Vad styr ditt liv? Vilket liv skulle du vilja leva? Vad skulle du vilja göra om pengar inte var viktiga? Hur skulle du verkligen vilja spendera ditt liv? Vad vill du verkligen göra? Vart leder dina drömmar dig?
Ganska tidigt i mitt liv började jag tänka på hur olika val skulle påverka mitt liv och min livssituation. Som ung var självförtroendet på topp och jag var övertygad om att det jag ville göra kunde jag göra. Skulle jag fortsätta att utbilda mig till maskiningenjör vilket jag verkligen gillade. Beräkna hållfasthet, konstruera, tekniska och matematiska problemlösning, skriva rapporter osv. Det var väldigt roligt och inspirerande och det fanns pengar att tjäna men… Hjärtat fanns hela tiden där ute. Ute på fjället, i markerna, i de rytande snöstormarna, vid den spegelblanka skogstjärnen. Hela tiden längtade jag ut. Fiska, vandra, köra hundspann, tälta, elda och bara vara. Det kändes som om jag var fången och separerad från vad jag mest av allt ville.
Att få leva ett liv som man själv verkligen önskar är nog det bästa man kan göra. Spendera ditt liv på det sätt som du verkligen vill leva det. Det är ditt liv, ditt ansvar och dina val.
Betalningen för dagens arbete blev två vackra masaj armband, två sköna slädhundsklubbsmössor och sist men inte minst… trevliga möten med människor.Min dag igår var mycket trevlig. Den började med ett studiebesök från Kirunaslädhundsklubb ungdomsavdelning som besökte vår kennel. Vi pratade hund, klappade hund och det är alltid roligt att se att det finns en tillväxt i detta med slädhunderiet. Unga människor som kommer att föra utvecklingen framåt med nya kloka idéer.
Under eftermiddagen kom kollegan och fotografen Fredrik Broman förbi med en grupp. Det var några av hans samarbetspartners från olika resor nere i Kenya. Masajer som arbetar som guider, läkare, lägervakt osv. Vi kollade på slädhundar, skotrar, spårprepareringsutrustning, kokade kaffe och te och möttes i ett mycket trevligt samtal nere vid en lägereld vid vår lilla sjö. Kvällen avslutades sedan på Villa Åsgård och en härlig middag där (se filmen längst ned på detta inlägg).
När jag sedan ser valresultatet från gårdagens EU-val så glädjer det att Miljöpartiet har gått framåt. Oavsett politisk åsikt så måste väll alla kunna glädjas åt just det faktumet att miljöfrågor är någonting som allt fler tycks bryr sig om. Tyvärr så drar det samtidigt en våg av främlingsfientlighet över Europa. Jag kan förstå att många är missnöjda med fördelningspolitiken i Sverige men kanske beror den inte på att vi har nysvenskar. Kanske måste man istället se problemet att det handlar om en fördelningspolitik där en del blir stadigt rikare och rikare medan andra får det allt tuffare. En politik där glesbygden slås ut till fördel för städerna osv.
Vi har en tid framför oss som är politiskt viktig. Vi bor tillsammans på en underbar planet, vårt livsrum, som vi inte är rädda om. Vi bor här tillsammans olika människor och vi månar inte heller om varandra. De flesta skall bara ha mer o mer och det kanske på bekostnad av framtida generationers existens. Som man alltid har sagt: ’Vi äger inte jorden. Vi lånar den av våra barn som kommer att låna den av sina barn som…’ Va? Inga hjul? Masajer gillar mjölk och kor så då är Skabrams gårdsmejeri ett måste att besöka!
North Face Duffel. Här min small modell.The North Face Base camp duffel är en mycket slitstark bag som jag testat under den senaste säsongen. Jag har valt en liten (small) modellen på 42 liter medan Stina har en lite större (medium) på 70 liter. Användningsområdena är många. Allt resande där man inte skall bära längre sträckor. I hundsläden, bilen, på skotern, tågresan, som skolväska osv är den helt klart användbar.
Väskan är slitstark och har bra blixtlås som tål ovarsam behandling, jag har testat. Det är med andra ord en väska som håller för att användas. Materialet är vattentätt och man kan nog slänga den i sjön utan större problem. Blixtlås och sömmar är inte vattensäkra så man skall inte se väskan som helt vattentät. Det man vill ha torrt i alla lägen skall alltså packas i vattentäta påsar.
The North Face Base camp Duffel är utrustad med vanliga bärhandtag. Den har även ett enklare bärsystem så att man kan bära den på ryggen. Detta är absolut ingen ryggsäck utan bara bärremmar för kortare bärningar. Dessa bärremmar uppskattade jag mycket mer än jag kunnat ana!
Under den gångna säsongen har jag haft min bag som mitt hem. I den har jag packat mina personliga prylar som kläder, sovsäck, någon bok, pannlampa, batteri m.m. Med andra ord sådant som jag behöver inne i stugorna eller i tältet. Jag har klarat mig perfekt med en small på 42 liter trotts att jag haft en komprimerad dunvintersovsäck i den.
Mitt råd är att man inte skall köpa större än man verkligen behöver. En för stor bag som bara är halvfull blir inte skön att bära på ryggen. Dessutom så lockas man att stoppa ned mer saker än man egentligen behöver.
Add nature har just nu utförsäljning på dessa bagar. Ca halva priset, beroende på storlekar och det är verkligen prisvärt! Ja, visst samarbetar jag med Addnature men dessa väskor köpte vi innan det samarbetet påbörjades. Dessutom till fullpris på ett annat ställe. Handtag i sidorna, bärremmar över locket och ett bärsystem för att ha den på ryggen. Alla dessa tål att man sliter och drar ganska brutalt i dem, även i kyla! Ett enklare bärsystem. OBS…detta är ingen ryggsäck utan en väska som man hjälpligt kan bära på ryggen kortare sträckor. Denna gula bag är stinas medium på 70 liter. Inuti är det ett rent packutrymme förutom en praktisk lockficka. En kraftig YKK dragkedja som tål stryk även kalla dagar i Lappland.
Porten till Sareksnationalpark.Säsongens sista veckotur med gäster. Valet stod mellan en tur norrut mot Kebneområdet eller en lugnare tur söderut i Sareks utkanter. Väderprognosen lovade bra före och efter att ha lyssnat på gästernas önskemål så styrde vi söderut.
När snön blir blöt och kornig sliter det hårt på tassarna. Många hundar får djupa sprickor i trampdynorna så det är bara att socka och smörja. Det har gått bra men för tassarnas skull så är det bra att hundarna får lite vila nu.
Även denna tur har annars gått bra. Trevliga och roliga gäster som vanligt. Fina körförhållanden, trevligt folk efter vägen, fikapauser i solen med kokkaffe, hundar som är glada osv.
Flera hundar småhostar nu sedan ett par dagar. Om det beror på kennehosta eller något annat vet vi inte. Dee blev dålig där ute och fick åka släde. Hon hade ett djupt gurglande i lungorna vilket kan tyda på lunginflamation. Allmäntillståndet var bra och hon visade inga tecken på feber. Har alltid med pencillin så det sattes in direkt. De kan få sk. kemisk lunginflamation om de äter snö, som de gör när det är varmt. Det blir för mycket och därefter kräks de och om detta sker under färd kan de dra in det i lungorna vilket kan orsaka lunginflammationen. Det gurglar fortfarande från henne men hon är riktigt pigg och glad så tiden får utvisa. Bra hundspannskörning på bra snö med hundar som är i toppform. Vid flera tillfällen kunde vi beskåda de mäktiga havsörnarna. Gul näbb och gula fötter. Vit stjärt och den karrakteristiska formen av en ’flygande planka’ Vaken i Laidaures östra del bjöd på massor av olika fåglar. Främst ett stort antal sångsvan men även knipor, tranor, vadare, havsörn, sjöorre eller svärta osv. Andrew in action. Gräva och bo i snö är tydligen ovanligt för en Australiensare. Andrew in bed… Han var mycket nöjd och hade sovit gott och skönt hela natten. Jokkmokkskorv och kokkaffe! Dee, den motvillige passageraren.
Tältmys under en hundspannstur.Efter en vecka hemma i Jokkmokk så har vi åter fått komma oss upp på fjället. Denna gång blev det en fyradagarstur med tre amerikanska gäster. Vi har kört söderut från Saltoluokta fjällstation. Två nätter i tält och en natt i Aktsestugan.
Denna tid på året är verkligen tält riktigt bekvämt som bostad. Det är ljust, dvs inte som under midvintern när nätterna är långa och mörka. När solen stigerupp på mornarna drar kondensen snabbt ut och livet blir behagligt.
Hundarna som har jobbat denna säsong med mig börjar bli riktigt sköna. De är coola och har lärt sig mina rutiner helt och hållet. När man får förmånen att färdas såhär mycket med sina hundar så får jag för mig att man lär känna dem på ett ganska djupt sätt. Just nu vill jag bara fortsätta att leva på luffen. Visst blir det skönt att komma hem till Jokkmokk men att tuffa omkring här ute är ett helt otroligt liv! Tältcampen strax öster om Rapadalens mynning. Manakområdet. Atlas njuter av vårvädret. Flippa förser sig med mat och sovplats utan att jag behöver bekymmra mig. Här i norr har vi ännu fullt vinterföre. Sångsvanarna har annlänt till Laidaures utlopp där det alltid finns öppet vatten såhär års. Ina eller Gaangsterina som hon egentligen heter
