Norrsken fotograferat under en långtur med hundarna i mars 2014.God Jul gott folk! Jag har en sanning jag måste avslöja såhär i juletider. Om Tomten finns behöver vi inte ens diskutera. Vi som färdas mycket här i markerna i norr har ofta hittat slädspåren, de övergivna lägerplatserna, kaffeeldarna som just falnat och mycket annat. Vi vet svaret på den frågan.
Att prylar ger lycka vet vi också. Tillfällig ytlig lycka. Här kommer avslöjandet… Den som har flest prylar när han dör vinner inte. Konstigt va! Dessutom så när jag ändå är i farten så krossar jag sanning nummer två… Den som har flest bäst prylar när han dör vinner inte heller.
Så slutsatsen blir att Tomten finns men är ute på fel väg när han fokuserar på att dela ut alla dessa prylar. Han borde ge någonting annat. Han borde ge någonting som är långt mycket viktigare än det materiella. Använd nu själv slutet av detta år till att fundera lite över vad är det som ger dig lycka? Vad kan du göra för att du skall tillgodose detta? Vad kan du göra för att andra skall få lycka? Viktiga saker som man bör vara medveten om emellan julskinkor och köttbullarna.
Lite norrsken han vi med också…Nu har vi haft säsongstart för våra hundspannsturer. De korta tretimmarsturerna har snurrat i en dryg vecka med både grupper och några individuella körningar. Snabba möten med människor från hela världen. Koka kaffe över öppen eld och grilla lite kött.
Övernattningsturerna startade bra med en fyradagarstur i början av veckan. Tre gäster följde med mig ut i Jokkmokksskogarna. Tälta, laga mat, köra hundspann, fotografera norrsken och många samtal runt lägereldar och middagar där alla världens problem löses. Än så länge tycker jag att vi har haft en riktigt trevlig och bra start på denna säsong. Vi har hundar som behöver fikatränas mer… Spår skall fixas, ved köras ut, kojor skall kollas och städas, utedass tömmas och mycket mer… Soluppgång och solnedgång samtidigt. I Lappland lever vi effektivt…
Norrsken hemma på torpet.Under de senaste nätterna har vi haft en hel del norrsken. En stunden rör det sig knappt. En smal svag sträng som ligger där på himlavalvet. Plötsligt så blir det kraftigare och det rör sig snabbt dansande och intensiteten växlar. Ibland har man tid att sätta sig och bara njuta. Andra gånger fortsätter man att mata hundar eller vad det nu var man gjorde. Lika plötsligt som det kom, lika plötsligt är det borta.
Hundspann och norrsken är en stor reseanledning för stor del av vinterns Lapplandsresenärer. Många kontaktar oss och frågar vilken vecka i vintern de skall komma när de skall se norrsken. Vilken tur de skall boka och i vilket område som är bäst. Det handlar om naturen så svaret blir enkelt. ’Vi har verkligen noll koll men ju längre tur man bokar desto större är möjligheterna att man får se norrskenet’.
Om Aurora Borealis som det heter på latin kan man läsa massor. Vi har sammanställt lite bilder, länkar och text om detta på vår företagssida. Så välkommen till Jokkmokkguidernas hemsida och läs mer om hundspann och norrsken. Kanske förbrukar vi allt norrsken innan säsongen sätter igång… 😉 Reflexerna i en stilla vattenyta får man sällan uppleva vintertid.
Lägereldar, kokkaffe, falukorv, fläsk, renkött, bullar, möten och samtal mellan människor.Det har varit några hektiska dagar och än är det inte över. Jul och nyårshelgen blir bara större och större för oss. Det är många gäster som vill uppleva en vit jul eller en vit nyårshelg norr om Polcirkeln. Det tycks dessutom som att väldigt stor del av dessa gäster vill åka hundspann på en kortare tur. Jag tror att vi kan räkna enbart uppemot hundra tyska gäster som åker eller skall åka hundspann plus en del andra såväl svenska som internationella besökare.
Under självaste tolvslaget stod jag i år nere i hundgården och kollade så att ingen av hundarna blev oroliga av fyrverkerierna. Som det sköts. Den mest intensiva militärövningen skulle ju blekna i jämförelse. Raketer är inte miljövänliga och de är inte gratis. I andra delar av världen är det människor som inte har mat eller tak över huvudet. Det dör en kvinna varannan minut i världen under förlossning och pga effekter från förlossningar hörde jag på radion. Om varje läkare kunde få ett ynka par engångshandskar per förlossning runt om i världen skulle den dödssiffran sjunka. Ett par engångshandskar som kostar runt en (1) krona per par.
Där stod jag i min hundgård och lyssnade på raketerna som dånade över Jokkmokk. Då kommer dessa tankar och man inser hur galen denna värld är. När skall människans dumhet upphöra? Sköt just du raketer också? Har du egentligen tänkt på vad miljöpåverkan av raketer? Har du någonsin tänkt på vad dessa pengar skulle kunna göra för någon annan människa istället?
Om jag skall önska någonting inför detta år som kommer så är det att fler människor börjar tänka och reflektera över livet och dess väsentligheter. Snälla, börja tänk om du inte redan har gjort det! Ibland i tältkåtan, ibland vid något vindskydd, ibland bara på spåret i skogen. Vi varierar våra fikaplatser ganska mycket. Jowiks Flippa hittar den rätta looken… ’Jag svälter, husse ger aldrig mat till mig…’ Rambo, en av våra hjältar som flyttar släden längs spåren i skogarna runt Jokkmokk. Efter varje tur så finns det alltid lite att göra…
Åter i vårt rätta element, hundarna och jag…Hundspannssäsongen är nu igång. Vi har kört den första övernattningsturen. Denna gång var det två Australienare som hade bokat årets första körning. Vi har kört hundspann, grillat fläsk, eldat, snackat om allt från politik till natur och livet i allmänhet. Det är alltid intressant att få höra hur saker fungerar på andra sidan jorden. Ofta känner jag mig så privilegierad att få jobba med detta. Möta människor och byta erfarenheter. Ofta får man höra att kunden alltid har rätt och prata aldrig politik med dina kunder. Så fel detta är. Man kan prata om i princip allt bara man gör det med respekt för varandras åsikter.
Att åter få stå på en släde bakom ett hundspann är bara underbart. Känna kraften från hundarna. Jobba lite för att hålla släden på rätt kurs i kurvor och i den såhär års lite knölig terrängen. Uppförsbackarna är också härliga när man får springa på lite själv för att assistera hundarna. Nu vill jag bar ut igen och köra längre och större spann. Färdas in i de Lappländska markerna. Många sjöar är riktigt bra i år att färdas efter. Lite snö och hyfsat säkra isar. Med gäster färdas vi förstås bara bara där vi har koll på issäkerheten. Tältcampen, månsken, några stjärnor och lite norrsken. Novemberljuset är fint att jobba med när man fotograferar.
