De dök helt oväntandes upp i Jokkmokk och gick igenom våra träningsdagböcker, kontrollvägde mig och Stina, satte målvikter och ett hårdare träningsprogram för oss. Myndigheter som Skattemyndigheten är rena rama söndagsskolan om man skall jämföra med denna kontroll.
Ska sanningen fram så tillbringades helgen med massa trevliga möten med bekanta. Middagar, kaffepauser, samtal m.m. Vi är många här i byn som gärna skulle haft kvar våra vänner kvar här i Lappland.
De kommande veckorna och dagarna är ganska avgörande för hur tassarna skall klara sig. Ligger snön kvar är allt frid och fröjd. Absolut sämst är om de fuktiga grusvägarna fryser för då blir underlaget som sandpapper. Då måste varje endaste hundtass sockas för varje enskilt träningspass. Det tar tid och det förbrukar hundsockar i massor.
Läs gärna mer på bloggen om hur du kan sy egna hundsockar av mopedslang. Det finns dessutom en test av några olika fabrikat av hundsockar. Det viktigaste av allt är att du inte glömmer att ta en titt på tassarna innan och under träningsturerna.
Siberian Huskyvalpar är söta. Vad de inte är är lättfotograferade. De springer, biter varandra, tacklas, rullar runt och står sällan still just när kameran klickar. Av 20 bilder blir kanske en bra. Håll tillgodo med några bilder från vår B-kull efter Rut och Zorba. Vill ni se mer om våra siberian huskies så kolla på vår kennelsida Working Husky Kennel.
Jag möter många människor som är emot sk. hobbyjakt. Det kan jag verkligen förstå. Hobbyjakt på många håll är nämligen att man föder upp fasaner, släpper ut dem på fält, låter en drevkedja fösa dem mot några utplacerade jägare. Det är någonting helt annat än den nyttojakt som pågår helt opretentiöst i norra Sverige. Jakt som egentligen mer kan liknas med en beskattning av naturen för att få tag på högkvalitativt naturbetat kött. Någonting helt annat än de snabbväxande industrigrisarna från Danmark.
När man hör, eller inbillar sig att man hör en brunstig älg som kommer brölandes i skogen går pulsen helt klart upp. Samma när vi smög mot en hund som hade ett ståndskall en bit bort innan ett skott föll och en glad fågeljägare antagligen lyfte upp en tjäder i ryggsäcken och glatt kunde vandra vidare igenom markerna medan vi lite snopet stod kvar tomhänta efter en timmes smygande och väntande. Det blev ingen älg medan jag hälsade på men det gav ändå blodad tand att hänga med mer även om jag för tillfället är fullt nöjd med att ha en kamera i handen.
