Working Husky John in memory

Working Husky John in memory

Working_husky_john_1
Working Husky John är startklar efter en paus. Här tillsammans med sin moster WH Hippi.
För ett tag sedan upptäckte vi att hunden John fick problem I benen. När vi kollade såg vi att knäna bak var dubbelt så stora. Stina for direkt med honom till Lapplands djurklinik i Gällivare som undersökte honom.

Skelettcancer av en elak sort blev resultatet. Han fick följa med hem fast inte levandes utan i en säck. Veterinären sa att han skulle inte klara sig länge till. Dessutom hade han väldigt ont trotts att han aldrig visade något. Nu fattas han oss här på kenneln. Detta var verkligen inget vi hade förväntat oss. Glädjande kan vi konstatera att det är inget genetiskt. Han har också haft ett bra liv hos oss.

John var den lite små osäkre ledarhunden. Han ville alltid göra rätt. Ibland blev han förtvivlad då han inte förstod vad man menade. Då kunde han bara stanna och titta tillbaks och se helt förstörd ut. Han älskade att få täcke på sig men varje morgon var det massakrerad i småbitar. Det slog aldrig fel.

Kvar på kenneln har vi flera av Johns avkommor. X-kullen med Xtrem och Xalo som påminnner enormt om John. Xara som är mor till z-kullen. Sedan har vi lilla Yra som inte ser ut att vara mycke till hund men ack så hon stretar där fram. John lever med andra ord kvar dels som minne men även igenom sina barn och barnbarn.

Working_husky_john_2
’Husse…de här selarna håller inte riktigt bra!’
John var fenomenal på mycket men inte riktigt alla egenskaper var uppskattade. Han såg alltid så förtvivlad ut då det blev fel.

Working_husky_john_3
Kvalitetstid i tältet under en av höstens campingturer 2011.

En kaxig norsk blondin

En kaxig norsk blondin

Nina_skramstad
Här tränar Nina Skramstad och hennes alaskan huskysar på att bli omkörd av ett Siberian Huskyspann. Hösten 2006. En trevlig träningstur i Jokkmokksområdet med eld och fika. Stina syns längre fram med sitt spann.
Nina Skramstad är anmäld till Femundslöpet 600km 2013. På Femundslöpets hemsida har hon skrivit i informationen att hennes målsättning är topp 10. Visst har hennes spann kapacitet till det utan tvekan. Hon är flink med att träna och sköta sina hundar på ett mycket bra sätt vilket bevisas av att hon ett år fick priset som bästa hundställ (bästa hundomhändertagandet) på Finnmarkslöpet.

Nina har intressant nog skrivit i sin målsättning att hon ska ’hålla supersiberianspannet med Matti Holmgren på måååånga mils avstånd’. Självklart så kommer det att bli många mils avstånd mellan oss och det med henne bakom mig! Hur skulle jag kunna bli slagen av en norsk blondin?

Visst råkar det ha hänt förr. 2006 på Finnmarkslöpet 500 körde Nina in på en fin 3:e plats endast 33 minuter efter vinnaren. Själv tuffade jag in på 9:e plats med dryga 3 timmar efter Nina. Men då hade jag stannat och kissat efter spåret ett antal gånger vilket Nina gjorde i farten, trots att det var -47C.

Under de år som Stina och jag har känt Nina så har hon alltid frikostigt delat med sig av kunskap till oss. Allt från utfodring, träningstips, utrustning, kontakter och massa mer som man behöver kunna för att ta sig igenom ett långdistanslöp. Stort tack Nina!

Nina kommer i alla fall att få se upp för nu kommer tåget från Lappland att lätta ankare. Inte för att jag tror på topp 10 för min del men det viktiga är att Nina ska komma bakom mig liksom hennes sambo Didrik Lindeberg Sand.

Matti Holmgren
Skulle Nina Skramstad köra fortare än mig!?

Regn och nya arbetsuppgifter

Regn och nya arbetsuppgifter

Västerut_mot_fjällen
Västerut mot fjällen finns det ofta en längtan. Denna bild hittade jag i bildbanken från 2006. Den är tagen 4km från vår kennel. Idag regnar det och det ser inte riktigt ut som på bilden.
Ute började det regna en del och värre ska det vist bli. Våra tre unghundar, Nappen, Hilima och Gangsteriina har fått sin livs första tur i selen. Det gick riktigt bra för Nappen och Gangsteriina. Hilima tyckte att alla linor var onödiga.

På datorn har det samlats massor av bilder. Sitter nu och sorterar i material från 2006. Det raderas och framförallt så gör jag back up.

Vist är det skönt att sitta inne framför datorn en regnig dag med en rykande temugg vid sin sida. Torrt varmt och lättsamt. Ändå så längtar jag ut till skogen och fjällen. Kan man vara född som luffare eller nomad?

Local manager i Lappland

Local manager i Lappland

Local_managing_lappland_1
Producenten går igenom planeringen för vilken utrustning som står på tur att fotograferas och till hur bilderna skall användas.
Efter åtta intensiva dagar med uppdrag att hitta olika miljöer för fotografering har jag nu landat hemma. Det är ett friluftsföretag som arbetat med att ta fram bilder till sin nästa års sommar katalog. Kläder, tält, skor, sovsäckar och en del annat har vi fotograferat i alla möjliga miljöer.

Denna vecka har varit både rolig och givande. Nu förstår jag vilket arbete det ligger bakom en vanlig katalog. Rätt kläder i rätt kombination med varandra i rätt miljö och dessutom i rätt färgkombination. Jag har även fått en del ny kunskap om fotografering då jag kunna gå bredvid fotografen och se hur han arbetat. Dessutom så har det varit trevligt folk att arbeta med så det har blivit en hel del skratt o skoj.

Bilderna från denna tur kommer jag att kunna använda först nästa vår. En del av utrustningen skall nämligen inte synas innan dess. Nu återstår endast upppackningen av all utrustning samt att sammanställa alla fakturor från hotell, transporter, mat och andra kostnader.

Local_managing_lappland_2
Det är lärorikt att få ta del av hur proffsen arbetar.

Local_managing_lappland_3
Mitt arbete har delvis bestått av att se till att det funnits ätbart ute på fjället.

Local_managing_lappland_4
I Saltoluokta är det alltid lätt att jobba. Vi fick bra hjälp från personalen som vanligt. Här kör Jore några av de 20 lådorna utrustning samt ett gäng ryggsäckar och bagar ner till båten.

Born to run, jakten på löpningens själ av Christopher McDougall

Born to run, jakten på löpningens själ av Christopher McDougall

Born_to_run
Born to run, jakten på löpningens själ av McDougall. En klart läsvärd bok.
Boken Born to run är inte bara en bok om maratonlöpning och ultramarathon. Det är lika mycket en bok om livet och hur viktigt det är att hitta sin passion. Boken ger även en bra bild av människans ursprung och rörelsebehov.

Christopher McDougall uttrycker sig på ett levande, fängslande och lättläst sätt. För mig var det svårt att lägga undan boken. Det är fakta varvat med historier och Christophers egna upplevelser.

Boken Born to run kan jag utan tvekan rekommendera till alla er som utövar någon sport. Hundspannskörning, löpning, bordtennis osv. Denna bok har gett mig en hel del att tänka på när det gäller hur jag jobbar med mina hundar och hur jag ska förbereda mig inför tävlingar. Denna bok kommer att finnas kvar i min bokhylla och jag blir förvånad om jag inte skulle läsa den igen inom något år. Läs även DN’s sammanfattning av boken.