Browsed by
Etikett: Höst

Spårpreparering höstis

Spårpreparering höstis

Kommentarer 0 kommentarer

Spårpreparering_sjöis_1
Om några dagar har vi fullmåne.
Idag har vi varit ut med skotrarna och påbörjat arbetet med vinterns spårsystem. När isen är 7-10cm brukar vi börja att preparera spåren på de närmaste sjöarna. Det gör att isen snabbare växer sig starkare. Snön som lägger sig på isarna isolerar nämligen och ger en långsammare istillväxt.

Isar är någonting man skall ta seriöst. Missbedömningar, slarv och nonchalans kan bli misstag man bara gör en gång i sitt liv. Vi har isdubbar, kastlinor, ispikar, yxa och är alltid två stycken. Vi har båda tränat på att ta oss i och ur isvak. Man måste helt enkelt vara beredd på att man kan köra igenom. För vår del skulle en genomkörning resultera i att vi blir rejält kalla, blöta och att vi får senare problem med att bärga en skoter. Jag tvekar inte en sekund på att vi skulle ta oss upp. Hade jag tvekat på det skulle vi inte varit på isen såhär års!

I princip kan vi börja köra släde nu. Spåret är 15 km med en kortare landpassage på 50 meter. Men i skrivande stund töar det. Det påverkar inte isen nämnvärt men däremot så är snön lite slaskig bitvis. Yr lovar däremot riktigt bra och låga temperaturer under de närmaste dagarna så snart kör vi iallafall med hundspannen på sjön.

Spårpreparering_sjöis_6
*Matti, menar du att jag ska gå där?’
’Ja…självklart! Vi måste ju veta om isen håller!’
’…men jag slår ju piken igenom hur lätt som helst!?’
’Ja, men nu är det så att jag har bara en flickvän och det är du. Hade jag fått haft fler så kunde ju någon av de andra gått före!’
😉

Spårpreparering_sjöis_5
När man färdas på höstisar måste man kolla isen noggrant. Här gick piken igenom på ett slag. Det håller en människa men inte en långsam skoter.

Spårpreparering_sjöis_2
Jag fick köra gammelskotern före. Dynan bortplockad och en bärgningslina fästad bak i maskinen.

Spårpreparering_sjöis_3
En räv hade kalasat på en infrusen mört.

Spårpreparering_sjöis_4
’…men kör nu Matti! Isen är såhär tjock…jag lovar!’

November och hundträningen fortsätter

November och hundträningen fortsätter

Kommentarer 1 kommentar

Hundträning_snö_atv_5
Stina med hennes träningsgrupp. Vi kör fortfarande utan nacklinor därför är spannet lite utspritt.
Nu har vi rullat in i november. Hundträningen fortsätter och går nu förhoppnings in i en snöfas. Vi kan öka distanserna, köra oftare och på så vis förbereda hundarna för den kommande säsongen. Stor del av isarna har lagt sig och det är en tidsfråga innan vi även kör på sjöarna.

Idag blev det en 48 km tur med två av spannen. Vi eldade, drack te, kokade korv och vilade lite på spåret. Mörkret sänkte sig och man märker tydligt att dagarna blir allt kortare. Hundarna är i bra form då de gick lika hårt ut som de gick hem. Känns riktigt lovande även om vi inte har fått exakt så mycket träning som vi hade önskat.

Hundträning_snö_atv_4
Kisspaus, vattenpaus, fotopaus, klappa hund paus osv. Att spannet kan stå still är även det en träningssak.

Hundträning_snö_atv_1
Skogsbilsvägar och traktorvägar finns det gott om i Norrlands inland. Perfekt för hundträning innan snön kommer.

Hundträning_snö_atv_3
Ännu en dag på jobbet. Lunchpaus och fikapaus är väll någonting man har rätt till enligt arbetsmiljölagen.

Hundträning_snö_atv_2
En klassiker som tillagas på ett klassiskt sätt.

Hundar lämnar oss

Hundar lämnar oss

Kommentarer 0 kommentarer

Hundar_far_iväg_1
Dee när hon nyss hade flyttat till oss som valp.
Under de senaste dagarna har flera hundar lämnat oss. Mauro blev gammal och en skada i handleden gjorde att han inte längre kan följa oss. Egentligen så var detta ett problem redan förra säsongen. Sista året har han mer gått kvar dels för att vi haft svårt med beslutet men även för att vi ville använda honom för avel. Han är pappan till vår C-kull. Nu har han fått somna in. Det är alltid tungt att förlora en färdkamrat. En hund som alltid gav allt för oss.

Igår så blev det dags för nästa avlivning. Dee, en siberian huskytik på drygt fyra år. Hon har sedan i våras lidit av någon typ av problem i fuftvägarna. Lunginflammation eller en parasit. Vi har behandlat henne mot allt tänkbart och ändå blev hon inte bra. Att hon var rosslig och periodvis mycket trött gjorde vårt beslut självklarare. Saknade får vi däremot leva med under många år. Hon va alltid en sådan där glad skit. En hund som vi egentligen hade köpt in som valp för att få in nytt blod i vår avel.

Zpring flyttade också igår på prov till en kille som har några få hundar. Vi hoppas att det kommer att fungera. Hon får det säkert kanonbra där med mer uppmärksamhet. Däremot så känns det alltid som att man sviker en hund när man säljer den. Det är inte hunden som vill bli såld. Det är en hund som trotts att den gör allt den kan inte är ’bra nog’ för mina önskemål. Fast nu ska jag inte förmänskliga hundarnas tankar och känslor, men det känns alltid som man sviker en polare.

Dessutom så är det en hel del valpar som skall flytta nu under de närmaste dagarna. Av de 16 valparna är planen att vi skall behålla nio stycken och att sju skall flytta. Vi har hittat bra hem till alla utom en liten tik i Xaras kull. Men hon kan lika gärna få bo kvar hos oss.

Detta är en inblick i en hundspannsförares vardag. Baksidan av en annars trevlig hobby eller som för oss yrke.

Hundar_far_iväg_2
Under Dees första säsong gjorde hon några fjällturer som här till Kebnekaiseområdet. En fin, go och alltid positiv hund.

Hundar_far_iväg_3
Mauro medan han ännu var en liten söt valp. Sedan förvandlades han till 32 kg muskler och järnvilja att flytta last.

Torparliv och värmebölja

Torparliv och värmebölja

Kommentarer 0 kommentarer

Torparliv_värmebölja_1
Kanoterna undanplockade för denna säsong.
Värmen i Lappland är ett faktum. Onormalt? Knappast. Väder är varierande helt naturligt. Däremot så tillhör det vår natur att förfasa oss över det extrema vädret som vi alltid tycks ha just nu. Har ni någonsin hört någon säga nått liknande inne på den lilla butiken i byn: ’Jiiesses vilket grymt normalt väder vi har i år!’.

Värmen och en träningsfri dag gav oss lite tid att plocka på vår lilla gård. Någon släde kvar att fixa, massor av skrot till återvinningen. Flytta lite brädhögar och annat som var tvunget att fixas innan snön kommer på riktigt. Snart är vi kanske redo för vintern.

Min lilla mor är uppe från Jämtland. När föräldrarna bor så långt borta så är man oftast inte på samma plats när någon fyller år. Alltså blev det tårta idag för redan missade födelsedagar och för eventuellt missade födelsedagar i framtiden. Nu han jag inte fota tårtan pga diverse tårtsugna syskonbarn.

Torparliv_värmebölja_2
Vissa skruvar kan man inte skruva upp. Då får man lösa det på annat sätt.

Torparliv_värmebölja_3
Ugnsstekt falukorv är riktig torparmat.

Grub’s neoprenstövlar hårdtestade

Grub’s neoprenstövlar hårdtestade

Kommentarer 2 kommentarer

Grubs_neoprenstövlar_1
Grub’s Snowline 12.0.
Grub’s Snowline 12.0 heter en neoprenstövel som jag använt flitigt under det senaste året. Stöveln är lätt att hoppa i och ur samt tillräckligt varm för normala vinterdagar. Det har gjort att den har blivit min favorit under höst, vinter och vår när det gäller hundgårdsarbete.

Neoprenstöveln är helt vattentät. Jag har plumsat runt en hel del i bäckar och blötmarker. Inget vatten ännu inte kommit in utifrån. Däremot så bildas det en del kondens inuti stöveln. Skotork, golvvärme eller en annan varm plats är ett måste efter en dags användning. Annars kommer de att bli sunkigt våta efter någon dags användning.

Som vandringsstövel är detta inget jag rekommenderar. Den är inte byggd för längre vandringar med tung packning. För kanoting, gårdsarbete, jakt, hundträning osv. är den ett riktigt bra val. Vibramsulan på denna stövel ger ett helt okej grepp för mitt lite enklare användningsområde. När jag tar en titt på stöveln så efter ett års hård användning så är den ännu helt oskadad. Den tycks alltså även vara rätt så slitstark.

Förra vintern använde jag denna stövel mycket mer än jag tänkt då jag gjorde inköpet. Denna Grub’s stövel har ett 12mm tjockt neoprenskaft. På marknaden hittar man både tjockare och tunnare. Med två yllesockar i min stövel så klarade ner under -15C utan minsta problem. Vid lägre temperaturer än så, vill jag däremot ha mer vinteranpassad fotbeklädnad.

Neoprenstövlar är helt klart någonting som jag kan rekommendera. Exakt vilket märke och modell du väljer är upp till dig. Jag har hört många nöjda användare av olika märken. Själv köpte jag mina Grub’s Snowline 12.0 på Kvikk i Jokkmokk för närmare en tusenlapp.

Andra vinterskor som vi har testat och kommer att testa:
Neos Adventurer
Neos Navigator
Jörn vinterkänga

Grubs_neoprenstövlar_3
Tjocka varma och vattentäta neoprenskaft.

Grubs_neoprenstövlar_2
Slitstark vibramsula med helt okej grepp.