Jokkmokk Mining District

Jokkmokk Mining District

Jokkmokk_mining_district
Jokkmokk Mining District. Här ser ni en del av inmutningarna inom mitt närområde. (Klicka på kartan så ser ni den större.)
Jokkmokk Mining District vad är det? Hur stora områden är egentligen inmutade, provborrrade och prospekterade i kommunen och i utkanterna av Laponia världsarvsområde?

Såhär skriver JIMAB (Jokkmokk Iron Mines AB) i ett pressrelease:
As announced previously, Beowulf registered applications for these licence areas with the Mining Inspectorate in October 2011 and, together with the pre-existing Kallak nr1, Parkijaure nr2 and Parkijaure nr3 licences, they form a large and potentially new mining province covering approximately 156.1km2, preliminarily defined by Beowulf’s management as the “Jokkmokk Mining District”.
Vad Beowulf och JIMAB har för avsikter behöver man ju inte vara professor för att förstå.

Lägger man där till inmutningarna Nautijaure nr1 på 106,2 km2, Parkijaure nr4 på 15,7 km2, Kallak nr3 på 5,6 km2 så blir det ännu tydligare. Att det dessutom ska finnas ännu fler inmutningar från samma bolag är ju ingen hemlighet. Dessutom så är de inte ensamma i detta område.

Kallak är dörren till alla dessa andra gruvor. Det är just därför kampen för att få stop på denna gruva blir extra viktig. Något Jokkmokk Mining District är absolut inte välkommet!
Pressmedelandet från JIMAB kan du läsa här.
Googla Jokkmokk Iron Mines så hittar du deras hemsida. Detta bolag är inga stjärnor som man vill få in på sin bakgård.

Kallakgruvan_1
Enligt JIMABs ritningar kan gruvan komma att se ut som denna bild.

Härliga ihållande regn

Härliga ihållande regn

Hundträning_regn_1
Innan regnet kom var det såhär torrt. Se nedan en bild från 2011 då det regnade lite mer.
Höstregn. Äntligen är det här. Ihållande med låga moln som sveper fram över markerna. Hundarna blir skitiga, jag blir skitig och blöt där jag sitter bak på fyrhjulingen. Teet efter träningsturerna inne i soffan blir extra uppskattat.

Nu har SMHI och YR lovat att det skall regna en vecka till och från. Det är bra för ute i skogarna är det torrt. Tempen sjunker även den. Nu behöver vi inte kliva upp på natten för att köra hundarna. Härliga höst, välkommen till Lappland!

Att vädret i år är onormalt är en klyscha man ofta hör. Ovanligt varm, ovanligt torrt, aldrig under mitt liv, inte under de senaste 50 åren osv. Folk beklagar sig alltid. Varför? Man mins inte. Man vill ha något att snacka om. Personligen så håller jag med Yngve Ryd en Jokkmokksförfattare: ’Kan du tänka dig gubbarna på byn snacka om det normala vädret? Jädrans vad normalt vädret är idag. Såhär normalt har det aldrig varit under mitt liv…’.

Hundträning_regn_2
Samma plats som ovan fast från en ’något’ regnigare höst 2011…

Hundträning_regn_3
Ina och Zipp bangar inte för en tur ruskvädret.

Hundträningen är i full gång

Hundträningen är i full gång

Hundträning_september_1
Working Husky Masi en riktig hårding.
Hundträningen är i full gång sedan första delen av Augusti. Femundlöpet är i sikte men ännu återstår en lång färd. Närmare bestämt 3000 km skall hundarna färdas innan startlinjen. För min del blir det nästan det dubbla då vi har flera spann igång.

Just nu går det tungt. Värmen tvingar oss att köra sent på nätterna och tidigt på mornarna. Dygnets sömn får så grant fördelas till lite på natten och lite på dagen. Slitsamt. Hundarna däremot är taggade och sprider en enorm glädje.

Den rätta motivationen och glöden som man behöver för att sikta på en tävling lyser med sin frånvaro. Det är just detta som är en del av min uppbyggnad inför själva tävlingen. Att jobba med att hålla sig motiverad. Att belöna sig själv så att livet får guldkant trots att man står i lera. Att låta musiken flöda i hörlurarna så att arbetet blir som en dans!

Hundträning_september_2
Livet bakom hundarna är ju just det… LIVET!

Hundträning_september_3
Vatten, vatten och åter vatten är viktigt när det är varmt.

Hundträning_september_4
Working Husky Xara med urfäld päls.

Ekoturismföreningen mot gruvbomen

Ekoturismföreningen mot gruvbomen

Ekoturismföreningen_mot_gruvbom
En enad besöksnäring kan man inte bortse ifrån. Solen är på väg upp trotts allt…
Nu går Ekoturismföerningen ut med ett uttalande där man stöder samebyarnas kamp om sina renbetesmarker. En ojämn kamp där minerallagen som den är skriven idag tillåter utländska bolag att skövla turistnäringens grundförutsättningar. Grundförutsättningar som går hand i hand med renskötselns krav. Med oss i denna skrivelse har vi de stora drakarna som Ice Hotel, Tree Hotel, STF Abisko, STF Saltoluokta, STF Kebnekaise och flera av oss små i bygden. Tyvärr så är det även företag som inte vågat skriva under av olika anledningar. Inte ovanligt är det att det är företag som har fingrarna nere i den kommunala syltburken.

Min önskan i detta är att besöksnäringen som är en av Sveriges nya basnäringar nu kan flyttas upp på banan som en av spelarna. En spelare som också får tycka till om hur markerna används. Fram tills idag har besöksnäringen i många fall endast varit floskler som uttalats av någon helt ovetande politiker. Idag är vi organiserade i form av Ekoturismföreningen, Swedish Lapland, Destination Jokkmokk och många andra små och stora organisationer.

Vi kan själva föra vår talan. Vår bransch skall inte användas av lokala politiker då de står och säger att ’Besöksnäringen är ju viktig och…’. När vi inte får uttala oss så används vi endast som ett verktyg och inte allt för ovanligt emot oss. Vi blir ett argument som politiskt används lite godtyckligt. Som sagt, vi kan och bör få föra vår egen talan!

Igår var Landshövdingen i Jokkmokk och besökte samebyarna och kommunalrådet. Varför fick inte Destination Jokkmokk vara med? Varför fick inget ekoturismföretag vara med? Är det för att vi skulle stötta renskötselns argument? Är det för att en del av oss redan visat att vår plats är på barrikaderna sida vid sida med samebyarna?

Ekoturismföreningens ställningstagande hittar du här. Personligen skulle jag gärna sett att det hade varit ännu tuffare mot nyetableringar av gruvor. Men vi vinner mycket med att vi kan enas också. Vi blir starkare tillsammans.

Mad River Freedom Solo kanadensare testad

Mad River Freedom Solo kanadensare testad

Mad_river_freedom_solo_3
Mad River Freedom Solo
Mad River Freedom Solo är en liten smidig solokanadensare. Den mäter 442 cm på längden och endast 74 cm på bredden. Kanadensaren är byggd i trelagersmaterialet royalex som är en typ av mjukplast. Slitstarkt och lätt. Denna lilla smäckra skapelse kommer endast upp i 25 kg vilket gör det till en fröjd att bära jämfört med många andra kanoter.

Mad River Freedom har ett svagt v-bottnat skrov. Det tillsammans med spetsiga stävar och den smala byggnaden gör den relativt snabb och lättpaddlad. I lite grövre sjö upplever jag den som smidig och lättmanövrerad. Det handlar givetvis en del om hur man lastar kanoten så att den ligger rätt i vattnet. När jag paddlat i sidvågor är det ett paddeldrag och kanoten är vänd mot vågorna för att möta en ev större våg. Känns som att dansa med paddeln. Jag har inte själv paddlat Freedomen i fors men den skall vara fin även för det.

Kanoten är liten och rymmer därför inte allt för mycket last. Däremot så är det en solokanadensare så den tar tillräckligt med last för en person. En mycket bra kanot för såväl långtur som kortare färder. Alltså är det en väldigt lämplig allroundkanot för ensampaddlaren.

Sedan jag skaffade denna lilla skönhet känns det inte lika nödvändigt med kajak. Från solokanoten kan jag fiska, fotografera och tom koka en mugg te med ett litet gaskök! Paddlar du mycket ensam eller om du som guide ofta har grupper med udda antal deltagare är denna kanot ett måste för dig. Den kostar en slant men ger så mycket trevligare paddelupplevelse än att solopaddla en stor tvåmanskanadensare.

Mad_river_freedom_solo_2
Svagt v-bottnat skrov. Går mycket bra i vattnet.

Mad_river_freedom_solo_4
Man kan välja mellan träreling och plastbeklädd aluminium. Trä kräver mer skötsel men är snyggare.

Mad_river_freedom_solo_1
Här är kanoten preparerad för en landtransport. Beskrivning på bäroket kommer senare.