Jokkmokkguiderna, Corona och Youtube

Jokkmokkguiderna, Corona och Youtube

Allt detta med Corona och Covid-19 har slagit ganska hårt mot oss. Vi har förlorat en hel del omsättning i vårt företag och det slår i första hand mot våran lön. Först skall hundarna ha mat och därefter andra fasta kostnader som man har i ett företag. Vi skär ner hårt för att klara oss så länge som möjligt för just nu känns det lite osäkert när resandet kommer igång igen och på vilket sätt.

Under tiden får vi tid att göra sådant som vi tänkt göra under en längre tid. För min del har det handlat om Youtube och vi kör sakta men säkert ut film efter film. Varje film är en del av ett lärande och det snackas om att de första 200 filmerna man gör är en kompetensresa där man skall försöka hitta sin grej och lära sig en arbetsmodell. Redan när jag lägger ut en film så vet jag hur jag egentligen skulle ha önskat att den var gjord. Istället för att vänta på det perfekta så kör jag. Sakta men säkert så tycker jag faktiskt att de blir lite bättre och bättre.

Även denna blogg kommer att fyllas med en del nya lite mer genomarbetade texter och inte så mycket av dagbokskaraktär som bloggen tidigare har varit. Ni som läsare kan hjälpa mig igenom att dela länkar hit till bloggen, filmer på Youtube och klicka en tumme här och där om ni tycker att det är värt en tumme. Era delningar och tummar gör att Facebook, Instagram, Youtube och Google hittar oss bättre och det i sin tur gör att vi kanske kan börja få in de bokningar inför kommande säsonger som vi så mycket skulle behöva just nu. Vi tackar för all hjälp vi kan få.

En märklig säsongen

En märklig säsongen

Njunjesstugan
Njunjesstugan

Den fjärde April kom jag hem från, som det verkar, den sista turen denna säsong. Denna vecka var planerad att antingen gå norrut mot Keebnekaiseområdet eller in igenom Sareks nationalpark. Kebnekaiseområdet uteslöts pga riskerna med att träffa massa folk ute på fjällstationer och i stugorna. Sarek uteslöts dels pga lovat dåligt väder från väster men även pga att vi verkligen ville färdas i ett område där vi själva kunde lösa alla eventuella problem. Det fanns ju trots allt en risk att någon av oss skulle bära på coronaviruset och då kändes det inte helt omöjligt att vi skulle behöva få en hämtning med skoter.

Vår färd gick från Saltoluokta och söderut längs Kungsleden. Vi gjorde en avstickare i Tarradalen vilket var riktigt roligt då det säkert var tre år sedan jag färdades där. Därefter styrde vi österut mot Jokkmokk. Detta blev en fin 10 dagarstur med allt från hård vind och snödrev till någon skön barfläck med eld och fika. Från vinter till vårvinter helt enkelt.

Jojo och Jan som var med på denna tur har kört mycket hundspann och är friluftsvana själva så det blev en enkel guidevecka för mig. Vi höll oss alla tre friska och allt gick väl. Vincent som också hade bokat denna tur, och som vi alla tre varit på tur med tidigare, kunde tyvärr inte lämna Frankrike. Vi hade lite mailkontakt med honom under turen och skickade några bilder. Det hade verkligen varit kul om han varit med även i år men tyvärr. Nu får vi hoppas att läget är bättre inför nästa vintersäsong så att vi kan köra turer och träffa alla sköna människor då istället. Jag återkommer senare med en kortare beskrivning om hur livet för mig och Stina som småföretagare är just nu.

Hård vind på Tarraure väster om Kvikkjokk.
Hård vind på Tarraure väster om Kvikkjokk.
Jojo på Hilto, Tarrakaisemasivet.
Jojo på Hilto, Tarrakaisemasivet.
Utomhusköket inne i tältet.
Utomhusköket inne i tältet.
The moment. Jan och Dafina snackar ihop sig inför dagen.
The moment. Jan och Dafina snackar ihop sig inför dagen.
Lavskrika.
Lavskrika.
Aprilväder.
Aprilväder.
Fjällen är som vanligt

Fjällen är som vanligt

Nattläger i Laponiafjällen
Nattläger i Laponiafjällen

Ännu en hundspannsvecka har jag tuffat mig igenom. Denna vecka hade vi två gäster av fyra bokade. Av de två som inte kunde komma hade en influensasymptom och den andre förkylningssymptom efter en Österrikeresa. Då Hälsomyndigheten förordade hemkarantän så valde dessa gäster att stanna hemma. Jättetråkigt att det blivit på detta sättet för alla människor med denna coronacirkus.

Kersti och Mats som kom var iallafall liksom jag själv taggade på att köra en bra tur. Vi styrde spannen mot Sitojaure. Redan första dagen fick vi problem med en av hundarna, Alice. Vi valde att evakuera henne och körde till närmaste väg, där Stina hämtade upp henne. Alice är fortfarande märklig. Veterinären hittade inga problem men hon beter sig som att hon vore yr och att hon inte riktigt har koll på vart marken är. Kanske någonting med kristallerna på balansnerven eller så? Just nu vilar hon hemma och vi korsar våra fingrar för att hon skall bli bra.

Vår tur fortsatte via Aktse, Sitojaure, Rissajaure och slutligen tillbaks till Saltoluokta fjällstation. Livet på fjället är som vanligt men det är färre människor i farten. Samtalsämnet kretsar mycket kring corona och samhällsutvecklingen. Jag tror att människorna som man träffar här på fjället är lite av den mindre oroliga typen jämfört med hur folk är över lag. Naturen har fostrat friluftsfolk att allt inte alltid går bra. Man måste vara förberedd på nya färdvägar, nya planer och att naturen är mäktigare än alla ekonomiska system i världen.

Vi fick hur som helst en fin fjällvecka. Fjällen är nämligen exakt så som de skulle varit oavsett corona eller inte. De är tuffa vindar, solsken, vindstilla, kallt, drevsnö och vi är enbart små människor mitt i allt detta arktiska landskap. Mats och Kersti var trevliga nya bekantskaper och jag hoppas att vi kan göra fler turer ihop i framtiden.

Fjällen är som vanligt
Fjällen är som vanligt

Hotell Hilleberg
Hotell Hilleberg
Lavskrikan vid Manak
Lavskrikan vid Manak
Mats kämpar med i vinden
Mats kämpar med i vinden
Corona och hundspann i Lappland

Corona och hundspann i Lappland

Månsken över fjällen.
Månsken över fjällen.
Årets säsong är tämligen annorlunda än tidigare säsonger. Förra veckan körde jag en stugtur med två Österrikare och två Amerikaner. Efter några dagar ute, avskuren från omvärlden så får vi höra att flygen till USA ställs in och nästan hela Österrike sätts i karantän. Coronaviruset slår verkligen till hårt mot människors normala livsmönster. Mina gäster är väldigt coola måste jag säga. Här ute träffar vi relativt få människor och vi är nog säkra här ute. Däremot känns det som att vi lever i en bubbla helt borta från resten av världen.

Här ute i markerna är vi sedan flera år vana vid att arbeta med att förhindra smittspridning. Vi har kämpat med influensor, förkylningar, magsjukor, vinterkräksjukor osv igenom de åren som gått. Corona är dock något speciellt eftersom att nu skall man skydda sig främst för att inte sprid detta vidare. Men vår tillvaro här ute känns säker såvida att vi inte fångat upp någonting från civilisationen innan vi drar ut på tur.

Själv så känner jag mig tämligen förvirrad om jag skall vara ärlig. Vi får avbokningar liksom många andra i vår bransch. Vi kommer med all sannolikhet att klara oss ekonomiskt fram till nästa vinter. Vi är dessutom såpass etablerade och vår produkt kanske tom blir ännu attraktivare i tider som detta? Vem vill liksom åka till stora evenemang när man kan sitta själv i en kanot på en sommarsjö i Lappland? Mina tankar går istället till flyktingläger där det inte finns tvål, knappt rent vatten och som grädde på moset får man in corona i dessa läger. Vi har det förhållandevis verkligen riktigt bra här i Sverige och Europa. Ändå så funderar jag på hur livet under och efter corona kommer att vara.

Mina gäster kommer hem till både Österrike och USA. Vi har haft en riktigt trevlig tur och jag är glad för deras coola inställning till allt detta. Ingen panik och inga rädslor. Ännu en bra men annorlunda vecka på tur i vår fantastiska natur. Var rädd om er och era medmänniskor!

Siberian Huskyn Clara
Siberian Huskyn Clara

Nära naturen, på naturens vilkor.
Nära naturen, på naturens villkor.

Dimman lättar över taigan.
Dimman lättar över taigan.

Två hundspannsveckor i skogen

Två hundspannsveckor i skogen

Sista biten till Saltoluokta.
Sista biten till Saltoluokta.
Under slutet av februari drog jag ut på den första veckoturen med tre gäster. Detta var en renodlad skogstur med Jokkmokk som både startpunkt och slutpunkt. Färden gick västerut från vår kennel och vi bodde både i vårt kamintält men även i några mindre stugor. Denna tur var ny inför denna säsongen och den kändes riktigt bra.

Under början av Mars påbörjades sedan veckotur nummer två, den klassiska Crossing Lapland, när vi kör helt från Jokkmokk upp till Saltoluokta fjällstation. Denna tur har vi kört ganska länge och det är alltid både utmanande och lockande att få klättra upp ovanför trädgränsen. I år började det att blåsa upp en del och med hyffsad medvind och drevsnö navigerade vi oss slutligen den sista biten ned till Stora Luleälvens dalgång. En riktigt arktisk avslutning om jag själv skall säga nått.

Såhär långt har vi haft gäster från USA, Sydafrika och Sverige på dessa två turer. Trevliga gäster som varit på hugget. Samtalen på kvällarna har handlat om allt från skogsbruk, hur Sverige har tagit renbetesland från renskötarna, hundspannskörning, sjukvård i olika länder/världsdelar, matlagning och så vidare. Verkligen allt möjligt. Helt klart givande, intressant och spännande.

Så långt har denna säsong startat bättre än förra året. Då hände det någonting i princip varje vecka. Det fanns knappt heller snö i backen ned mot fjällstationen förra året. Vi fick trasiga slädar och mycket mer. I år så ser det än så länge bra ut. Det är till och med riktigt bra med snö överallt! Det varnas dock för lavinfara. Varma perioder har gett islager i snön och på det stora mängder snö som lagt sig i vissa sluttningar. Just nu blåser det och har regnat lite. Kanske klibbar allt ihop eller så trillar det ned. Vi får se och vi får vara beredd på det oförutsedda helt enkelt men vi kan undvika lavinfarliga områden vilket känns riktigt bra.

Aktse, fjällstuga.
Aktse, fjällstuga.

Jervasdalen.
Jervasdalen.

Mellan fjällen och skogen.
Mellan fjällen och skogen.

Gandalf.
Gandalf.