Browsed by
Etikett: Naturskydd

Uteliv hela dagen

Uteliv hela dagen

Akkokielas_hundträning_2
Stina är superglad för att Rikos, en av hennes säkraste ledarhundar, är på banan igen.
Efter de senaste dagarnas värme törs vi inte riktigt ut på sjön hemma vid vårt hus. Det är nog ingen fara men det kan lika gärna vänta någon dag till med minusgrader. Hundarna och vi måste hur som helst ut och luftas så då blir det till att flytta hela patrasket.

Två fyrhjulingar, 30 hundar och två mycket morgontrötta personer plus en hyperaktiv border collie tar sin lilla tid att lasta och köra ut i skogen. Från att vi klev upp så tog det mer än 15 timmar innan allt var avlastat hemma på gården och hundarna matade.

Vi for upp mot Pärlälven och ett område som kallas Akkokielas. För runt 20-40 år sedan (eller nått sånt) var det känt i skogskretsar som ett framtidsskogsbruk. Det va på den tiden Domänverket skröt om hur stora kalhyggen man kunde göra. Därefter planterades contorta (pinus contorta) som är ett Kanadensiskt snabbväxande trädslag. Idag vet man att det är lämpligare med mindre kalhyggen. Contortan lever nog kvar men hur bra är den egentligen? Vilken kvalité på virket ger den?

Hur som helst så fick vi en fin dag med hundarna. På hemvägen stod en älg i vägkanten och väntade i mörkret tills det bara var 20 meter kvar. Rödräv, tjädertupp, orrar och järpar är annars på dagens lista. Skogsbilsvägarna är ju trotts allt användbara men jag kan inte låta bli att tänka på vilka fantastiska områden detta måste ha varit innan man högg.

Akkokielas_hundträning_1
För säkerhetskull fick Rikos gå en mil lös under dagens träning. Han är en sådan hund som kommer till oss då det är lösa älgar eller renar i skogen…

Akkokielas_hundträning_3
På vissa ställen kan man få en aning om hur det såg ut före kalavverkningarna.

Akkokielas_hundträning_4
De flesta sjöar o tjärnar har frusit. Bäckar och älvar lär dröja ett tag till.

Akkokielas_hundträning_5
Det blir sena kvällar trotts att vi tar tidiga mornar.

Jack Wolfskin i Lappland

Jack Wolfskin i Lappland

Jack_wolfskin_lappland
Bilden är från Jack Wolfskins fotograferings tur till Svenska Lappland 2012.
I höstas var jag ute med Jack Wolfskin och fotograferade kläder, tält och en del annan utrustning. Bilderna ska användas i deras kataloger, webbsidor och som posters m.m. Dessutom så filmade de en del. Nu har de i alla fall skrivit lite om turen på Jack Wolfskins blogg.

Uppdrag som detta ger mycket värdefull reklam för området. De har aktivt valt Jokkmokk för dess vildmarksprägel, otillgängligheten och den rena vackra naturen. Jokkmokk som område har än en gång bidragit till att bygga Sveriges varumärke utåt i vida världen. Ett Jokkmokk som vi alla tillsammans måste förvalta på absolut bästa sätt.

Änok – Vad är rätt och vad är fel?

Änok – Vad är rätt och vad är fel?

Änok_kvikkjokk
Änok med Sareks nationalpark i bakgrunden. Området ligger i västra delarna av Jokkmokks kommun.
Änok som ligger väster om Kvikkjokk i Jokkmokks kommun har varit på tapeten ett tag. Ägarna av detta område har fört en kamp för sina rättigheter att avverka området som ligger precis i utkanten av Laponia världsarvsområde. Naturvårdsföreningen har kämpat emot liksom många naturälskare.

Stenmans som äger marken har hela tiden hävdat att de äger marken och skall själva ha rätt att besluta om de skall hugga eller inte. Flera gånger har jag skakat på huvudet åt deras vansinnesvilja att önska hugga så långt in i en fjälldal. Områden som har helt unika naturvärden. Områden som betyder mycket mer än pengar för många andra människor.

Samtidigt har jag också irriterat mig på hur människor här i norr inte själva får sköta de områden de äger på sitt eget sätt. Om skog skall lösas in som naturreservat så är ofta inbytesmarkens värde långt under den mark som de blir av med. Med andra ord så tar man kapital från lokalt boende i Jokkmokk.

Ni kan läsa tidigare blogginlägg om detta. ’Änok kommer inte att avverkas’ samt ’Skyddade skogar kräver ansvar’. Läs även Maciej Zarembas reportage ’Skönheten och odjuret’

I dagens Kuriren kan vi hur som helst på ett sätt glädjande och på ett sätt tragiskt läsa att bröderna Stenman har rätt att hugga Änok MEN otroligt roligt även att de vill göra området till ett Naturreservat. Frågorna kvarstår dock. Hur skall markägare ersättas? Har vi icke markägare rätt att tycka saker om mark som ägs av andra eller ska markägarna få göra exakt som de själva önskar? Försök se allt ur olikas perspektiv innan du svarar så ser du hur lätt det blir…

Gruvbolagets argument har tagit slut

Gruvbolagets argument har tagit slut

Gruva_jokkmokk_kuriren
Flippa då vi var med Norrbottens Kuriren till området där den tänkta gruvan skall hamna.
I gårdagens Norrbottens Kuriren kan vi läsa följande:
’Turistentreprenören Matti Holmgren, stämplad av bolaget som bidragssökare…’ Att gruvbolaget stämplar mig som bidragssökare torde i detta fallet tangera förtal då varken jag som person eller företaget som jag driver söker bidrag.

I en annan artikel uttrycker bolagets VD sig klumpigt igen. ’–De är bara ute efter pengar!’ säger han om Jåkkågaska sameby. För det först så kan man ju undra vad gruvbolaget är ute efter själva, och för det andra så är det väl inte mer än rätt att lokalbefolkningen får någon typ av kompensation för intrånget! Kanske en del av vinsten? På det sättet som bolaget uttrycker sig så tangerar det utan tvekan till hets mot folkgrupp.

Läs gärna Anna Hövenmarks blogginlägg ’Så jäkla oförskämt!’ om samma ämne. Till Anna vill jag bara säga tack för ett bra inlägg.

När det gäller arbetstillfällen så nämnde bolaget under våren 500 arbetstillfällen i gruvan + entreprenörer och servicearbetet runtomkring. Idag säger bolaget 250 personer i gruvan förutom ett hundratal entreprenörer och servicearbeten.

Jag har all respekt för de Jokkmokkare som önskar arbetstillfällen. Men jag kan tyvärr inte känna någon som helst respekt eller trovärdighet för just detta bolag som sänker sig till så låg argumentationsnivå.

Lantangruva vid Jokkmokks vattentäkt

Lantangruva vid Jokkmokks vattentäkt

Ruotevare_jokkmokk_1
Denna inmutning ligger strax söder om Norr Tjalmejaure som är Jokkmokks dricksvattentäkt.
Tar man sig en titt på SGU’s hemsida kan man på deras karttjänst hitta alla inmutade områden i Sverige. Här ser man även en inmutning på berget Ruotevare ca 1 mil söder om Jokkmokk. Berget ligger precis invid sjön Norr Tjamejaure som är Jokkmokks vattentäkt. I klartext så är det med andra ord härifrån de Jokkmokksbor som bor i centrala Jokkmokk får sitt kranvatten.

Ni hittar lite mer information på Tor Lundbergs blogg om gruvor och fyndigheter i Jokkmokk.

Vi saxar från bloggen ’Flute-tankar’ följande:
’ Metallen lantan används för att göra effektiva laddningsbara nickelmetallhydridbatterier för t.ex. bilar. Där har Toyota fullständigt dammsugit världsmarknaden för att få material till batterier till sin Prius. Mängden tillgängligt lantan är en begränsning som alla som talar sig varma för elbilar glatt ignorerar. Visserligen finns det andra batterisorter, t.ex. litiumjonbatterier, men de har fortfarande problem som gör dem svåra att använda i elbilar.’

I dagsläget tror jag inte att det är aktuellt med brytning på Ruotevare. Om vi däremot skulle få en infrastruktur för att ta ut ex järnmalm från Kallakområdet (väster om Randijaure) så hamnar ju allt i ett helt annat ekonomiskt läge. Blir det en gruva med dess infrastruktur i Jokkmokk så är dörren öppnad för fler bolag som vill söka lyckan.

Ruotevare_jokkmokk_2
Ruotevare är ett härligt och lättillgängligt ställe. Ett perfekt berg för att kolla på midnattssolen. Denna bild är från slutet av Augusti 2012.