Olika hundsockar efter 12 km tur på barmark. Från vänster:1. Hemmagjord. 2. Snötroll. 3. Gippmokk. 4. Dogbooties.com Kör man hundarna mycket så får hundarna förr eller senare små skador på tassarna. Det kan vara slitna klor och slitna trampdynor. Ibland sockar man i förebyggande syfte och alltid då man vill att en liten skada skall helas. En del hundförare sockar väldigt mycket medan andra sockar betydligt mindre. Själv så försöker jag köra så mycket som möjligt men under vissa körningar sockas alla i förebyggande syfte.
Hundsockorna har väldigt olika kvalité. På bilden ovan kan du från vänster se följande sockar Obs alla dessa sockar är använda på samma träningstur på 12 km, barmark:
1. Hemmagjord blå socka. Kraftig kapellväv som är lite styv och grymt slitstark väv i andra situationer som ex båtkapell. Otroligt dålig för hundsockar. 5-10 km och helt slut.
2. Svart socka från Snötroll. Dessa sockar har en styv väv. Inköptes en säck av dessa 2006. Blir stela i kyla och håller mycket dåligt. Tror att de har nytt material idag.
3. Gippmokk sockan. En mycket bra kvalité. Vi har kört på dessa många år och de finns i olika färger. Kan rekommenderas.
4. Dogbooties från USA. Vi har endast testat några få av dessa som vi fått av bekanta. De har dock lovordat dessa hundsockar så mycket att vi i år beställer ett gäng därifrån. Mer info om det kommer senare då vi ännu väntar på leveransen.
Sedan så finns det en nykomling på marknaden som heter Jokksokk och som sys här lokalt i Jokkmokk. Vi har testat några och de verkar vara bra men jag törs inte säga desto mer. Ska kolla upp dessa närmare i framtiden.
Frusen mark sliter extra på tassarna. Under träningsturerna får man kolla lite extra efter vägen och socka nytt om det behövs.Låter man hundar springa mycket måste man lägga energi på att ta hand om tassarna. Är underlaget hårt som idag då marken var frusen blir slitaget extra stort. Inför varje träningstur kollar jag varenda tass och varenda tå på varenda hund. Kollar så att det ser okej ut. De hundar som har slitna trampdynor eller slitna klor får sockar på sig av corduratyg eller gummi. Ibland får de stå över något träningspass. Ibland vilas hela spannet i förebyggande syfte.
Vi snackar om 16 hundar per träningstur och i dagsläget har varje hund fyra tassar vardera med fyra tår och en trampdyna per tass. Det blir 64 hundtassar som skall kontrolleras. Med andra ord 256 tår med klor samt 64 trampdynor.
Under dagens träningstur fick 2 hundar så pass nednötta klor att de började blöda lite. Det ser alltid värre ut än vad det är. Sockar på så att det inte slits mer är åtgärden. Detta är ett vanligt problem som inte är speciellt allvarligt om man sköter det bra.
29 September 2006. Nysnö och perfekt för hundtassarna. Sitter och organiserar en del gamla bilder en gråmulen dag som idag. Intressant detta med vädret som aldrig är normalt.
Den första bilden är på mitt spann från 29 September 2006. Det damp ned massor av snö och jag kommer ihåg att jag passade på att köra dubbla pass med alla hundarna. Det är bara att passa på då man får snö som skonar tassarna.
Den andra bilden är Stinas spann på väg uppför Ruotevare den 5 Oktober 2006. Alltså några dagar senare. Snön borta. Lägg märke till löven som sitter kvar här jämfört med bilder som jag lagt ut ifrån i år (2011). Nu är löven borta sedan någon vecka eller så. 5 Oktober 2006. Stinas spann påväg uppför Ruotevare i Jokkmokk. Lägg märke till alla löven som sitterkvar!
Mina 16 hundar under dagens träningstur. Samma bro här som på bilden nedan som Stina körde över 2006.Dagens träningstur med hundarna blev lika blöt som vanligt. Alltså som vanligt denna höst! Jag har sagt det tidigare och säger det igen, denna höst har verkligen varit extremt regnig! Fast å andra sidan hur ofta hör man folk säga: ’Jädrans vilket normalt väder vi har i år!’ Nu får vi bildbevis, en bild på Stina med sitt spann 2006 och två bilder från samma ställe idag 2011 på mitt spann.
Ni kan också se på bilderna från idag att hundarna inte har nacklinor. Inspirerad av Hans Gatts föreläsning i Kiruna så testar jag detta igen. Slutet av 1980-talet tom mitten av 90-talet så körde jag nämligen alltid utan nacklinor. Jag återkommer med mer info när jag bestämt mig för vad jag tycker om detta numera. Vi har några ganska blöta partier som måste passeras under våra träningsturer. Lägg märke till bron som hundarna står på. Denna bild från idag. Stina med sitt spann 2006. Lägg märke till träbron som fyrhjulingen står på.
Föreläsarna avlöste varandra under två dagar.Dr. Jerry Vanek (USA) föreläste om stretching och massage samt om vatten. Åter igen fick jag bekräftat hur viktigt det är att man tar på sina hundar. Att man känner hur de känns i pälsen, i musklerna osv. Att man får en känsla för hur hunden är i normalt läge. Mår hunden sedan dåligt så upptäcker man snabbare att någonting inte står rätt till. Dessutom var han en mycket underhållande föreläsare med snabba skämt inbakat i allt så det var bara att hålla sig vaken… När det sedan gällde vatten så var det en bra sammanfattande genomgång av hur hunden förlorar vatten och hur man tillför vatten. Vatten är så viktigt att det är bra att höra det gång på gång.
Milos Gonda (Slovakien) var en riktig höjdare att lyssna på. Hela hans historia om hur han börjat köra hund, kommit till norra Sverige, hur han tränar m.m. Helt klart en inspirerande föreläsning. Behållningen här var att man ska gör det bästa utifrån det man har!
Milos kör turister och tävlar med samma hundar för att det är just de hundarna han har! Han betonade också vikten av att aldrig köra på maxfart och att mittlinan alltid skall vara sträckt. Han pratade också om fördelarna med att köra turister. Att hundarna blev fysiskt och mentalt starka, ofta flera pass per dag med nya situationer samt att man verkligen har tiden att jobba med hundarna.
Hans Gatt (långdistansförare från Canada) pratade första dagen om lösträning med hundarna. Imponerande hade han löstränat med upp till 65 Alaskan Huskies samtidigt men att en optimal grupp var runt 10-12 hundar per tur. All denna lösträning bidrar enligt honom till en radikal minskning av skador hos hundarna. Han betonade även vikten av att aldrig köra slut på hundarna under en träningstur samt att alltid ge hundarna trevliga upplevelser. Nästa dags föreläsning började han att betona hur viktigt det är att som förare tränar själv! Hur viktigt det är att man äter rätt och bra under tävlingar m.m. Därefter slängde han fram sin imponerande träningsdagbok på bildskärmen! Här handlade det absolut inte om att mörka distanser eller skador hos hundarna. Allt stod att läsa för oss alla. Generöst och ödmjukt. Hans förespråkade också hur viktig vilan var. Han har nog ett lite annat träningsupplägg än många av oss i Skandinavien. Han löstränade sommar och början av hösten samt hela säsongen. Först i Oktober kom hundarna in framför fyrhjulingen. I november blev turerna på snö direkt ca 70 km+8 timmar vila + 70 km. Sedan tre dagars vila och ut igen.
Roger Dahl (Norge) pratade första dagen om hur han har sina hundar, kennelrutiner, träning osv. Andra dagen berättade han om sitt senaste Finnmarkslöp som han vann. Under tävlingen hann han mista en hund och tappa spannet flera gånger. Måste ha varit en känslomässig berg o dalbana utan dess like…
Tim White (USA) berättade mest om slädhundshistoria. Mycket gamla bilder och intressanta anekdoter. Tim är en person som kan mycket om slädbyggnad och utrustning. Jag hade hellre sett att han föreläste mer om t ex olika typer av slädar och kanske mer fokuserat på ett ämne.
Förutom föreläsarna så var det en utrustningsmässa. Slädar, hundmat, selar, koppel, karbinhakar, kläder och massor av annat. Kände man att pengarna brann i fickan så var det då inga problem att spendera dem där.
Åter igen kan jag konstatera att Kiruna Slädhundsklubb på ett proffsigt sätt arrangerat ett bra seminarium! Boka in i er kalendrar att ni skall till Kiruna under hösten 2013 för det har jag redan gjort!Dannevallsläden är absolut nytänkande! Tim White som är inovatör sågs endel runt denna släde... Oinakka har satt färg både på ankare och draglinor. Oinakka visade en lös släde man kan dra efter då man har mycket last. Absolut intresssant för oss som kör mycket last. Denna skall inte förväxlas med de slädarna som har en box man kan sitta på bak på skidorna.
