Från tundraliknande vidder öster om Vistasvagge till högalpint i Mårma.Sju dagar på luffen i okända fjäll. Sol och värme, dimma, regn och lite svalt. Ingen snö och åskovädren gick runt oss. Fina vyer, en trevlig och inspirerande grupp. Tre av deltagarna var 76 – 60 år och gjorde exakt samma saker som oss yngre. Ja kanske inte riktigt. Vi yngre badade och tvättade oss inte varje kväll i det kalla vattnet som den tuffare generationen. Om jag fått komplex?
Tanken slår mig väldigt ofta hur mycket hemma jag känner mig där ute. Naturen känns inte ogästvänlig på något vis. Som människa är man ju en del av den. Ganska otroligt egentligen att man kan leva som jag får göra just nu.
Bilfärden hem från Kiruna igår var också underbar. 220km Lapplandsväg framför sig. Bra musik. Stanna på några ställen, dricka kaffe och utbyta tankar. Sedan köra vidare. Låta tankarna vandra runt. Se solen gå ner. Mer musik och bromsa in så att man inte tappar styrlappen ifall blåbilen kommer. Livet leker! Mitt hem denna vecka. Isranunkel som håller på att slå ut. Solen påväg ner och det är sovdags. Sista nattens tältcamp i Lapporten.
Turen kommer bitvis att gå igenom något fjällpass. Dennaa bild från Kebnekaisefjällen 2012.Idag bär det av mot för mig okända fjäll på en tur som faktiskt heter okända fjäll. Kommer att leda en STF grupp från Årjosjokk upp till Abisko. Färden skall enligt planen gå öster om Vistas, via Mårma och igenom Lapporten ner till Abisko. Områden som jag ännu aldrig färdats igenom.
Kameran är med laddade batterier. Kommer att plåta som vanligt. Kanske kan det bli material som är användbart till något annat i framtiden. Känner mig verkligen privilegierad som får leva och färdas så mycket ute i fjällen och skogarna här i norr.
Stina kom hem igår efter en ridtur i Saltoluokta med Sofia på Vájal Ride in Sapmi. Turen hade varit kanonbra. Senare i höst är planen att Stina ska hjälpa till att rida hem hästarna över fjället. Idag blev det tydligen inte en enda bild. Ibland ska man bara uppleva.
Förra hösten var Tareq Taylor i Jokkmokksområdet och filmade med BBC. Programmet skulle handla om matlagning, kulturen och råvarorna vi har här i norr. De vidsträckta vidderna med ren och förhållandevis orörd natur. Sådant som vi här i norr tar för givet men absolut inte tillhör vardagen för de flesta människor på denna planet. En resurs som vi måste förvalta och faktiskt har ett världsansvar att inte förstöra. Här kommer iallafall en liten teser från programmet. Jag har själv inte sett hela slutresultatet men denna snutt ser ju bra ut. Inte för att det kanske tillhör vardagsmaten han tillagar direkt. Men gott ser det ut.
Trapper Hunter er en liten kanadensare som vi ofta använt som solokanot.Trapper Hunter är en av kanadensarna som länge funnits i vår flotta. Den är ca 475 cm lång och 92 cm bred. Den korta, breda och trubbiga formen gör kanoten lite trögpaddlad på sjö. Dessutom är den ganska tung för sin ringa storlek.
Trapper Hunter har varit mycket slitstark med sin trelagers mjukplast. Den har gått många turer och givetvis blivit repig men inga alvarligare skador. Skrovet är flatbottnat vilket gör att den upplevs som mycket stabil på lugna vatten. Undersidan är helt slät varför jag tagit denna då jag själv farit efter små bäckar/älvar som är steniga. Inget kan haka fast så man far fram obehindrat över stock och sten.
Trapper Hunter är en liten kanot. Den rymmer inte speciellt mycket last om man är två som skall vara ute en längre period. Däremot så är den mycket lämplig för en person. Det är också därför som jag emellanåt kört den som solo och guidekanot på flera turer. Egentligen är den allt för långsam/trögpaddlad för att man skall köra den ensam.
Trapper Hunter gjordes i två modeller. En som mäter 520 cm på längden. Den Huntern som jag testat är den kortare varianten. Den längre har jag aldrig provat. Personligen skulle jag inte köpa denna kanot som ny igen. Dyker den upp begagnad för en rimlig peng så är det garanterat en slitvarg som tål mycket äventyr. Kanoten är försedd med ett primitivt bärok. Kanadensarens närmare 40kg gör det till en smärtsam upplevelse att bära den längre sträckor. Sätena fungerar bra även då man paddlar den ’baklänges’ som en solokanot. Annars föredrar jag säten med nät/väv som släpper igenom vatten.
Precis såhär tänker jag mig ett paradis!Efter några dagar med kanot och ryggsäck igenom Lapplands vildmark är jag nu hemkommen. Superväder, spegelblanka vatten, fisk på kö vid kroken, många lägereldar och storlommens rop över ödsliga nejder. Förutom myggen så har jag haft det så himmelskt bra.
Första dagen följde Tor Henrik med sin kanot från Årrenjarka. När han vände fortsatte Flippa och jag vidare in i väglöst område. Kanoten har burits och svetten har lackat. Vid två tillfällen har vi haft björn runt oss om jag ska tro på Flippas signaler. Allt har inte bara varit lätt men det är exakt så det ska vara.
Turen gick från Årrenjarka. Först med kanoten under mig. Sedan med kanoten på mina axlar upp till Peuraure. Därifrån följde jag vattensystemet österut mot Karats. Mestadels paddlandes men även bärandes. Det har blivit massor av bra bilder och material till nått reportage och en paddelbeskrivning så det har inte enbart varit semester. Kanoten väger ’bara’ 25kg men är lite otymplig. En kilometers bärning går lätt så man tar livet i etapper. Utsikten under en kanot. Utan tvekan mer vildmark än i Sarek!
