Vandringskängor som inte höll måttet
Taiga vinter parkas testad
De har använts och testats på långturer, kortturer, skoterturer, i hundgården, höstträningen med fyrhjuling, regn, gegga och massor av hundar. Jag har haft den som sittunderlag vid kaffeelden. Dragit den över min sovsäck nattetid då tempen krupit neråt. Huggit ved, forcerat tät skog med skoter och grenar har rivit och skrapat i tyget. Sista två åren har jag önskat att jackan ska rämna i småbitar så jag någon gång ska kunna slänga den…men inte!
Varför vill jag då slänga jackan kan man ju fråga sig. Ganska snabbt märkte vi att det blåser rakt in i jackan framifrån. Vet inte vart det kommer in men kallt blir det om man färdas mot vinden. Muddarna på armarna blir blöta, kalla och torkar sakta. Fungerar bra om man bor i varma stugor men inte när man tältar längre perioder. Det fryser fukt inne i jackan på ryggen då det är kallt. Detta beror givetvis på att yttertyget är Gore-Tex vilket man egentligen inte ska använda då det är extremt kallt. Huvan är mer som en svamp och har otroligt dålig funktion. Den blir som nämligen som en svamp då innerfodret kommer ut i pannan.
Då jackan fungerar bra är hösttid när man sitter på fyrhjulingen. Då är det välkommen med ett yttertyg av Gore-Tex som står emot regnskurar. Vi köpte dessa jackor pga. Taiga skulle tagit fram modellen tillsammans med Fjällräddningen. Man ser ofta STF personal, Fjällräddarna och naturbevakarna använda dessa jackor. Man kan ju fråga sig om de är sponsrade eller om de verkligen gillar plagget!?
Vi köpte byxor samtidigt som jackorna i samma serie. Mina byxor blev konstant fuktiga på framsidan av låren medan Stina var riktigt nöjd med sina byxor. Just byxorna är det många som jag hört säga positiva saker om så där är jag kanske lite ensam om mitt missnöje. Även de var hållbara och fungerade bäst under höstarna för min del.
Pannlampan Silva X-Trail testad
Nu har dessa pannlampor hängt med oss dagligen under några veckor. Med andra ord så är de testade i vått väder och det tycks de tåla. De lyser okej men äter batteri till förbannelse. Jag kör alltid min X-Trail på max lyse och därför får jag byta batterier riktigt ofta, ibland varje dag. Stina väljer oftare att använda sin i sparläge och är inte riktigt lika missnöjd som mig.
Funktionsmässigt så är det en trevlig lampa att använda. Superlätt att slå på med handskarna på. Bra indikator lampa då man slår av pannlampan som visar hur mycket batteri det är kvar. Själva ljuskäglan skulle jag personligen önskat mer kräm i. Kan delvis bero på att batterierna nästan alltid bara är halvfulla. När det gäller batteripacket skulle ett extra större batteripack för R14 batterier inte varit så dumt. Nu följde det bara med ett packe för 4 st AA batterier. På tok för klent för långa träningsturer där man kanske är i farten en hel natt. Stina saknar dessutom ett fäste för batteripacke som kan fästas på huvudet med en rimligt lång sladd. Som den är nu fungerar detta inte bra. Nu måste man alltid ha batteriet i fickan eller runt midjan vilket är störigt då man bara vill ut på dass eller hämta vatten. Här frångick man ett bra koncept som Silva L1 hade med de dubbla batteripacken. På min Silva X-Trail har jag tejpat fast sladden för den lilla hållaren som sitter på pannbandet släpper irriterande lätt.
Silva imponerade på oss när det gäller reklamationer. Otroligt bra service! Detta är en erfarenhet ända sedan vi började med Silvas L1 lampa som glappade lite titt som tätt.
Min Silva X-Trail kommer att bli en reservlampa eller jobba i hundgården lampa. Inget för långa vistelser ute i markerna med andra ord. Tyvärr då det annars är en trevlig lampa.
Läs även vår test av pannlampan Led Lenser H14R.
Mina slädhundar och dina bastarder
Artikeln är ’skaka hand med varandra och acceptera oliktänkande’ tankar som jag har satt på pappret. Det har kommit mycke positiv kritik till det jag skrev. Det negativa hör man kanske sällan. Nävar knyts i byxfickorna osv. Kritik som sker i det tysta är inte utvecklande på något vis. Olika tankar åt alla håll är det som leder utvecklingen framåt! Så fungerar det i alla fall i min värld…
Från och med denna höst sitter jag dessutom med i avelsrådet för Siberian Huskyklubben. Mina tankar med det är att vi måste, alla som brinner för siberian huskyn, börja samarbeta. Acceptera att vi har olika användningsområden för våra hundar, olika tankar om avel, olika förutsättningar osv. Det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för alla andra!
Här finns artikeln ’Mina slädhundar och dina bastarder!’ att läsa för den intresserade.
Ömsesidig besvikelse
Snabbt kastar jag mig av fyrhjulingen. Arg och rädd att någon skall göra sig illa. John tar bara mer fart och släpar med Rosa som tvekar lite. Får tag i John i sista minut. Lyfter honom i selen för att snabbt dra ut spannet igen. Sätter ner honom längst fram. Då vänder han igen i ett otroligt snabbt tempo. Han vill bara göra rätt. Jag får åter igen slita tillbaks honom och är inte len i rösten. Irritationen är där liksom besvikelsen att han inte förstår. Rambo får komma fram istället och tillsammans med Rosa löser vi sedan vändningen för hand, lugnt och sansat. John blir motvilligt och irriterat buren bak i spannet.
Vid fika elden släpper jag John. Tar med mig honom till elden. Dricker te och delar några pepparkakor med honom. Han är utan tvekan besviken på mig. Han försökte ju bara vända som vi alltid gör. Besviken och underdånig. Jag vet att han kan tvärvända sådär. Han sitter nära och vill vara till lags. Jag borde förstått att han inte skulle gå fram nu i mörkret då jag inte har full kontroll. I dagsljus hade jag hunnit reagera innan vi blev osams. Då hade jag sluppit bli arg och gormat på honom, sluppit att irriterat lyfta iväg honom.
Att arbeta med hundar i skarpt läge innebär att man bör ha vad jag kallar kadaver disciplin. De måste stanna om jag kräver det, de måste svänga om jag kräver det, de måste lyda de kommandon som jag har lärt dem. Vi färdas på dåliga isar, branta backar, hundar kan tjorva in sig i spannet, jag kan fastna med en arm i något, det står en dam med sin kära katt på spåret osv. Den lydnaden är inget gullande. Den lydnaden är bara ett måste för att inte någon skall råka illa ut. Det är mycket viktigt att man kombinerar den disciplinen med en varm känsla för sina hundar.