Snökedjorna ger mycket bra fäste även på riktigt halkigt underlag!Nu fryser markerna och den första snön ska väl strax komma. Med ett spann hundar inkopplade framför hjulingen blir det lätt halkigt. Vi hittade för några år sedan billiga snökedjor hos Biltema. De kostar från 399 kr – 599 kr om man kollar på Biltemas hemsida idag.
Vi har nu kört med dessa kedjor sedan 2008 då vi köpte två nya Yamaha 350 irs. Piggarna på kedjorna har givetvis blivit lite slitna efter närmare 400 mil. En hel del av dessa mil är dessutom på frusen barmark. Med tanke på priset så känns det helt okej. Jag har tittat lite närmare på länkarna och de visar inga tecken på att man ska behöva byta ut dem ännu. Dessutom så ger de fortfarande mycket bra grepp.
Vi har bara kättingar på framhjulen. Vill man uppnå ännu större bromsverkan så kan man givetvis sätta runt om på alla fyra hjul.
Originalkedjor är betydligt dyrare och inget som jag anser att man behöver om man inte vill ta chansen att tömma plånboken lite extra. Men har man problem med allt för mycket pengar så får man ibland ta till sådana åtgärder… Snökedjorna är lätta att sätta dit och sitter sedan bra under resten av säsongen. Piggarna har blivit något slitna men fungerar ännu felfritt. Imponerande nog har inget gått sönder på snökedjorna ännu!
Har Lapplands skogar och fjäll fostrat en Jokkmokksbo som står upp för sina rättigheter eller blir det en 'Kom ketchup så går vi!' Överkörd och mosad igen...På byn snackas det mycket om gruvans vara eller icke vara. Arga stämmor, glada människor, uppgivna röster, förväntansfulla, ledsna… Det rör om i känslorna för många. Bakgrunden är att ett engelskt företag vill etablera sig, eller snarare håller på att etablera en verksamhet i Jokkmokks kommun.
Rent generellt gillar jag inte detta med en gruva. Jokkmokk står idag för en levande samisk kultur, vidsträckta orörda skogar och fjäll. En gruva skulle ändra det fokuset, ändra imagen helt enkelt. Ändra en image som Jokkmokkguiderna idag lever av. Faktum är att Jokkmokk behöver fler arbetstillfällen och Jokkmokkguiderna har inga planer på att expandera. Vad gör man?
Som tur är så har många Jokkmokkare i bakhuvudet Vattenfalls svek mot bygden. Sveket att man satt huvudkontoret nere i vår huvudstad istället för här i avfolkningsbygden där vi har flest vattenkraftverk. Att företaget inte betalar skatt i Jokkmokks kommun. Frågor vi idag måste ställa oss är om gruvbolaget kommer att anställa lokal personal som skattar i kommunen? Kommer gruvbolaget att betala skatt i Jokkmokks kommun? Kommer gruvföretaget att ersätta renskötarna för förlorad betesmark och flyttleder? Kommer bolaget att strikt ansvara för miljökonsekvenser som kan komma att drabba hela Luleälven ner till bottennviken? Kommer Jokkmokk och Lappland att bli utnyttjat igen som så många gånger förr? Hur förhindrar vi detta?
I Tisdagens NSD var det ett reportage där vår kollega och vän Cissi som driver NatuLife och jag blev intervjuad om vad vi tyckte. Både hon och jag trycker på att det är viktigt med en mångfald av åsikter. För eller emot sakfrågan är oviktigt bara vi inte låter oss utnyttjas! Nu måste vi enas och ställa krav på politikerna så att de för vår talan. Inte som då man förhandlade med Vattenfall under tidernas begynnelse…
Det som är skrämmande är att gruvan antagligen kommer oavsett vad vi lokalt önskar! Ett engelskt företag kommer att dundra in här även om 100% av Jokkmokkarna säger nej! Är inte det ett tecken på att vi åter är på väg att blir överkörda och exploaterade? Kommer vi i Jokkmokk att stå med mössan i handen eller kommer vi att ställa oss upp och ställa krav?
Du som inte bor i Jokkmokk men inte vill att området skall exploateras vad kan du göra? Hjälp oss att utveckla besöksnäringen. När du fjällvandrar här så köp en lagad middag på en restaurang, hyr en stuga istället för att tälta, handla på den lokala sportbutiken, köp din mat här på affärerna, boka en guidad tur, ta med firman på en konferens till Jokkmokk eller köp med dig en låda lokalt förädlat renkött. Vi måste kunna visa att besöksnäringen är något att räkna med rent ekonomiskt. Att det kan ge stabila arbetstillfällen som är långsiktiga.
Jokkmokks historiska marknad är värd att besöka. Det finnns massor av föreläsningar, uppträdanden osv inne i byn under marknadsveckan.Jokkmokks marknad är utan tvekan på väg. Vi märker det igenom att vi får förfrågningar och bokningar. Många frågar efter boende vilket vi inte har. Då ska man kontakta Åsgårds Vandrarhem, Karin Elg som samordnar privatboendet under marknaden.
Om nu någon missat så är det så att varje år första torsdagen i februari startar Jokkmokks vintermarknad. Kanske onödigt att skriva det för en mer än 400-årig tradition är väl välkänd!?
För vår del innebär vintermarknaden att vi kör 100 – 200 gäster på olika kortturer. Ibland fler ibland färre. Nu kör Stina och jag inte allt själva utan vi får en hel del hjälp av några kollegor. Inför den kommande vintern kommer Sten och Tor-Henrik att hjälpa oss med sina egna hundar. Vi är alla egna företagare vilket lär vara tur. Fackföreningarna hade antagligen bränt säkringarna om de sett våra arbetsscheman. Oftast hinner vi endast vila någon timme per dygn. Tur att det bara är en vecka. En vecka fylld av hårt arbete, massor av trevliga samtal med gästerna runt lägerelden, kokkaffe och grillat fläsk.
Vi marknadsför oss med lite olika knep. Vi har bland annat en speciell landningssida för Jokkmokkguidernas vintermarknadsbesökare, ditt vi styr besökarna från annonser m.m. Dessutom har vi skrivit ihop endel historik runt vintermarknaden. Allt för attt dra trafik från sökmotorerna.
Bilder från hundspannsturer under Jokkmokksvintermarknad. Stens ledarhundar är redo ute efter spåret. Full fart i skogen bakom våra slädhundar. Sten kokar riktigt kokkaffe över på elden i tältkåtan. Stina är påväg hem med sitt hundspann och en barnfamilj som varit på sitt vintermarknads äventyr. Vi gör oss färdiga för avfärd från tältkåtan. Tre hundspann parkerade vid tältkåtan där vi lunchar.
Förutom kaffe så blev det några liter te också...Ibland får jag frågan om jag känner att jag arbetar eller om jag bara kan glida omkring. Idag har jag utan minsta tvekan arbetat! Vi ska nämligen byta en bil och till förfogande har vi en begränsad budget samt att en del av den budgeten är låst i en annan bil. Alltså försöker vi komma med en bil i inbyte.
Internet och en telefon, några liter kaffe och sedan prata och prata. ’Nähä…min bil är inte värd något!’ De bilar jag vill köpa de vill tydligen alla andra också köpa! Jag kan lova att hade jag en av de där andra bilarna och ville byta till det jag har idag skulle det låta tvärt om…
Jag försöker med olika förhandlingstekniker.
Den fattige: ’Alltså…jag jobbar som slädhundsförare…jo, vist men det är kärvt vet du…hundmaten kostar 200 lakan/år…jo…och då fattar du att det e segt med dollar till en bil va! Nähä…inte!?’
Den onde och den gode där Stina blir den…onde: ’Jo ni förstår…JAG förstår er att den där bilen vist är värd en förmögenhet som du begär men….du vet…min sambo har gett mig en budget och jag kan inte…då får jag hellre cykla…Jo, hon e hård!’
Som om det vore nog… Sedan är det detta med val av bil. Miljövänlig? Hur mycket soppa tar den? Driftsäkerhet? Ekonomi? Utbud?
Just nu är jag så less att leta bil att skulle en försäljare stå här utanför med en ny bra bil och ett leasingkontrakt skulle jag signera vad som helst tror jag! Börjar nästan undra om bilförsäljarna är i maskopi och tillsammans försöker knäcka oss köpare.
Alltså, idag har jag arbetat om det var någon som undrade!
En låda Dogbooties är aldrig fel! Årets färg fick bli orage. Lätt att hitta på spåret och lätt att se om någon hund tappar.Här om dagen damp en postavi ner i postlådan. Dogbooties från USA stod som avsändare. Det är med kluvna känslor vi kör amerikanskt i år. Varför köper man inte lokalt? Det finns absolut inget försvar till det! Så enkelt är det…
Vi har valt dogbooties för att vi ville testa dessa. Alla pratar om att kvalitén ska vara så bra. Nu låg US dollarn lågt så det var läge. Det lilla vi har hunnit testa på barmark så är vi nöjda. Men vi sparar dessa orange sockar inför vintern.
Dogbooties färger är lite luriga. Efter samtal med Nina Skramstad, norsk långdistanshundförare, som kör dogbooties så skiljer kvalitén en av färgerna. Tydligen så är de röda inte lika slitstarka som de andra färgerna. Det skall vara samma tyg men kanske har färgningen påverkat tyget negativt.
Tidigare år har vi kört med ett stumt kardborre band. I år beställde vi med elastiska kardborreband. När man sätter på en socka med elastisk kardborre så rekommenderade Nina oss att alltid stoppa ett finger mellan hundens ben och sockan. Detta för att inte sockan skall sitta för hårt.
För ett tag sedan testade vi några olika modeller av hundsockar. Har ni inte sett vår hundsockstest så kolla gärna. Snygg logga som inte sitter på varje socka! Dogbooties skickade med förvaringsapåsar till sockarna. Perfekt att slänga i släden med de man har med som reserv.
