Lägereldar tillhör livet i skogslandet under midvintern.Under förra veckan var jag ute på säsongen första fyradagarstur. Med mig hade jag fyra svenska killar. Vi färdades längs de spår som vi kört upp i anslutning till vår kennel och västerut. Vi har tältat, eldat, grillat, kokat kaffe, sovit under bar himmel, kört hundspann och haft fyra trevliga dagar. Livet där ute är lite speciellt. Tillvaron koncentreras till att man skall ta hand om sig själv. Man skall äta, klä sig varmt, jobba för att bli varm men inte svettas, sköta hundarna, hämta vatten och elda. Back to basic.
Under de första dagarna var skogarna snötyngda och det kändes som att vi färdades igenom ett julkort. En kväll hade vi ett riktigt bra norrsken vilket jag inte riktigt lyckades att fånga med kameran. Ibland går fotograferandet lysande medan det vid andra tillfällen går si så där. Det får man helt enkelt räkna med. Denna gång sumpade jag ett antal norrskensbilder pga att jag slarvade med skärpeinställningen vilket förvisso kan vara lite svårt i mörker.
Som vanligt så är en stor del av vinningen med mitt jobb mötena med alla människor. Även om jag är känd för att prata mycket så lyssnar jag också. Det är ju egentligen då man lyssnar som man kan lära sig nått nytt. Man får olika människor syn på livet och allt runt omkring det. Allt från ytliga saker som om Samsungtelefoner är bättre än I-phon till politik och mer djupa livsinsikter av alla de slag. Midvinterljuset norr om Polcirkeln måste upplevas. Givetvis kör alla deltagarna egna spann under dessa turer. Norrsken är svårt att boka… annars skulle det vara ett stående inslag på alla våra turer. Mitt spann bestod av mestadels ligist-hundar som jag fick tid att jobba lite extra med. En av våra nattcamper. Här sov vi under uppspända skärmskydd (tarpar) med en öppen eld framför.
Här kan man snacka om snötyngda skogar…Just nu går vi på högtryck inför vintersäsongen. En del gäster har redan varit ute på kortare turer med oss och våra hundar. Till veckan som kommer startar jag ut på första fyradagarsturen. Just nu har vi lite problem med spår då det i princip endast är vi som färdas i landskapet. Det gör att alla leder och spår som vi behöver måste vi själva öppna med allt vad det innebär.
Både Stina och jag har ont över allt i kropparna. Det är några timmar per dag ute med hundspannen som skall tränas. Sedan blir det skoter, skotta snö, hugga bort omkullfalna träd som ligger på lederna och lyfta spårprepareringsutrustningen då den fastnar i stubbar eller vatten.
Vi klagar egentligen inte. Däremot är vi så trötta att vi somnar både här och där. Men vi vet att det är så i princip varje år vid denna tid. Jag personligen triggas ju dessutom av utmaningen att pressa mig själv.
Bokningsläget inför den kommande vintern ser åter igen ut att bli riktigt bra. Varje dag droppar det in förfrågningar på mailen som skall besvaras. Gamla gäster som vill komma åter och nya gäster som hittaat till oss från hela världen. Internet är verkligen helt fantastiskt för ett litet företag som oss.
Till denna blogg finns så mycket jag gärna skulle skriva om. Friluftskunskap, hundspannskörning, ekoturism, småföretagsamhet, naturvård/miljö, naturen och kulturen här i norr, glesbyggdspolitik och massa mer. Tiden vill tyvärr inte riktigt räcka till så därför kommer inte inläggen så tätt som jag själv skulle önska och inte alltid så djuplodande texter om olika ämnen heller. November och decemberljuset i Lappland måste upplevas. Byte av variatorrem ute i skogen är ju också nått man kan roa sig med. Det här med barnarbetare är nog någonting man skulle kunna systematisera för att spara tid. Ett fåtal gäster har redan börjat komma med på våra turer.
Okej…just denna bild är lite arrangerad för när man bärgar en skoter kan man inte både fotografera och jobba samtidigt. Just idag har jag blivit räddad av Miss Universe Sweden och Stina. Det är det inte många som kan skryta med vill jag lova. Vi var ute för att göra ett filmjobb tillsammans med Ida Ovmar som vunnit vunnit titeln Miss Universe Sweden. Nu är hon på väg för att tävla om Miss Universe och då gör man filmer om alla tävlandes bakgrund och liv.
Filmteamet från USA visste vad de var ute efter och arbetade mycket proffsigt. För mig som är intresserad av film och fotografi så skulle jag lätt kunna hänga några veckor med dessa killar för att lära mig mer. Stina och Ida for iväg med hundarna och vi körde med med en snöskoter.
Med skicklighet lyckades jag givetvis att köra fast skotern i slaskvattnet på sjön. Må skönhetstävlingarna i sig vara lite plastiga men det kan man nog inte säga att Ida är. Hon skuttade då glatt av skotern och hjälpte till att dra den igenom slaskvattnet. Den sista biten fick vi även ankra en lina fram till Stinas hundspann som drog skotern upp på det hårdfrysta spåret.
Just detta gillar jag med kvinnor från norr. Det är jämlikt och inte fjolligt. Man kör skoter, hugger ved, fiskar och tar för sig. Just därför hoppas jag verkligen att Ida som har rötterna i Jokkmokk kommer att vinna Miss Universe för oavsett utseendet så är hon en bra representant för tjejerna från norr. Komma i position. Filma. Komma i ny position osv. Snälla Tomten… Ser du nu vilka filmgrejer det är jag önskar mig? Stina och Ida hade nog mest lust att bara låta hundarna dra iväg bort över vidderna på en lite längre tur.
Per från Svenska Ekoturismföreningen.Under de gångna dagarna har jag varit på en tripp söderut. Närmare bestämt en ekoturismworkshop och utbildning nere i Västerås. Svenska Ekoturismföreningen, ATTA (Adventure Travel Trade Association) tillsammans med Västmanland arrangerade detta superbra. Bakgrunden är att regeringen kommer att skjuta till medel för utveckling av naturturism. Exakt hur osv kommer jag inte ihåg. Däremot så var Visit Sweden på plats för att skapa sig en bild av vår näring.
Första dagen var det en workshop där vi ekoturismföretag bland annat jobbade med se vilka våra gemensamma problembilder var. En av sakerna som kom upp är att regelverket för markanvändning är tämligen luddigt. Vi är även flera som har problem med myndigheter så som kommuner, länsstyrelser och naturvårdsverket som p.g.a. okunskap konkurrerar ut oss företag. De gör det med verksamheter som är skattesubventionerade. Här finns helt klart material för en doktorsavhandling för någon hågad student.
Mötena med kollegor från norr till söder var mycket produktivt. Vi jämför våra problem och det delades friskt med erfarenheter mellan oss. Små värdefulla tips och tankar. Riktigt öppet och trevligt klimat mellan oss. Exakt så är det ekoturism skall fungera. Man är inte enbart ute efter att tjäna pengar själv. Man vill ge någonting till omvärlden och till efterkommande generationer. Jag frågade inte men jag är tämligen säker på att de flesta av oss vill göra skillnad med vår verksamhet. Hjärtat på rätt ställe helt enkelt! Hitta sina produkters ’Sweet Spot’ och endel andra bra verktyg fick vi med oss.
’Äntligen här’ är det nog många som tycker då de ser Volker och Jasmine åter i Jokkmokk. De är gamla Jokkmokksbor som för några år sedan drog sig söderut.Igår var vi en sväng upp till Saltoluokta för att dricka lite kaffe med personalen där. Ja, vi hämtade kanoter, åt Saltos goda svampsoppa, rastade hundar och hade en trevlig dag med Volker o Jasmine som är uppe och hälsar på. På Salto träffade vi både personal och bekanta från olika färder i fjällen. Vad som slår mig är att i princip varje gång man kommer till Saltoluokta fjällstation hittar man gammal personal där som är på återbesök. Har man en gång öppnat sitt hjärta för Salto så finns en ständig längtan tillbaks.
Höstfärgerna har utan minsta tvekan kommit längre där uppe vid foten av fjället. Det är väldigt kul period att få strosa omkring med kameran och leta motiv i den färgglada naturen. Myggen lyser med sin frånvaro och är inte saknade. Det är inte ovanligt att fjälltopparna är vitpudrade med nysnö när man vaknar på morgonen. Tyvärr kunde vi inte stanna utan fick lasta kanoterna och styra hemåt mot vårt torp. Johnnys öron fladdrar och far lite hit och dit. Ripbären är overkligt oxblodsröda. Annie ’arebetar’ med att hålla reda på de andra border colliena vi har med oss. Här är det mycket vallningsinstinkt… Flippa är äldst men den ende som inte bangar för en simtur efter en pinne. Jasmine och Stina kollar på de fina filmerna som finns på naturrummet i Stora Sjöfallet.
