Många gånger räcker det att fräsa över dessa blöta områden med en skoter. Sedan låter vi det frysa och någon dag senare är det tjälat och farbart. Bäckarna bygger fixar vi provisoriska broar med lastpallar för att få dem farbara.
På hjulingen bakom hundarna hinner man tänka mycket. Jag lyssnar på musik och njuter av tillvaron. Speciellt när man kör i mörker och kanske 4-5 timmar långa pass så hinner hjärnan jobba med både ditt och datt. Personligen så tror jag att det är riktigt nyttigt. Tid med sig själv alltså. Man kan inte dölja någonting eller fly från sig själv. Ju längre tid desto ärligare med sig själv måste man vara.
Tog kameran och gick ut på gården för att ta några bilder av de små liven. Snacka om att det känns som att de driver med mig! Har fåglarna humor och ler sig harmynta när de aldrig är där min kamera är? Sitter det någon som radiostyr dessa odågor till flygfän? De är aldrig där jag riktar kameran, landar nästan på mitt huvud gör de dessutom. Men visst ler dom med sina näbbar? Jag tycker nästan att det ser ut så.
I Lördags började vi med vårt spår runt hemmasjöarna. Huggit med yxa och ispik för att verkligen veta att isen är trygg. Tydligen så har det frusit på riktigt bra. Lite snö på detta och vi kan köra släde. Än får vi hålla tillgodo med fyrhjulingarna som träningsredskap ett tag till. Hur som helst så har vi haft en trevlig tur på isen Stina och jag.
