen träffar vi många bekanta. Det är stugvärdar som jag känt sedan mer än tio år tillbaks. Det är friluftsfolk med skidor eller skoter. Det är fjällbor som lever sina liv här. Människor som ger färden ett djup. Inte bara vacker natur utan vi färdas i ett landskap där det finns en kultur att vara och färdas.

Nu väntar en säng här i Saltoluokta. Två sköna restaurangmiddagar ligger mjukt om själen och imorgon bär det iväg på nästa veckotur. Några hundar byts ut och ny proviant är utkörd av Stina. Jag tror på ännu en trevlig vecka framför mig!

Norra_kungsleden_hundspann_6

Säsongens andra färd uppför Teusabacken för mig… Det är en backe som heter duga!


Norra_kungsleden_hundspann_1

En lavin brakar loss på behörigt avstånd. Det tillhör verkligen inte vanligheterna att få se detta när det väl händer.


Norra_kungsleden_hundspann_2

Trevliga middagar inne i stugorna Under natten i Sälkastugorna puffade vinden på i säkert 20m/s. Helt klart skönt med en stuga.


Norra_kungsleden_hundspann_3

Trevliga middagar med intressanta samtal medan mörkret sänker sig utanför stugorna.


Norra_kungsleden_hundspann_5

Möte med en annan hundspannsgrupp högre upp efter Kungsleden.

Share
Posted in Arbete, Destination Jokkmokk, Ekoturism, Expedition, Fjäll, Friluftsliv, Guidade turer, Hundar, Hundspann, Jokkmokkguiderna, Kebnekaise, Kungsleden, Laponia, Lappland, Livet i norr, Nationalpark, Polarhund, Saltoluokta, Siberian husky, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Turism, Upplevelser, Vildmark, Vinter, Working_husky | Leave a comment

Explore Sarek 2017

Explore_sarek_2017_5

Nattläger inte allt för långt från Bastavagge.

Under den gångna veckan har jag tillsammans med fyra gäster försökt genomföra årets Sarektur med hundspann. Väderprognosen lovade upp emot 50-60cm snö och hyffsad vind på över 20m/s i väster. Det är ingen bra kombination om man vill färdas igenom en av Europas mest unika nationalparker. Vi kom helt enkelt att få välja mellan att köra in i Sarek och bli väderfast i tälten någon stans eller välja att hålla oss undan de värsta vädret och istället slippa ofrivilliga vilodagar. Det senae alternativet gjorde då att vår planerade rutt igenom Sarek inte kunde genomföras.

I efterhand kan vi se på nyheterna att vädret varit helt klart lite tufft. Mellan Narvik och Kiruna står tåg bomfast i snön. Det snackas om 130cm nysnö, vindar och laviner. Själv så har vi kunnat köra släde varje dag om även emellanåt med dålig sikt. Så pass dålig sikt att jag både kört ner mitt spann igenom isen i en grund vak och vid ett annat tillfälle inte vetat exakt vart vi varit innan vi tvingades att vända.

Vindarna har inte varit speciellt hårda utan max 15m/s dagtid och kanske 20m/s nattetid. Snöförhållandena däremot har gett dålig sikt så vi periodvis knappt sett varandra. Hundarna har skött sig bra, utrustningen har funkat och turen blev ändå trevlig.

En fråga jag ofta får är om hur det fungerar med att ta med hund in i nationalperkerna. 1 januari-30 april är det tillåtet att ta med hund. Hundspann räknas tydligen om man har fyra hundar eller fler. Då krävs det ett tillstånd från Norrbottens länsstyrelse. Detta pga oseriösa hundspannsföretag som kört i området och instruerat sina gäster att de skall säga att man är ett kompisgäng. Anledningen är nämligen att man som organisatör av turer i nationalparkerna behöver ansöka om ett tillstånd för sin verksamhet.

Nationalparkerna är avsatta för att skydda unik natur. De är inte avsatta för att vara någon arena för diverse turistföretagare därför tycker jag att det minsta man kan kräva av oss som är yrkesverksamma inom detta att vi tar reda på de regler som finns och följer dessa. Annars kommer allemansrätten på sikt att vara hotad och det skulle vara förödande för friluftslivet!

Explore_sarek_2017_2

Sitojaure.


Explore_sarek_2017_4

Ett belag slits loss i den tilltagande vinden. Antingen lagar man snabbt eller så slår man läger. Utrymme för att sega finns inte. Belagsbytet gjordes utan tjorv på otroliga fem minuter.


Explore_sarek_2017_3

Tre hundspann i den allt sämre sikten.


Explore_sarek_2017_6

Slädar stängs och tälten ankras inför nattens förutspådda kraftigare vindar.


Explore_sarek_2017_1

Tälten rivs och vi styr hundspannen österut mot Sitojaurestugan.

Share
Posted in Destination Jokkmokk, Ekoturism, Expedition, Fjäll, Friluftsliv, Guidade turer, Hundar, Hundspann, Jokkmokkguiderna, Kungsleden, Laponia, Lappland, Livet i norr, Nationalpark, Natur, Naturens Bästa, Naturskydd, Polarhund, Saltoluokta, Siberian husky, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Turism, Upplevelser, Väder, Vildmark, Vinter | Leave a comment

Med hundspann till Sarek

Hundspann_sarek_2

Frisk vind men långt ifrån problem.

Från Saltoluokta mot Sitojaure for vi i tilltagande vind under tisdagen. Det är en sträcka som jag känner utan och innantill sedan många år. Vart och varanat ledkryss, sten, barfläck och det mesta kan jag i mitt minne. Vinden ökade till ca 15m/s vilket verkligen inte är några problem i normala fall. Idag blev det annorlunda. Snöfallet tilltog kraftigt och halvvägs kunde jag inte se leden framåt och inte heller några deltagare bakåt trotts att de var precis bakom mig.

Jag har aldrig behövt gå i nödbivack men detta var för andra gången i mitt liv på gränsen. Jag har verkligen varit ute i dåligt väder men försvinner sikten kan man inte göra någonting. Som tur så lättade det lite och vi kunde sakta men säkert leta oss fram kryss för kryss mot stugan. Det var aldrig direkt farligt eller så men detta var verkligen på gränsen för vad man skall utsätta sig själv och framför allt en grupp för. Går någonting fel i en situation som denna är marginalerna ganska små. Vi kom iallafall fram, en häftig upplevelse rikare, men jag vill verkligen inte göra om det.

Resten av veckan fortsatte med dagar av vind men även soliga fina dagar. Med hundspannen färdades vi omkring i Sareks gränsland och bodde såväl i STF stugor som vi våra Hillebergstält. Ulla som var med på sin åttonde tur med mig börjar ju kunna allt men även de andra, Lotta, Micke och Mellis, i gruppen var vana fjällvandrare med flera sarekvandringar i sitt bagage. Nu har jag ännu en trevlig vecka bakom mig med kul folk och härliga men även ’intressanta’ dagar med väder på fjället.

Hundspann_sarek_3

Bilden är tagen innan sikten försvann…


Hundspann_sarek_1

Working Husky Bruno.


Hundspann_sarek_4

Vi höll undan den värsta vinden då det var lovat hård vind under onsdagen. Skogslandet har sina tydliga fördelar.


Hundspann_sarek_5

Tältcampen på väg mot Sareks nationalpark.


Hundspann_sarek_6

Stormen har piskat bort all snö från isen bitvis.

Share
Posted in Arbete, Ekoturism, Expedition, Fjäll, Friluftsliv, Guidade turer, Hundspann, Jokkmokkguiderna, Kungsleden, Laponia, Lappland, Livet i norr, Nationalpark, Naturens Bästa, Sarek, Siberian husky, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Turism, Upplevelser, Väder, Vildmark, Vinter, Working_husky | Leave a comment

Med hundspann till Kebnekaise

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_6

Bra och rutinerade ledarhundar lär sig att följa gamla spår och de kryssade lederna.

Vi lämnade Saltoluokta förra tisdagen i strålande sol och bitande kyla. Tillbaks kom vi med lågt hängande moln och i det närmaste plusgrader. Vädret har varierat med vindstilla och knallblå himmel till friska vindar, snödrev och låga moln. Bitvis perfekta spår och andra sträckor riktigt tungkört med tung spårbrytning.

Med på turen hade jag bara två gäster, ett sportigt engelskt par, så vi har kört ganska hårt med oss själva. Ingen har behövt vare sig godnattsagor eller vaggvisor efter dagarna bak på slädarna. Sovsäcken har lockat tidigt på kvällarna och om mornarna har vi i princip väntat ut varandra. Ingen har riktigt haft lust att kliva upp ur en varm o skön sovsäck.

Från Saltoluokta styrde vi västerut längs sjön Langas. Denna sjö bjuder på förädiska isar och man måste vara på sin vakt och hålla sig nära land. Inget att rekommendera om man är det minsta osäker. Från Stora Sjöfallet drog vi oss nordväst mot Teusajaurestugan och sedan norrut längst Kungsleden till Singistugan. Vid Kebnekaise fjällstation stannade vi till med hundspannen som snabbast innan vi drog vidare till Nikkaluokta.

Från Nikkaluokta och söderut via Tjuonajokk till Saltoluokta går en led som är sällan trafikerad av annat än någon skoteråkare. Denna gång var det ett par skidåkare med hund och pulka som låg någon dag före oss av spåren att döma. Gillar man inte allt folk vid Kebnekaise så dra istället hit.

Tillbaks i Saltoluokta kan jag åter lite tjatigt konstatera att ännu en vecka med riktigt trevliga gäster har förgyllt min tillvaro. Nu är det ompackning och förberedelser inför nästa tur. Stina är på väg upp med ett gäng hundar, lite utrustning och ny proviant. Kommande vecka har vi åter full grupp igen.

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_4

Trånga dalar med höga fjäll. Här Teusajaure i Stora Sjöfallets nationalpark. Märk att hundspann måste söka dispense från Länsstyrelsen för att färdas i nationalparkerna/Laponia.


Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_5

Norrsken tillhör vardagen på många av våra hundspannsturer.


Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_1

Goväder på vidda.


Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_3

Uppför i Lappland är inga små motlut som får svetten att pärlas i pannan. Nä, inorrländska backar så tror man att man skall dö innan man är uppe.


Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_2

Fullmåne och tältcamp på fjällvidderna.

Share
Posted in Arbete, Ekoturism, Expedition, Fjäll, Friluftsliv, Guidade turer, Hundar, Hundspann, Jokkmokkguiderna, Kungsleden, Laponia, Lappland, Livet i norr, Nationalpark, Naturens Bästa, Polarhund, Saltoluokta, Siberian husky, Stora Sjöfallet, Svenska Turistföreningen, Swedish Lapland, Upplevelser, Väder, Vildmark, Vinter | Leave a comment