Fikapaus med fri sikt.Singel i Salto är en sann överlevare till produkt. Om jag inte misstar mig så borde det vara 20 års jubleum nu ganska snart för detta arrangemang. Om jag inte heller misstar mig helt så är detta orginalet till alla singelarrangemang. De var före singelkryssningarna med Finnlandsbåtarna osv. Som sagt…det är Jokkmokksfjällen som levererar än en gång!
Vi har nu genomfört arrangemanget med Saltoluokta fjällstation som utgångspunkt. God mat, vedeldad bastu vid sjön Langas friska och klara vatten, fina dagsturer i fjällmiljö, trevlig personal på den genuina fjällstationen. Att få dessa förutsättningar som guide gör inte arbetet speciellt svårt. I princip bara att glida med och ha det trevligt helt enkelt.
Under tre veckor har jag haft en natt hemma på torpet. Resten har varit ute på olika uppdrag. Härliga vandringar i fina områden. Men det är också skönt att nu få landa hemma i skogslandet ett tag. Nästa vandring drar Stina på till veckan. Håll kängorna leriga gott folk! Janne still going strong. Kollegan som jag jobbat med i detta arrangemang sedan lång tid…klart mer än 10 år! Utelunch över öppen eld. Saltoluoktas solnedgångar är fantastiska. Jore och Magnus kommer med båten till bryggan vid Sjöfallet. Flippa gillar dagsturerna, fjällstationslivet men har svårt att förstå varför hon inte får äta med gruppen inne i restaurangen på kvällarna…
Kungsleden är en led med spänger och broar som underlättar vandringen ganska mycket.För ett par veckor sedan vandrade jag Kungsleden med en grupp Japaner. Detta har varit en mycket trevlig och spännande upplevelse. Jag har ju faktiskt haft förmånen att få bo och leva med nio personer från ett helt annat land och med en helt annan kultur.
Denna Japanska grupp har kastat sig över göromålen utan minsta tvekan. Är vattenhinken tom så hämtas det vatten, slasken töms, ved hämtas, disk diskas. Vi snackar ’Toyota-style’. ’Swedish-style’ bygger mer på att man skall hitta vattenansvarige som sedan hämtar vatten. Ingen klagar heller på att vattnet är kallt då man vadar osv. En morgon skulle vi kliva upp kl 04:00. Jag vaknade till liv kl 03:30. Då sitter hela gruppen upp i sina sängar tyst och packar sina ryggsäckar. En svensk grupp får man i regel dra ut ur sängen kl 04:10. För mig är det helt klart berikande att få uppleva dessa skillnader på nära håll.
Färden startade i Abisko och gick ned efter Kungsleden mot Kebenekaise fjällstation och vidare till Nikkaluokta. Det rådde massor av skrämselhistorier om det fruktansvärda snöläget. Som vanligt så var det mycket överdrivet. Vi har hur fint som helst tagit oss hela sträckan. Visst är det snö och vatten men vad förväntar man sig av en fjälltur? Regnar det så kommer det vatten uppifrån och björnen skiter i skogen. Inget konstigt med det helt enkelt. Ibland är det mygg, ibland snö, ibland kallt och förra året extremt varmt och torrt. Naturliga variationer helt enkelt. Sånt är livet då man fjällvandrar.
Nu har jag ännu en skön fjällvecka bakom mig. En vecka med fantastiska möten med tuffa, arbetsföra och samtidigt varma människor från en helt annan del av världen. Människor som jag haft förmånen att få leva med under en vecka i svenska fjällen. Jag är verkligen glad för mötena med människor som är en stor del av mitt jobb! Fotostoppen blev många. Ljungpipare. Tjäktjastugan lämnade vi kl 05:30 på knallhård skare. Söder om Tjäktjapasset korsade vi en gammal lavinkägla från en slasklavin. Trevliga människor och intressanta samtal trotts vissa språkproblem.
För några veckor sedan körde vi skoter…Äntligen så har kanoterna blivit sjösatta. Mellan isflaken kunde vi kryssa oss fram västerut över Skabramsjön. Storlom, knipa och en del annat smått o gott i fågelväg kunde vi se. Orrarna bubblade som vanligt längre bort från en liten myr. Eldning, korvgrillning, tekok och se solen sakta sänka sig mot horisonten. Det ingav liten gnutta av sommarkänsla. Idag då vi vaknade var det åter vitt av nysnö. Strandhugg. …men shit vad kall! Solen har sänkt sig under horisonten men färgar ännu molnen i varma toner. Tempen har droppat strax under noll och fingrarna blir kalla runt paddeln.
’Ge mig hundar… Ge mig snö och ni kan behålla resten!!!’ Knut Rasmussen och Jenki tycks instämma.Nu har det helt plötsligt blivit Maj månad. På facebook kan jag se att det är mycket friluftsfolk som är ute och njuter av den nattliga skaren. Långt ner i södra Norge, Dalarna och upp till oss här i norr. Denna vårvinter har verkligen levererat fina dagar än så länge. För oss här i Lappland så med lite tur kan det fortsätta ännu en månad eller så.
Stina och jag har varit på en tripp med hundarna in mot Aktse och Sitojaure i utkanten av Sareks Nationalpark. Med på turen var Jenki som kört mycket hundspann men nästan uteslutande kortare tävlingar. Vi (Stina och jag) har roat oss med att låtit Jenki ’känna lite på’ platser som Aktsebacken (400-500m brant stigning), ospårad körning i hyfsat tät björkskog osv. Mycket svett, skratt, sova i solen, äta gott och bara ha det bra. Exakt så som en fjälltur skall vara! …eller om Jenki själv får uttrycka sig: ’I will be back!’ Tälcamp nedanför Skierfeklippan i utkanten av Sareks nationalpark. Kärlek. Mantti och Matti. Ospårad körning i snårig fjällbjörkskog. Jenki som har alla möjliga medaljer från olika hundspannstävlingar fick en inblick i vad som krävs av expeditionshundar. Stina med sitt spann nedanför Skierfe. Grym skare! Jenki helt klart välförtjänt lycklig efter att ha sprungit Aktsebacken med ett hundspann. Det är 400-500 meter brant stigning på nån kilometer.
Våren i Lappland är riktigt hektisk! Vila och njuta av tillvaron är några av de saker som måste hinnas med.I Jokkmokk så håller våren på att ta ett stadigt grepp om landskapet. Vi kör hund febrilt och glädjer oss åt de kalla nätterna med minusgrader. Snön håller oftast långt in på dagen, sjöarnas isar har på flera ställen flutit upp och är torra och fina. Bäckarna flödar allt mer men även de har på många ställen runnit undan och där det var oframkomligt för några dagar sedan kan man nu färdas helt okej. På andra ställen är det tvärtom. Där man färdades igår är det bom stopp idag.
Livet knallar med andra ord på framåt. Man känner som vanligt såhär års att man inte alls hinner med allt man vill. Fågelskådning, fjällturer, isfiske, hundkörning, vedklyvning, grilla, hälsa på folk, greja med kanoterna och listan kan göras lång. Väldigt lång. Nu gäller det att njuta och ta vara på tiden! Stina på väg in mot kenneln med ett av spannen. Kaffekok…ett måste! Kvällsfika. Morgonstund har guld i mun… Är Patrik glad för att han får vakna under samma tarp som mig eller är han belåten för att han just fått en snus under läppen? Vi har fortfarande bättre slädföre här i norr än vad en del hundförare haft under hela vintern i södra Sverige!
