Hur man monterar kanoten är inte helt självklart…Vi har sedan några år ett gäng Allykanoter. Vi köpte in ett parti från en filminspelning och sedan har vi egentligen endast mycket sporadiskt använt dem. Allykanoten är den typen av pryl som man tror att man kommer att använda. I verkligheten blir den för det mesta liggandes oanvänd.
Idag gjorde vi slag i saken och plockade fram alla delar på gården. Därefter började det stora modellbyggandet för vuxna. Det är verkligen tålamodsprövande att bygga den första av dem. Jag vill inte ens tänka mig att jag skulle göra detta långt in i skogen, ensam tillsammans med ett gäng mygg. Herre jiesses vilken pärs det kunde vart!
Nicolas och jag fick ihop en av dem och sedan dök även Patrik upp som på beställning. Tillsammans svor vi ihop ett par till av dem. Nu skall de tvättas upp och gås igenom så att allt är tipp topp. Några skall på uthyrning senare i höst men vi kommer antagligen sälja ett par av dem. Denna typ av kanot skall man nog egentligen inte använda till uthyrning då de är lätt att bryta sönder vid montering. På youtube ser det betydligt enklare ut! Efter ett par monteringar går det bättre och bättre. Johnny.
Kollegan Janne stegar ner mot skogsgränsen.Singel i Salto 2016 blev åter en trevlig arbetsvecka för mig. Det är inte första året jag bor på Saltoluokta fjällstation, gör trevliga dagsturer, äter gott och jobbar med roliga kollegor. Det är inte heller någon nyhet att gästerna är roliga och trevliga. Kokkaffet på fjället, myggen, solnedgångarna och allt annat.
Vad som slår mig ofta är att det finns en enorm samlad kunskap och livserfarenhet om allt möjligt i en grupp som denna. Fjällväxter, medicin, politik, vård, ekonomi, båtmotorer, musik och ja till och med grisuppfödning! Massor av livserfarenhet. Så är det egentligen med alla grupperingar av människor. Lyssnar man så ser man att gruppen består av en massa intressanta människor.
För övrigt så är livet i fjällen mitt hem. Jag känner mig minst lika hemma vid en kaffeeld ovan trädgränsen som hemma på torpet i Jokkmokk. Vidderna och de stora sköna områdena som vi har här i Jokkmokksområdet ger mig så mycket livskvalité. Att få berätta om livet här i norr, naturen, människorna är verkligen en givande tillvaro som jag dessutom har förmånen att ha som försörjning.
Denna vecka var nytillskottet Annie med mig och Flippa. Hon sköter sig allt bättre och kommer säkrare påp inkallning. Med tanke på att detta var hennes första lägre tur med en stor grupp så måste hon få godkänt. Hon stal inte ens en macka från någon av gruppdeltagarna. Självklart så var Flippa med och visade hur saker skall gå till. Lemmelkaffe som kokas… Vad annars? Hönsbär. Midnattssol, ljusa nätter och fantastiska ljusspel över fjälldalarna och sjöarna här i norr. Annie lär sig att koppla av.
Möte med många muggar kaffe och intressanta samtal.Just hemkommen från flera timmar i möte här i Jokkmokk med massor av kaffe och intressanta samtal. Det har varit Ekoturismen som stått i fokus och nya möjligheter runt detta. Det känns som att det är på väg att bli ett omtag för Svenska Ekoturismföreningen på riksnivå. Om jag förstått allt rätt så har de senaste åren handlat mer om att få föreningen att överleva än om att kunna arbeta framåt i full gas. Nu är det en helt annan offensiv som jag tycker mig skönja.
Att det dessutom händer saker på ekoturismfronten här uppe i norr gör inte saken sämre. Swedish Lapland har sedan ett par månader en resursperson som kommer att arbeta med att stötta företag i märkningsprocessen men även vara ett bollplank för oss som redan är inne på Naturens Bästa. Detta gäller alla företag som finns inom Swedish Laplandområdet.
Som grädde på moset så kommer Visit Sweden att satsa hårdare på just Ekoturism vilket vi troligtvis kommer att se effekt av under de närmaste fyra åren. Swedish Lapland är redan på banan och trycker extra hårt på produkter som är märkta med Naturens Bästa på sin webb. Om detta kan stärkas ytterligare med belysning på nationell nivå så kommer det att bli väldigt förmånligt för oss som satsar på Naturens Bästa. Ännu en intressant nyhet är att FN har utsett år 2017 till någonting i stil med ’Internationella året för hållabar turismutveckling’.
Hur påverkar då detta oss här på Polcirkeln? Vi är idag en klick drivna företagare i Jokkmokk som gärna jobbar sida vid sida tillsammans med varandra. Spelar vi nu våra kort rätt kommer vi att tillsammans kunna dra nytta av dessa tillsatta resurser och på så vis stärka vårt område som en ekoturismdestination. Detta kommer att gagnna såväl oss som redan är på banan som nya företag som är på väg in i branschen. Vi är på mycket god väg och nu är det bara att fortsätta på inslagen riktning. Som jag brukar skriva… Jokkmokk is da shit och tillsammans kan vi göra skillnad! Jokkmokksföretag, Svenska Ekoturismföreningen och representant från Swedish Lapland. Framtiden för ekoturism kommer utan tvekan att kunna bli spännande för oss i norr.
En förväntansfull grupp belgiska kanotister som skall ut på ett äventyr. Givetvis passade jag på att tacka dem för det belgiska självmålet under fotbolls EM som de gjorde under matchen mot Sverige.Under sommaren pysslar vi en del med kanotuthyrning. Detta är någonting vi gärna utvecklar mer och som vi lägger en hel del tid på redan idag. Vi håller på att försöka få till en speciell webbsida för detta, Lapland Canoe Central men samma information ligger även på vår ordinarie webbsida för Jokkmokkguiderna. Än har vi långt kvar tills vi nått våra mål och det känns roligt.
Hur bedriver man då en vettig kanotuthyrning och släpper folk på turer utan guide? Vad gör de egentligen där ute? Skräpar de ner? Stör de lokalbefolkningen igenom att tälta runt deras hus och stugor? Fiskar de mer än de äter eller har de förstånd att bara ta upp det de äter på plats? Hur många kanotister per dag, per vecka eller per säsong tål en sträcka eller ett område? Vad är det vi bör tänka på? Vilket ansvar har vi som uthyrare?
Dessa frågor handlar om hållbarhet. Vi kan inte ta oss rätten att slita på områdena hur som helst. Tar vi hit människor och tjänar pengar på dem så anser vi att vi även har ett ansvar. Vi gör så gott vi kan med att informera och skickamed utrustning i form av toalettspade så de kan gräva ner sin skit och papper, sopsäckar osv. Vi uppmanar folk att de gärna får komma hem med skräp som de har samlat där ute. Vi försöker att informera om allemansrätten som består av skyldigheter och ansvar. Vi tror tack och lov även att de flesta av våra gäster sköter detta riktigt snyggt!
Under de senaste dagarna har vi kört ut och hämtat folk både lite här och där. Kanotuthyrningen snurrar på stadigt och växer sakta år efter år. Igår när vi körde ut folk hängde regnmolnen tunga över markerna här i norr. Under kvällen när vi åt middag öppnade sig skyn, regnet toköste ner och vinden tilltog. Oftast känner jag att jag gärna skulle vara där ute i ett tält istället för här hemma och sköta firman. Just igår var en sådan dag då det fanns en enorm njutning i att komma hem och slå igång datorn och smutta på en het mugg te medan regnet smattrade mot köksfönstret. Nytvättade kanoter hemma på torpet.60 km norrländsk grusväg utan att möta en enda bil imponerar helt klart på våra gäster. Grusväg i kombination med regn och den tidigare avsponingen av kanoterna känns tämligen meningslös. Kanoter och kajaker packas. Drömmarna om vildmarksäventyret skall förverkligas.Stina, helt klart nöjd med att sitta inne i kökssoffan med Johnny medan regnet slår mot fönstret.
Stina in action med våra blommor.Väderprognoserna pekar alla mot att det skall komma en del regn under de kommande dagarna. Vi har därför kört hårt ute på gården med alla de möjliga göromål som underlättas av bra väder. Inatt skall regnet komma och det får det gärna göra för nu sitter vi inne, färdig för stunden och snuttar på en whisky.
Våra små border collievalpar har nu blivit drygt fyra månader. De är fulla av energi och hittar på både det ena och det andra. Vissa beteenden är inte önskvärda. Johnny började göra utfall mot gräsklipparen. Ett beteende som bara måste få ett slut. Nästa gång står vi med en motorsåg eller röjsåg och då måste vi lita på hundarna. De är med över allt och skall kunna vara med över allt. Nu hade vi turen att jag lyckade smyga upp på honom bakifrån och skrämde stackars Johnny ganska rejält. Från början vart han ganska förskräckt men snart fattade han att gräsklipparen inte är farlig men det inget man skall attackera.
För övrigt har Nicolas målat slädar och hunnit med en egen kajaktur. Stina har klippt gräs, rensat tallbarr från rännorna på taket och fixat lite med blommor osv. Jag har byggt en transportställning för kanoterna som skall vara på släpvagnen. Nu kan som sagt regnet få komma så vi får en lugn dag imorgon. Då hinner vi kanske ikapp med e-mail och kontorsjobb. Allt som blommar är inte hjortron… Johnny direkt efter vårt samtal om attackerandet av gräsklipparen. Bygget av en kanotställning.
