Vi kämpar för att detta ska få förbli det vackra som det är idag. Bilden är tagen några kilometer ifrån det planerade gruvområdet Kallak.Häromdagen var det medborgardialog i Jokkmokk. Jokkmokks kommun hade ordnat så att en expert på konflikter kring naturresurser var inhyrd som moderator. En expert med bakgrund inom gruppsykologi. Debatten var tam och många av de mest hetsiga personerna från facebook satt som små tysta skolelever. Kommunalrådet slingrade sig från frågan om de företrädde alla oss människor i bygden eller om de går i gruvnäringens ledband. Tjänstemännen var även de mycket försiktiga men kanske måste kanske vara så i sina yrken. Jag ville att Fred Bohman, VD för prospekteringsbolaget och killen från Swemine (gruvnäringens branschorganisation) personligen skulle kommentera hur de såg på att FN gett Sverige en pekpinne för hur de driver sin gruvpolitik. Jag fick en känsla av att moderatorn snyggt såg till att frågan förblev obesvarad.
Många av oss som inte önskar en gruva i Kallak har varit oroliga att detta skulle vara ett försök att tysta motståndet från kommunens sida. Om det var syftet så kan jag bara meddela att det misslyckades katastrofalt. Jag är bara ännu mer övertygad om att vi skall kämpa mot dagens gruvpolitik! Under medborgardialogen fick jag dessutom flera nya ideer på hur vi skall jobba vidare för att göra våra röster hörda.
Det kommer två medborgardialoger till under den närmaste månaden. Att vi ska gå dit kan ni lugnt räkna med. Bidraga till dialogen kan ni också lugnt räkna med att vi kommer att fortsätta att göra. Det känns det som att vi bara blir fler och fler som inser detta så faktumet att en gruva kommer inte att vara bra för Jokkmokk på lång sikt. Allt fler förstår och det blir ett glädjande faktum att motståndet växer sig allt starkare!
Åter i vårt rätta element, hundarna och jag…Hundspannssäsongen är nu igång. Vi har kört den första övernattningsturen. Denna gång var det två Australienare som hade bokat årets första körning. Vi har kört hundspann, grillat fläsk, eldat, snackat om allt från politik till natur och livet i allmänhet. Det är alltid intressant att få höra hur saker fungerar på andra sidan jorden. Ofta känner jag mig så privilegierad att få jobba med detta. Möta människor och byta erfarenheter. Ofta får man höra att kunden alltid har rätt och prata aldrig politik med dina kunder. Så fel detta är. Man kan prata om i princip allt bara man gör det med respekt för varandras åsikter.
Att åter få stå på en släde bakom ett hundspann är bara underbart. Känna kraften från hundarna. Jobba lite för att hålla släden på rätt kurs i kurvor och i den såhär års lite knölig terrängen. Uppförsbackarna är också härliga när man får springa på lite själv för att assistera hundarna. Nu vill jag bar ut igen och köra längre och större spann. Färdas in i de Lappländska markerna. Många sjöar är riktigt bra i år att färdas efter. Lite snö och hyfsat säkra isar. Med gäster färdas vi förstås bara bara där vi har koll på issäkerheten. Tältcampen, månsken, några stjärnor och lite norrsken. Novemberljuset är fint att jobba med när man fotograferar.
Nästa vecka borde det vara fullmåne. Då får det allt bli några nattliga månskensturer…Nu börjas det. Arbetet med våra träningsspår. Vi grundtrampar med skoter, skottar igen bäckar och drar sladdarna för att få en slät och fin grund. Gör man ett bra förarbete så är det lättare senare under vintern.
Stina och jag fick först en tur med skotrarna på kanske 3 mil. Sedan for jag ut en vända till och sladdade upp allt. Nu ska det finnas spår till morgondagens första övernattningstur med gäster. Vi har inte riktigt vågat oss ut över Purkijaursjön. Den är lite lurigare med flera älvar som rinner igenom. Men till helgen kanske om det fortsätter att vara kallt och inget snöfall. Det går några liter bensin per år till skotrarna trotts att vi försöker minimera användandet. Varje år ligger det träd över dessa gamla hästvägar som man använde för att köra ut timmer. Nu är det perfekta hundspannsvägar.
Ganska många drömmer om att få se norrsken. Här i norr är det en del av livet.Nu sträcker sig träningsturerna uppemot 50 km. Dessutom ska man hinna med en eld och en panna te. Då är det inte alltid dagsljuset räcker till. Därför blir det en hel del arbete i mörker. Fördelen är att nätterna är fina, lugna och emellanåt får man sällskap av livliga norrsken. Redo för ett pass i vintermörkret.
Henrik in action.Häromdagen var Henrik här och fotograferade lite för ett bokprojekt om slädhundar. Åsa som skriver kom även hon förbi och drack lite kaffe. Vi bytte tankar och idéer. Snacka om att det finns mycket som inte är gjort för en skribent och fotograf! Böcker, reportage och bilder. Alltid roligt att byta lite tankar. Vi konstaterade att tiden tyvärr går lite för snabbt framåt.
Henrik och jag tog därefter ett hundspann och drog på fototur. Jag körde hundarna och han skötte kameran. Riktigt roligt att jobba med fotografer som kan sitt. Jag lyssnar, lär och snappar upp allt från teknik till bildidéer. Ulvas valpar var det egentliga huvudobjektet för fotograferandet. Slädhundar och inte Border Collies va det som skulle fotograferas vilket inte alla tycks gilla…
