Vi gör basläger för att slippa packningen.Här kommer lite fler bilder från fjällvandringen med UISS. Än en gång har jag gjort en tur i området runt Vallevare. Just det området dit jag kom 1991 när jag läste på Ekologilinjen i Jokkmokk. Det var min livs första fjällvandring i Lappland. Vi var en hel skolklass som leddes av vår fantastiske lärare Kjell Hedmark.
Under åren som har gått har jag sedan vandrat uppför Prinskullen både privat och med grupper. Det har varit dagsturer och uppemot hela veckor. Mestadels turer med två övernattningar. Jag skulle nog uppskatta det till runt 30-60 nätter där uppe på fjällheden. Trotts det så kan jag än idag inte säga att jag sett allt. Nu under den senaste turen tyckte jag åter att det var vackrare än någonsin. Så är det i princip varje år.
Studenterna är en kul grupp. Fulla av energi. En del är friluftsvana och andra inte. De kommer från hela världen och i princip alla gillar vidderna. Vidderna där människan ännu inte hunnit exploatera sönder naturen. Vidder som få människor idag får se och uppleva. Ljsuspelet upphör aldrig att fascinera. Purpurbräcka. En lägereld blir en given samlingspunkt. Snö måste upplevas. Jag brukar aldrig få lust att gå och lägga mig. De ljusa sommarnätterna, det spelande ljuset och den nattetid så friska luften. Temuggarna brukar bli några stycken.
Mitt lilla krypin. Litet, stormsäkert, halvlätt och mysigt.
Fjällsommaren är utan tvekan här. Imorse vaknade jag vid femtiden av att solen gassade och gjorde mitt lilla tält olidligt varmt. Utanför väntade en mindre flock med myggor. Vindstilla och varmt. Egentligen så är inte Juli den bästa perioden för att fjällvandra. Från augusti blir det bättre. Då är iallafall nätterna mörka och svala.
Jag ska inte klaga. Vi har haft en fantastisk dag med en topptur upp på Vallespiken. Vi har gått över stora snöfall, svalkats av vinden och haft det i princip helt myggfritt. Två långa fikapauser med te och kaffe. Med på turen är 18 pigga studenter från UISS. De läser svenska under sommaren via Uppsala universitet.
Detta inlägg är från mobilen. Alla bilder är med mobilkameran och jag imponeras över appen som är mitt bloggverktyg. Telefonen är en för mig ny Samsung Galaxy S5. Den ska vara vattentät osv men jag vet inte om jag tror på det. Däremot så har den grym batteritid om man sätter den i superlågenergisparläge. Mattisblogg är gjord i WordPress vilket är grymt bra. Själv så tycker jag att det är ganska kul med tekniken. Nu kan jag alltså ligga i tältet och uppdatera internet! När jag började fjällvandra som barn hade man inte ens mobiltelefoner. Vad är egentligen bäst?
Flippa blir utan tvekan ganska mör efter en dag på fjället.Tältcampen där vi ska bo två nätter. Denna bild är tagen med mobilens panoramaverktyg.
Leder Gruvvägen oss käpprätt åt skogen om vi söker en hållbar utveckling?Förra hösten var jag delaktig i en pressresa tillsammans med Svenska Naturskyddsföreningen (SNF). Vi kallade den för ’Väg utan framtid’. Under resan besökte vi några olika platser runt om i Norrbotten för att påvisa kortsiktiga exploateringar och hur de påverkat miljön.
Nu erbjuds du möjlighet att delta i denna resa.Den 23-24 Augusti ordnar Svenska Naturskyddsföreningen en studieresa igenom Norrbotten. Ni får en chans att besöka Laver, Nautanen, Messaure, Dunret och Aitik, Jelka – Rimakåbbå, Storforsen m.m. Ni får se exploatering och ni får se oexploaterat. Är allt svart eller vitt? Vi behöver mineraler, skog, elektricitet men till vilket pris? Hur påverkas befolkningsstatistiken vid exploatering?
Under denna studieresa kommer du även att få möta människor. Dels andra deltagare på resan men även folk som har något att tillföra på de olika platserna och om de olika ämnena. Vill du läsa mer så ta en titt på SNFs hemsida där inbjudan finns. Du kan även läsa helgens program punkt för punkt. Jag hoppas verkligen att det blir ett stort gäng som tar chansen att göra denna resa. Du anmäler dig via SNFs hemsida.
De nya Keen Targhee avlöser de gamla som får gå till återvinningen.Keen Targhee II är en låg vandringssko. Den är varken speciellt lätt eller speciell på något vis alls. Just därför är det den perfekta vardagsskon. Den funkar på vandringar lika bra som på stan (om nu Jokkmokk är stan). Denna sko är inte försedd med något irriterande gore tex tyg. Gore tex i skor är ändå värdelöst. Enligt en känd skotillverkare så bibehåller gore texen sin funktion för ca 100 mils vandring. Sen är porerna fyllda av skit och på utsatta ställen är det hål igenom det sk vattentäta membranet.
Samtidigt som jag hade dessa skor köpte jag en betydligt billigare lågsko av liknande modell från Juhla. Den kostade ca 200 kr. För det första så sitter den tillnärmelsevis inte lika bra på foten. Dessutom så rasar den i småbitar efter en sommar. Miljöavtrycket på en billig sko är troligast minst lika stort som för en dyrare sko. Frakter, materiel, energi osv. som det ’kostar’ att producera. Köp därför kvalité så värnar du mer om miljön och dessutom så slipper du ödsla tid på att leta ny utrustning då den gamla alltid är utsliten.
När det gäller kläder och skor så vill jag inte ha massor av olika val. Få skor som fungerar i alla olika situationer. Få skor som skall lyftas då man dammsuger. Få skor som skall flyttas undan då man växlar mellan vinter och sommar. Få skor att välja mellan när man skall fara någon stanns. Kanske är det just därför jag trivs så bra med mina Keen Targhee.
För några år sedan köpte jag ett par Keen Targhee II som använts i alla väder och alla situationer. För jobbet i hundgården, middagen på hotellet, promenaden i skogen, stadsbesöket osv. De har verkligen slitits hårt och hållit måttet. Nu är första paret sargat och ett nytt par införskaffat. Detta är en sko som jag verkligen kan rekommendera varmt! Mitt första par köpte jag lokalt på Team Sportia i Jokkmokk och mitt nya par från nätet. Bra sömmar och bra material. Efter flera års användning är det förståeligt om de går sönder. Vi snackar massor av användning…
Obrutna urskogslandskap finns inte kvar på så många ställen i Europa. Denna bild är från Pärlälvens naturreservat.Jelka och Rimakåbbåområdet är nu utsett till en av Svenska folkets pärlor. Världsnaturfonden har under våren haft en omröstning där 21 pärlor har vaskats fram i Sverige. ’Tvärtemot vad många tror rankas Sverige lågt när det gäller naturskydd och biologisk mångfald i en global jämförelse. Bara drygt hälften är skyddat jämfört med målen till år 2020. Vi behöver ett utökat naturskydd och därför driver WWF kampanjen Svenska Pärlor’ säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på WWF.
Jelka – Rimakåbbå är ett Natura 2000 område. Steget Före som är en del av Svenska Naturskyddsföreningen är de som varit aktiva för att skydda detta område mot skogsbruk under slutet av 80-talet. Här finns ett stort antal rödlistade och hotade arter däribland: ringlav, norna, doftticka, järv, norna, lappranunkel, grenlav samt taigaskinn. Det jag personligen gillar med området är att det är ett större sammanhängande urskogsområde, ett helt landskap. Ett landskap som obrutet hänger samman med Laponia. Det var i delar av detta området som jag färdades mest i som nyinflyttad Jokkmokkare under början av 90-talet.
Norrbottens Länsstyrelse har en bevarandeplan för just Jelka-Rimakåbbåområdet. I den finns inte hotbilden från gruvindustrin beskriven. En hotbild som under den senaste tiden allt mer tornar upp sig i och med att Jokkmokk Iron Mines AB (JIMAB) ser Ågosjiegge som en del av Gallok gruvområdet. Ågosjiegge som geografiskt är en del av Natura 2000 området: Jelka – Rimakåbbå.
Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) har dessutom under den senaste tiden satt ner sin fot i gruvfrågan. Man är mycket kritisk till att undersökningstillstånd ges till bolag i såpass känsliga områden som detta.
Jokkmokk Mining District är det som oroat mig mest när det gäller Gallokfrågan. Just det att man tar ett lillfinger och sedan kör på. I mina ögon så har JIMAB visat exakt sin position i och med att man ger sig på detta området. Att man verkligen inte alls tar reda på andra värden eller användare i och av området. Det är endast mineralvärdena man vill komma åt och omvandla till dollar på sitt eget konto. Allt snack från Jokkmokk Iron Mines AB om hänsyn, sida vid sida, respekt, trovärdighet är nog ord som de inte riktigt har förstått innebörden av.
Jag ser iallafall positivt på framtiden. Positivt just för att Världsnaturfonden har uppmärksammat området. Positivt för att nu är SNF med oss på banan i gruvfrågan. Positivt för att nu är det ett Steget Före och Natura 2000 område som kommer att belysas. Områden som bevisligen har höga naturvärden. Såpass höga att Naturvårdsverket redan har en bevarandeplan för detta. Det känns positivt för att Greenpeace tidigare har visat sitt intresse för detta område. Förhoppningsvis tvingas nu ett politiskt omtag fram på minerallagen. En minerallag som inte främjar vare sig svensk ekonomi, hänsyn till lokalbefolkning/urbefolkning eller naturvård. Lunglav. Jelka Rimakåbbå har som sagt endel myrmark.
