Norrbottensmuseum speglar nutida händelser i länet.Häromdagen var vi inbjudna att hålla ’Öppna samtal’ på Norrbottensmuseum. De har nämligen en samtida utställning om vad som händer just nu i Norrbotten. Temat för denna utställning var Kallak/Gállok och gruvmotståndet. Vår, Stina och jag, infallsvinkel blev ekoturism och hur vi förhåller oss till renskötseln. Vi pratade även om gruvan, Kallakdemonstrationerna, minerallagen, motsättningarna i bygden, kompetens och kommunens agerande i olika frågor. Vi försökte så gott vi kunde att täcka in problembilden. Givetvis tittade vi även en del på eventuella lösningar utan en gruva.
Ibland funderar jag på om en föreläsning som denna skulle filmats. Då hade vi kunnat lagt ut den på nätet/youtube. Frågan är om folk skulle orkat lyssna på en ca 2 timmar lång föreläsning?
Effekterna från föreläsningen har ju inte låtit dröja på sig. De som inte vill att vi ska få ett Jokkmokk Mining District här har beklagat att de inte kunde komma och lyssna. De som är för en gruva i Jokkmokk har flera frågat vilka som var där, fick jag verkligen säga vad vi ville, hur kunde vi få fria händer osv. Till de som är för kan jag bara säga. Oj vad kul det är att få helt fria händer…eller hur det nu var. Sedan ska ni veta att får vi inte fria händer så skaffar vi oss det…
Vi vill tacka Norrbottensmuseum i Luleå för inbjudan och ett trevligt arrangemang. Samtidigt så uppmanar jag er bloggläsare att håll koll på deras program. Den 13 Oktober kommer Anrne Muller dit och föreläser om Gruvans påverkan. Ta med ett gäng kompisar och åk dit. Arne skall vara en riktigt kunnig föreläsare!
Från grönt till avlövat på ett par hektiska veckor.Höstfärgerna i Lappland. Nu hände det igen. Hade så mycket planerat. Korta fjällturer, paddelturer, vandringar längs Pärlälven osv. Skulle passa på denna höst att ta alla de där bilderna med de knalligt färgade asparna och björkarna. Nu är det toooo late! Färgerna är i det närmaste över och löven som tidigare förgyllde naturen ligger nu på marken.
Så här tycker jag mitt liv är hela tiden. Jag vill så mycket mer än jag hinner. Långtråkigt är någonting som jag gärna skulle ha en dag eller två. Så där att jag inte vet vad jag ska göra. Vist händer det att jag inte vet vad jag ska göra men då är det för mycket som ska göras så jag vet inte vart jag ska börja. Men aldrig att jag får känna att nu är allt gjort. Shiit vad ska jag göra nu då? Som tur är får vi mycket tid ute i Lapplandsskogarna med hundarna. Färgerna känns ibland overkligt kraftfulla.
Neimans Lisa eller Dusk som hon heter på pappret. Nu är hennes långa arbetsvintrar över.När man har så pass många hundar som vi har och när vi är beroende av att de verkligen fungerar så måste hundar bytas ut med jämna mellanrum. Ibland handlar det om att vi måste avliva någon ibland som nu kommer Lisa att pensioneras. Hon får flytta till en familj i södra Sverige där hon blir sällskapshund. Det blir självklart tomt utan henne. En go hund som jobbat med oss sedan 2004.
Under den senaste veckan kom Team Luna-Tic’s Toolik till oss från Urban. Toolik har tidigare arbetat på en turistkennel och ska vara en rutinerad arbetshund som även jobbat en del som ledare. Det är en lugn och fin hund.
Vi kommer även att hämta hem en hund från Finland. En liten tik med mycket intressant stamtavla. Vi köper in hundar dels för att få bra arbetshundar men även för att ibland kunna hitta lite nytt blod till vår avel. Har vi kört dem hos oss så vet vi ju vad de går för.
Dessutom så väntar vi på tillökning. Det är Working Husky Ulva som ska kläcka en kull som Working Husky Sanoj är far till. Här vet vi ju inte alls hur det går. Ultraljudet visade i alla fall att det finns valpar men inte hur många då vi ville undvika att raka hela hennes mage.
Känslomässigt är detta alltid jobbigt. Inte att få nya hundar, det är nästan bara spännande och roligt. Däremot är det nästan alltid tungt att skilja sig från hundar som man genomgått så mycket med. Långa träningspass i ur och skur. Nätter ute efter spåren. Lägereldarna med tepannan och fläsket som grillats. Snöstormar och vilan på barfläckarna och de trevliga stunderna i soffan. Plötsligt så är de bara för gamla. Plötsligt så skall vi bestämma att de inte platsar hos oss längre. Det är ofta riktigt tungt även om som i Lisas fall att man vet att hon får det bra. Verkligen inte roligt. Team Luna-Tic’s Toolik är en ny trevlig bekantskap.
Ally hopfällbar kanot under en tur efter okända vattenvägar.Ally är en hopfällbar öppen kanadensare. Kanske är de mest kända från alla Lars Monsenfilmerna som gått på TV. Där har de använts på turer igenom Canada, Finland, Sverige och kors o tvärs i Norge. Enligt Lars är det en bra kanot då den alltid går att reparera där ute. Själv har jag förundrats över att den faktiskt är så pass tålig som den är.
Allykanoten är uppbyggd med ett skelett av aluminiumrör som spänner ut en gummiduk. I botten mellan rören och duken ligger dessutom en tjock matta, typ robust liggunderlag. Den ger kanoten extra styvhet och flytkraft vid eventuell kapsejsning. När man fäller ihop kanoten kan man lätt packa den i en lite större ryggsäck och bära den mellan olika sjöar och förbi forsar. Oavsett vilken modell man väljer så hamnar vikten runt 20 kg. Själv bär jag den gärna uppfälld om det inte handlar om allt för stora distanser. Terräng och distans får avgöra om man skall montera ihop den eller inte.
I vattnet upplever jag Allyn som virrig och rastlös när den är olastad. Vinden föser den hit och dit som ett löv som ligger uppe på vattenytan. Så fort man lastar ner den går den mycket bättre. Kanoten är mjuk och det avspeglar sig direkt på kanotens snabbhet. Den blir betydligt trögare i vattnet än en vanlig glasfiber eller royalexkanot.
Allykanoten är den perfekta kompromissen då man tex skall flyga ut kanoten i fjällen och inte vill bekosta de extra turerna med hängande last. De är även den perfekta kanoten om man ska ta med den på längre resor till andra kontinenter. Planerar man turer med långa portager (bärningar) så är den också ett givet val. Har man svårt att förvara en kanot hemma i lägenheten kan det också vara ett alternativ.
Innan du kastar dig iväg och köper en Ally så ta dig en seriös funderar vad du egentligen har för behov av en hopfällbar kanot. Kommer du att resa så ofta att det är värt att få de medföljande sämre paddelegenskaperna? Ally är absolut ingen dålig kanot men många gånger är andra kanoter mer lämpade för de behov man har. Man lockas att följa vattenvägar som kanske egentligen inte är stora nog för en kanot för man kan ju alltid bära! Det finns olika modeller av dessa kanoter. Vilken av modellerna vi har vet jag faktiskt inte… Den är enkelt uppbyggd och allt är reparerbart även ute på tur.
Här följer en liten film om hur man monterar denna farkost. För varje gång man bygger kanoten så går det bara lättare och lättare.
Våra 42 Siberian Huskies får dagligen springa lösa tillsammans i rasthagen. Där leker de och umgås under uppsikt från oss. Under träningsperioden får även de som skall ut på ett pass springa lite före och efter körning. Ofta får de en till två pass lösa per dag i hagen.
Hundslagsmål är helt oacceptabelt och all form av förtryck bryter vi av. Vi säger även ifrån om det är hundar som går och spänner sig mot de andra. Hundarna skall känna sig trygga och harmoniska vilket är min uppgift som flockens ledare att se till att det funkar så. Hundar som är rädda för att bli påhoppade har lättare att starta bråk än en trygg hund.
