Lurviga, små, vilda krabater…I går kväll passade vi på att fotografera våra små Siberian Huskyvalpar. De är nu ca 3 veckor. Någon natt bor den ute i de halmfyllda kojan och någon annan natt inne i huset. Vi vill både acklimatisera dem till utelivet men ändå jobba med dem socialt inne. Rut, deras mor föredrar nog helst att bo ute.
Denna kull börjar på bokstaven Å så snart är vi igenom hela alfabet. Det blir lite speciellt nu för normalt brukar vi behålla i princip alla valparna. Nu blir det bara en hanhund och en tik kvar på vår kennel. Det känns roligt att kunna skicka iväg hundar som vi tror på men samtidigt så skulle vi gärna behålla alla själv. För oss blir det nog så svårt att ta hand om två valpar under en vintersäsong.
Mer bilder och information om denna kull hittas på Working Husky Kennelsida. Alla valpar är dock bokade redan innan de föddes. Att bli fotograferad tillhör kanske inte favoritsysselsättningen.
Working Husky Rut är mamma och Working Husky Mauro är fadern.En hund är gravid i ca 63 dagar. Det brukar oftast stämma men visst händer det att det skiljer lite. Har vi hanhunden hemma på vår egen kennel så låter vi vanligen tiken gå med honom under en hel vecka eller mer vilket säkrar parningen men å andra sida så blir det svårare att säga exakt när valparna ska komma.
Sedan i lördags så har det enligt våra beräkningar kunna varit möjligt att dessa valpar skulle komma. Fyra långa dagars väntan. Första valpen kom vid 1-tiden i natt och den sista exakt nu då jag skriver alltså nu vi 10-tiden.
Vi har nu 7 siberian husky valpar. Rut födde 8 stycken men en var väldigt liten och svag. Stina hann inte med, utan plötsligt såg hon hur Rut åt upp valpen. Så otroligt grymt men ändå så naturligt. Givetvis skulle vi tagit bort den om vi hade vetat vad som skulle hända.
Detta hände mig en gång tidigare med D-kullen. En av valparna var otroligt liten, svag och den skulle inte klara sig helt enkelt. Att fatta beslutet att avliva en valp är något som inte alltid är lätt så därför drog jag då ut på det och plötsligt var valpen spårlöst borta. Jag sökte igenom hela huset men hittade inget och har än idag inte hittat något. Aila måste helt sonika ha ätit upp valpen. Ett beteende som kanske inte är helt ovanligt.
Rut är i alla fall lite orolig och det kan fortfarande komma fler valpar. Det kan ibland ta flera timmar emellan. Vad som är oroande just nu är att hon lyfter så mycket i valparna. Det berättas ibland om tikar som ätit upp hela sina kullar. Men det är Ruts andra kull. X-kullen var hennes första och med den kullen gick det helt fel fritt. En trött mamma som kanske undrar vart fadern tog vägen? Mauro som lovade att alltid finnas där vid hennes sida om han bara fick komma till… De ser mest ut som ett gäng nybadade hamstrar när de är nyfödda. Här vilar kennelns egen barnmorska som brukar ha koll på förlossningarna. Jag tror att hon skulle fixa att förlösa en människovalp med den erfarenhet som hon numera har.
Det var många hundintresserade människor som mötes i helgen. Vi har haft stort utbyte av så väl huskyägare som samojed, grönlandshundsfolk och malamutägare. Vi har mycket att lära av varandra allihop.Svenska Polarhundsklubben anordnade en avelskonferens nere i Norrköping under den gångna helgen. Vi besökte den men har nu landat hemma norr om Polcirkeln igen.
Det var föreläsningar från Siriuspatrullen, Grönland, Siberian husky kennlar i England och USA samt en samojeduppfödare. I stort så hade jag förväntat mig betydlig mer och ingående om avel och avelseffekter. Tankar runt avelsstrategier och genetik. Mycket djupare. Föreläsarna bär alla på massor av kunskap men flera av föreläsningarna berörde inte ämnet.
Marit Holms bilder och berättelse om hundhållningen på Grönland var rörande. Hundar som svälter, inte får vatten, inga kojor och total misär. Den delen är viktig att sprida trots att det inte berörde ämnet. Jag tror inte att någon lämnade salen utan att vara berörd av bilderna på magra, döda och halvdöda hundar. Fruktansvärt.
När massor av hundfolk samlas uppstår möten. Spännande samtal, trevliga samtal och kunskapsutbyte. Min absolut största behållning från denna trip är utan tvekan just alla dessa möten med gamla och nyfunna kontakter.
Jag hoppas att SPHK fortsätter att arrangera sådana här event. Ett stort tack till de personer som engagerat sig och arbetat för detta ideellt. Ett bra arrangemang som säkert krävt många timmars arbete. Under vår resa ner igenom landet hamnade vi på ett stort shoppingcentra. Helt hysteriskt utbud. Här väljer Stina juice. Flera märken, olika sorters frukter från olika delar av världen. Helt galet! Här en lunch tillsammans med Marie Israelsson (som brukar köra typ… fort), Christen Rose-Anderssen (Finnemarkas kennel), Jens Lindberget (Undrar du något om stamtavlor och historia bakom Siberian Huskien kan han mycket) samt Stina (ja, det är ju min sambo även om jag fick många fina erbjudanden då andra hundförare som var intresserade och också vill ha en hundkojsbyggande sambo, men jag tog med henne hem). I duggregn stannade vi och ordnade lite frukost på vägen hem. Det är mysigt att tuffa omkring med bil igenom landet. Tyvärr tyckte inte polisen att vi tuffade så de stoppade oss och körkortet var riktigt nära att ryka… Men nära skjuter ingen hare som jag sa till konstapeln så han räckte över boten!
’Om nosen bara var lite längre så skulle jag ju faktiskt nå…’Våra små siberian huskyvalpar efter Xsara och Vind fortsätter att växa och utvecklas. Denna kull har gett valpar med energi som är social på ett bra sätt. Än så länge utvecklas de väldigt fint.
Trots att vi jobbar hemma med hundarna, företaget, guidar, bygger hundkojor osv. så skulle vi gärna spendera ännu mer tid med våra valpar. Det är en viktig investering inför framtiden. Det går fort mellan träden och jag behöver en snabbare kamera…och lite snabbare reaktioner… Working Husky Zorba in action. Gangsteriina och Hiilima som är 6 månader fick komma ut med valparna. Det är nyttigt med det sociala mötena mellan hundarna och det är roligt att se hur klara signaler de har.
Wiskas kattmat då hunden själv får välja…Emellanåt händer det att men får dålig aptit på en eller flera hundar. Det kan handla om ett spann som utsätts för hård press med tufft fysiskt arbete men det kan även handla om en hund som är sjuk. Äter hunden dåligt för att den inte motionerar tillräkligt så måste du öka mängden fysiskt arbete. Det är direkt djurplågeri att hålla hundar allt för överviktiga.
Kattmat har högre smaklighet än hundmat pga. att katter ska vara mera kräsen på mat än hundar. Därför brukar vi vid extrema fall ibland att blanda väldigt lite kattmat i hundmaten för att få en matvägrande hund att börja äta. Bäst är det då med dessa stora förpackningar som innehåller flera småpåsar med olika smaker. Rör ned en påse i hundmaten per dag för en hund.
Att blanda i kattmat är ett sätt av flera för att få matvägrande hundar att äta. Man kan även ge den vanliga hundmaten frusen, uppblött, torrkulor med vatten, kycklingfärs, färskfoder, 10% av ett nytt torrfoder plus 90% av det torrfoder man brukar ge, osaltad buljong osv.
Senast vi hade problem med en matvägrande hund var med Hilda under hösten 2011. Hilda var dräktig och slutade plötsligt att äta. Detta är inte heller helt ovanlig reaktion hos en parad tik men de brukar snabbt komma igång igen och äta normalt. Hilda kom aldrig igång. Hon var riktigt sjuk och vi tvingades tyvärr avliva henne med döda valpar i livmodern. Portionsförpackad kattmat gör att man kan välja olika smaker varje dag. Den håller sig fräsch och bra så hundarna brukar oftast älska denna mat. Vi blandar i en påse per portion hundmat men bara då det är nödvändigt.
