Släden och linorna förbereds med andakt.I går kväll fick vi ett telefonsamtal från Tree hotel där de frågade om vi körde hund redan. Några minuter senare var årets första körning bokad. Två engelska kvinnor ville ut på en 1 timmes hundspannstur.
Vi har nu spår så att vi kan köra 1 timmesturer och 3 timmarsturer. Det som skulle kunna hända är att snön försvinner från isen och det bara blir blankis. Då får vi vackert vänta men som det ser ut idag så är försäsongen i hamn!
Dessutom så kom Lena och Per på besök från Arvidsjaur. Vi har hunnit fika massor och surrat om allt möjligt. Det är verkligen bra att vi har vänner som helt sonika kommer och besöker oss. Vi lever ju så mycket i vår lilla bubbla med hundmatning, hundträning, fixa med utrustning och så vidare. Hundarna får vackert vänta ett bra tag i spannet före start. Tyvärr hade vi dimma och en del vatten på isen. Hundarna gick segt och släden kändes som om det var helt utan belag…
Som van vildmarksguide kan jag klart och tydligt se att dessa spåravtryck kommer från Kalle Anka och inte från någon sångsvan.I kväll när jag var ute med mitt hundspann och tränade så trodde jag först att jag såg i syne. Mitt i skogen, efter en ödslig skogsbilsväg såg jag plötsligt några konstiga spår. Vid en första anblick såg det ut som några konstiga älgspår.
Spannet stannades och jag klev av fyrhjulingen. ’Se på tusan, det är ju Kalle Anka som har gått här!’ sa jag högt till mina ledarhundar som tittade lite skeptiskt på mig.
Kalle Anka hade alltså kommit och gått på skogsbilsvägen några hundra meter. Sedan vikit av in i tallskogen igen. Långt ifrån sjöar, myrar och våtområden. Hur som helst så är det glädjande att Kalle Anka turistar i Svenska Lappland.
P.S. Spåren är mycket lik sångsvan. Jag har inte druckit nått starkt men ska givetvis fira denna celebra Lapplandsturist med en kvällswiskey. D.S.
Papperverket kan vara snyggt men luktar grymt illa. Man kan dessutom se att hänglavarna är färre i de mest dominerande vindriktningarna från Piteå. I går var vi en sväng ner till Kusten. Råneå, Luleå och Piteå han vi avverka. Med från Oskar på Canoe Adventure följde en begagnad solokanadensare. Mad River Freedom solo. Det är lite fix på kanoten då den har en träreling som behövde lite kärlek.
Vi levererade även en hund, Working Husky Silke som nu har flyttat till Ele och Dennis nere i Piteå. Silke har gått hos oss på alla möjliga typer av jobb. Silke kan gå i alla positioner på spannet och löser även enklare situationer som ledarhund.
Bibbi och Bosse som har Olga från oss är grannar till Ele och Dennis så vi han med en sväng dit också. Sedan blev det middag, kaffe, tårta hundprat och en del hundprat.
Nu har vi planerat en träningsträff i Jokkmokk tills början av Oktober. Håll koll på SPHK övre norra. Det blir en öppen träff oavsett hur många hundar eller vilken sorts hundar man har. Tälta, träna hundar, byta erfarenheter, elda och grilla. Working Husky Silke i full fart. Hon vart jätteglad för utflykten med lössläpp och bus med border collisarna utanför Luleå.
En genomarbetad förrätt som färgmässigt är perfekt..Under den senaste veckan har jag haft Saltoluokta Fjällstation som utgångspunkt. Det brukar innebära god mat, dvs fjällmat. Vi har även hunnit med en del kaffekok utomhus vilket aldrig kan vara fel.
Middagarna har vi intagit i form av trerätters fjäll-middagar i restaurangen. Luncherna på fjället utomhus samt hos Siv och Acke i Pietsaure.
Janne och jag har hjälpt till lite i köket med bland annat mycket goda råd, coachat deras arbete och så har vi fått diska lite som belöning. Det arbetet resulterade idag i att min efterrätt var specialdesignad för just mig. Köks och serveringspersonalen består uteslutande av verkligt fina människor som vill Janne och mig väl. Rökt röding, Gahkko och lite kaffe på det. Pietsaure hos Siv och Acke. Potatissallad, grönsallad och lingonsylt på tunnbrödsrulle. På denna langas det dessutom några rejäla slevar stekt renskav. Jag känner hur glad jag blir då kockarna lägger ett personligt engagemang i varje gästs mat. Här är jag lycklig med min egen efterrätt… Fluorsockerbeströdd hummer med vingar av lime på en grädd bädd… En efterrätt som innehåller allt från hav till ko. Givetvis kommer jag att återgälda köks och serveringspersonalen för denna fina gest, men det ska komma som en överraskning…
Rustik atmosfär i huvudbyggnaden där tiden står stilla på något sätt.Landade i Saltoluokta igår mitt på dagen. Sedan dess har det blivit en del planering av den kommande Singel i Salto veckan som Janne och jag ska hålla i. Inget betungande arbete direkt utan mycket dricka te, snacka med folk, gå små svängar med kameran och fotografera, bada bastu, dricka lite kaffe osv.
Mellan olika turer och jobb så landar jag gärna på Saltoluokta fjällstation, såväl sommar som vinter. Det är så lätt att släppa alla måsten som hänger över då man är hemma. Man kan läsa några kapitel i en bra bok, lyssna på lite musik i MP-3 spelaren, fika och snacka med folk. Små pauser som behövs för att man ska må bra.
Det slog mig att vi är nu fler i Jokkmokk/Gällivare som försörjer oss som guider. Mirja träffade jag i Kebnats där hon samlade ihop sin grupp inför en cykeltur till Sitasjaure. Christian dök upp på kvällen i Salto. Han kom från Nikkaluokta och skulle nu direkt på nästa vandringstur söder om Ritsem. Västerut mot Stora Sjöfallet. Vi kan ju inte klaga på dagens väder. På Saltoluokta fjällstation finns det nästan alltid tid för te och kaffepauser.
