mattisblogg.se

Sommarjobb

1 juli, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Sommarjobbet hemma på guidefirman är nu i full gång. I går fick vi en Work Away som heter Nicolas och kommer från Frankrike. Work Away är ett utbytessystem där man mot kost och logi får hjälp av någon som vill uppleva en del av en ny miljö, livsstil eller någon som vill jobba med ett välgörenhetsprojekt. Detta är alltså ett sätt att resa billigt och samtidigt få kontakt med lokalbefolkningen. För vår del så innebär det hjälp med en hel del uppgifter som annars vi inte skulle hinna utan att ta ihjäl oss.

Nicolas och jag har nu börjat att arbeta oss igenom alla våra slädar. De skall repareras och oljas in med linolja, trätjära och balsamterpentin. Fort går det någon timmes arbete per släde vilket är helt okej ute i solen en fin dag.

Lilla Luleälven är en fin kanotsträcka där en del gäster paddlar. De hyr kanot och diverse utrustning från oss. Sedan arrangerar vi transporter om man vill starta på en plats och avsluta någon annan stans. Idag hämtade jag ett svenskt par som hade färdats från Jokkmokk hela vägen upp till Kvikkjokk. Det blir några sådana turer per sommar för oss.

Förmiddagen tillbringade Stina och jag med planeringsarbete tillsammans med Hotel Åkerlund. Vi har gemensamt försökt titta på hur vi skall kunna samarbeta. Till hjälp hade vi två projektledare från Swedish Lapland Capacity Building och Destination Jokkmokk. Kaffe, kloka huvuden och intressanta samtal. Nu har vi fått några konkreta punkter att arbeta vidare på så vi får se vart det kan leda.

Sommarjobb_2 — Nicolas målar våra turistslädar.

Sommarjobb_1 — Plasten längst fram på buskbågen måste smaka gott för de tuggas ofta sönder. Inte av våra hundar utan det måste vara våra kollegor som parkerar sina spann så nära att de kommer åt vår släde…jag är tämligen säker att det är just så det går till…

The great alone, filmtips

28 juni, 2016 Matti Kommentarer 2 kommentarer

The great alone är en film om en slädhundsföraren, Lance Macey, som vinner Iditarod, världens längsta slädhundstävling. Han vinner inte bara en gång utan lyckas dessutom göra det fyra år i rad! Filmen är en dokumentärfilm om idrott, hundspannskörning, vildmarkslivet borta i Alaska och en sann historia om ett människoöde.

Filmen är tyvärr mycket typiskt amerikansk. Den handlar om hur man vänder motgång till lycka. Motgång i form av droger, cancer och allmänt trubbel i livet till att familjen står enade på mållinjen av världens längsta slädhundslöp. Det är just här man tappar mitt intresse. Det så typiska glassigt amerikanska att en guldmedalj gör att de äkta vänskaperna och familjebanden kommer fram. Stor suck!

Det görs inte så många filmer om människor som lever denna typ av liv så därför får ändå filmen en del pluspoäng från mig. Den är dessutom mycket proffsigt filmad, bra klippt och som sagt så bygger allt på en historia som är sann. Har du inte sett filmen så tycker jag utan tvekan att du skall se den. Speciellt om du har intresse av slädhundar, Iditarod, Alaska och/eller friluftsliv. Jag kommer själv gärna att se den igen även om den inte får toppbetyg rakt igenom. Jag skulle mycket hellre sett en oamerikansk lugn dokumentär om Lance och hans livsstil som verkar vara mycket intressant.

The Great Alone är sammanfattningsvis en film som är sevärd. Trots min kritiska hållning till den i mina ögon falska bilden av amerikansk lycka så är historien fin. Lance är och förblir en legend med sina segrar både mot cancern och på tävlingsspåret. Naturen och hundspannen som fastnat på film är nästan bara de en anledning till att man en varm sommardag kan drömma sig bort till vintern. Mitt råd till dig som inte har sett denna film är trots allt: se den!

Fjällvandring längs norra Kungsleden

27 juni, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Kungsleden_abisko_kebnekaise_2 — Efter en längre kaffepaus med stugvärdarna i Sälka styrde vi kosan söderut mot Singistugorna.

Fjällvandring en vecka är någonting alla borde få uppleva lite då och då. På ryggen finns allt man behöver i form av kläder, mat och utrustning. Steg för steg färdas man sedan in i vår stundtals karga fjällvärld. En värld där naturkrafterna får oss att ödmjukt inse att vi endast är små varelser i det stora hela. En värld där medmänsklighet mellan vandrare är en självklarhet. En värld där livets väsentligheter klargörs. En värld där luften är som balsam för lungorna och vattnet i varje bäck läskande kan släcka törsten.

Den fysiska ansträngningen varvas med vila på en torr kråkbärsrisbädd. Kokkaffet sköljer ner i strupen och ger energi till själen. Glädjen över äpplet som inte är en självklarhet efter några dagars vandring.

Under den senaste veckan har jag arbetat som färdledare för en av Svenska turistföreningens arrangemang. Samarbetet där vi går som inhyrda guider fungerar riktigt bra för vår del. Det mesta av planeringen är gjord och vi kommer bara till ett dukat smörgåsbord där allt från mat till transporter och logi är fixat. Givetvis blir förtjänsten inte densamma som om vi gjorde allt arbetet själva. Hur som helst så är det mycket trevligt att jobba med STF (Svenska Turistföreningen).

Fjällveckan blev fin med trevliga gäster från Storbritannien och USA. Jämfört med tidigare försommarvandringar i området så var snöläget och vattennivåerna mycket förmånligt! Torrskodd vandring för oss med högskaftade kängor. Stugvärdarna är som vanligt ett suveränt trevligt inslag i vandringarna liksom alla andra människor man möter längs vandringen. Livet där ute är i det närmaste så bra att det är svårt att förstå att det faktiskt är ett arbete.

Kungsleden_abisko_kebnekaise_3 — Ironi och humor är viktiga ingredienser i dessa veckor och gästerna hjälper mig mycket med att hålla stämningen i topp!

Kungsleden_abisko_kebnekaise_1 — När regnet kommer horisontellt är stugorna extra trevliga!

Kungsleden_abisko_kebnekaise_4 — Vandring över sammanhängande snöfält hör till fjällvandringar på hög höjd i Juni. Här påväg upp i Tjäktjapasset.

Kungsleden_abisko_kebnekaise_6 — Obligatorisk renfotogtrafering.

Kungsleden_abisko_kebnekaise_5 — Tid för eftertanke.

Norrut mot fjällen

19 juni, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Norra Kungsleden 2015 med en japansk grupp.

Nu är det dags för årets första guidade fjälltur. Med två amerikanare och sex engelsmän kommer jag att vandra från Abisko. Turen blir en renodlad stugtur längs norra Kungsleden ner till Nikkaluokta. Lätt packning och med proviantpåfyllning i stugorna gör att våra ryggsäckar bör hamna på 8-12kg per person. Lätt och skönt med andra ord.

Jämfört med förra året då jag gick med en grupp japaner så är det lite snö nu. Förra året bar vi med snöskor vilket inte är aktuellt för årets tur. Man får ändå vara lite beredd på knöliga vad och stora snöfällt då det är tidigt på säsongen. Sånt som hör till tidig fjällvandring med andra ord.

Just nu i Abisko hänger regnmolnen lågt och tungt över nejden. Väderutsikterna ser inte allt för lysande ut för början av turen. Vädret är ju ofta det stora samtalsämnet här ute. Det är något man inte kan påverka men samtidigt blir väldigt utsatt för. Efter middagen med gruppen så har jag en bra första känsla. Som så ofta är det trevliga människor som söker sig hit ut på fjället.

I morgon efter frukosten packar vi det sista innan vi stegar iväg igenom Abisko nationalpark mot Abiskojaurestugorna. En lätt vandring i mestadels björkskogsterräng längs Abiskojokken. Det är först dag två vi kommer upp ovan trädgränsen och med lite tur hinner kanske vädret bli bättre tills dess.

När man kommer högre når man områden där inte videbuskarna har fått löv. Denna bild är från sommaren 2015.

Sommaren 2015 hade vi snö i närmare två dagsetapper. I år ska det inte vara lika sent.

Man kan hitta gamla slasklaviner som släppt under snösmältninge . Även denna bild från den sena sommaren 2015.

Närmare Kebnekaise och Nikkaluokta möter vi sommaren igen.

Sture död knall och fall

18 juni, 2016 Matti Kommentarer 3 kommentarer

Stura_avliden — Där vi hittade Sture såg allt fridfullt ut. När vi tog ut honom såg det ut som värsta scenen från en kriminalfilm där man ritat in vart offret har legat.

I går på eftermiddagen var Stina ut i hundgården och hittade en av våra unghundar stendöd. Fugitive’s Sture som inte ens var året fyllda. Dagen innan och på morgonen hade vi inte märkt någonting alls. Bra aptit, snurrande svans och till synes helt normalt. Nu låg han där helt livlös i hundgården. Inga yttre skador, ingen uppstötning, inget konstigt alls. Bara tippat och dött. När sådant sker är det enligt de veterinärer som vi pratat med antagligen en bristning i hjärnan eller ett hjärtfel som plötsligt slår stop på maskineriet.

Hur påverkas då de andra hundarna? Direkt vi hittade Sture tog vi ut Viktor och systern Storma ur hundgården. När de sedan släpptes tillbaks så var Storma minst lika glad igen och sprang omkring och lekte. Viktor däremot gick raka vägen fram till platsen där Sture hade legat. Där nosade han och sedan tittade han upp på mig och skuttade obekymrat fram till mig och ville gosa tillsammans med Storma. Hundar vet och de har någon typ av tankar och medvetande. Däremot så är det viktigt att man inte förmänskligar det man tror sig avläsa från dem.

Man måste bara acceptera att detta är naturens gång. Vi har närmare 50 hundar på vår kennel som går i arbete i en tämligen extrem miljö. Om jag ser tillbaks på alla år och alla hundar som jag haft, kört och sett sedan 1984 så händer det otroligt få grejer som detta. Tack ock lov! Om jag inte har helt fel så är det tre hundar som har dött oförklarligt på liknande vis i vår hundgård. När man står där med regnet strilandes ner och vi har Sture orörlig framför oss känns det otroligt vemodigt. Han fick aldrig uppleva livet ute på vidderna. Han fick knappt starta sitt liv. En go och härlig hund som bara är borta.

Inne på köksgolvet ligger Working Husky Åttan med sin stora mage. Där inne rör sig nästa generations slädhundar. De kan komma vilken dag som helst lika väl som att de dröjer några dagar till. Åttan andas tungt och har jobbigt att röra sig. Detta är livets gång. Det vemodiga avlöses av positiva. Medvind och motvind. Sånt är livet och det kan man faktiskt inte rå över tack och lov!

Stura_avliden_2 — Systern Storma är lika glad som vanligt. Känna vemod är nog en tämligen mänsklig grej.

Åttan_gravid — Åttan är inte bara fet. Här ser vi tydligt hur ett helt släddhundsteam sprattlar o rör sig där inne i magen.

Dela inlägget:

Dela inlägget:

Dela inlägget:

Dela inlägget:

Dela inlägget: