Browsed by
Etikett: Jokkmokk

Hundspann nekas tillträde till Sareks nationalpark

Hundspann nekas tillträde till Sareks nationalpark

Hundspann_sarek_nationalpark_laponia
Hundspannturer igenom Sareks nationalpark skall kanske inte tillhöra volymprodukterna. Denna bild tagen under turen 2013 som genomfördes med 4 gäster.
Igår kunde vi läsa på nyheterna att ett Jokkmokksföretag som kör hundspann nekas tillstånd att köra in i Laponia. Laponia är vårt världsarvsområde som bland annat innefattar Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus nationalparker.

Enligt vad jag förstått så gäller detta en tur man vill arrangera under april månad. Nu går både Länsstyrelsen och Mark- och Miljödomstolen på samebyarnas linje. Det är speciellt i år med de svåra betesförhållandena som varit extra viktigt att kalvningslandet får vara ostört.

Planerar man sina Sarek och Padjelantaturer före den 31 Mars så uppstår inte dessa problem. Nu är troligast företaget som trotts allt söker detta tillstånd ändå ett av de seriösare.
Regelbundet så bedriver, såväl utländska som lokala företag, guidade turer in i parkerna utan att ens söka tillstånd/dispens. Man har instruerat gästerna att de skall säga att man är ett gäng ’kompisar’. Nu slår detta tillbaks mot oss alla som vill köra privat med hundspann. Om jag inte missförstått allt så kräver de nya föreskrifterna (som började gälla 1 Januari 2014) att alla hundspann måste ansöka för att få köra innanför parkgränserna. Detta för att man skall få bukt med de sk. ’kompisturerna’.

Tidigare har det varit tillåtet att gå in med hund i parkerna fram till den 30 April. Vi som kört kommersiellt har uppmanats att inte köra efter sista mars. Med rådande regelverk kommer detta att innebära att man kan strypa alla sipenser/tillstånd för hundspann efter 31 Mars. Med andra ord så ser det nu ut som att kan vi tacka några oseriösa hundspannsföretag som kört utan att ens söka tillstånd för en månad kortare säsong. Vi skall också tänka på att Laponia är ett försöksområde vars regelverk mycket väl kan appliceras på resten av renbetesområdena. Det är med andra ord extra viktigt att vi som kör kommersiellt sköter oss efter bästa förmåga.

Ni kan läsa mer om vår hundspannstur igenom Sareks Nationalpark som vi årligen arrangerar på vår företagssida, Jokkmokkguiderna. Skriver mer i framtiden om hur vi jobbar för att bemöta önskemål och krav från olika myndigheter men likväl hur vi själva vill jobba.

Kraschad gäst och väderflax

Kraschad gäst och väderflax

Norskagränsen_hundspann_2
Tomas med sitt spann på sjön Peuraure. Även här nere tog vinden i en del så man kan ju gissa hur det ska ha varit högre upp i fjällen.
Redan kvällen innan turen startade klev en av gästerna snett och fick en rejäl sträckning i hela foten. Den blev blå och det måste verkligen ha gjort väldigt ont. En obrukbar fot på en motiverad gäst Är ingen lätt situation. Gruppen bestod av tre vänner så alla ville att vi skulle fortsätta tillsammans. Nya planer fick smidas och snart hade vi en ny rutt och ett nytt upplägg.

Med en passagerare på min släde styrde vi sedan spannen ut mot nya äventyr. Starten gick från Årrenjarka fjällby och slutmålet var satt till Jokkmokk. En tälttur med en blandning av lågfjäll och skogsterräng.

Vinden tilltog igen och hade vi hållit oss vid vår första plan skulle vi troligast haft det lite luftigt. Nu myste vi omkring mellan barfläckarna och kaffeeldarna på vår färd mot Jokkmokk. Kallgrader och riktigt optimala spårförhållanden gjorde vår färd till en riktigt fröjd.

Tur i oturen. Hade Candy gjort illa sig några dagar in på turen skulle vi behövt en fjällräddningstransport. Nu kunde vi få in en ny och större släde från Stina istället som möjliggjorde att jag körde med passagerare och packning samtidigt. Foten helade sig under turen och de sista dagarna bytte gästerna av så att Tomas och Kasin prövade att åka medan Candy fick köra. Ännu en fantastisk vecka som slutade på ett helt annat sätt än den var planerad från början.

Norskagränsen_hundspann_1
Med en Puollimankisläde från Oinakka så rymdes både en hel del packning samt Candy.

Norskagränsen_hundspann_3
Trotts att våra hundar över lag har bra päls så får en del av hundarna jackor på nätterna. När vi kör vecka efter vecka ute på långtur så gäller det verkligen att göra allt man kan för att spara på hundarna.

Norskagränsen_hundspann_4
Ännu en nattcamp. Hundarna vilar och hundsockor torkas i den sista kvällssolen.

Norskagränsen_hundspann_6
Middagsdags inne i ett av tälten efter ännu en dag på färd.

Norskagränsen_hundspann_5
Solen sjunker under horisonten och tempen droppar. Här är vi på vår bakgård endast 25 km hemmifrån kenneln.

Sareks nationalpark med hundspann

Sareks nationalpark med hundspann

Hundspann_sarek_nationalpark_6
Sarek med hundspann an verkligen vara som i värsta turistbroschyren…
Sareks nationalpark med hundspann är alltid en blandning av hat och kärlek. Här jag jag haft några av mitt livs tuffaste hundspannsturer men även några av de bättre turer som jag fått uppleva. Här r man utsatt för väder och vind. Inga stugor där man kan söka skydd men även långt till hjälp.

Årets hundspanstur igenom Sarek blev riktigt lyckad även om vi tillslut endast sovit en natt innanför parkgränsen. Resten av tiden tillbringades strax utanför Sarek. Vi har haft fantastiskt väder med helt molnfritt liksom en del vind med en hel del snödrev.

Vad som varit speciellt i år har varit den ökade lavinrisken. Jag tror aldrig att jag sett så många amla laviner någonsin. Flera på platser där jag inte kunnat gissa att det skulle komma någonting. På Bierekjaure hade en lavin slagit närmare en kilometer ut på sjön. Som tur var hade vi kallt under vår tur vilket leder till en lägre lavinfara. Dessutom planerade vi om rutten så att vi kunde undvika de trängsta dalarna.

Ännu en härlig Sarektur där hundarna skött sig kanonbra. Själv har jag också kännt mig i väldigt bra form. Veckans gäster har haft mycket fjällrutin sedan tidigare egna turer. Allt har med andra ord flutit på väldigt smidigt och linjen mellan arbete och fritid är som vanligt diffus.

Hundspann_sarek_nationalpark_7
Morgon i Niendo i Sareksnationalpark.

Hundspann_sarek_nationalpark_8
Zemlan efter en natt med snödrev.

Hundspann_sarek_nationalpark_5
Efter en natt med lite storm så fick vi gräva fram tält och slädar.

Hundspann_sarek_nationalpark_3
Tältcamp tillsammans med Fjällaktiv/Outdoor Laplands guidade skidtur igenom Sarek. Kollegor och kompisar från byggden som brinner för sitt guideyrke liksom vi.

Hundspann_sarek_nationalpark_2
Mirja, Fjällaktiv och praktikanten Emelliei sitt restaurangtält. Två glada tjejer som ledde fyra killar igenom Sareks nationalpark på skidor.

Hundspann_sarek_nationalpark_1
Ett av veckans norrsken i Sareks nationalpark.

Hundspann_sarek_nationalpark_4
Hundspannsturer i Sarek brukar bjuda på lite busväder åtminstonde någon dag.

Till porten av Sareks nationalpark 2014

Till porten av Sareks nationalpark 2014

Gate_to_sarek_1
Vi kom oss ner från fjället innan det började storma riktigt hårt.
Under lördagen blåste vi ner till Saltoluokta från fjället. Vi kom ner hit redan vid 12-tiden efter en tidig start från Sitojaurestugorna. Vinden skulle tilltaga under eftermiddagen och mycket riktigt. Stormbyarna i Stora Sjöfallet skall ha uppmätt 47m/sekund i vindbyarna. Det är väder man verkligen skall ha respekt för.

Medan stormen rasar sitter två kollegor fast med en grupp skidåkare ett par mil från Saltoluokta. De har fått kämpa för att över huvud taget klara sig. Idag kom de ner och jag kan garantera att de välförtjänt har njutit av Saltoluoktas restaurang. Dessutom så är det två andra killar som får sitt tält förstört i stormen. När de sedan försöker ta sig till Saltoluokta kommer de ifrån varandra. Den ene tar sig fram och två killar från stationen far med skotrar för att leta den andre. Även denna historia slutar lyckligt.

Veckoturen som jag just kommit ifrån var iallafall en trevlig tur. Med hundspann till porten av Sareks Nationalpark heter turen. Färden har gått söderut längs Kungsleden från Saltoluokta och tillbaks hit. Gäster som har hjälpt till med hundar, matlagning, vedhuggning, vattenhämtning osv. Det är ingen konst att jobba som guide med såna här grupper. Dessutom massa trevliga samtal om allt möjligt.

Nu är slädarna lastade och en ny grupp har anlänt. Imorgon bär det av norrut mot Kebnekaisefjällen. Vi har ett ganska öppet program så vi får se vart vi hamnar.

Gate_to_sarek_4
Vi lämnade Saltoluokta den 3:e i riktigt hyffsat väder. Lulep Kierkau.

Gate_to_sarek_5
Bäckar och åar kan bitvis vara öppna. Oftast är det ganska lika från år till år men inte alltid.

Gate_to_sarek_2
Soligt och fint den dagen vi körde över fjället mellan Aktse och Sitojaure.

Gate_to_sarek_3
Vi fick vända då vi skulle in i Rapadalen. En öppen älvfåra kändes onödig att försöka korsa.

Crossing Lapland 2014

Crossing Lapland 2014

Crossing_lapland_4
Fjällederna ovan trädgränsen kan vara väderutsatta. Denna gång fick vi lite dimma och låga moln.
Har landat i Saltoluokta efter en veckotur från Jokkmokks skogar upp till Saltoluoktas fjälltrakter. Denna tur kan verkligen rekommenderas. Fina urskogar och mäktiga fjäll.

Vi har haft en vecka som började med värme och tögrader. Folk pratade om blöta sjöar med mycket vatten och i princip ofarbara sträckor. Tar man bara dagarna som de kommer så brukar det gå bra. Tempen har droppat och spåren hårdnat. Vi har kommit oss fram utan större problem.

Efter vägen har vi besökt två av fjällvärldens bättre restauranger. Årrenjarka fjällby som drivs av familjen Manberg samt Saltoluokta fjällstation. Två höjdare att rekommendera. Gästerna som kommit från Tyskland och Australien har även de bidragit till att göra denna vecka riktigt trevlig. Det är verkligen intressant med mötena med människor från när och fjärran.

Crossing_lapland_1
In to the white…

Crossing_lapland_2
Östsidan av Tjakkeli. Ett vackert fjäll i Rapadalens mynning.

Crossing_lapland_3
Working Husky Xara.