Är man ute mycket så kommer testvädret och söker upp oss oavsett vi vill eller inte… Bilden är från en av årets hundspannsturer.Vi inleder nu ett samarbete med Addnature. Exakt vad det kommer att innebära är ganska oklart ännu. Framtiden får utforma detta samarbete. Förhoppningsvis kan det bli någonting riktigt bra på sikt. En del är att Stina och jag kommer att testa friluftsutrustning från Addnature. Sedan kommer de testrapporterna att läggas ut här på Mattisblogg.
Jag kommer absolut inte att sälja min själ. Är prylarna bra kommer jag att skriva det. Är det skrot så kommer jag att skriva det. Testerna är för mig ett sätt att hjälpa er läsare att hitta rätt så att ni slipper dras in i en konsumtionshets. Jag vill att ni skall använda eran tid och ert liv till att vara ute i naturen på olika sätt. Inte att ni skall vara tvungna att jobba för att kunna handla alla de där måsteprylarna.
Det finns även andra företag som sökt diverse samarbeten. En sak kan jag säga. Det finns många oseriösa företag ute i cybervärlden som har insett att det ligger ett marknadsföringsvärde i att synas på olika små bloggar. Allt från spelsajter till diverse webbshoppar. Addnature har redan från början varit ute efter någonting mer långsiktigt som vi båda kan dra nytta av.
Men trotts samarbete med Addnature som lever på att sälja utrustning så uppmanar jag er att tänk er för. Prylar leder inte till lycka. Köp mindre skrot och satsa på det ni verkligen vill. Ni tär på vår planet och vår natur när ni handlar onödigheter, tänk på det…
Skoterparkeringen..Nu är man fysiskt landad hemma i Jokkmokk. Mentalt så är det fortfarande en enorm dragning västerut upp mot de snötäckta fjällen. En längtan att få lätta ankaret och styra spannet ut över de öppna vidderna.
Nu finns det dock massor av göromål här hemma. Det skall packas upp utrustning. Slädar skall lagas och målas, tält torkas och gås igenom, sovsäckar och kläder tvättas och fixas. Uthusen röjas och städas. Bilarna och släpvagnarna servas, fixas och städas. Listan kan göras lång och vi kommer med lätthet att ha göra hela våren.
Men kanske det kan bli en liten sväng till. Bara en liten på några dagar eller så… Tvätta, torka, laga… Bilar som skall tinas tillhör ju vintervardagarna. Det som göms i snö kommer fram i tö… Det finns ett och annat att plocka iordning på vår gård. Vart tog snön vägen?
Porten till Sareksnationalpark.Säsongens sista veckotur med gäster. Valet stod mellan en tur norrut mot Kebneområdet eller en lugnare tur söderut i Sareks utkanter. Väderprognosen lovade bra före och efter att ha lyssnat på gästernas önskemål så styrde vi söderut.
När snön blir blöt och kornig sliter det hårt på tassarna. Många hundar får djupa sprickor i trampdynorna så det är bara att socka och smörja. Det har gått bra men för tassarnas skull så är det bra att hundarna får lite vila nu.
Även denna tur har annars gått bra. Trevliga och roliga gäster som vanligt. Fina körförhållanden, trevligt folk efter vägen, fikapauser i solen med kokkaffe, hundar som är glada osv.
Flera hundar småhostar nu sedan ett par dagar. Om det beror på kennehosta eller något annat vet vi inte. Dee blev dålig där ute och fick åka släde. Hon hade ett djupt gurglande i lungorna vilket kan tyda på lunginflamation. Allmäntillståndet var bra och hon visade inga tecken på feber. Har alltid med pencillin så det sattes in direkt. De kan få sk. kemisk lunginflamation om de äter snö, som de gör när det är varmt. Det blir för mycket och därefter kräks de och om detta sker under färd kan de dra in det i lungorna vilket kan orsaka lunginflammationen. Det gurglar fortfarande från henne men hon är riktigt pigg och glad så tiden får utvisa. Bra hundspannskörning på bra snö med hundar som är i toppform. Vid flera tillfällen kunde vi beskåda de mäktiga havsörnarna. Gul näbb och gula fötter. Vit stjärt och den karrakteristiska formen av en ’flygande planka’ Vaken i Laidaures östra del bjöd på massor av olika fåglar. Främst ett stort antal sångsvan men även knipor, tranor, vadare, havsörn, sjöorre eller svärta osv. Andrew in action. Gräva och bo i snö är tydligen ovanligt för en Australiensare. Andrew in bed… Han var mycket nöjd och hade sovit gott och skönt hela natten. Jokkmokkskorv och kokkaffe! Dee, den motvillige passageraren.
Tältmys under en hundspannstur.Efter en vecka hemma i Jokkmokk så har vi åter fått komma oss upp på fjället. Denna gång blev det en fyradagarstur med tre amerikanska gäster. Vi har kört söderut från Saltoluokta fjällstation. Två nätter i tält och en natt i Aktsestugan.
Denna tid på året är verkligen tält riktigt bekvämt som bostad. Det är ljust, dvs inte som under midvintern när nätterna är långa och mörka. När solen stigerupp på mornarna drar kondensen snabbt ut och livet blir behagligt.
Hundarna som har jobbat denna säsong med mig börjar bli riktigt sköna. De är coola och har lärt sig mina rutiner helt och hållet. När man får förmånen att färdas såhär mycket med sina hundar så får jag för mig att man lär känna dem på ett ganska djupt sätt. Just nu vill jag bara fortsätta att leva på luffen. Visst blir det skönt att komma hem till Jokkmokk men att tuffa omkring här ute är ett helt otroligt liv! Tältcampen strax öster om Rapadalens mynning. Manakområdet. Atlas njuter av vårvädret. Flippa förser sig med mat och sovplats utan att jag behöver bekymmra mig. Här i norr har vi ännu fullt vinterföre. Sångsvanarna har annlänt till Laidaures utlopp där det alltid finns öppet vatten såhär års. Ina eller Gaangsterina som hon egentligen heter
Hundspannturer igenom Sareks nationalpark skall kanske inte tillhöra volymprodukterna. Denna bild tagen under turen 2013 som genomfördes med 4 gäster.Igår kunde vi läsa på nyheterna att ett Jokkmokksföretag som kör hundspann nekas tillstånd att köra in i Laponia. Laponia är vårt världsarvsområde som bland annat innefattar Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus nationalparker.
Enligt vad jag förstått så gäller detta en tur man vill arrangera under april månad. Nu går både Länsstyrelsen och Mark- och Miljödomstolen på samebyarnas linje. Det är speciellt i år med de svåra betesförhållandena som varit extra viktigt att kalvningslandet får vara ostört.
Planerar man sina Sarek och Padjelantaturer före den 31 Mars så uppstår inte dessa problem. Nu är troligast företaget som trotts allt söker detta tillstånd ändå ett av de seriösare.
Regelbundet så bedriver, såväl utländska som lokala företag, guidade turer in i parkerna utan att ens söka tillstånd/dispens. Man har instruerat gästerna att de skall säga att man är ett gäng ’kompisar’. Nu slår detta tillbaks mot oss alla som vill köra privat med hundspann. Om jag inte missförstått allt så kräver de nya föreskrifterna (som började gälla 1 Januari 2014) att alla hundspann måste ansöka för att få köra innanför parkgränserna. Detta för att man skall få bukt med de sk. ’kompisturerna’.
Tidigare har det varit tillåtet att gå in med hund i parkerna fram till den 30 April. Vi som kört kommersiellt har uppmanats att inte köra efter sista mars. Med rådande regelverk kommer detta att innebära att man kan strypa alla sipenser/tillstånd för hundspann efter 31 Mars. Med andra ord så ser det nu ut som att kan vi tacka några oseriösa hundspannsföretag som kört utan att ens söka tillstånd för en månad kortare säsong. Vi skall också tänka på att Laponia är ett försöksområde vars regelverk mycket väl kan appliceras på resten av renbetesområdena. Det är med andra ord extra viktigt att vi som kör kommersiellt sköter oss efter bästa förmåga.
Ni kan läsa mer om vår hundspannstur igenom Sareks Nationalpark som vi årligen arrangerar på vår företagssida, Jokkmokkguiderna. Skriver mer i framtiden om hur vi jobbar för att bemöta önskemål och krav från olika myndigheter men likväl hur vi själva vill jobba.
