Pelle däremot är 7 år. Uppvuxen i min släde under sin första säsong. Efter det så har det blivit många turer igenom åren med honom. Pelle har utan tvekan en speciell plats i mitt hjärta. Igår flyttade han till Norge. Thorhild och Karl, som är aktiva friluftsare, var och hämtade honom här. Pelle kommer att få börja med 5 veckors fjällvandring. Men det är ändå väldigt tomt här hemma utan honom…
Per och Ann är här från södern o hälsar på. De ska hämta en valp från Ä-kullen. Närmare bestämt Ämser efter Atlas och Zpring. Givetvis blir det hundprat i massor. Trevligt.
Working Husky Zuss bor inne med ett brutet ben sedan några dagar. Första dagarna var hon väldigt lugn. Nu kommer dock energin tillbaks allt eftersom smärtan ger med sig. Hon blir påhittigare och har snabbt lärt sig vart soporna hamnar och hur man kan hitta skatter där. Pappersinsamlingen är också lek-bar och fördelas gärna ut på golvet i småbitar. När tuggbenet är slut så kan man dessutom alltid tugga på bandaget. Tre veckor ska hon vara inne. Vi har inte ens avverkat den första…
Med sex av våra siberian huskys har vi sedan under två dagar spelat in reklamfilm. De flesta av scenerna gick ut på att hundarna skulle springa på lite olika ställen igenom skogen. ’Vargarna’ skulle springa i full karriär och med ett fokus framåt som om de jagade någonting. Med pipbollar och en långbent husse så lyckades vi få dem att agera riktigt bra. Oftast blev det 5-10 omtagningar på varje scen. Hundarna har haft otroligt roligt och de har flugit fram mellan träden som en framjagande vargflock till allas belåtenhet.
Inomhus scenerna blev lite trickigare. Där skulle de sitta, ställa sig, ta nått steg framåt, röra sig i exakta vinklar och tom sitta i en pub och spela poker. Omtagning på omtagning. Det är fantastiskt roligt att jobba med djur. Som när Rambo plötsligt lämnar scenen och går ut i flyghangaren. Fram till ett kamerastativ och plockar en tennisboll som satt på ett ben som skydd. Därefter sprang han glatt omkring och tuggade på bollen bland allt folk innan han kom tillbaks till scenen och fortsatte att arbeta.
När man jobbar med filminspelningar och djur ska man vara noga. Om man skriver en offert eller kontrakt skall det alltid framgå att det är man själv som djurägare som är beslutande om djuren. Att man som djurägare kan bryta i vilken sekund som helst. På detta inspelningsjobbet fanns Tomas (hade bl.a. tagit fram alla hästar till Arn filmerna) med som ansvarig för djuren. Dessutom var Lisa med från Distriktsveveterinärerna i Kiruna. Hon besiktade hundarna och arbetade där för djuren. Hon vek inte en millimeter då det gällde en häst som var lite trött. Producent och regissör lyssnade seriöst på dem och allt funkade super. Igenom åren har jag sett en del olika bolag som vill filma våra hundar. Det finns både seriösa och sådana man absolut inte skall befatta sig med.
SPHK, Svenska PolarHunds Klubben hade hedrande nog sedan årsmöte i Piteå. Som alla föreningar så är det en grupp medlemmar som förväntar sig att de förtroendevalda skall lösa allt. Arrangera tävlingar, träffar, utställningar och massa annat. Som de flesta andra föreningar brottas även SPHK med att det är en handfull grupp som gör allt.
Under detta möte valdes Gösta Karlberg till hedersmedlem i SPHK. Gösta har funnits med sedan klubbens början. Själv träffade jag honom under några fjälltävlingar under 80-talet (Åredraget, en tredagars fjällorientering med hundspann). Han kom surfandes på sina korta skate skidor. Helt oberörd av uppförsbackar osv. Själv var jag kanske 16 år…så det är ett tag sedan. Gösta var positiv och uppmuntrade alla nya i sporten. En sann förebild för hur rekrytering ska gå till. Självklart ska Gösta vara hedersmedlem.
I Piteå lämnade vi även Neimans Svenne. Malin hjälper oss att ta med honom söderut till Fenrisulvens kennel. Det är alltid så tungt att lämna hundar. Man sviker ju dem på något vis. Vill verkligen inte. Men han passar inte vår typ av körning. Bara att konstatera. Vi kommer hålla kontakten och hoppas att det blir bra både för Svenne och Maja som skall köra honom i framtiden.
