Gallok och ett gruvfritt Jokkmokk

Gallok och ett gruvfritt Jokkmokk

Gallok-september-4
Media är vårt sätt att bygga opinion och nå beslutsfattarna.
Kampen om Gallok är inte över ännu. Beslutet om det skall bli en gruva i Jokkmokk bollas fram och åter mellan Bergstaten, Länsstyrelsen och regeringen. Länsstyrelsen har sagt ett tydligt nej. Bergstaten som sitter i knät på gruvlobbyn skriker ja men vägrar att titta på konsekvenserna av projektets totala ekonomi. Man vill inte räkna in transporter, statens investeringar, miljökostnaderna av att återställa efter en eventuell konkurs osv. De vill enbart titta på värdet av mineralerna som kanske finns i marken. Regeringen stressas av FN’s direktiv om urfolksrättigheter och miljöaspekterna. Gruvlobbyn är stark trots att projektet ur nästan alla synvinklar är ett vansinnesprojekt.

Runt om i världen rasar debatten om den globala uppvärmningen. Rent vatten är en resurs som blir allt viktigare på vår planet och så även i Sverige, speciellt under en varm sommar som den senaste. 2015 gjorde Jokkmokks kommun en utredning om hur en gruvetablering skulle påverka kommunen och den visade egentligen att vi inte behöver arbetstillfällena från en gruva i framtiden så den har det pratats ganska tyst om från kommunledningens sida.

Nord Kalk som ville bryta kalk i Ojnareskogen på Gotland har nu i dagarna, efter många överklaganden, nu fått ett avslag av mark- och miljööverdomstolen. Detta är ett glädjande besked. I detta fall har man gått från ett tillstånd att bryta till ett nej från högre instans. Här kan man tydligt se hur människorna som har kämpat slutligen har fått rätt mot bolaget. Miljön och vattentäckten på Gotland har fått företräde före en exploatering.

I Jokkmokk liknar vårt kommunalråd allt mer Donald Trump. Han upprörs i ena stunden över att en snöskotertävling på vatten tvingas skjutas fram ett par veckor p.g.a. att rödlistade fåglar häckar på den lilla sjön. Nästa stund skäller han på Miljöpartiet som står upp för renskötseln och miljöriskerna med en gruva i Jokkmokk. Den stora faran med tokskallar som Donald Trump och partier som SD är just detta, det normaliseras att gå emot etniska grupper som samer och att det blir okej att underordna miljön till förmån för ekonomi. Vårt kommunalråd står, tråkigt nog, likt Trump för en exploatering av miljön oavsett om det handlar om rödlistade fåglar, urfolksrättigheter (FN), avverkning av skyddsvärda skogar eller förorening av Luleälven. Han går stenhårt ut i angrepp mot miljöskydd innan han vare sig har lyssnat på orsaker eller alternativen som med snöskotertävlingen, där visade det sig i efterhand att framflytten ett par veckor var mycket förmånligt för alla inblandade!

Vid ett personligt samtal i dag med Beowulfs VD, Kurt Budge, så framgår det tydligt att om det skall bli en gruva krävs det investeringar från kommuner och stat. Han säger att han vill samtala och samverka med andra näringar. På min fråga om vart våra gäster skall paddla när det är en gruva vid Lilla Luleälven så svarar han bara, utan att förklara sig, att vi kommer inte att förlora kunder. På frågan om vart renskötarna skall flytta så svarar han inte heller på frågan utan säger bara att han är ute efter samverkan. Det han egentligen säger är att det handlar om samverkan där alla andra ställer upp och flyttar sig till förmån för hans verksamhet. Det är inte samverkan i min värld.

Alla stora förändringar i lagar oavsett det gäller arbetsrätt, miljöhänsyn, rösträtt och så vidare har i nästan alla fall kommit från människors ifrågasättande. De har kommit från människors protester och idoga arbete. Gallok har kommit att få ett högt symboliskt värde och motståndet mot en gruva växer.

Gallok-september-2
Tor får åter motvilligt ta plats framför kameran. SVT har regelbundet intervjuat honom i dessa frågor under närmare 10 års tid! Strongt jobbat av Tor.

Gallok-september-3
Lars ger en intervju med Radio.

Gallok-september-5
Helen med flera i samtal med bolagets VD.

Gallok-september-1
Anders Sunnas olika konstverk har följt oss i kampen mot de stora bolagen.

Framtidens äventyrare

Framtidens äventyrare

Alvar-matti-saltoluokta-3
Unga pigga steg mot berget och äventyret.
Under helgen som gått fick jag förmånen att tillbringa i Saltoluokta med systersonen Alvar. Direkt efter fredagensskola studsade vi in i bilen och styrde kosan mot båtbryggan i Kebnats. Väl framme har vi haft fullt upp med att äta, slå upp tält, läsa, äta godis, rädda larver som ligger på stigen, fotografera, vandra, snacka med folk och mycket annat.

Vår vandring sträckte sig upp mot Lulep Gierkav. Från morgonen låg dimman tät över toppen. Allt eftersom dagen gick, klarnade det upp och mitt på dagen värmde solen gott från en klart blå himmel. Fikapauserna blev angenäma och luften var skönt klar att andas. Man kan nästan känna hur lungorna rensas av den klara kalla höstluften.

Alvar har underhållit mig och jag har underhållit honom. Samtalen har omväxlande varit tämligen djupa och omväxlande retsamma. Det ryms riktigt kloka funderingar hos en åttaåring. Vi har också hunnit med att hälsa på personalen på fjällstationen vilket alltid är roligt och trevligt. Nu längtar både Alvar och jag till nästa äventyr ut i vida fjällvärlden. Tiden går fort och snart är det kanske han som hjälper morbror Matti ut på fjället.

Alvar-matti-saltoluokta-1
Vi tältade nära stationen så vi kunde unna oss mycket packning och god mat.

Alvar-matti-saltoluokta-4
Lulep Gierkav.

Alvar-matti-saltoluokta-5
Alvar undersöker sjön utan vatten.

Alvar-matti-saltoluokta-2
Alvar smyger sig nära fjällripekycklingen. Fotografering, lyssna på hur den låter och jämföra med hönsen han har skött denna sommar hemma på gården.

Alvar-matti-saltoluokta-6
En ung människa. Hur ser dalgången och livet på planeten ut när han blir äldre? Vi människor har en enda viktig uppgift i våra liv. Vi skall säkra miljön och ett rättvist liv på jorden för de kommande generationerna. Mycket annat känns futtigt i jämförelse med det anser jag.

Gallok – Kampen i Sameland

Gallok – Kampen i Sameland

Gallok-svt-play-1
Gallok – Kampen i Sameland
Gallok – Kampen i Sameland är en dokumentärfilm som visats på SVT Play. Den visar en del av den kamp som i Jokkmokk har förts mot det Brittiska gruvbolaget Beowulf Mining. Det handlar om att etablera en järngruva, slamdammar och infrastruktur i Jokkmokksområdet. Större så handlar den även om en kamp som förts mot Sveriges mineralpolitik, allmänt i Sverige men i synnerhet i Sapmi, där man skänker bort mineralerna till riskkapitalister som vill utöka sina redan stora rikedomar.

Filmen speglar även effekterna av Sveriges handlande med att splittra den samiska befolkningen och lokalsamhället i olika grupperingar. En del har tvingats att lämna sina samiska rötter och bli försvenskade. En splittring som har försvagat lokalbefolkningen här i norr vilket i sin tur har lett till att staten och stora bolag lättare har kunnat exploatera älvar, skogarna och berget utan att ge en bra pay-back till lokalsamhället.

I filmen så har man fångat vissa människors förakt gentemot det samiska och gentemot alla som tror på någonting annat än en gruva. För mig är det helt obegripligt att man kan önska denna miljöpåverkan till vår kommun och till Luleälvdal där många människor får sitt dricksvatten idag. Det är obegripligt hur man kan välja 14 år med arbetstillfällen med den miljöpåverkan som blir kvarstående för 100-tals år framåt. Obegripligt hur man kan vara positiv till en exploatering som med stor sannolikhet kan gå i konkurs under de första 3 åren och sedan lämna uppstädningen till oss skattebetalare.

Filmen är bra, riktigt bra tycker jag. Den speglar glesbygden, kampen mot gruvnäringen och en hel del andra problem. Jag samtycker kanske inte i exakt allt som sägs och görs. Men i stora drag är den en bra spegling av situationen med kampen mot gruv och prospekteringsbolagens frammarsch i Sverige och Sapmi.

Vill du läsa mer om kampen i Gallok och motståndet som växer så hittar du mer här på Mattisblogg under taggen Gruvindustrin. Ni kan även få mer dagsaktuell information på Facebooksidan Gruvfritt Jokkmokk.

Fjällvandring längs kungsleden

Fjällvandring längs kungsleden

Fjällvandring-saltoluokta-nikkaluokta-4
Trevliga människor på ett fantastiskt fjäll.
Nu är jag hemma efter en fin vandringsvecka längs Kungsleden. Denna tur startade från Saltoluokta fjällstation och avslutades uppe i Nikkaluokta. Turen var riktad mot en grupp som ville lära sig mer om fjällvandring. Vädermässigt har vi mestadels haft soligt och riktigt varmt. Så varmt att till och med jag har badat i sjöar och älvar. Så varmt att det till slut kändes befriande med några moln och regnskurar.

Att färdas i naturen är någonting som jag verkligen trivs med. Man är i nuet och tänker mest på den närmaste timmen. När ska vi fika, vart skall jag sätta nästa fot, kan jag fylla min vattenflaska snart samt alla de samtal man har med andra i gruppen. En del samtal är djupa och rör livets allvarligaste ämnen medan andra samtal är skämt och skoj.

Sträckan vi har vandrat är en fin tur. Vakotavare – Teusjaure – Kaitumstugorna – Singistugorna – Kebnekaise – Nikkaluokta. Det är inte några riktigt långa dagar utan flera trevligt korta sträckor på under 14km. Det gör att man hinner äta och fika mycket ute under färden. Just dessa ständiga fikastopp gör att man aldrig dippar i energi och humöret på gruppen är i topp hela tiden. Stugorna längs sträckan har alla butiker utom Singistugan. Leden är välmärkt och det finns trevliga stugvärdar över allt som hjälper ovana vandrare. Under vandringen passerar man natursköna områden av olika slag.

Kebnekaises fjällstation är alltid lite av en chock. Det är som att kliva in i en pub på vilken skidort som helst. Massor med människor som är pimpade med de senaste i utrustningsväg, skäggen är vältrimmade och man gör allt för att se ut som en äventyrare ser ut i en modekatalog. Denna kontrast mot lugnet bortanför blir oftast lite av en chock både för gruppen och mig. Längtan dit ut infinner sig nästan direkt. Personalen på Kebnekaise är trevlig och dessutom var det några bekanta ansikten sedan förr så lite roligt är det iallafall.

Nu är som sagt ännu en guidevecka avslutat. Som vanligt längtar jag redan ut igen. Paddla kanot eller vandra spelar mindre roll. Det är att vara på färd som är själva grejen.

Fjällvandring-saltoluokta-nikkaluokta-2
Sarekfjällen i bakgrunden.

Fjällvandring-saltoluokta-nikkaluokta-5
Orienteringskunskap med karta och kompass.

Fjällvandring-saltoluokta-nikkaluokta-3
Lena pekar ut två betande älgar nere i deltat.

Fjällvandring-saltoluokta-nikkaluokta-1
Fjällbjörkskog.

Fjällvandring-saltoluokta-nikkaluokta-6
Hare utanför Singistugorna.

Fjällvandring-saltoluokta-nikkaluokta-7
Gullris.

Galen värme och kanotpaddling

Galen värme och kanotpaddling

Paddling-karats-2018-4
Påväg mot Farforita.
Förra veckan var jag på en väldigt somrig kanottur. Flera dagar fanns det inte ett enda moln på himmelen. Solen gassade och stundtals var hettan olidlig. Nere i Jokkmokk stod tempen på närmare 50C i solen och säkert detsamma hos oss. Svalkande dopp, dricka mycket vatten, sitta i skuggan under träd och längta efter en liten regnskur.

Med på turen hade jag endast en gäst. Kim som följt på en hundspannstur för några år sedan. Det skulle varit fler deltagare men ibland garanterar vi en avgång och vanligtvis fyller det på med deltagare. Nu blev vi bara två vilket gör att allt går så mycket snabbare. Vi lyckades faktiskt paddla runt hela Karatssjön under denna tur.

Under denna vecka inträdde ett generellt eldningsförbud för hela Norrbotten. Vi hade hunnit starta vår tur men Stina lyckades få fram ett meddelande till oss via telefon. En dag högre upp efter sjön ser vi också varför man inte skall elda. På andra sidan sjön rycker det och eldslågor slår upp från en udde. När vi tar oss fram ser vi att det brinner ca 30-40 kvadratmeter. Efter en eller ett par timmars arbete med våra packtunnor har vi med några hundra liter vatten lyckats släcka elden. Denna gång kom den nog från fiskande båtfolk som lämnat en eld lite slarvigt släckt.

För övrigt en fin paddeltur med lite fiske, matlagning, kaffekokning, intressanta samtal, tältning, paddling osv som hör livet till här ute. Tyvärr endast lägereld första kvällen innan vi fått till oss att det rådde eldningsförbud och därefter blev det bara gaskök.

Paddling-karats-2018-3
Tätört.

Paddling-karats-2018-5
Vissa av våra lägerplatser är rent idylliska.

Paddling-karats-2018-2
Vi hade dels tur att det brann på en udde och dels tur att det var naturlig skog med inslag av lövträd som bromsade upp elden.

Paddling-karats-2018-6
Kim njuter av stillheten, friskt vatten och solen som sakta är påväg ned.

Paddling-karats-2018-7
Ännu en vacker kvällshimmel.

Paddling-karats-2018-1
Annie nybadad och avsvalkad.