mattisblogg.se

Ledsen, besviken, less, irriterad, grubblande… Bilen var packad, hundarna tränade, Volker, en av mina handler hade rest från Göteborg och hit, hundar veterinärkollade och avmaskade, bilar genomgångna och släpvagnen fixad. Med andra ord en massa förberedelser och stora förväntningar på nått kommande roligt.

Då händer det. Fukt hittas på vår vind, en del av skorstenen knackas ned, Sammy får tok ont i en fot och måste till veterinären i Gällivare för röntgen, alla spår borta under all snö som vräkt ned, skotrar krånglar osv. Dessutom så står Jokkmokks Vintermarknad för dörren med ett gäng turister som skall köras på tretimmarsturer.

Vart tog alla bra alternativ vägen? Kvar är två dåliga val kvar. Stanna och skita i tävlingen eller fara och vara där nere med dåligt samvete för att Stina blev kvar hemma ensam med allt? Jag vet hur jobbig en sådan tävling är. 600Km med sömnbrist, fysisk påfrestning och mycket mer. Under en sådan tävling har man fullt upp med motivation ibland. Att då dessutom bära med sig ett dåligt samvete hemifrån fungerar inte. Ska jag köra en sådan sträcka så vill jag vara en positiv person gentemot mina hundar, mina handlers och alla fantastiska människor som jobbar med dessa tävlingar.

Att gå igenom livet utan små motgångar är ju omöjligt. Det handlar ju mer om hur man hanterar dem. Nu skall jag köra marknadsgäster, trampa spår och gå på nått marknadsevenemang. Volker och Jasmine som skulle följt på tävlingen är nu båda i Jokkmokk och nu kommer vi istället att hinna träffa dem här hemma i Jokkmokk.

Femundlöpet 2015 är med andra ord inställt. Min tävlingssäong kom av sig innan den ens startade. Stina köra Amundsenrace om några veckor. Hundarna är i form och jag hoppas verkligen att hon får en bra tur tillsammans med Patrik och Sanna som skall följa henne och hjälpa henne.