Ute i hundgården är det inte alls roligt att mocka. Blött och tråkigt. Hundarna är däremot glada och vill springa omkring, hälsa och leka. Helst alla på en gång! Nu ligger de i sin torra halm mätta och belåtna. Vi ska ordna en panna te medan regnet smattrar mot stugtaket.
Milos Gonda (Slovakien) var en riktig höjdare att lyssna på. Hela hans historia om hur han börjat köra hund, kommit till norra Sverige, hur han tränar m.m. Helt klart en inspirerande föreläsning. Behållningen här var att man ska gör det bästa utifrån det man har!
Milos kör turister och tävlar med samma hundar för att det är just de hundarna han har! Han betonade också vikten av att aldrig köra på maxfart och att mittlinan alltid skall vara sträckt. Han pratade också om fördelarna med att köra turister. Att hundarna blev fysiskt och mentalt starka, ofta flera pass per dag med nya situationer samt att man verkligen har tiden att jobba med hundarna.
Hans Gatt (långdistansförare från Canada) pratade första dagen om lösträning med hundarna. Imponerande hade han löstränat med upp till 65 Alaskan Huskies samtidigt men att en optimal grupp var runt 10-12 hundar per tur. All denna lösträning bidrar enligt honom till en radikal minskning av skador hos hundarna. Han betonade även vikten av att aldrig köra slut på hundarna under en träningstur samt att alltid ge hundarna trevliga upplevelser. Nästa dags föreläsning började han att betona hur viktigt det är att som förare tränar själv! Hur viktigt det är att man äter rätt och bra under tävlingar m.m. Därefter slängde han fram sin imponerande träningsdagbok på bildskärmen! Här handlade det absolut inte om att mörka distanser eller skador hos hundarna. Allt stod att läsa för oss alla. Generöst och ödmjukt. Hans förespråkade också hur viktig vilan var. Han har nog ett lite annat träningsupplägg än många av oss i Skandinavien. Han löstränade sommar och början av hösten samt hela säsongen. Först i Oktober kom hundarna in framför fyrhjulingen. I november blev turerna på snö direkt ca 70 km+8 timmar vila + 70 km. Sedan tre dagars vila och ut igen.
Roger Dahl (Norge) pratade första dagen om hur han har sina hundar, kennelrutiner, träning osv. Andra dagen berättade han om sitt senaste Finnmarkslöp som han vann. Under tävlingen hann han mista en hund och tappa spannet flera gånger. Måste ha varit en känslomässig berg o dalbana utan dess like…
Tim White (USA) berättade mest om slädhundshistoria. Mycket gamla bilder och intressanta anekdoter. Tim är en person som kan mycket om slädbyggnad och utrustning. Jag hade hellre sett att han föreläste mer om t ex olika typer av slädar och kanske mer fokuserat på ett ämne.
Förutom föreläsarna så var det en utrustningsmässa. Slädar, hundmat, selar, koppel, karbinhakar, kläder och massor av annat. Kände man att pengarna brann i fickan så var det då inga problem att spendera dem där.
Åter igen kan jag konstatera att Kiruna Slädhundsklubb på ett proffsigt sätt arrangerat ett bra seminarium! Boka in i er kalendrar att ni skall till Kiruna under hösten 2013 för det har jag redan gjort!
Sitter och arbetar med bildarkivet och hittade denna härliga bild från januari 2009. Denna man var med på en 3 timmars hundspannstur. Han hade en varm humor och var en allmänt trevlig kille. Jag såg under själva turen att foten var snurrad i en på tok galen riktning. Stannade förskräckt spannet och skulle ta hand om skadan då han leende förklarade att det var en protes…
Working Husky Hilda som är en av våra ledarhundar väntar valpar. Vi har fått oroa oss en hel del under denna graviditet. Planen var att para henne i våras men då löpte hon aldrig. Nu i höstas då hon kom i löp tog vi henne till veterinären för besiktning. Hon fick endast anmärkning på en liten knuta i ena bröstet. I Piteå hade vi hittat en hanhund som heter Nuna’s Attanik. Gamla fina linjer som vi mer än gärna vill kombinera med våra hundar.
Under graviditeten har Hilda rasat i vikt. Vi har grubblat, funderat och frågat folk som kan hundar. Hon är nu undersökt av flera veterinärer och medicinerad mot ev. livmoderinflammation. Blodproven visar förhöjda levervärden vilket förhoppningsvis rättar till sig efter graviditeten. Allmäntillståndet är på topp. Pigg och glad har hon varit hela tiden men med en aptit på noll. Med den nya hundmaten Precept och diverse små trick (skriver mer om detta senare) har vi fått igång henne att äta riktigt bra.
Valparna är nu på G vilken dag som helst. Måtte detta bara gå vägen! Detta blir Hildas tredje kull. Nu är hon 10 år och sprang utan problem med på turerna förra vintern. Mina tidigare erfarenheter med äldre tikar som valpar är att det brukar gå bra. Det är ju just dessa äldre friska hundar som man verkligen vill ha valpar efter! De som fungerat ett helt liv. Nuna’s Attanik är dessutom en äldre gentleman som också jobbar bra, är trevlig och haft ett friskt liv.
