Strax innan Tjäktjastugan låg snön fortfarande vit och fin…Innan jag hunnit avsluta min första Kungsledentur så är jag engagerad i ännu en tur. Ordinarie ledare hade drabbats av magsjuka och Emil, en praktikant hade fått påbörja turen ensam. Nu gick det riktigt bra för Emil men det är inte meningen att man som praktikant skall behöva ansvar ensam för en grupp på långtur. Därför flögs jag ut till dem.
Efter ett dygn med gruppen kom våra två första magsjukor. Dessa ökade sedan till att omfatta sex deltagare. Handhygien, egna toaletter och isolerade rum gjorde att inte hela gruppen drabbades. Trotts magsjukan så tycker jag att turen gick mycket bra.
Magsjukor i fjällen är någonting man skall ta på allvar. Dels så förlorar man vätska och energi. Ger sig inte en diarré/kräksjuka på några dagar så måste man komma inom vård. Kan man inte ta upp vätska blir läget snabbt riktigt allvarligt. En annan mycket viktig anledning är att man måste undvika att sprida detta till sina medmänniskor längs leden. Smittan kan lätt ’stanna’ på stugplatser, fjällstationer och längs ledsystem. De hoppar från vandrare till vandrare. Handhygien och att man ärligt berättar till guider/stugvärdar och fjällstationspersonal är helt avgörande för hur spridningen skall kunna begränsas.
Denna Kungsledenvandring var också mycket trevlig. Gruppen hade en härlig attityd. Kul och intressanta samtal längs vår färdväg avlöstes åter igen av vidsträckta fjällvyer, god mat och livsnödvändigt kaffe. Bekantskapen med Emil var dessutom helt klart givande. Det är glädjande att se att vi har en tillväxt av nya unga guider. Bra folk behövs inom guideyrket då besöksnäringen fortsätter att växa så det knakar! Tjäktjapasset är vintrigt men de skrämselhistorier som man hör är tämligen överdrivna. Snön bär för det mesta och man går fint längs de vanligaste lederna där snön är tilltrampad. Fjällabben har ett bra år med mycket lämmel att äta. De trånga dalgångarna är vackra även med låga dimmoln. Det var i princip bara 10-20 km som är helt eller delvis snötäckt mellan Abisko och Nikkaluokta. Dessutom tinar det för var dag som går.
Helikoptertransport från ett uppdrag ut till nästa.Under de senaste veckorna har det varit minst sagt intensivt. Helt klart högsäsong för en fjällguide. Det började med en vandringsvecka från Abisko till Nikkaluokta. Den turen han nätt och jämt avslutas innan jag åter befann mig utflugen till en ny grupp på fjället. Ordinarie färdledare hade åkt på maginfluensa. Efter den turen blev det en natt hemma i Skabram innan färden drog vidare hit till Saltoluokta. Nu drar Singel i Salto igång.
Samtidigt säljer vi en hund, Working Husky Ätti, som lyckas smita nere i Jämtland från de nya ägarna. Stina hoppade i bilen och fick köra de 60 milen enkel väg för att bistå att fånga in henne. Efter en timme på plats kom Ätti fram till Stina. Sånt är verkligen rörande. Ätti har gått efter vägen och tittat in i bil efter bil men först då Stina kom dit så lät hon sig infångas.
Jag återkommer med lite bilder från de båda fjällvandringarna längs Kungsleden mellan Abisko och Nikkaluokta. Nu kallar en skön säng här på Saltoluokta Fjällstation.
Med hjälp av en panna kaffe kan man nå långt. Bilden är från en av våra kanotturer i Karatsområdet för några år sedan.Under gårdagen hade vi mycket trevligt samtal med två riksdagspolitiker från Miljöpartiet. Walter Mutt och Annika Lillemets. De var på en roadtripp i det norrbottniska inlandet och ville prata med turistföretagare, renskötare och många fler. Tillsammans med Peppe som är renskötare i Tuorpon sameby berättade vi om vår syn på vad gäller allt från gruvor i Jokkmokk, rovdjur, utvidgade skjutfält, skogsbruket, FMV’s syn på lokalbefolkning, bensinpriser, sjukförsäkringar, renskötsel, vattenkraft, besöksnäringen, momssituationen, besöksnäringen som en ny basnäring och vi fick möjligheten att låta dem uppleva vikten av att dricka riktigt kokkaffe. Dessa samtal med respekt för varandra ökar helt klart förståelsen mellan olika parter.
Personligen så uppskattade jag verkligen detta möte. Hur ofta får man chansen att sitta ner och verkligen samtala med våra förtroendevalda? Samtal mellan människor. Miljöpartiets representanter i Jokkmokk gör ett bra jobb med att föra fram situationen i en kommun som Jokkmokk. Om jag skall önska någonting så är det att detta arbetet görs av alla våra lokala partier i glesbygden.
Under eftermiddagen fortsatte Stina och jag att koka kaffe och denna gång med journalisterna Klas och Tigran. Nu blev det fokus på det utvidgade skjutfältet i Pärlälvsområdet samt den pågående stora militära övningen ACE. Även här han vi prata lite om skogsbruket, vattenkraften mineralprospektering och besöksnäringens betydelse för svensk ekonomi.
Oavsett om detta ger konkreta resultat eller inte så är det en skön känsla att veta att jag har iallafall gjort vad jag har kunnat. Iallafall försökt att få komma till tals och påverka en samhällsutveckling mot någonting som jag tror är rätt riktning.
Det är tydligen fler än mig som ser fram emot och planerar nästa vinter redan nu.Bokningarna inför nästa vinter droppar in i en fin ström. Intresset för våra längre hundspannsturer tycks bara växa sig starkare och starkare. Trycket ökar även på våra kortare turer. Normala år brukar vi få våra bokningar under hösten.
Denna sommar ser också bra ut med några guidade veckoturer med kanot i Pärlälvsområdet, två guidade veckovandringar i fjällen och klassikern, Singel i Salto. Sen vet vi av erfarenhet att det alltid dyker upp ytterligare guideuppdrag.
Som entreprenör har vi ingen fast månadslön. Det är en osäkerhet att egentligen aldrig veta vad som skall hända. Det är också en frihet att själv kunna bestämma hur vi vill ha det. Att kunna konstatera att nu är vi i det närmaste i hamn för ännu ett år framåt känns alltid skönt.
Byn Lillselet som ligger inom detta området. Pärlälvens Naturreservat.Från andra sidan av sjön kan jag höra orrarna spela. Det låter lite som vatten som kokar och bubblar på långt avstånd. Nere vid stranden knastrar det lungt av vårisen som sakta bryts sönder. Ett par knipor flyger över med sitt karaktäristiska vinande från vingarna. Det är Lappland och Jokkmokk en helt vanlig vardagskväll. Det är utanför mitt hus, mitt hem, min livsmiljö. Lugnt, skönt, fridfullt och nära till naturen. Just därför som jag aktivt har valt att bosätta mig just här ute i ett hörn av den norrländska glesbygden.
Tidigare idag har det dånat på hög höjd. Det är stridsplan som övar och kraftdemonstrerar för Ryssland att vi minsann kan. Det övas och det testas utrustning ovanför mitt huvud. Ovanför mitt hem. Det är ljudföroreningar som stör mitt levebröd för just tystnaden är någonting som blir allt ovanligare att få uppleva runt om i världen. En tystnad som folk reser hit för att få uppleva.
Här om dagen var jag på ett möte med FMV (Försvarets Materiel Verk). De vill ha en ’dialog’ med oss turistföretagare om hur vi skall kunna ’samverka’ i det utökade ’skyddsområdet’ där de har för avsikt att testa långtskjutande missiler. Lite försiktigt frågade de om de kunde hjälpa oss med vindskydd eller nått i området. Vill de verkligen försöka komma till samråd eller är de är så totalt utan kunskap om vår bransch så de verkligen tror att några vindskydd skulle fungera som ’plåster på såren’ för att de periodvis lägger vantarna på ett område som är 3 x 7 mil. Jag tror verkligen, eller vill inte tro, att de människorna som finns där bakom tjänstemännen från FMV strategiskt försöker manövrerar ut oss. Om jag ändå kunde förstå hur de uppriktigt och ärligt tänker men det är svårt.
De pratade även om den stora krigsövningen ’Arctic Challenge Exercise 2015’ (ACE) som startar under slutet av maj. Det skall tydligen bli världens största flygövning under 2015 trodde man. Av någon idiotisk anledning har man dessutom fått för sig att om man samövar med Nato så främjar det freden. Jag tro att vi redan denna vecka ser resultatet. I måndags körde nämligen Ryssland igång en stor oanmäld krigsövning enligt Reuters och den omfattar 45 000 deltagare, 110 flygplan och helikoptrar jämte 3 000 pansarfordon. Den övningen pågår längs hela gränsen mellan Ryssland och Norge, och hela Finska gränsen och vidare ända ner mot Polen. Ryssland ’främjar’ alltså freden på sin sida av gränsen.
Under mitt möte med FMV berättade de att den militära närvaron skulle märkas mer tydligt i framtiden. Att vi skulle ’få’ fler övernattningar på hotellen. Hur går det då med den tystnaden som jag uppskattar? Ska jag inte kunna sitta i min kanot och njuta av vågskvalpet i framtiden utan att de dundrar krigsplan över mitt huvud? Är det verkligen detta som glesbygden är till för? Kan vi inte bara få utveckla de näringar som ger oss försörjning? Är det verkligen rätt att människor skall evakueras från sina hem för att deras livsmiljö är ett militärt testområde? Sist men inte minst… Skall Sverige verkligen närma sig Nato och vi ser ju redan nu hur det hetsar Ryssland att svara upp med en motsvarande ännu större övning. Bör vi kanske ansluta oss till Sven Wolters uppmaning om civil olydnad under ACE? Det finns även en grupp som aktivt arbetar för att stoppa ACE.
Mötet avslutades med att vi bestämde att under hösten skall vi träffas igen, men den gången skall markägare, stugägare i och i närområdet, turistföretagare osv vara på samma möte. Chefen för FMV/Vidselbasen avslutade med att vi gärna fick klura på om vi såg några lösningar. Skulle det hjälpa om de byggde skyddsrum där ute i Pärlälvens naturreservat dit vi och våra gäster kunde söka skydd när de skall bomba.
