Trapper Hunter er en liten kanadensare som vi ofta använt som solokanot.Trapper Hunter är en av kanadensarna som länge funnits i vår flotta. Den är ca 475 cm lång och 92 cm bred. Den korta, breda och trubbiga formen gör kanoten lite trögpaddlad på sjö. Dessutom är den ganska tung för sin ringa storlek.
Trapper Hunter har varit mycket slitstark med sin trelagers mjukplast. Den har gått många turer och givetvis blivit repig men inga alvarligare skador. Skrovet är flatbottnat vilket gör att den upplevs som mycket stabil på lugna vatten. Undersidan är helt slät varför jag tagit denna då jag själv farit efter små bäckar/älvar som är steniga. Inget kan haka fast så man far fram obehindrat över stock och sten.
Trapper Hunter är en liten kanot. Den rymmer inte speciellt mycket last om man är två som skall vara ute en längre period. Däremot så är den mycket lämplig för en person. Det är också därför som jag emellanåt kört den som solo och guidekanot på flera turer. Egentligen är den allt för långsam/trögpaddlad för att man skall köra den ensam.
Trapper Hunter gjordes i två modeller. En som mäter 520 cm på längden. Den Huntern som jag testat är den kortare varianten. Den längre har jag aldrig provat. Personligen skulle jag inte köpa denna kanot som ny igen. Dyker den upp begagnad för en rimlig peng så är det garanterat en slitvarg som tål mycket äventyr. Kanoten är försedd med ett primitivt bärok. Kanadensarens närmare 40kg gör det till en smärtsam upplevelse att bära den längre sträckor. Sätena fungerar bra även då man paddlar den ’baklänges’ som en solokanot. Annars föredrar jag säten med nät/väv som släpper igenom vatten.
Trapper Gul en av de vanligaste kanadensarna i Sverige skulle jag gissa.Trapper är nog en av de vanligaste kanoterna man kan hitta i Sverige. De är byggda av glasfiber vilket ger en kanot som går mycket lätt i vattnet. Den blir inte heller allt för repig utan har en ganska hård yta. Nackdelen är att de blir känsliga för lastning på bil. Man spänner lätt sönder dessa farkoster. Kanoter är inte heller oförstörbara som ex mjukplastkanoterna. Glasfiber kan krossas men även relativt lätt lagas med lite spackel och glasfiberväv.
Trapper gjorde denna modell i några varianter. Trapper Mari, Trapper 524 och nu tror jag den heter Lynx. Skillnaderna var inte allt för stora. Trapper 524 hade aluminiumkölar på undersidan. Den vart lite tyngre men också lite slitstarkare för exempelvis uthyrare. Kanoten är mellan 520-525 cm lång och 84 cm bred. Den väger runt 38 kg. Jag upplever kanoten som svårlastad då jag jämför med andra i samma viktklass. Den blir också snabbt rank om man tynger ned den allt för mycket. Rekommenderad maxlast är endast 300 kg vilket är ganska lite.
Trappern är konstruerad av en tävlingskanotist. Själv upplever jag kanoten som en snabb och kursstabil kanadensare på öppna vattenytor. Den har en mittköl och två stabilisatorer, dvs. kortare kölar på undersidan. Detta ger kanoten en bra stabilitet. Jag har paddlat denna både lastad med två paddlare men även som solo. Som solokanot gillar jag den inte.
För fors är detta en direkt olämplig kanot även om andra skriver annat på nätet. I strömmande vatten skall inte en kanot ha så pass markanta kölar som kan haka fast. Trappern är svårsvängd och trög då man följer små åar och bäckar. Vill du alltså fara i bäckar, åar och forsar så är detta ingen bra allroundkanot. Dessutom så är den som sagt krossbar.
Söker du en kanot för ren sjöpaddling så är detta en snabb och kursstabil kanot som inte bjuder på några överraskningar. Ska du bara paddla dagsturer eller upp till 2-3 dagar så är detta absolut ett bra val. Denna kanotmodell är lätt att hitta i bra skick begagnad för en rimlig peng. Smäcker och hyfsat lång gör denna kanadensare snabb och lättdriven på sjö. Tre kölar gör den kursstabil och inte så vickig. Denna kanot är repig efter många somrars paddling. Men märk väl att den är fullt användbar ännu! Glasfiber skadas som här då man lastar på bilar och släpvagnar. Höj och sänkbara säten för den som gillar det.
Old Town Discovery 174 är en bra allroundkanot.Old Town Discovery 174 är en öppen kanadensare som mäter 528cm på längden. Den är 91 cm bred. De stora storleken gör att den rymmer mycket last. I denna kanot kan man utan tvekan ta med både parter och två ungar likväl som packning för turer på flera veckor. Vikten ligger på ca 38 kg. Men jag upplever den som tyngre. Den är byggd i ett mjukplastmaterial som heter royalex. Det måste vara väldigt beständigt mot UV-ljus då jag inte kan se några som helst försvagningar trots att den är runt 15 år gammal. Stryktåligt och tyst. Med tyst menar jag att man kan släppa ner fiskehåven på botten på kanoten utan att kommunens alla fiskevakter hör det.
Old Town Discovery 174 är en relativt lätthanterlig kanot i vattnet, med tanke på storleken. Den breda botten gör att den upplevs som stabil (initialt stabil). Personligen så föredrar jag de som har en slutstabilitet (initialt rank men slutstabiliteten är hög) men upplevs lite rank i början. En sådan kanot kan man mycket lättare sätta på ’kant’ då man ex paddlar solo. Denna Old Town är bred, flatbottnad och lite mer som en lastpråm. Stabiliteten i kanoten är perfekt för nybörjare och de som prioriterar stabilitet. Trots Discoveryns storlek så upplever jag den smidig när jag kört den efter små krokiga åar eller i lättare forsar. På öppna stora vatten så är den lätt att hålla kursen rak. Den har ingen utanpåliggande köl men är väldigt rak i köllinjen (inge eller lite rocker).
Kanoten är välbyggd. Vi har använt vår Discovery sedan slutet av 90-talet. Egna turer, korta som långa men den har även gått flera längre uthyrningsveckor. Den är lasad på bilar, släpvagnar och tom hängt under helikoptrar. En aluminiumkanot skulle vid detta laget sett ut som en bucklig tvättbräda. En glasfiberkanot hade nog varit lagad flera gånger om och om igen. Mjukplasten är ett fantastiskt material för kanoter. De blir lite repiga men det är också allt. Vår Old Town är inte som ny men den har många år kvar som brukbar.
Handtagen på kanoten har vi fått fästa om en gång. Nya popnitar och sen vart den okej. Sätena är kanotens kanske enda riktigt svaga sida. Man sitter skönt i de skålformade sitsarna. Men när det regnar uppstår det roliga. Sitsarna fylls med vatten och man blir som satt i blöt. Alltså blir man knäståendes vid regn och sitsarna oanvändbara.
Sammanfattningsvis så är Old Town Discovery 174 en bra allround kanot för långfärd. Kursstabil men fungerar ändå bra i mindre trånga vatten. Lastdryg men lite trögpaddlad om man jämför med andra mer slimmade modeller. En slitstark och riktigt bra allroundkanot men det finns andra modeller och märken som är snäppet bättre. Det är en stor kanot som rymmer mycket men även väger mycket i sig självt. Sätena är kanotens svaga punkt. De samlar vatten helt enkelt. Flatbottnad utan något som kan haka i. Slittålig.
Five Fingers M’s Spyridon och Five Fingers W’s Sprint.Five Fingers börjar bli ett gammalt och välkänt begrepp. Skorna med tår. Vi har sett dem lite över allt. Träningsspåren, Kungsleden, serveringspersonalen i Saltoluokta fjällstation, försäljarna på friluftsbutikerna osv. Five Fingersskorna ser lite skumma ut. Trollfötter eller apliknande.
Förra sommaren läste jag en bok som hette Born To Run. I den boken pratades det om fördelarna med barfotalöpning. De skall vara bra för ryggen, minimera skaderiskerna, ge ett sundare löpsteg osv. sägs det. Stina sprang direkt till Team Sportia i Jokkmokk och köpte ett par. Min storlek fanns inte inne då. Det finns en massa olika modeller och priser. Stina valde den modell som fanns inne på sportbutiken och jag fastnade för färg, modell, pris eller vad vet jag egentligen.
Five Fingers W’s Sprint heter Stinas modell. Den har en mycket tunn sula med en fantastisk barfotakänsla. Utan att vara rädd för att smärtsamt kliva på en vass sten eller kotte kan man ändå lusa omkring på tomten och i skogen med känslan av att vara barfota.
Five Fingers M’s Spyridon heter modellen som jag slutligen beställde via Outdoor Experten här på nätet. Det är en lite mer robust Five Fingers sko. Rättare sagt Five Fingers första specifika terränglöpningsmodell. Kanske skyddar den lite mer om man går i skogen.
Ska man då springa och köpa sig ett par Five Fingers? Jag tror och har alltid trott att det är bra att gå barfota mycket. Att foten är byggd för att funka bäst utan en uppbyggd sko. Kanske också att undersidan av foten faktiskt behöver den massagen som den får av att gå på ojämnt underlag. Dessa Five Fingers kommer inte att lösa alla världens problem, absolut inte. Både Stina och jag ser det mer som en lite kul grej när vi ändå är ute en massa och går. Dessutom så är det en skön och kul barfotakänsla utan att det gör ont. Det finns en uppsjö olika modeller med olika egenskaper. Five Fingers W’s Sprint. Trots den slätare sulan så ger den ett bra grepp även på blöt träspång. Five Fingers M’s Spyridon har en tjockare och grövre sula.
Med ett kök har jag servat upp till 7 personer under kaffepauser.Primus Eta Solo är ett litet gaskök som kanske i första hand är gjort för att värma vatten. Det bygger på att så effektivt som möjligt nyttja den gas man förbränner. Man har monterat små flänsar i undersidan av den ca 1 liter stora neopren täckta grytan. Grytan klickas fast i brännaren. Gastuben i sin tur är skruvad direkt i brännaren. Med denna uppbyggnad kan man lätt hänga köket i tälttaket, på en gren eller liknande. Det följer med en liten hänganordning som fungerar kanonbra.
Primus Eta Solo är smidigt och lätt att använda. Perfekt för den som vill koka kaffe eller vatten till frystorkad mat. Har man önskemål om att använda andra grytor finns det möjlighet att montera små stödarmar så att man kan nyttja det som ett vanligt kök. Detta är dock ett gaskök som använder gastuben upprätt. Alltså för mig blir det ett typiskt sommarkök.
Vandrar jag ensam är detta kök en given följeslagare. Jag tvekar inte en sekund att koka på en mugg kaffe ute i kanoten med detta kök när man vill slippa gå iland. Menyn får man däremot tänka igenom lite extra så att den passar med de grytor man väljer att bära med sig. För dagsturer så är detta en värdig ersättare till en thermos.
Nackdelarna med detta köket är att det blir lite vingligt om man ställer det på marken. Vingligt pga att gastuben, brännaren och slutligen kokkärlet bygger tillsammans ganska hög höjd. Det kräver lite koncentration då man klickar på och av kokkärlet.
När det gäller Primus Eta Solo i förhållande till Jetboil, som jag inte har testat, så får man primusköket till ett betydligt lägre pris. Dessutom tycks det vara så att ex upphängningstillbehöret får man köpa separat för några hundralappar om man väljer Jetboil. Hos Primus följder det med i kittet.
Min slutsats blir enkel. Behöver du ett nytt kök så lägg pengarna på ett Primus Eta Solo och använd resten av dina dollar till att ta en dag ledigt och häv dig ut i skogen. Det är ju trots allt där ute du vill vara! Eta Solos effektiva nyttjande av lågans energi förkortar koktiderna. Primus Eta Solo kan även nyttjas för vanliga grytor/kaffepannor. Stödbenen följer med när man köper köket. Jag hänger gärna upp köket i tältet.
