mattisblogg.se

Några veckor före jul kom ett paket från Cyberphoto. Under en längre tid har jag suktat efter en nyare drönare än den gamla Phantome 1 som jag haft. Siktet var inställt på en liten manick som heter Mavic från DJI. Jag har sett bekanta som lovordat denna lilla mygga och det är fantastiska bilder och filmer som de visat.

Paketet stod länge ouppackat. Jag både gruvade mig för att ordna alla inställningar osv. Egentligen så är det inte drönaren i sig jag vill ha. Det är möjligheterna att fotografera och filma från luften.

Nu har jag tagit mod till mig och börjat flyga. Det är ändå en ganska dyr grunka som hänger där i luften. En grunka som kan trilla ner, åka in i träd, försvinna och förbli borta. Hur som helst så är den stabil! Jag är grymt imponerad över flygegenskaperna. Redan efter några turer så känns allt riktigt bra. Detta blir utan tvekan en liten följeslagare på alla olika turer i vinter.

Rent tekniskt är Mavic en liten hopfällbar drönare från DJI. Den väger ca 700 gram och flyger närmare en halvtimme/batteri. Man kan fotografera i RAW-format och filma i 4K. Helt klart en kompetent liten leksak för mig. Håll utkik för fler flygbilder kommer på instagram, facebook och här på bloggen. Nu är nämligen Matti AIRBORN!

Fyra dagar på färd ute i taigan med hundarna går snabbt. Nu är man åter hemma på torpet strax väster om Jokkmokk. Här väntar en dryg veckas kontorsjobb och träning av de unga hundarna. Därefter drar säsongen igång på lite mer allvar.

Prata aldrig politik med dina kunder är ett märkligt råd som man ofta hör sägas till alla de möjliga företagare. Detta har jag inte riktigt förstått. Alltså snackar vi politik och allt möjligt på våra turer. För mig personligen så ser jag detta som ett fantastiskt tillfälle att få höra hur människor runt omkring i världen ser på sin tillvaro. Ofta så är även gästerna intresserade av att höra hur samhället här i norr eller Sverige fungerar. Denna vecka var det en familj som flyttat från England till USA som följde på turen. Att samtalen kom att handla om Trumph, EU och Brexit är kanske inte så märkligt. Det intressanta är nog snarare att vi faktiskt var väldigt överens i väldigt mycket.

Norrskenet uteblev dessa dagar men vi har istället haft ett fantastiskt månsken. Lägereldarna har blivit många liksom kaffekoken. Renkött har stekts och vår stolthet Jokkmokkskorv har grillats. Hundarna går bra och trivs liksom jag ute på tur. Att det redan har blivit 2018 känns dock overkligt på nått sätt. Det var en kort summering av de gångna dagarna.

Nya draglinor från Vildmannens drag är nu införskaffade. Jag skriver om detta för att åter igen påminna om att draglinor är förbrukningsvara. Detta är en av de viktigaste delarna av utrustningen för hundarnas säkerhet. Går en stamlina av kan konsekvenserna bli ödesdigra. Håll koll på slitaget på era draglinor.

Denna gång beställde vi draglinor från Vildmannens drag som är ett litet företag i Nordjämtland. Leveranserna gick supersmidigt och det var varken problem eller dyra kostnadspåslag för att få just de mått som vi önskade. Helt klart kanonbra service och nej, jag är inte sponsrad av dem. Däremot så är priserna mycket humana redan från början, för alla.

Återigen har vi repbeklädd stålwire. Vi köper stamsektionerna och gör nacklinor och dragtampar själva. Fördelarna är många. Vid kyla så fastnar inga hundtungor mot stålet, dragtamparna nöts mindre och det ser trevligare ut. Vildmannens wire är mycket mjukare och trevliga att arbeta med än de vi tidigare haft från Oinakka. Framtiden får dock utvisa om dessa är lika slittåliga men det lär ta ett par år innan vi vet.

Under ett par år har jag använt en skalbyxa från Klättermusen. Byxan är en hängselbyxa med laminerat membran. Detta gör att den blir tät mot regn och blötsnö. Vid riktigt hårt arbete i extremkyla bildas fukt i form av frost på insidan av byxan. Annars tycker jag faktiskt att den ventilerar ut förvånansvärt bra för att vara ett funktionsplagg.

Klättermusen Freke heter byxorna och de har rejäla förstärkningar i baken och över knän och benslut. Förstärkningen är ett elastiskt kevlartyg. För mig som kör en del skoter och gärna sitter i snön är detta guld värt. De blir nämligen helt vattentäta och inte som på andra skalbyxor att snön smälter och tränger in i rumpan. Dessutom blir dessa delar mycket slittåliga.

Knäna har plats för knäskydd. Man kan lätt sätta dit tunna liggunderlagsbitar. Själv har jag petat dit lite rejälare knäskydd för snickare. Det gör att man utan problem kan sitta långa stunder på knä vid en lägereld då man arbetar med matlagning. Det är även fantastiskt då man selar hundar och fixar med hundmat. Knäskydden hålls på plats av en liten dragsko som man stramar åt i nederkanten. Jämfört med andra byxor jag testat och använt, där knäskydden ofta vill krypa ut, hålls de på Frekebyxan på plats vilket undviker ett stort irritationsmoment.

Klättermusenbyxorna har en så kallad toalettlucka. Jag har länge varit skeptisk men nu förra vinterns så gick det äntligen upp för mig att detta är ju helt fantastiskt! Kanske är just detta en sådan sak som jag skulle provat för 20 år sedan men å andra sidan så blev det ju en jätte-aha-upplevelse för mig nu istället. För er som inte vet vad en toalettlucka är så kan det förklaras förenklat. Man knäpper helt sonika upp en flärp och hela bakpartiet blir öppet. Man behöver inte ta av sig byxorna. Tänk snöstorm och behovet som trycker på så förstår ni fördelen! Fördelen med en fri bakdel trotts att byxorna liksom är kvar på.

Mitt första par av Klättermusen Freke fick problem. Det laminerade tyget med membran separerade. Här kommer fördelen med att handla kvalité in. Jag skickade tillbaks dem trots att byxorna var hårt använda under ett år. Utan tjorv fick jag ett par nya då de snabbt konstaterade att detta var materialfel.

Det finns en nackdel med byxorna. Priset. 7500 kronor och jag köpte dessa innan vårt samarbete med Klättermusen var påbörjat. Detta är mina i särklass dyraste byxor någonsin. Det är också mina absoluta favoriter och jag har dem i alla typer av vinterväder. Justerar endast antalet lager av yllelångkalsonger under. Det man får för pengarna är förutom en bra friluftsbyxa en produkt som inte är producerad av barnarbetare. Dessutom framtagen med ett bra miljötänk. Vad jag uppskattar är att slippa köpa ny utrustning ofta för att den gamla är utsliten. Det tar massor av tid och energi att leta nya prylar och för oss är tid dyrbar och även pengar när detta är en del av vårt arbete.

Som ni förstår är Frekebyxorna från Klättermusen någonting som jag är nöjd med. Det är endast priset som är en minusfaktor. Samtidigt så blir kanske kostnaden per använd dag inte så hög i slutänden. Miljövänlighet får även det kosta en slant anser jag.

Så var vi igång även med övernattningsturerna för denna säsong. Förra veckan hade jag en fyradagarstur och en tvådagarstur på schemat. Eftersom vi haft en del problem med isarna på Purkijaure så blev alla nätter med vår tältcamp som bas. Det har gjort att vi tyvärr har fått snurra på ett ganska begränsat område. Vi har ändå fått till bra dagsturer i lite olika riktningar på riktigt bra spår.

Hundarna brukar alltid vara extra heta då de skall ut på årets första jobb med flera gäster som kör själv. I år har de verkligen imponerat. Det mesta har gått lugnt till utan hoppande, ryckande och skrikande hundar. Detta känns riktigt lovande inför den kommande säsongen. Lugna hundar gör hela min arbetssituation så mycket trevligare. Jag slipper vara irriterad på hundarna och istället kan vi tillsammans koncentrera oss på att göra ett bra jobb. Det blir mer teamkänsla med hundarna på nått sätt.

Just nu är det mycket älg i vårt närområde. De är sega på att flytta sig från spåren och jag misstänker att de har det kärvt. Annars har renarna även de börjar röra sig in i området och vi har såhär års regelbunden kontakt med den vintergrupp (renskötare) som jobbar här. Vi vill verkligen inte störa deras arbete i onödan. Sedan så är det dessutom rent oetiskt att stressa djur om man kan undvika det.

Vi är nu inne i årets mörkaste period. Solen orkar sig knappt över horisonten här i landet norr om Polcirkeln. Trotts detta så är det dagsljus flera timmar per dag. Kanske har vi till och med en ljusare tillvaro än i södra Sverige då de saknar snön. Hur som helst så roar vi oss vidare med snön här i norr i pannlampans sken även sent in på kvällarna.