Möte med många muggar kaffe och intressanta samtal.Just hemkommen från flera timmar i möte här i Jokkmokk med massor av kaffe och intressanta samtal. Det har varit Ekoturismen som stått i fokus och nya möjligheter runt detta. Det känns som att det är på väg att bli ett omtag för Svenska Ekoturismföreningen på riksnivå. Om jag förstått allt rätt så har de senaste åren handlat mer om att få föreningen att överleva än om att kunna arbeta framåt i full gas. Nu är det en helt annan offensiv som jag tycker mig skönja.
Att det dessutom händer saker på ekoturismfronten här uppe i norr gör inte saken sämre. Swedish Lapland har sedan ett par månader en resursperson som kommer att arbeta med att stötta företag i märkningsprocessen men även vara ett bollplank för oss som redan är inne på Naturens Bästa. Detta gäller alla företag som finns inom Swedish Laplandområdet.
Som grädde på moset så kommer Visit Sweden att satsa hårdare på just Ekoturism vilket vi troligtvis kommer att se effekt av under de närmaste fyra åren. Swedish Lapland är redan på banan och trycker extra hårt på produkter som är märkta med Naturens Bästa på sin webb. Om detta kan stärkas ytterligare med belysning på nationell nivå så kommer det att bli väldigt förmånligt för oss som satsar på Naturens Bästa. Ännu en intressant nyhet är att FN har utsett år 2017 till någonting i stil med ’Internationella året för hållabar turismutveckling’.
Hur påverkar då detta oss här på Polcirkeln? Vi är idag en klick drivna företagare i Jokkmokk som gärna jobbar sida vid sida tillsammans med varandra. Spelar vi nu våra kort rätt kommer vi att tillsammans kunna dra nytta av dessa tillsatta resurser och på så vis stärka vårt område som en ekoturismdestination. Detta kommer att gagnna såväl oss som redan är på banan som nya företag som är på väg in i branschen. Vi är på mycket god väg och nu är det bara att fortsätta på inslagen riktning. Som jag brukar skriva… Jokkmokk is da shit och tillsammans kan vi göra skillnad! Jokkmokksföretag, Svenska Ekoturismföreningen och representant från Swedish Lapland. Framtiden för ekoturism kommer utan tvekan att kunna bli spännande för oss i norr.
En förväntansfull grupp belgiska kanotister som skall ut på ett äventyr. Givetvis passade jag på att tacka dem för det belgiska självmålet under fotbolls EM som de gjorde under matchen mot Sverige.Under sommaren pysslar vi en del med kanotuthyrning. Detta är någonting vi gärna utvecklar mer och som vi lägger en hel del tid på redan idag. Vi håller på att försöka få till en speciell webbsida för detta, Lapland Canoe Central men samma information ligger även på vår ordinarie webbsida för Jokkmokkguiderna. Än har vi långt kvar tills vi nått våra mål och det känns roligt.
Hur bedriver man då en vettig kanotuthyrning och släpper folk på turer utan guide? Vad gör de egentligen där ute? Skräpar de ner? Stör de lokalbefolkningen igenom att tälta runt deras hus och stugor? Fiskar de mer än de äter eller har de förstånd att bara ta upp det de äter på plats? Hur många kanotister per dag, per vecka eller per säsong tål en sträcka eller ett område? Vad är det vi bör tänka på? Vilket ansvar har vi som uthyrare?
Dessa frågor handlar om hållbarhet. Vi kan inte ta oss rätten att slita på områdena hur som helst. Tar vi hit människor och tjänar pengar på dem så anser vi att vi även har ett ansvar. Vi gör så gott vi kan med att informera och skickamed utrustning i form av toalettspade så de kan gräva ner sin skit och papper, sopsäckar osv. Vi uppmanar folk att de gärna får komma hem med skräp som de har samlat där ute. Vi försöker att informera om allemansrätten som består av skyldigheter och ansvar. Vi tror tack och lov även att de flesta av våra gäster sköter detta riktigt snyggt!
Under de senaste dagarna har vi kört ut och hämtat folk både lite här och där. Kanotuthyrningen snurrar på stadigt och växer sakta år efter år. Igår när vi körde ut folk hängde regnmolnen tunga över markerna här i norr. Under kvällen när vi åt middag öppnade sig skyn, regnet toköste ner och vinden tilltog. Oftast känner jag att jag gärna skulle vara där ute i ett tält istället för här hemma och sköta firman. Just igår var en sådan dag då det fanns en enorm njutning i att komma hem och slå igång datorn och smutta på en het mugg te medan regnet smattrade mot köksfönstret. Nytvättade kanoter hemma på torpet.60 km norrländsk grusväg utan att möta en enda bil imponerar helt klart på våra gäster. Grusväg i kombination med regn och den tidigare avsponingen av kanoterna känns tämligen meningslös. Kanoter och kajaker packas. Drömmarna om vildmarksäventyret skall förverkligas.Stina, helt klart nöjd med att sitta inne i kökssoffan med Johnny medan regnet slår mot fönstret.
Stina in action med våra blommor.Väderprognoserna pekar alla mot att det skall komma en del regn under de kommande dagarna. Vi har därför kört hårt ute på gården med alla de möjliga göromål som underlättas av bra väder. Inatt skall regnet komma och det får det gärna göra för nu sitter vi inne, färdig för stunden och snuttar på en whisky.
Våra små border collievalpar har nu blivit drygt fyra månader. De är fulla av energi och hittar på både det ena och det andra. Vissa beteenden är inte önskvärda. Johnny började göra utfall mot gräsklipparen. Ett beteende som bara måste få ett slut. Nästa gång står vi med en motorsåg eller röjsåg och då måste vi lita på hundarna. De är med över allt och skall kunna vara med över allt. Nu hade vi turen att jag lyckade smyga upp på honom bakifrån och skrämde stackars Johnny ganska rejält. Från början vart han ganska förskräckt men snart fattade han att gräsklipparen inte är farlig men det inget man skall attackera.
För övrigt har Nicolas målat slädar och hunnit med en egen kajaktur. Stina har klippt gräs, rensat tallbarr från rännorna på taket och fixat lite med blommor osv. Jag har byggt en transportställning för kanoterna som skall vara på släpvagnen. Nu kan som sagt regnet få komma så vi får en lugn dag imorgon. Då hinner vi kanske ikapp med e-mail och kontorsjobb. Allt som blommar är inte hjortron… Johnny direkt efter vårt samtal om attackerandet av gräsklipparen. Bygget av en kanotställning.
Några hundar som vilar lugnt under ett kaffestopp. Under de senaste dagarna har vi haft några kortare turer runt Jokkmokk. Dessa turer spontanbokas oftast av folk mellan deras museibesök, shoppingturer och allt annat de skall göra på sin semester i Lappland. Just själva bokningsmomentet är jobbigt för vår del. Vi har oftast planerat att göra någonting helt annat och plötsligt skall vi ställa in oss på att sticka ut med folk. Sedan när man väl är ute så är det ju roligt och skönt.
Turerna är enkla och passar faktiskt de flesta. Huskywalk som en kortare vandring heter är just en vandring med några hundar. Man hinner även med ett besök på vår kennel med alla hundarna. Här får man en bra inblick i hur livet på en slädhundskennel är.
Kanotturerna är oftast väldigt enkla och vi instruerar i paddelteknik och säkerhet. Det är förvånansvärt många människor som aldrig suttit i en kanot. Givetvis berättar vi även här om livet i norr och om naturen. Vad får man för fisk, vilken politik drivs i kommunen, hur fungerar det med flyktingar, varför är barken på tallarna så tjock, är hundarna blind på de blå ögonen och mycket annat. Vi får samtidigt trevliga möten med folk från när och fjärran som en del av vår vardag. Min lilla solokanadensare från Mad River is still going strong! Gnistrande vattenyta är verkligen sommarkänsla! Annie hänger givetvis med på det mesta. Kokkaffet ger besökare från hela världen lite perspektiv på deras liv.. Tre siberian huskies och två border collies lägger sig till ro medan vi fikar.
Valparna söker tryggheten hos sin tik som sköter dem ömt. Under den senaste veckan har vi nu fått två valpkullar på vår kennel. Åttan var först ut med sina nio valpar som hon fått tillsammans med Sanoj. Åttans förlossning gick lysande och valparna formligen trillade ur henne på löpande band enligt Stina som var hemma med henne ensam då det skedde.
I Åttans kull började sedan en liten hanvalp att urskilja sig en dag. Den var liten och någonting var uppenbart fel med denne. Av någon märklig anledning hade han sågspån i munnen och ville inte dia. Vi tog ut detta med hjälp av en topps och snart började han dia lite igen. Nu fortsatte han dock att halka efter syskonen och vi börjar fundera på om det är något seriöst fel på honom. Va det därför han hade sågspån i munnen? Kom hönan eller ägget först? Vi började då ge tillskott i form av mjölkersättning.
När folk ringt mig och rådfrågat vad de skall göra med en valp som är en vecka och den redan då har uppenbara problem brukar jag säga att förbered dig på att den skall avlivas. Jag brukar förklara att troligtvis är det något invärtes fel som man inte ser. Jag brukar säga att hundar som är ’svaga/defekta’ kanske man får räkna med att de faller ur och att detta är en typ av naturligt urval där de starka överlever. Nu sitter vi själva med mjölkersättning och vi lyssnar inte alls till den råa logik som jag annars rekommenderar.
Igårmorse när vi kom ut till Åttans valpkull saknades en valp. En av de andra hanvalparna. Vi letade igenom hundkoja och hela hundgården. Det är fullständigt omöjligt att den försvunnit där inne. Hon måste helt sonika ha ätit upp valpen. Varför? Varför inte den lilla svaga? Hade den dött? Har hon lagt sig på den och den hade blivit skadad? Var hon stressad av åskovädret som drog förbi? Vi kommer aldrig att få veta!
Tikar som äter sina egna valpar har jag upplevt två gånger tidigare. Båda dessa gångerna har det handlat om mycket svaga valpar som jag har varit på väg att avliva själv men dragit mig för att göra det. Det har handlat om naturliga instinkter från tikens sida att hålla rent och se till att så många friska valpar som möjligt överlever.
Igår natt födde Arial sin och Rambos valpkull och det var kalabalik kan jag lugnt säga! När första valpen var på G skrek hon rakt ut. Annie, vår lilla border collie tik blev livrädd och kastade sig in i rummet, kissade över hela golvet och skrek även hon då jag lyfte ut henne från förlossningsrummet. Allt detta mitt i natten. Aldrig förr har vi haft en tik som skrikit så vid förlossning. Det tog säkert en halvtimme innan Annie och jag kunde lugna ner oss på ett nyskurat golv efter den pärsen. Arial födde hur som helst fyra pigga tikar.
I gårkväll fick vi även ideen att försöka få Arial att ta sig an Åttans svaga lilla hanvalp. Dels får vi bättre koll på den här inne och dels så får han större chans med färre och yngre konkurrenter. Arial tog sig fint an det lilla ensamkommande killen. Han saknar tyvärr intresse för mat och nu på morgonen har jag fått avsluta hans lidande då han blev riktigt dålig under natten.
Som det ser ut just nu vet vi iallafall att vi har 11 pigga valpar och ett tolfte frågetecken. Vi glädjer oss åt att det faktiskt oftast går fantastiskt bra och att tikarna just nu mår riktigt bra! Mjölkersättning är någonting man alltid bör ha hemma vid valpning. Oftast behöver man det inte men när det behövs behöver man det oftast ganska snabbt. Det är lätt att man förmänskligar det man ser. Någon droppe mjölkersättning och sedan försöka få killen att dia. Detta gång på gång efter varandra. Arial trött ett par timmar efter sin förlossning.
