Toolik som är nyinflyttad för säsongen hittade ett träd…Snöförhållandena i Jokkmokksområdet är i det närmaste perfekta för hundkörning just nu. Vi har gaska mycket spår, både kortare slingor på 15-20km men även några längre alternativ. Vi har sedan ett antal veckor tillbaks haft en strid ström med gäster. Inte dagligen men i det närmaste. Det är inte stora grupper utan kan handla om ett par, en familj eller mindre grupper. Egentligen helt perfekt.
Vi har grupperat kenneln efter de som är aktuella för tävling och de som inte skall gå tävling. I den senare gruppen har vi unghundarna, ett fåtal äldre hundar samt nyinköpta hundar för denna säsong. Denna grupp är alltså de hundar som inte har alla rutiner som vi önskar.
Idag fick jag just denna grupp av hundar på en fikatur med fyra småspann. Det var mycket studsande, lintjorvande och pipande hundar under fikapausen. Stressande för husse men nyttigt för både hundar och mig. Det är bara att tålmodigt fortsätta att utsätta dem för detta så kommer de att vara lugna och rutinerade om några veckor. Man kan nästan ana att Masi och Dee som är mer rutinerade skäms över Tooliks upptåg. Nu ska man ju inte förmänskliga hundarna men… Rymlingen Hilima tillbaks och jobbade hon inte lite bättre än tidigare eller är det bara en önskan? Söt och trevlig är hon iallafall!
Det är en nöjd Hilima som nu vilar här i stugan.Efter flera dygns oroande och letande efter siberian huskyn Hilima så har vi äntligen hittat henne. Fast egentligen så hittade hon oss. På morgonen vid 05.30 så rullade jag in med bilen i Arvidsjaur efter en sömnlös natt. Skotern var med och jag styrde direkt mot Statoil som har 24h öppet för att tanka skoter med soppa och mig med kaffe.
Stina ringer då på min mobil. Hillima har hittat tillbaks till de andra hundarna. Kvällen innan så hade nämligen Stina kört ett spår med hundspannet runt Arvidsjaursjön. Antagligen så har doftspåret gjort så att hunden har kunnat följa spåret fram till de andra hundarna. När sedan Lena öppnade dörren till huset så sprang hon glatt in i huset.
Hilima är jätteglad, pratar och har som massor av saker att berätta. Militära skjutfält med skottlossning, bilvägar, -30C som vänder till plusgrader, stadsvandring på natten inne i Arvidsjaur, snöskotrar, folk med hundar och mycket mer. Hon är klart tunnare nu och aptiten är det inget fel på. Hon sover här inne i vår stuga och tycks trivas kanon med det.
Det kommer ett blogginlägg lite längre fram med lite tips på hur man kan organisera letandet efter en hund. Skall man hitta en hund så går det snabbare om man arbetar systematiserat så det kommer lite tankar om detta. Sist men absolut inte minst vill jag tacka alla som på ett eller annat sätt hjälpt till. Det är verkligen en intressant kraft som uppstår hos folk när många olika personer gör lite vardera. Tack alla ni är guld värda! Trötta och nöjda kan man lugnt säga!
Ett riktigt kaffekok igen…Stina drog strax efter lunch under Söndagen iväg på en tretimmarstur med två danskar. Tiden drog ut och hem kom de forsandes med hundspannet och stressen var ett faktum för att gästerna skulle hinna med bussen tillbaks till Tree Hotel. Det blev så intressanta samtal där ute sa Stina innan hon försvann med bilen upp på byn. Gästerna var utan tvekan nöjda.
Strax efter att hon kommit hem drar jag av gården med 12 pigga hundar och ett par från Florida. Vi stannade och kokade både en och två pannor kaffe. Samtalen blev så intressanta. Allt från USAs sociala politik, hur man behandlat Nordamerikas ursprungsbefolkning, Sveriges glesbygdspolitik, Sadam, oljefyndigheter, gruvor, samer, olika sorters ekonomi och tom Sverige Demokraternas skrämmande framfart. Även vi kom inflygandes på gården, något stressade för att tiden gått allt för fort. Gästerna var riktigt nöjda och for sedan vidare ner mot Tree Hotel.
Vi hade runt -32C under hela söndagen men vid elden med en mugg rykande kaffe är livet riktigt behagligt. De gäster som har kalla fötter drar vi av skorna på så de kan värma sig. När de kommer undrar de om vi ens kan köra. Efter ett par timmar vill de nästan inte hem igen. Både Stina och jag konstaterade under kvällen att en av behållningarna med detta jobb är alla möten med människor från hela världen.
Göra eld i snön, -20C och sedan börja grilla. Livet i Singapore är utan tvekan annorlunda än det som de får uppleva här i Lappland.Så har kylan kommit till Lappland. Idag hade vi -25C när vi vaknade. Det känns alltid kallt i början av vintern innan man hunnit att vänja sig vid kylan. Nu ser det ut som att det skall fortsätta vara kallt ett par dagar till. Att sitta på en stol vid elementet och dricka te med en bra bok känns lite lockande.
Under dagen så har vi haft en grupp om 12 personer från Singapore. Med hjälp av Volker, Stina och 36 siberian huskys så har vi sedan kört en tretimmars hundspannstur där vi stannade och eldade i skogen. I stort sett så gick det bra men ett av barnen gillade inte kylan. Vi bäddade in honom i en sovsäck men egentligen så var han inte kall. Vi kände på honom och fötter och händer var varma. Efteråt så berättade han att han egentligen hade blivit rädd. Det är en helt ny miljö. Är man inte van vid kylan så vet man ju inte vad som händer. I Singapore har man definitivt inte denna kyla så hur ska man då veta?
Att ta med barn ut på turer är speciellt. De kräver extra av oss som färdledare. Föräldrarna har oftast fullt upp att hålla reda på sig själv. Vi har sett föräldrar som med sina vantar på sig känner på sina barns fötter och säger att de är varma! Föräldrar som till vilket pris som helst skall ut på hundspannstur för att de själva vill åka hundspann och oavsett väderförhållanden tvinga med sina småbarn. Givetvis så nekar vi ibland att köra när vi tror att det inte kommer att bli någon trevlig upplevelse.
Efter hundspannsturen har det blivit litervis med te och kaffe tillsammans med Lena och Per från Arvidsjaure. När de for så tog de med sig Hilima från oss så nu har vi en hund mindre. Hilima är en liten tik som inte gillar att arbeta på det sätt som vi kräver. Hon är social, trevlig och väldigt rolig som personlighet. Nu blir hon Arvidsjaurebo. Det känns väldigt tryggt för oss då vi vet att de är riktigt bra med sina två tidigare hundar från oss, Kirrijenko och Kokko. Blir det tjatigt med allt kokkaffesnack? Jag blir iallafall inte less på att koka och få avnjuta denna livets dryck! ’Mantii’ från Kefeus kennel i Finnland. Rosa en av mina bättre ledarhundar i bakgrunden.
Än så länge kan vi se solen emellanåt men snart blir det mörkt…Fyra fina dagar med hundarna och ett trevligt tyskt par. En natt i tält och två i en timmerkoja. Hundarna har gått bra, vi har haft roligt, solen har visat sig och lägereldarna har varit flera. Egentligen så begär jag inte så mycket mer av livet än att det ska få vara trevligt!
Många gånger försöker jag trycka på hur viktigt det är med rätt sorts gäster. Gäster som man gärna spenderar tid med. För mig som guide är detta viktigt att min syn på mina gäster förblir en syn med respekt och nyfikenhet. De är ingen säck potatis som ställer dumma frågor. Det är en människa med ett liv någon annan stans. En människa fylld av livserfarenheter. En människa som valt att resa med färdledare för att de vill få en inblick i livet här i norr eller för att få hjälp med att besöka ett naturområde alternativt uppleva en aktivitet eller en kombination av allt. Stina och jag har verkligen turen att lyckas få just dessa gäster. Det gör att vårat jobb och liv blir så mycket trevligare.
Våra snöförhållanden är just nu egentligen ypperliga för att göra turer ospårat i skogslandet. Sjöarna är för det mesta torra och täckta av ca 5-10 cm snö. I skogen ligger det 20-30 cm så man kan faktiskt köra i princip vart som helst. Jag kom hem igår eftermiddag. Redan innan jag körde in spannet till vår kennel så började jag att längta ut igen. Pärlälven håller på att frysa ihop inför vintern. Solnedgången är samtidigt som soluppgången. Hur som helst så är ljuset fint. Ännu en av alla lägereldar. Jag tycker att jag klarar mig riktigt bra även då Stina inte följer med ut på turerna!
