Dun och fjäder

Dun och fjäder

Fjäder
En fjäder räcker inte långt...

Ska man köpa ny sovsäck, dunjacka, väst eller en kudde? Är det etiskt riktigt att använda dun och fjäder? Sitter själv och funderar på vad som hänger här hemma hos mig som har dunfyllning. Sovsäckar, jackor och någon väst kanske.

Jag har en äldre Fjällrävensovsäck som jag har använt väldigt mycket. Den väger 600gr och är fylld med dun. Nu efter 6 års flitigt användande så har dunet klumpat sig och den isolerar väldigt dåligt. Inte första dunsäcken som har gått det ödet till mötes kan jag lova. Nu kommer den att bytas ut inför nästa sommar. Innan jag väljer fyllning till nästa sovsäck så ska jag läsa artikeln om Dun och fjäder från Djurens Rätt en gång till. Sedan skall jag fråga sovsäckstillverkarna hur deras dun är framställt. Är det etiskt riktigt och hur garanterar de det.

…eller så köper jag helt enkelt en syntetsovsäck på en gång!? Jag förespråkar inte fanatism åt något håll. Jag förespråkar bara att man reflekterar och är medveten om att man kan göra aktiva val. Det är trots allt så att dun är lätt, kan komprimeras bra men dun klumpar sig också lätt då det blir fuktigt. Det finns flera faktorer som man skall väga in i sin beslutsprocess.

Fuktig potatiskällare och luftavfuktare

Fuktig potatiskällare och luftavfuktare

Potatiskällaren
Luftavfuktaren drar ut ca 1-2 liter/dygn ur luften nere i vår potatiskällare.
Det har regnat så mycket i höst att grundvattennivån är så pass hög att det fuktar i vår källare. Vi har nämligen en liten potatiskällare i köket, en lucka i golvet. Den brukar normalt vara torr och fin men inte denna höst. Som tur är har vi tidigare fått en luftavfuktare av min pappa. Nu går den konstant där nere och vi får tömma en – två liter vatten per dag tror jag! Vatten som den drar ut ur luften. På ett par dagar har källaren torkat upp väldigt fint.
Luftavfuktaren
Luftavfuktaren är en fantastisk manick som sänker luftfuktigheten snabbt.

Potatiskällaren
Varje gång Stina släpper upp mig ur potatiskällaren lovar jag att aldrig mer säga nått dumt till henne. Men som alltid så har jag så svårt att förstå vad som jag har sagt som kan vara så dumt!?

Humlan i Kebnekaise

Humlan i Kebnekaise

Humlan_kebnekaise
Den trötta humlan på spången i Kebnekaise. 16 September 2011.
För en dryg månad sedan var jag på Kebnekaises fjällstation. När jag gick på en av spängerna mellan byggnaderna satt det en trött liten humla på det grånade virket. Regndropparna hängde i luften och de flesta björklöven hade redan släppt från de små skruvade fjällbjörkarna. Trött satt den där och tog igen sig. Trött efter en sommars idoga arbete. Kanske hann snön komma innan energin hos den tagna fjällhumlan kom tillbaks.

Inselning av hundspann

Inselning av hundspann

Här är en filmsnutt från en inselning av mitt hundspann häromdagen. Vi strävar efter lugna hundar i starten men här var de lite gnälligare än vanligt. Filmandet gjorde att saker drog ut på tiden och de blev lite rastlösare än vanligt vilket var en bra provokativ träning. Det är oftast bra att uppsöka sådana situationer som gör att rutiner förändras för då kan man lära sig något nytt.

Luffare, gamla tider och traditioner på besök

Luffare, gamla tider och traditioner på besök

Vandrande_gesäll
Lea och Anton traditionellt klädda som vandrande gesäller skall vara. Två trevliga mäniskor ute på en fantastisk resa!

Häromdagen då vi tittade ut såg vi ett par med skumma hattar vandra upp på vår gård. Det visade sig vara två tyska ungdomar som var färdig utbildade snickare. Sedan gammal tradition brukade studenterna efter avslutad utbildning ge sig ut på en typ av luffar liv sk vandringsgesäll.Detta under minst två år och en dag! Detta levnadsätt omges av en mängd traditioner och livsregler. De skall resa utan pengar vilket innebär att de inte skall betala för resor, mat och boende. Detta gör att de tvingas att möta människor efter sin färdväg.

De sov över i vår lilla stuga vid sjön. Vi åt middag, frukost ihop under två dagar och de vilade ut. Vi fick lite hjälp i hundgården. Långa samtal och mycke kaffe långt in på nätterna. Det är alltid spännande med människor som gör aktiva val i livet som dessa. Vi har ventilerat allt från politik, sociala förhållanden i världen, leva på små medel, traditioner, livsstil och mycket mer.

Nu har de vandrat upp mot Jokkmokk. De hade gärna fått stanna ett tag till då det inte råder brist på olika projekt här. Men vi hade inga möjligheter att erbjuda annat än kost och logi. Nu skulle de till Samernas utbildningscenter, Ajtté och därefter antagligen söderut. Vinterns antågande stressade dem lite tror jag. Hur som helst så var det ett trevligt möte och givetvis är de välkomna tillbaks!

En slutsats utifrån detta är att folk snackar så mycket om att man inte skall fördöma folk som kommer från andra länder, andra kulturer, andra livsstilar osv. Men hur många vågar egentligen glänta på dörren till sitt liv och möta en kringströvande luffare? Hur många gör något för en annan människa utan att kräva något tillbaks? Hur blev du själv bemöt då du var ung och ute på dina äventyr? Hur värderar man det man får av en annan människa som man möter? Om man får en tanke, en kunskap vad är den värd?

Vandrande _gesäll
Deras ryggsäckar var egenhändigt byggda ramar. Små lätta packningar som bara innehöll det allra nödvändigaste.