Stina med sina 12 siberian Huskies och fyra gäster på släden.Idag har Jokkmokksvintermarknadsvecka börjat. För 20 år sedan var det starten på vintersäsongen för min del. Numera är det bara ett kortare avbräck då de flesta kunderna är svensktalande. I år innebär det dessutom inte ens någon direkt ökning av antalet turer vi genomför. Vi har fullt tryck hela säsongen iallafall!
Under de sista dagarna har vi kört en hel del korta hundspannsturer med tyska gäster. Spåren har varit tunga, vi har grillat ett antal kilo fläsk och korv, kokat litervis med kaffe och haft det ganska roligt.
För oss är en korttur upp till en full dag. De turer vi har med i särklass mest folk på är våra tretimmarsturer. Efter påklädning och utselning av hundarna kör vi ca en timme med hundarna ut till en fika plats. Det är där vi grillar och kokar kaffe över öppen eld. Efter en timmes paus i skogen så styr vi åter hundspannen tillbaks till kenneln. En helt perfekt tur för de gäster som bara vill få en liten känsla för detta med hundspann och livet där ute.
För vår del så innebär dessa turer att vi träffar en lite större volym av människor. Man hinner inte lära känna folk på samma sätt som under de längre turerna, tyvärr. Det kommer nämligen massor av intressant folk som följer med. Dessutom så är detta ett bra sätt för oss att kunna leverera turer till en större mängd människor. Det är både bra för vår ekonomi men likväl för att tillgodose våra gästers önskemål. Vi har också ett mycket trevligt samarbete med en del andra hundförare som hjälper oss på dessa turer. Helt klart väldigt roligt med dessa samarbeten om man jämför med långturerna då jag jobbar mycket helt ensam med folk där ute.
Jokkmokksvintermarknad 2016 tyck iallafall snart vara här. Jag skall i år försöka bege mig ut på byn med kameran och kanske kan det komma lite bilder här från annat än ’bara’ livet i skogen. Mitt spann av 12 arbetande Siberian Huskies. Det obligatoriska kokkaffestoppet… Gäster som är pigga efter några rejäla muggar kokkaffe! Sten, en av våra kollegor, har ett samtal med en av slädhundarna om detta med att INTE skrika under kaffepausen. Varje år så är det alltid någon ny unghund som skall skolas in till arbetshund. Idag hade vi åter -22C och utandningsluften från hundarna blev som ett dimmoln över spannet. Spåret från en släde och en rad av hundtramp. Jag tycker att det är så vackert och ja…jag vet! Det är kanske lite hundspannsförarnördigt att vara fascinerad av detta kanske…
Köra hundspann som födelsedagspresent.
(…och nej, tjejen hade inte förfrusit kinderna. Det var bara lite frost.)Vardagslivet för en hundspannförare och guide är till stor del ute i bushen såhär års. Är det inte gäster som skall ut så är det spår som skall underhållas, ved som skall transporteras, dass som skall tömmas, unghundar som skall tränas och mycket annat roligt.
I går kom jag hem från ännu en fyrdagarstur som vi körde direkt från kenneln och västerut. Denna gång följde en mor och hennes 16 år gamla dotter. En födelsedagspresent som dottern hade önskat sig under flera år. Det var med andra ord en mycket hundintresserad tjej som duktigt styrde sitt eget hundspann ut i Jokkmokksskogarna.
De flesta av våra gäster har oftast ett hjärta som slår för naturen och hundarna. Under vår andra dags lunchpaus bröt plötsligt solen igenom och färgade den frostiga skogen i ett svagt rosa skimmer. Då står modern där med tårarna forsande ut för sina kinder. ’Det är så vackert. Tänk att jag får vara här. Tänk att jag får dela detta med min dotter. Jag är så lycklig!’ Därefter kramade dottern om sin mor och de stod där en lång stund och höll om varandra mitt bland alla hundarna medan solen fortsatte att lysta på dem.
Att arbeta som guide innebär att man väldigt ofta har att göra med människor som uppfyller sina drömmar. Det händer dessutom väldigt ofta att dessa människor står där med fuktade ögon. Lyckliga för att fått uppfylla någon av sina drömmar sedan lång tid tillbaks. Det är en sån skön tillfredsställelse att se hur andra människor uppskattar det som ligger mig varmt om hjärtat. Hundarna, naturen, enkelheten i livet och en mugg rykande hett kaffe. Frostig skog. Hundarna uppskattar verkligen att våra gäster har en passion för hundarna. Här är det Working Husky Zemlan som tar sig lite uppmärksamhet. Isande blå ögon. Working Husky Uschi och bakom Working Husky Asta. Ljuset, molnen, skogarna allt är en del av Nordlandet. Här vill jag leva och här kan jag dö!
Läggdags i vår tältcamp. Den lilla plåtkaminen matas så den hålls glödande het. Ute ligger tempen klart under -37C vid läggdags.Temperaturen är något som verkligen påverkar våra liv i allra högsta grad. Av just den anledningen blir det ett återkommande ämne här på bloggen. Under den senaste fyradagarsturen gick det ner strax under -37C. Livet blir lite mer omständligare men fördelen med att vara ute i skogen är att vi slipper bilar, frusna avlopp och andra moderniteter som krånglar. Hundarna bara går och går och en vedkamin är inget man behöver vara rymdingenjör för att få att fungera.
En av de klara fördelarna med denna kyla är att Jokkmokks skogar blir totala ödemarker. Vi startade direkt från kenneln och under fyra dagar har vi inte sett en enda människa. Sista dagen såg vi spår där tre av Jåkkågaskas tappra renskötare hade drivit fram en liten renhjord tvärs över vår färdväg.
Denna tur gjorde jag tillsammans med ett kul par från… Ja… Italien, frankrike, Sverige, Nya Zeland eller hur det nu var. Moderna människor som egentligen inte har någon speciell nationalitet utan är mer globala. Ett brett och blandat ursprung och bor där de har jobb och där de vill leva för tillfället. Världen är deras hem. Detta gav även denna tur mycket intressanta och givande samtal. De hade nämligen en hel del erfarenhet från biståndsarbete och hade båda varit på plats både i Nepal under katastrofen samt i Afrika under Ebolaepidemin.
Efter några dagar ute i denna kyla så blir man trött. Kroppen får gå på högvarv för att hålla värmen. Även om det inte är något större problem så tar det på energin. En trötthet kommer sakta smygande ända in i benmärgen känns det som. Efter en natt hemma så ser jag dock redan fram emot nästa långtur som startar nästa Måndag. Vi är nu mitt inne i vår högsäsong och vila på riktigt får vi göra först i maj! Men nu massa härlig hundspannskörning, trevliga möten med gäster och fina naturupplevelser varvat med äventyr och periodvis hårt arbete.
Med på turen var även vårt senaste lilla nytillskott. Gråbeintunets Homer Junior från Trond och Siv. Han åkte i en liten bur på min släde. Under raster och när vi var framme tuffsade han omkring bland de andra hundarna. Under nätterna goade han ner sig i min sovsäck. Detta är en tuff skola för en liten valp med kyla, alla vuxna hundar, nya gäster och nya platser. En skola inför det kommande livet som till stor del kommer att bestå av att färdas och vara på färd. Han har skött sig mycket bra och varit full av energi. Detta verkar inte alls ha bekommit den lilla norska krabaten på något som helst vis. Helt naturligt för en siberian huskyvalp med andra ord. Vad passar inte bättre än en grillpause. Fläsket och korven behöver först tinas vid elden innan man slutligen kan satsa på att grilla… Little Rapid Camp. Smoke on the water… Vid låga temperaturer blir det denna kondensdimma över älvarnas öppna partier. Working Husky Bettan. Vid leverans är mycket sällan valparna bortskämda. Detta är någonting man aktivt måste arbeta på. Här har utbildningen med att ligga i säng påbörjats för Homer Junior.
Lupine Piko finns svart, röd och blå.Nu har det kommit nya pannlampor till torpet som lyser upp vår tillvaro. Lupine Piko som är en otroligt liten och framför allt lätt lampa. Dessa kan fås med olika batterilösningar, huvudställningar, cykelfästen osv. Vi valde nu två mindre batterier till varje lampa (Lupine Piko X Duo SC). De batterier som vi valde har indikatorer som visar hur mycket laddning som finns kvar.
Jag har tidigare testat en Lupine Wilma. Då beskrev jag den som pannlampornas Rolls Royce och det gäller nog än idag. Kablar, kontakter, gummistrick i pannbandet osv. känns som kvalité rätt igenom. Även priset på dessa lampor är tämligen högt så jag hoppas att vi får vad vi betalt för.
Nu skall vi använda dessa lampor och troligtvis kommer det en mer seriös utvärdering av dem under nästa höst. Det känns dock roligt för jag vet att många av våra bekanta som kör långdistans använder just dessa lampor år efter år. Räknar man så så blir det en billig lampa i längden. Vi får se vad vi tycker om ett år eller så. Med dessa huvudselar så är det nog den i särklass lättaste lampan med detta grymma ljus som jag någonsin har testat! Dessa batterier har laddningsindikator. Troligtvis kommer vi att behöva skaffa lite fler eller större batterier i framtiden.
Mr Mars 2016!!!Som säkert många redan har uppmärksammat så är det jag som är Mr Mars i Gällivares sopkkallender. Det är den gratiskalendern som man skickar ut till alla hushåll i hela Gällivare kommun för att de skall veta när det är soptömning eller nått sånt.
Denna typ av kändisskap har lätt en tendens att stiga folk åt huvudet. De blir självupptagna och glömmer vem de egentligen är. Det är av just denna anledning som man inte låter någon vanlig människa bli Mr Mars utan man väljer noggrant ut någon som just mig som har självdistans. Det är ju inte heller första gången som jag är i världens blickfång. Vi skall tex inte glömma när Kate Moss var på sexsemester i Svenska Lappland.
Jag vill förtydliga att vi kommer inte att ge några extra presskonferenser eller intervjuer med anledning utav att just jag blev utsedd till Mr Mars. Vi kommer att försöka att tona ner detta något och inväntar istället inbjudningar till diverse andra event som Paradise Hotel och liknande.
