Med kanot längs Luleälvens dalgång.Under några dagar har jag färdats på lite olika ställen längs Luleälven. Med mig hade jag två skribenter och en fotograf. Vi har besökt Pärlälven som ännu är outbyggd, vi har eldat, vi har tältat, vi har samtalat och filosoferat. Sett Pärluggla. Lyssnat på Storlommen. Lappland kan verkligen vara ett paradis.
Vi har träffat härliga människor och pratat om vattenkraftsepoken. Människor som har Luleälven som försörjning eller rekreationsområde. Vi har besökt demonstranterna vid Kallak. Just möten mellan människor på såna här resor är alltid intressant. Det berikar en besökares upplevelse.
Efter förra veckans arbete med gruvprotester så behövde jag komma ut. Personligen så känner jag mig nyladdad. Stina har tillsammans med Christian och Saltoluoktas personal varit värdar för 26 advokater. Även hon kom hem nyladdad. Nyladdad med intryck och naturupplevelser.
Under helgen samlades det 500 personer ute på Kallak. 500 personer som inte önskar en gruva. Det känns som att allt fler ser nackdelarna med en gruva här på vår bakgård. Kanoterna klyver en spegelblank vattenyta och man får en känsla av att flyga. Stora sjöar, deltaland, öar, älvar. Luleälvens dalgång bjuder på fin paddling! Man får vara tacksam för att Pärlälven ännu får flöda fritt. Klassisk solnedgång. Aldrig fel.
Min uppmaning till er alla: åk dit! Blir vi tillräkligt många så kan detta bli historiskt. Ni vill väl vara med och bidra på riktigt. Styrkekrama via Facebook räcker inte längre. Nu behövs riktiga människor på plats. Gállok here we come!
Samma helg pågår dessutom Jokkmokks höstmarknad med allt vad det innebär. Musik, försäljning dans och en del mer. Som ni ser. Det är i Jokkmokk saker händer!
Idag har jag tillbringat några timmar ute vid demonstrationsområdet vid Kallak. Där har jag pratat med renskötare som bedrivit sin verksamhet i området under sedan urminnestider. Jag möte även förtvivlade bybor och markägare. Tillresande turister som ansluter då de hört talas om detta. Många bra samtal sker runt eldarna, kaffe dricks. Någon gråter och någon annan svär. Några ligger uppgivet och säger att detta är bara en del av vardagen för en norrbottning, för en same eller för en glesbyggdbo.
Poliserna sköter sitt arbete både bra och dåligt. Några är väldigt trevliga och mjuka i sitt sätt. Men det finns de som inte borde vara där. Insattsledaren är en katastrof. Han uppmanade Securitas att köra rakt in i en folksamling. Vakten var en klok man som sa åt polisen att de minsann måste gå före och flytta folket. En av poliserna slog en samisk tjej. Fatta att det händer i dagens Sverige! Polisen slår en ung samisk tjej som inte vill flytta sig.
En kille häller en dunk bensin över sig och hotar att tända på. Honom övermannar polisen och sätter i en buss. I en buss i flera timmar tillsammans med en busschaufför och en annan aktivist. Det tar över fem timmar innan ambulans tillkallas. Nästan sex timmar innan en kille som faktiskt varit nära att ta självmord får hjälp. Detta är absolut inte okej.
Polisen har dessutom eskorterat in en liten grupp gruvförespråkare till området. Området där det sitter gruvaktivister. Gruvförespråkare som står nedanför träden och hotar att de ska bryta benen av dem när de fått ner dem. Polisen hjälper till att skicka in detta civilgard. Hur ska detta sluta. Ett nytt Alta?
Det som sker just nu här i norra Sverige är inte okej! Det är sånt som man sett på TV från Afrika, Sydamerika och andra u-länder. Bara den enorma mediauppbackningen som ges är ett tydligt tecken på att det inte är okej. Riksmedia i form av SVT och SR, dokumentärfilmare, friluftsjournalister, fotografer, Oddasat och nu även Washington Post.
Alla människor som har möjlighet att åka ut gör det. Ju fler vi är desto bättre är det. Man måste se med egna ögon vad som sker. Det är helt ofattbart annars. Man kan stå på sidan och iaktta. Fotografera. Koka kaffe. Om ni bara är där så visar ni ert stöd. Allt stöd behövs just nu. Det behövs vittnen som ser och kan anmäla polisen. Det behövs ögon som ser vad som sker.
Jag personligen blir illa berörd. Ledsen. Arg. Detta handlar om 2013 i Sverige. Ofattbart.
En bild som jag verkligen gillar!I dag drog vi oss ut mot Kallak och det tilltänkta gruvområdet. Här pågår sedan en tid demonstrationer mot att man vill etablera en gruva. Några är mer aktiva än andra. En del är av modellen trädkramare som polisen får lyfta bort från olika blockader. Andra är där med kameror, kaffepannor, som musiker, konstskapare och en del bara för att visa sitt missnöje med gruvan.
Det handlar inte bara om Kallak. Detta handlar om minerallagen. Det handlar om utländska riskkapitalister på svenska statens mark. Det handlar om renbetesland. Det handlar om yttrandefrihet och det handlar om livsrum för en del ortsbor. Att vara emot en gruvetablering kan bero på massa olika personliga åsikter. Vårt möte där ute med människorna var varmt och positivt. Kaffet smakade starkt och gott. Samtalen blev intressanta och tiden rusade på.
Under kvällen blev det ett möte till. Socialdemokraternas information om gruvans positiva effekter på samhället. Jag som inte är politiskt fast i nått parti, for givetvis dit. Där dök det upp uteslutande de som är positiva till en gruva. Kanske var vi färre än fem som inte vill ha en gruva i Jokkmokk. Det är en lite konstig känsla att ställa sig upp och berätta att man är emot en gruva i den församlingen. Att efter att någon klankat på aktivisterna på Kallak säga att man själv är en aktivist trotts att man inte står där ute på barrikaderna. Det bemöttes mycket snyggt från de flesta må jag säga. Sånt bugar och tackar vi för!
Däremot så är det mycket som det inte snackades om. Konsekvenser som en eventuell gruva kommer att medföra. Områden som jag inte är tillräckligt påläst inom för att kunna ställa frågor. Områden som man idag kanske inte heller tittat på från politiskt håll. Än finns det mycket kvar att göra. Mycket från både de som önskar en gruva och från de som inte vill ha en gruva. Ett samarbete mellan de båda sidorna där man tillsammans arbetar gentemot prospekteringsbolaget och börjar ställa krav.
Efter mötet blev det samtal ute på trappan med några gruvpositiva. Bra samtal där vi inte var av samma åsikt. Det är ju de olika åsikterna som tillslut gör att vi tillsammans kan utveckla Jokkmokk till nått positivt. Med eller utan en gruva. Personligen så ser jag att det blir utan en gruva.
Envishet är den svages styrka.Civil olydnad är ett grepp som ofta används för att stärka demokrati och för att fördela resurser från de som redan är riktigt kapitalstarka till de som inte är kapitalstarka. Sällan eller kanske aldrig ser man samhällets överklass idka civil olydnad.
I dagsläget är civil olydnad aktuell i Jokkmokksområdet. Här försöker man få regeringen och media att se hur Norrland och Sverige töms på sina naturresurser. Denna gång är det ett utländskt bolag som skall utvinna järnmalm här i norr. Jokkmokksområdet erbjuds en del arbetstillfällen i utbyte mot exploateringen. De stora vinsterna hamnar hos ett fåtal riskkapitalister som troligast redan har lite för stor del av världens resurser. Resurser som tas från glesbygden och planteras i storstadsregionerna. Hur hade Jokkmokks ekonomi sett ut idag om det hade idkats lite civil olydnad under vattenkraftsutbyggnaden?
Civil olydnad är en metod för samhällsförändring. Det är en form av aktivism som går ut på att öppet och utan våld bryta mot en lag eller vägra att följa vissa myndighetsbeslut samt att vara beredd att ta konsekvenserna av handlingen. Den amerikanska förebilden för begreppet civil olydnad, civil disobedience, anses ha myntats av den amerikanske författaren och skattevägraren Henry David Thoreau.
Syftet med civil olydnad är, förutom den direkta effekten av aktivismen eller vägran, att utmana den lydnad som möjliggör det förtryck, den orättvisa eller det missförhållande som olydnaden vänder sig mot. Genom att aktivisterna tar konsekvenserna av sina handlingar undergrävs i vissa fall den kollektiva rädslan för straff som övermakten vill upprätthålla, och som normalt leder till lydnad.
Statens Offentliga Utredningar, SOU 1999:101 Olydiga medborgare, utreder civil olydnad. Utredningen kommer fram till att civil olydnad ”kan bidra till att stärka såväl välfärdsstaten som demokratin”. I Ickevåld! Handbok i fredlig samhällsförändring av Klaus Engell-Nielsen, Annika Spalde, Pelle Strindlund hävdar författarna att civil olydnad har använts av svenska folkrörelser för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, till exempel när den tidiga arbetarrörelsen skapade strejkrätten genom att gå ut i strejk trots att det var i strid med gällande svensk lag. I Stenen i handen på den starke av Fredrik Reinfeldt med flera (1995) hävdas att civil olydnad är skadligt för demokratin.
Källa: Wikipedia
