Rädisor köper jag numera. Som barn plockade vi dessa ur landet. Nu odlar vi tyvärr inte själva.Midsommarafton i Svenska Lappland är ju en ganska, typ, ljus tillvaro. Solen snurrar runt och det är omotiverande att gå till sängs. Fisket, paddelturerna, ljuset och djurlivet lockar. Så blev det inte. Det stationära torpalivet har fått ta över. Gräset har klippts. Kanoterna kommer och går från vår uthyrningsverksamhet. Dessutom så har jag drabbats av en brutal manlig förkylning, vilket inte är att leka med. Alltså blir det också mycket vila.
Per och Ann är här från södern o hälsar på. De ska hämta en valp från Ä-kullen. Närmare bestämt Ämser efter Atlas och Zpring. Givetvis blir det hundprat i massor. Trevligt.
Working Husky Zuss bor inne med ett brutet ben sedan några dagar. Första dagarna var hon väldigt lugn. Nu kommer dock energin tillbaks allt eftersom smärtan ger med sig. Hon blir påhittigare och har snabbt lärt sig vart soporna hamnar och hur man kan hitta skatter där. Pappersinsamlingen är också lek-bar och fördelas gärna ut på golvet i småbitar. När tuggbenet är slut så kan man dessutom alltid tugga på bandaget. Tre veckor ska hon vara inne. Vi har inte ens avverkat den första… Flippa jobbade med att hålla koll på gräsklippningen. Border Collier är speciella i huvudena… Snack o lek i hundgården. Kanoterna kommer och går på kanotuthyrningen.
Svenne en go hund som inte gillade alla långa pass. Inte heller stressiga situationer med mycket hundar och långa väntoperioder är hans starka sidor.Under lördagen turnerade vi runt i halva Norrbotten. Först till Kalix och hämta två nya Mad River kanoter från Oskar på Canoe Adventure. Därefter tokshoppa en halvtimme på Biltema och sedan Piteå och middag hos Ele och Dennis. Där var det en hel del hundfolk så vi pratade mer än tuggade. I alla fall jag…
SPHK, Svenska PolarHunds Klubben hade hedrande nog sedan årsmöte i Piteå. Som alla föreningar så är det en grupp medlemmar som förväntar sig att de förtroendevalda skall lösa allt. Arrangera tävlingar, träffar, utställningar och massa annat. Som de flesta andra föreningar brottas även SPHK med att det är en handfull grupp som gör allt.
Under detta möte valdes Gösta Karlberg till hedersmedlem i SPHK. Gösta har funnits med sedan klubbens början. Själv träffade jag honom under några fjälltävlingar under 80-talet (Åredraget, en tredagars fjällorientering med hundspann). Han kom surfandes på sina korta skate skidor. Helt oberörd av uppförsbackar osv. Själv var jag kanske 16 år…så det är ett tag sedan. Gösta var positiv och uppmuntrade alla nya i sporten. En sann förebild för hur rekrytering ska gå till. Självklart ska Gösta vara hedersmedlem.
I Piteå lämnade vi även Neimans Svenne. Malin hjälper oss att ta med honom söderut till Fenrisulvens kennel. Det är alltid så tungt att lämna hundar. Man sviker ju dem på något vis. Vill verkligen inte. Men han passar inte vår typ av körning. Bara att konstatera. Vi kommer hålla kontakten och hoppas att det blir bra både för Svenne och Maja som skall köra honom i framtiden. Ska vi pussas Husse? Vad äckligt…jag tungkysste en människa!!!
Jokkmokksjulafton.Som barn mins jag jularna som en mysig period med julgran, paket, farmor var tomte och massor av julskinka med mera. När jag sedan blev äldre, typ tonåren blev jularna mer och mer en ledig tid. En tid då jag han utforska skogarna runt min hemby Mörsil. Oftast trampade jag frenetiskt före spannet med skidor, kartan i högsta hugg och bröt nya spår igenom skogarna och över myrarna. Efter turerna kom jag hem till julmaten och allt det trevliga hemma.
Under början av mitt företagande kunde jularna vara en ekonomiskt tung period. Pengarna från förra säsongen var slut och inga gäster hade börjat komma ännu. Jag hade alltid lagt undan lite extra pengar till julmat men det kunde ligga en hög med fakturor som väntade på att bli betalda. En stressfaktor som jag verkligen inte önskar någon.
Idag är julen en tid av otillräcklighet. Vi är överbokade med jobb och kör ofta flera turer per dag. Vi vill hinna svänga förbi alla vi känner och fika. Samtidigt så ska vissa hundar extra tränas inför eventuella tävlingar, sommarens valpar har blivit inkörningsmogna, spårslingorna ska köras upp och massor av annat fix ska göras innan säsongen drar igång på alvar.
Julen är en tid då jag tycker att man bör tänka på andra. Det är de tid på året som flest självmord sker, alla människor har inte råd med julmat eller ens mat, alla föräldrar kan inte ens ge sina barn julklappar då pengar helt enkelt saknas. Detta bara i Sverige. Hur ser det ut i resten av världen? I vår del av världen är det i alla fall en helt galen konsumtionshets.
Gör en god skinkmacka, slå dig ner och njut en stund och fundera lite hur samhället ser ut och vad du tycker är rätt och fel. Gör en summering av dina intryck. Ta med dig detta då du senare gör val i livet. Allt från val om skinkan ska vara ekologisk eller val där du röstar på vilka som skall vara styrande i vårt land.
Några muggar kaffe och kaka. Erfarenhetsutbyte är alltid värdefullt. Nu har vi fått en del nya ideer för träning och avel!Idag hade vi besök från Finnland. Det var Aija och Antti från McAhons kennel som hämta Åtto. Nu är alltså 5 av Å-valparna levererade. Kvar är Åttan och Åman som blir kvar här.
Det va riktigt roligt att se hur glada Hiilima och Ina blev då de fick träffa sina uppfödare Aija och Antti. Intressant att hundarna inte glömmer sina uppfödare i första taget.
Ute är det fortsatt varmt men vi har ganska okej spår fortfarande. Hundarna körs med släde och vi ska väll egentligen inte klaga. Livet fortsätter med andra ord sin gilla gång.
Jenkis 24 stycken siberian huskys som tränas för VM 2013 i Alaska.Senaste veckan har vi haft en släng av någon magsjuka på kenneln. I olika omgångar blir hundarna lite magsjuka. Riktigt lösa magar och uppkastningar samt att de slutar att äta. Ser vi det i tid så får hundarna stanna hemma från träning och jobb, annars behandlar vi det på spåret och det går oftast riktigt bra. Största problemet är uttorkning och ibland får man en passagerare i släden.
Jenki med hela sin Fugitive’s kennel har varit förbi på vägen hem från träning i Kirunaområdet. Däruppe hade han också fått magsjuka på sina hundar. Nu har våra hundar träffats så risken eller förhoppningen är stor att vi har bytt smittor.
När vi siktar på tävlingar så är det riktigt bra om man kan få magsjukorna på hundarna innan tävlingssäsong. De bygger upp ett immunförsvar som gör dem tåligare under själva tävlingen. Bara på Femundlöpets korta tävling är det över 100 stycken 8 spann som skall starta. Ni kan ju bara gissa hur mycket smittor som kan spridas där. Magsjuka hundar i början av ett löp kan orsaka att man måste bryta helt och hållet. ’Clint Eastwood’ eller Fugitive’s Rob som han egentligen heter… Ett av ’flappi-öronen’ som Jenki införskaffat som sällskapshund. Dålig aptit eller bara bortskämd?
