Working Husky Masi en riktig hårding.Hundträningen är i full gång sedan första delen av Augusti. Femundlöpet är i sikte men ännu återstår en lång färd. Närmare bestämt 3000 km skall hundarna färdas innan startlinjen. För min del blir det nästan det dubbla då vi har flera spann igång.
Just nu går det tungt. Värmen tvingar oss att köra sent på nätterna och tidigt på mornarna. Dygnets sömn får så grant fördelas till lite på natten och lite på dagen. Slitsamt. Hundarna däremot är taggade och sprider en enorm glädje.
Den rätta motivationen och glöden som man behöver för att sikta på en tävling lyser med sin frånvaro. Det är just detta som är en del av min uppbyggnad inför själva tävlingen. Att jobba med att hålla sig motiverad. Att belöna sig själv så att livet får guldkant trots att man står i lera. Att låta musiken flöda i hörlurarna så att arbetet blir som en dans! Livet bakom hundarna är ju just det… LIVET! Vatten, vatten och åter vatten är viktigt när det är varmt. Working Husky Xara med urfäld päls.
Starten är inget som jag ser fram emot. Själva tävlingen och träningen före är det härliga!Nu är det ingen återvändo. Startavgiften är inbetald. Anmälan ifylld och inskickad. Femundlöpet 600km nu kommer vi. Motivationen kommer sakta men säkert krypande samtidigt som tempen ute sjunker. Höstfärgerna blir allt märkbarare och hundarna piggnar till.
Volker och Jasmin är med på teamet glädjande nog. De var allt annat än svårövertalade. Snarare så att de har varit på mig under sommaren och hetsat mig till beslutet att starta. När jag har Volker och Jasmin med mig så innebär det att vi har struktur och ordning på teamet. Jag står för idéerna, kreativiteten och kaoset och resten förstår ni. Dom behövs för att hålla ordning på mig!
Jag har lovat dem att vi ska inte köpa nya hundar dagen innan tävlingen, vi ska inte byta släde och upptäcka att vi inte kan sätta på belagen dagen före start och vi ska köra raka vägen till Röros från Jokkmokk. Det blir alltså lite förändringar jämfört med 2013 som tydligen kan komma att underlätta genomförandet av tävlingen menar de.
Under våren var vi på filminspelning I Kiruna som jag skrivit om tidigare (Filminspelning med varglika hundar). Nu pressenterade ZEO en ny film som heter behinde the scenes. Själva filmen hittar ni på vår kennelsida Working Husky Siberian Kennel. Personligen så väntar jag på filmen där Pelle (hund) spelar poker i baren med skådisen Vera.
Working Husky Masi.Sommartid har vi en produkt som heter Huskywalk. På svenska blir det i princip hundpromenad med fikapaus. Visst är det en enkel produkt. Den tar två timmar och kostar nån hundralapp per person. Vi vandrar med några huskysar med oss. Under tiden berättar vi om allt från hundspann, hundarna, vårt jobb, naturen, politiken i kommunen och vårat liv som guider.
Idag vandrade jag några timmar med ett par från Schweiz. Kaffekok och några hundar blev rastade. Visste ni att man tex. Endast har 14-16 veckors mammaledighet där nere? Att pappan bara har en dag pappaledigt att ta ut. Att ett sms fortfarande kostar en dryg krona per styck. Att det är först på senare tid som mobilabonemang med fria samtal/sms har kommit. Det är intressant att möta människor från hela världen och lyssna till hur livet är för andra människor. Working Husky Uschi. Du har plåtat mig 15 gånger så en bulle borde tillhöra mig…
Z-kullen under deras första dygn. De födes runt 20 Juni 2012.I dag fick en av våra siberians somna in. Zoya som blivit ormbiten häromdagen. Det är alltid tråkigt när en såpass ung hund, som borde ha hela sitt liv framför sig inte får sitt liv. Vad som däremot är bra är att vi fick hem henne och att hon inte lade sig ute i skogen under en gran och dog där. Ni kan läsa mer på vår kennelsida, Working Husky Kennel om Zoya.
Zemlan som är en av de tre systrarna i z-kullen bröt sitt bäcken ben under förra hösten. Och Zuss bröt ett ben i foten nu för någon vecka sedan. Så nog har det varit en oturstrio så långt. Men gammalt så säger man ju att olyckorna ofta kommer tre på raken om man nu ska vara skrockfull. Så nu hoppas vi på lite medvind framöver.
Känner man nått för sina hundar då man har närmare 50 olika individer. Självklart! Annars ska man pyssla med maskiner. Det är jobbigt att sälja hundar, avliva gamla goa hundar och som nu förlora en ung hund som man hoppats på en framtid med. Med 50 hundar som har en snittålder på 10 år så blir det ca 5 hundar/år som skall vandra vidare. Vi måste helt enkelt hantera det. Jag tror inte att vi/jag blir avtrubbade. Däremot så lär man sig att dels hantera situationen mentalt men även att man acceptera att livet faktiskt är på detta viset. Döden är tråkigt nog endel av livet
