Ännu en vardag på jobbet… Ja, inte vill då jag byta jobb! Vill du?Till hösten startar en ny utbildning i Jokkmokk. Naturturismutvecklare. När jag läser beskrivningen av utbildningen så förstår jag att denna skulle jag kanske gått innan jag startade Jokkmokkguiderna 1995. Då hade jag troligtvis sluppit många kringelikrokvägar igenom detta entreprenörskapet.
Naturturismutvecklarutbildningen är på 200 yh-poäng under ett år. Det är sedan fördelat enligt följande; Natur och kultur i norr som turistisk resurs 50p, Hållbart entreprenörskap och produktinnovation 60p, Besöksnäring, marknad och sälj 40p, Hållbar turism, kvalitet och säkerhet 20p, Lärande i arbetet (LIA) 30p. Läs mer om kursen på Lapplands Lärcentra i Jokkmokks hemsida.
Sista ansökningsdagen är 15 maj 2014 så det gäller att ligga på om man skall hinna med i år. Har du gått och funderat på naturturism som arbetsområde så ta en seriös titt på denna utbildning. Kanske kan du dessutom bli Jokkmokkare för ett år. Vi behöver många fler drivna inom besöksnäringen här i norr.
Under absolut större delen av mitt yrkesverksamma liv har jag levt som turistentreprenör. Inriktningen har hela tiden varit riktat mot ekoturism med allt vad det innebär. Jag känner mig ofta så priviligerad som får leva mitt liv på detta sätt. Med de orden så förstår ni säkert att jag varmt rekommenderar er att ta steget!
I väster kan man ännu se de snöklädda fjällen. Det lockar och drar…Majdagarna rullar på. Från fjället fortsätter det att komma rapporter om fantastiska snöförhållanden. Isen här på hemsjön håller på att ge med sig och kanoterna görs redo för den kommande säsongen. Jag har även påbörjat renoveringen av en liten lätt solokanot från Acron. Det finns lite att göra på den kanadensaren innan den blir i skick för äventyr.
Så fort vi far med bilen någon stans så finns alltid kamerorna med. Med jämna mellanrum droppar det in rapporter om björn som folk sett lite här och där. Det senaste är att det tydligen skall ha setts björn inne i självaste Jokkmokk. Statoilmacken och nere vid museet/folkhögskolan. Jag har lite svårt att tro det då det är ett mycket skyggt djur.
Stina och jag har även lagt en del tid på att planera nästa vintersäsong. Nu har vi satt datum och priser på våra hundspannsturer 2015. Resultatet lät inte vänta på sig utan vi har redan fått ett par preliminära bokningar på våra långturer.
Men nu först kommer en sommarsäsong. Här blir det som vanligt att jobba vidare med Lapland Canoe Center som vi kallar vår kanotuthyrningscentral för. Dessutom så är jag bokad som vandringsguide så jag har ca fyra veckors fjällvandring att se fram emot i sommar. Acron Solo men det återstår endel arbete innan den är färdig… Älg är i princip garanterat att man ser om man beger sig ut på viltsafari såhär års.
Man är inte kaxig när det är stora vakar direkt bredvid isleden. Här gäller det att verkligen kunna lita på sina hundar då det dessutom är svårt att bromsa stora spann på isen.Vattenfall har ännu en gång spolat bort isleden mellan Saltoluokta och Kebnats. Än en gång förnekar de att isleden påverkas negativt av ett ökat vattenflöde. Än en gång tar de inte ansvar utan erbjuder enbart transport av personer över den havererade isleden. Skotrar, hundar, slädar och materialtransporter vill de inte veta av. Detta på en isled som de enligt vattendomen är skyldiga att hålla öppen tom 1 maj. Under de två senaste åren har isleden stängts under sista veckan i april. Som tidigast, under min tid i området, har den stängt sista veckan av mars.
I år såg det jättebra ut med en istjocklek på över 40 cm långt in mot slutet av April. På två till tre dygn med ökat vattenflöde så förvandlades den till ofarbar. Eftersom att man inte inser eller erkänner kopplingen mellan vattenflöde och isens tjocklek så förvarnar man inte heller personalen som kontrollerar isleden att de bör kolla lite extra.
Problemet idag blir att om jag hamnar på fel sida med mina hundar när leden stängs så flygs inte hundar och slädar. Jag har då 60-70 km över fjället till nästa väganslutning. Folk som kommer med skotrar vägras även de att få sina skotrar lyfta över till väganslutningen. Saltoluokta fjällstation, Björkuddens fiskecamp och Pietsaure sameviste är turistannlägningar som blir avskurna från vägförbindelse plus ett antal små guideföretag som Jokkmokkguiderna. Besvikelsen på Vattenfall är stor utan tvekan.
Vattenfall är det företag som har byggt ut våra älvar i Jokkmokkskommun. När man byggde ut älvarna så förstörde man fiskevatten och gjorde hela dalgångar till stora vattenmagasin. Vid lågvatten är de torrlagda magasin med gyttjiga stränder. Våra möjligheter att färdas längs älvarna har förstörts och de tidigare säkra färdvägarna är idag livsfarliga på långa sträckor.
NSD skriver följande tre artiklar om isleden i år: ’Isvägen försvann på några dagar’ ’Isvägen – Hett diskussionsämne i många år’
Läs extra noggrant det sista stycket. Vattenrättsansvarige på Vattenfall kan inte yttra sig i frågan om isleden försvunnit onormalt tidiget eller ej. Däremot har hon full koll på iskvaliten i vinter… Detta är kvalificerat svammel!’Vattenfall: Behovet på elmarknaden styr’ Vattenmagasinen är inte heller lätta att passera. Isen blir som ett månlandskap. …men en liten varningsskylt har man kostat på sig! Eller är det Länsstyrelsen dvs vi skattebetalare som fått pröjsa denna?
Skoterparkeringen..Nu är man fysiskt landad hemma i Jokkmokk. Mentalt så är det fortfarande en enorm dragning västerut upp mot de snötäckta fjällen. En längtan att få lätta ankaret och styra spannet ut över de öppna vidderna.
Nu finns det dock massor av göromål här hemma. Det skall packas upp utrustning. Slädar skall lagas och målas, tält torkas och gås igenom, sovsäckar och kläder tvättas och fixas. Uthusen röjas och städas. Bilarna och släpvagnarna servas, fixas och städas. Listan kan göras lång och vi kommer med lätthet att ha göra hela våren.
Men kanske det kan bli en liten sväng till. Bara en liten på några dagar eller så… Tvätta, torka, laga… Bilar som skall tinas tillhör ju vintervardagarna. Det som göms i snö kommer fram i tö… Det finns ett och annat att plocka iordning på vår gård. Vart tog snön vägen?
Porten till Sareksnationalpark.Säsongens sista veckotur med gäster. Valet stod mellan en tur norrut mot Kebneområdet eller en lugnare tur söderut i Sareks utkanter. Väderprognosen lovade bra före och efter att ha lyssnat på gästernas önskemål så styrde vi söderut.
När snön blir blöt och kornig sliter det hårt på tassarna. Många hundar får djupa sprickor i trampdynorna så det är bara att socka och smörja. Det har gått bra men för tassarnas skull så är det bra att hundarna får lite vila nu.
Även denna tur har annars gått bra. Trevliga och roliga gäster som vanligt. Fina körförhållanden, trevligt folk efter vägen, fikapauser i solen med kokkaffe, hundar som är glada osv.
Flera hundar småhostar nu sedan ett par dagar. Om det beror på kennehosta eller något annat vet vi inte. Dee blev dålig där ute och fick åka släde. Hon hade ett djupt gurglande i lungorna vilket kan tyda på lunginflamation. Allmäntillståndet var bra och hon visade inga tecken på feber. Har alltid med pencillin så det sattes in direkt. De kan få sk. kemisk lunginflamation om de äter snö, som de gör när det är varmt. Det blir för mycket och därefter kräks de och om detta sker under färd kan de dra in det i lungorna vilket kan orsaka lunginflammationen. Det gurglar fortfarande från henne men hon är riktigt pigg och glad så tiden får utvisa. Bra hundspannskörning på bra snö med hundar som är i toppform. Vid flera tillfällen kunde vi beskåda de mäktiga havsörnarna. Gul näbb och gula fötter. Vit stjärt och den karrakteristiska formen av en ’flygande planka’ Vaken i Laidaures östra del bjöd på massor av olika fåglar. Främst ett stort antal sångsvan men även knipor, tranor, vadare, havsörn, sjöorre eller svärta osv. Andrew in action. Gräva och bo i snö är tydligen ovanligt för en Australiensare. Andrew in bed… Han var mycket nöjd och hade sovit gott och skönt hela natten. Jokkmokkskorv och kokkaffe! Dee, den motvillige passageraren.
