Åsk- och regnoväder som drar fram väster om Jokkmokk.Åskan har under de senaste dagarna dragit över oss här i norr. Alla sladdar till datorer, telefoner och känslig elektronik slits ut. Vattenfall som sköter elnätet här uppe är inte riktigt duktiga på att skydda oss som bor ute i bygden. Vi får sådana eltoppar att elektronisk utrustning formligen går upp i rök. En dator jag hade blev helt utbränd då jag inte han med för ett antal år sedan. Antalet datamodem, telefoner, laddare m.m. som pajat blir en lång lista. Vattenfall som skall ansvara för kvalitén på elleveranserna ersätter inte utan hänvisar till nått finstilt och att vi nog har fel.
Åskradar på nätet. Först tyckte jag att det lät som en skröna. Real-Time_lightning_maps heter en sida. Nu har jag följt denna och det fungerar för det mesta! Man ser nästan exakt på en satellit bild vart åskan slår ner. Vi snackar alltså realtid. Sedan ser man hur ljudvågen sprider sig och är internetanslutningen bra så fungerar det i det närmaste felfritt. Där kan man sedan lungt och skönt sitta inne i huset med en mugg hett kaffe och spana på vart åskan slår ner. Åskar det inte just där man bor kan man alltid hitta någon annan stans i världen där det är oväder. Exakt hur det funkar har jag noll koll på men spännande är det. Åskradar. Här ser man en ljusgul ring med röda kanter där åskan just slagit ned i realtid. Den grå ringen som sakta växer utåt är ljudvågen och hur den sprider sig. Även den i realtid! Periodvis drar ganska tuffa regnskurar fram. Jag är väl medveten om att bilden skulle blivit mycket bättre om Stina funnits med som modell men av någon anledning ville hon inte!?!?!?!
Frågan är nu vilka skall vi behålla…På vår kennel här hemma råder kaos. För tillfället har vi nog 12 löptikar och ett gäng blindgalna hanhundar. Det innebär att flera gånger per natt måste jag ut i hundgården och visa mig. Oftast är det inga problem men ibland får jag säga åt tikarna att de inte skall jucka på varandra eller be någon av hanhundarna att gå och lägga sig i kojan istället för att flåsandes stå vid nätet.
Valparna i de två kullarna som vi har växer och frodas. Åttan bor ute med sina sju småttingar. Hennes kull är vår E-kull. Arial bor ännu inne med sina fyra välgödda valpar. Hon får bo inne ett tag till främst pga platsbristen som löpperioden ställt till med. Det gör att golvet skuras säkert tio gånger per dag.
Inne har vi ju även våra tre border collies. Flippa är van valpar och hon är van att gå in som extramamma. Vad som däremot imponerar är att både Annie och Johnny är jättefina med valparna. De är ju själv bara dryga 4-5 månader och leker tokbrutalt med varandra. Med småvalparna i båda kullarna är de helt annorlunda. De är mjuka och lyhörda.
Hundlivet är så vardagligtligt för mig att jag ofta glömmer att skriva om detta i bloggen. Det är ingen märklighet att de skall avmaskas, att de börjar äta riktig mat, att de öppnar ögonen, att de börjar gå och så vidare. Det är en del av det naturliga. Ändå är det alltid väldigt kul o se hur de för första gången slickar på lite hundmat och hur de liksom tänder till och börjar försöka att dia i sig en uppblött torrkula. När de plötsligt upptäcker att det finns en värld utanför mammans mjölkbar och vingligt ger sig ut på upptäcktsfärder i sin närmiljö. Fast bäst är ändå när de är rutinerade slädhundar som jag kan lita på i vått och torrt. När vi gjort några säsonger ihop och vi börjar det riktiga teamworket. Då njuter jag som mest av att vara uppfödare, hundägare och hundspannsförare. Siberian Husky är en social hundras som inte skall slåss och bråka. Äter de ihop utan att tjafsa så är det bra träning i att maten vaktar man inte, den äter man fort! Johnny in action med valparna. Han biter så mjukt och försiktigt i dem. Ännu en av E-valparna. Attityd och energi är viktigt på arbetande Siberian Huskies.
Klättermusen är kända för bra kvalité och höga priser. 2900kr (Outdoorexperten) för en bra ryggsäck anser jag dock inte vara dyrt om man jämför med konkurrenterna.Häromdagen droppade det in paket med massa prylar från Klättermusen. Vi har nämligen fattat ett beslut att hellre köpa få, bra och kanske dyra prylar. Vårt hus är trångt och det finns helt enkelt inte plats för allt för mycket grejer. Dessutom är det inte miljömässigt försvarbart att fortsätta med slit och slängtrenden även om prylarna man sliter ut blir billigare än de dyra.
Klättermusen Rind hette ett regnställ som Stina beställde. Just nu har även Klättermusen en sommarkampanj på dessa. Nu tog hon sitt snygga ställ och drog till fjälls på guidejobb så jag fick aldrig tid att titta mycket närmare på dessa. De var grymt lätta, genomtänkta och snygga.
Klättermusen Arvaker 60 liter är en ryggsäck som jag har spanat in ett tag. Den väger strax under 2 kg och har ett mycket genomtänkt bärsystem. Dock kräver den lite engagemang då den skall ställas in. Verkligen inget man gör för första gången på en parkering just innan man skall börja vandringen. Till denna köpte jag sidofickor och en vattentät innersäck. Det ger en vattentät säck på 72 liter och strax över 2 kg.
Under nästa sommar kan vi kanske återkomma med mer noggranna utlåtanden om dessa prylar. Vi har så mycket utrustning som vi kan skriva tester om men vi hinner inte riktigt med. En test i veckan av någonting vore ju inte fel eller vad vill just du läsa om på denna blogg? Många justeringsmöjligheter som man måste sätta sig in i. Klättermusen är känd för sina väl genomtänkta detaljer.
Ett barns skatt…
Tankarna går till Dunderklumpen och vad som egentligen är viktigt. ’Frihetens luft som blåser sakta, sakta…’ Har du sett Dunderklumpen vet du exakt vad jag pratar om!I kväll tog Nicolas och jag kajakerna och drog ut på Purkijaure. Syrran med familj är nämligen där på en kanottur över natten. +25C när vi sjösatte kajakerna runt klockan 18. Solen stod högt på himlen ända fram emot 22 då vi gled hemåt. Nu är det definitivt sommar på riktigt i Lappland!
På en ö hittade vi en förnöjd, pannkaksstekande familj som slagit upp tält, badat, letat skatter, eldat och en massa mer. Det blev en snabbvisit med kaffe innan vi paddlade hemåt. Lite friluftsliv i vardagen som är så enkelt när man lever i glesbygden. Klockan 22.00 ovanför Polcirkeln… Solen vill liksom aldrig gå ner! Nicolas som är vår Workaway har bara en vecka kvar här uppe. Sen måste Stina och jag göra allt jobb själva igen. Kaffe… Själens gaspedal!
Laponias naturrum.Idag skulle två kanoter köras upp till Saltoluokta fjällstation. Det är ett samarbete med Saltoluokta och Outdoor Lapland som gör att vi nu tillsammans erbjuder både kajaker och kanadensare för uthyrning från fjällstationen. Samverkan med andra företag är verkligen roligt när det sker mellan företag där det finns förtroende.
Vi besökte även Laponias Naturrum för första gången. Det var mycket intressant trots att jag i grunden tycker att det är ett knepigt sätt att använda våra skattepengar på. I vissa avseenden styrker det besöksnäringen men i andra avseenden är en hel del av naturvårdsverkets idéer direkt kontraproduktiva mot oss som försöker driva företag med egna satsade medel. På detta ämnet kan jag skriva en lång uppsats någon gång.
Vid Stora Sjöfallets fjällanläggning träffade vi ytterligare några kollegor och surrade om allt möjligt över några koppar kaffe. Sedan förra hösten är det ett nytt driftbolag med Thomas i spetsen. Det skall bli mycket intressant att se vad han och hans personal kommer att lyckas göra där uppe mitt bland fjällen och nationalparkerna. Nyrenoverade hotellrum, nyrenoverad restaurang och trevlig personla bådar ju för en god framtid. Vi håller tummarna för att deras hårda arbete ger resultat. Fjällemmel inne på naturrummet. Laponia finns uppbyggd som en 3D karta. I mitten av denna bild ser man Låddebakte skarpt längst in i Rapadalen. Känner ni igen er? Välkommen till Stora Sjöfallet! En anläggning som det troligtvis kommer att hända massor med i framtiden. Restaurangen i Stora Sjöfallet är ljus och trivsam.
