Ljuset är magiskt. Denna bild är från den 23 December på hemväg från en fikatur.Julhelgen är definitivt på plats. Till Jokkmokk har det nu kommit folk som vill fira en vit jul. Snö, norrsken, stillhet och närheten till Polcirkeln. Vem vill inte vara i Tomtens snötyngda skogar under självaste julhelgen?
För vår del innebär detta att vi har en hel del bokningar på kortare turer. Faktum är att vi kör minst en avgång varje dag förutom självaste julafton då vi är helt lediga. Så är det fram tills en bit in i januari. Dessutom så kommer jag att dra iväg på en fyradagarstur med en familj under mellandagarna.
Under turerna slår det mig att folk är så fascinerade av människorna här i norr. Hur vi lever och det lugn som de upplever i samhället. All trevlighet som de säger strålar ut från folket. Jag får höra så mycket gott om Jokkmokk och människorna här. Det är också många som frågar om priser på hus och om jag tror att de kan flytta hit. De blir med andra ord så förälskade i Jokkmokk att de kan tänka sig att bosätta sig här. Om det sedan blir av är en helt annan sak.
Det är mycket intressant att se hur ett gäng slädhundar, en lägereld och lite kött som man grillar öppnar samtalen om livet. Allt nedsköljt av riktigt kokkaffe som toppas med några bullar och påtår. Hundarna är mycket duktiga på att charmera gästerna. Här är det Mantti som är in full action med sin naturliga charm. Att få borra in fingrarna i en tät huskypäls, känna hur pälsen doftar och samtidigt uppleva hur hunden trycker sin kropp mot sig och vill bli kramad. Här har Atlas vunnit ännu ett hjärta! Stinas hundspann jagar fram längs sjökanten mot regnbågen. Bilden är från den 22 December och vi fick denna rosa regnbåge rakt i norr. Mörkret sänker sig. Elden lyser och värmer. Kaffedoften sprider sig samtidigt som fettet droppar från fläskbiten som grillas vid elden. En dag utan lägereld är en förlorad dag…
Helt galet mycke träd över våra spår. Snö upp över knäna och det är bara att arbeta vidare.Nu ikväll ömmar kroppen efter sex timmar på skoter och slit med yxa. Vi har brutit oss fram längs frusna sjöar, gamla skogsvägar, häststigar och igenom snötyngda skogar. Träden står fortfarande som sprättbågar och det är bara att hugga, såga, slita och fortsätta 10 meter med skotern för att sedan börja om huggandet och sågandet.
Turen idag gick åter västerut från Jokkmokk och Juha var följde även han med skoter. Ingen av oss är rädd för arbete så ganska snart dröp vi alla tre av svett. Tempen steg även ute och passerade nollan så det blev liksom en riktig vårdag. Att dra ut på turer som denna då man arbetar med vänner som alla hugger in energiskt är riktigt roligt! Ännu en bra dag på jobbet med andra ord.
Juha använde en hemagjord canadapulka som var lastad med ett traktordäck bakom sin skoter. Den hakar inte i stubbar eller vickar. Spåret bakom den blir slätt och det fryser snabbt till. En mycket bra lösning för bushtrails som man inte sladdar. Dessa spår trycker vi bara upp med skotrar och hundspann.
Nu är det mesta av säsongens grundspår uppkörda förutom de allmänna skoterlederna. Får vi tid drar vi nog på några fler resor längs dessa också för att hjälpa till lite. Nu väntar en något hektisk jul och nyårshelg. Vi har mycket bokat och det är i princip endast Julafton som vi är lediga på. Fast lediga är att ta i då man har 50 slädhundar och en fyradagarstur som startar dagen efter. Men jag klagar inte. Det är mycket medvetet självvalt! Lynx Forest Fox är en skoter som inte är konstruerad av någon konstruktör. Den är skapad av gud! En fantastisk maskin i bökig terräng. Lång, smal, lätt och grymt smidig! Ingen riktig fastkörning idag. Tyvärr. Vill ju få det på bild då Juha och Stina kör fast. Juha är i rörelse hela tiden och det är riktigt svårt att få honom skarp på bild. Stina är skånskan som kör skoter och arbetar som värsta norrlänningen numera.
Ett av många uppslag ur boken ’Till fjällens ände’. För några veckor sedan damp det ned ett paket i vårt lilla torp. I paketet låg boken ’Till fjällens ände’ skriven och fotograferad av kompisen Nicklas Blom. Nicklas är killen som jag för några år sedan i det närmaste idiotförklarade då han ville köpa ett hundspann. Nicklas köpte iallafall ett hundspann, tränade sina hundar mer än många andra hundförare och gjorde sedan en resa från sin stuga i Åre till Treriksröset. Detta har även gjorts en film om ’Heading North’ (finns på Yoputube).
Boken är en riktig coffetable bok. Stort härligt format med massa fina bilder och modern layout. En bok som man kanske inte läser från pärm till pärm men gärna tar lite i taget tillsammans med en mugg rykande hett te eller en rökigt skön whisky. En bok som man kan drömma sig ut på tur med.
Texten är skriven med känsla och ibland både lite roligt och riktigt klokt eftertänksamt. Vi citerar Nicklas: ’Hobbypsykologen i mig vill tro att mycket av orsaken till mental ohälsa är att många människor inte lever de liv de skall leva.’ lite längre ner fortsätter det med ’Den sk civilisationen är en bromskloss för människor som vill slå ut sina vingar och prova attt flyga. Ängsligheten för vad omgivningen skall tro är större än tillfredsställelsen att leva som man själv vill.’ Detta är typiskt klara insikter från en människa som varit på färd och upplevt enkelheten i naturen.
När jag har tittat i boken så måste jag medge en sak. Nicklas behöver en kurs i att packa släden! Hälften av utrustningen hänger ju utanpå som om det vore en julgran. Annars förmedlar bilderna en känsla av livet där ute i markerna med ett hundspann. En känsla av kyla, vind, fridfullhet, äventyr, harmoni, frustration, glädje och mycket mer. En bild fungerar ju så att jag läser in mina egna upplevelser i kombination av det Nicklas vill förmedla.
Boken ’Till fjällens ände’ är nog ett av de bättre julklappstipsen som jag kommer på till alla som håller på med hundar, friluftsliv eller bara är intresserade av livet i norr. I min bokhylla kommer den utan tvekan att finnas och påminna mig om hur fel jag hade. Tydligen så kan man köpa ett hundspann. Jobbar man bara tillräckligt hårt som Nicklas har gjort så omvandlas en dröm till en verklighet! Första veckorna fick vi köra med äggklockan. 10 minuter var och sedan den andres tur. Här är det Stina som har tiden till sin fördel. Verkligheten är inte alltid som en turistbroschyr…
Karins hundar vilar under lunchpausen. Exakt så som riktiga arbetshundar skall göra. Koppla av!Med skotrarna färdades vi idag västerut. Målet var främst att vi skulle fixa etrt spår över Purkijaure som är en grund sjö med märkliga strömmar. I år kom vi på att vi skulle testa en ny väg. En 200m överfart istället för som vanligt 1-2 kilometer. Dock så innebar den kortare sträckan rakt över en älvmynning och där är ju isarna som de är.
Allt gick bra och vi träffade även Juha och Karin som kör hundspann i grannbyn. Karin var ute med en engelsk familj på lunchtur. Det slår mig hur mycket gäster som vi alla hundspannsföretag i Jokkmokk kör. Det är inte en grupp här och där utan en strid ström med besökare som bara tycks växa från år till år. Tillsammans med Juha trampade vi sedan upp en bit av deras spårsystem längs Pärlälven.
Nu är det kväll och Stina drog just av gården med ett hundspann. Jag skall också ut med ett spann på en kortare tvåmilstur. Sedan mocka och mata hundarna. Dagarna vill som bli ganska långa men väldigt trevliga! Juha provborrar isen med en skruvdragare för att se tjocklek och kvalité. Stina och Juha in action med att röja bort snötyngda träd över Karatsleden. Stina på hemväg mot middag och träning av hundspann.
Avsnitt 2 av SVT Kobra 2015.Det tredje filmtipset på samiskt tema handlar om de uppväxande protesterna från yngre samer. Protester mot hur Sveriges ursprungsbefolkning behandlas. Man använder nu bland annat musiken och konsten som verktyg sprider man sitt politiska budskap på ett kraftfullt sätt. Avsnitt 2 av SVT Kobra visar just detta på ett bra sätt.
Sakta har den Svenska staten tagit marken, språket, religionen och andra rättigheter av den samiska befolkningen. Någonting som fortgår än idag. Man har även tagit stoltheten av väldigt många. Det är nämligen så att här i norr bor det ganska många människor som har samiskt ursprung som det inte talas om. Ett ursprung som har ansetts vara fult. På olika sätt har man gett, men mestadels tagit rättigheter från dessa människor. Man har sagt åt folk vad dom är och vilken grupp de skall tillhöra. Renskötare, nybyggare, svensk, fiskesame, same utan samebytillhörighet osv. Man har delat på folk som egentligen har varit ett folk. Människor från samma familj har hamnat i olika grupper med olika rättigheter och skyldigheter. Det är exakt så man skall göra om man vill härska över ett folk. Man splittrar dem. Slår sönder inifrån och får folket att slå på varandra. Då kan man lugnt exploatera vattenkraften, mineralfyndigheter, skogarna, turismen, övningsområden för vapenindustrin m.m. och faktiskt bara ta värdet av dessa naturtillgångar ut ur området. Man tar det stora medan man lokalt tjafsar om vem som skall få skjuta en liten ripa. Exakt så som man alltid har gjort med olika typer av kolonier.
Om jag skall förutspå framtiden så tror jag att kulturen som politiskt verktyg är en viktig framgångsfaktor som vi kommer att se resultatet av i framtiden. Om jag skall önska någonting så önskar jag att hela den norrländska glesbygden kunde ställa sig upp sida vid sida med det samiska. Same eller inte same så måste vi tillsammans stå upp för det som är rätt och stå upp emot det som är fel. Det är tillsammans som vi blir starka!
Detta är filmtips nummer tre på samiskt tema (Det första filmtipset: Gina besöker samerna). Det andra filmtipset var Kalla Faktas program om Lappdjävlar. Har du inte sett de tidigare programmen så skall du definitivt göra detta. Det tillhör allmänbildningen att veta vad som händer och sker i Sverige och Europa 2015.
