Medan kaffet kokas och hundarna tålmodigt väntar sänker sig mörkret utanför den upplysta kåtan. Årets vintermarknad i Jokkmokk är nu över och helt utan att det blev rock’n roll. Marknaden brukar ju annars ha en tendens att bjuda på -45C och bilar som fryser ihop. 70Cm nysnö med massa vatten som trycks upp på isarna och snöskotrar som körs fast. Hård vind med spår som försvinner och så vidare.
Jokkmokks marknad passerade i år snarare som en mild bris. Allt gick i det närmaste som planerat och vi kan summera en riktigt bra marknad tillsammans med kollegorna Sten, Patrik och Sanna som kört hund och hjälpt till på olika vis. Turerna ut i renskogen har även de gått kanonbra och feedbacken har endast varit nöjda kunder.
Just nu sitter jag och grubblar på hur jag skall hinna allt som skall göras mellan alla turer. Det är nämligen ytterst få dagar kvar hemma innan jag drar på långtursturne. Under den tiden skall det klämmas några möten och åtaganden förutom att all packning inför turerna skall vara 110% okej. Patrik och Stina fixar med fika och berättar om livet i norr, hundarna och mycket annat. Efter fikapausen görs spannen startklara och vi drar tillbaks till kenneln. I år har vi bokat lagom med turer vilket har gjort att hundarna fått en del vila. Säsongen är ju inte över bara med marknaden utan det är nu de det sätter igång på allvar. Working Husky Dafu som är dryga året har gått en del av turerna.
Stina med sina 12 siberian Huskies och fyra gäster på släden.Första Tosdagen i Februari varje år sedan 412 år tillbaks har vi Jokkmokks Vintermarknad. För oss i Jokkmokk är detta som nyårsafton. Året indelas i före respektive efter marknaden. En marknad som är en klart märkbar vändpunkt för ljuset. Efter marknaden är det tydligt att solen orkar allt högre över horisonten.
Min syster Jenny har konstutställning tillsammans med fotograf Maria Klang. Man kan även läsa mer om Jennys tankar runt konsten och företagandet i ett fint reportage i Kuriren. Just detta är så typiskt Jokkmokks Marknad. Det är ett skyltfönster ut i världen och man kanske inte tjänar pengar just under själva marknaden men däremot så skapar det kännedom om att Jokkmokk med allt vad det innebär existerar.
Hundspannsturerna är slutsålda sedan länge hos Stina och mig samt de företag som vi samarbetar tillsammans med. Vi har därför nu börjat att sälja en tur med de renskötare vars betesmarker vi använder för våra hundspannsfärder. Man får helt enkelt hänga med ut i det dagliga arbetet och vi får åter igen bekräftat att folk vill uppleva saker som inte är allt för tillrättalagt.
Just de samiska upplevelserna tycks komma starkt i Jokkmokksområdet. En tjej som heter Anna Kuhmunen har startat ett företag som heter Silba Siida. Anna känner den samiska kulturen väl och delar öppenhjärtligt med sig. Nya kollegor i branschen är välkommet om de är seriösa. Det är tillsammans vi gör Jokkmokk till en åretrunt destination.
Jokkmokks Vintermarknad är en kul händelse men farten på vår verksamhet efter marknaden sänks endast något. Jag kan räkna helt lediga dagar innan 1 maj på min ena hands fingrar som det ser ut just nu. Ett jobb som inte känns betungande utan jag ser faktiskt fram emot lägereldar, kaffekok, hundspannsfärder och möten med människor från när och fjärran. -22C och utandningsluften från hundarna blev som ett dimmoln över spannet. Årets marknad ser dock ut att bli varmare än så. Korv, fläsk, kaffe, bröd, bullar, te och allt värms över elden. Det obligatoriska kokkaffestoppet…
Det är livsstilen i norr som våra gäster vill uppleva.Sitter nu med bokningskalendern inför den kommande vintern. Det är helt galet. Fram tills nu har vi kört mer än någon annan förvinter. Som det ser ut nu tycks det inte lugna ner sig. Det ser med andra ord riktigt bra ut.
Jokkmokks vintermarknad som står runt knuten är i princip fullbokad så när som på en (1) enda plats. Då gäller det även våra samarbetspartners Sten (Jokkmokk Mountain Traveller) och Patrik och Sanna (Enbom Outdoor). Vi har helt enkelt de bokningarna som vi känner att vi kan köra på ett bra sätt. Resten av förfrågningarna försöker vi leda till andra aktiviteter så som älgsafari eller turer med renskötare i vårt närområde.
Vårvinterns långturer är även de välbokade. Vi har endast en vecka som ännu är helt obokad men de flesta veckorna är fullsatta förutom någon ströplats här och där. Dessutom så har vi minst 14 personer som är uppsatta som preliminärbokade på långturer inför 2018. Då vi kan ta maximalt 35-40 personer på dessa turer så blir det ju väldigt bra bokningsläge.
Varför ser det då ut såhär? Den främsta anledningen är att vi har hållit på länge och därmed fått ett bra rykte. Vi har alltid satt kvalité i fokus före kortsiktig expansion. Det är bara att läsa våra recensioner på TripAdvisor som värmer i våra hjärtan så förstår man vikten av att sälja rätt produkt till rätt kund. En annan framgångs faktor är det marknadsföringsarbetet som sker nationellt men kanske främst regionalt med att bygga Sverigebilden och imagen av norra delarna av vårt land. Det är nämligen inte bara hos oss det är fullbokat utan alla företag som arbetar seriöst tycks få vind i seglet förr eller senare. Idag tycks det endast vara de som är kunskapsresistenta som inte längre förstår att besöksnäringen är den nya basnäringen i vårt land. Vår vardag är våra gästers äventyr.
Vi har tömt dass och städat ur ett par kojor efter vägen.Idag blev det en tjänsteresa med skotern. Töma utedass, köra ut ved, rekognosera områden för nya produkter. Christian som driver företaget Outdoor Lapland var med och tittar lite närmare på de kojor och stugor som vi använder. Kan vi samarbeta så innebär det mindre jobb för oss med spår och underhåll. Christian kör mestadels skiodturer men även någon skotertur med gäster.
Stina som sedan en vecka tillbaks kör en ny skoter sitter mest och ler. Skotern är förvisso två år gammal men en modernare maskin med fyrtaktsmotor. Är det vatten på isen fräser vi bara fram. Dessutom så tar ingen av våra nya skotrar speciellt mycket bränsle om vi jämför med de äldre maskinerna som vi jobbat med tidigare.
Givetvis blev det både kaffe och grillad korv till lunch. Är man tre guider som är ute på vift så är kaffeeld ett absolut måste. Återigen kan jag bara konstatera att vi är ett gäng guideföretag och entreprenörer inom besöksnäringen här i Jokkmokk som har ett väldigt bra förhållningssätt till varandra.
Nu sitter Stina och jag åter inne i vårt lilla torp. Ute dånar en varm västanvind över sjön. Snön smälter från taken och det är halt ute på gårdsplanen. Imorgon väntar en ny dag med några gäster på en kortare hundspannstur. När det varit kallt och tempen plötsligt stiger fastnar det frost på alla kalla ytor. Jokkmokk har fantastisk natur och vidsträckta vidder. Obligatoriskt fikastopp. Man upphör aldrig att förvånas… Denna man träffade vi i ett område där inte speciellt många människor färdas.
Renarna som blir stödutfodrade blir tama och kommer nära. Idag har Stina och jag följt med på en foderrunda i renskogen. Just denna vinter har varit lite svårare för renskötseln. Snö som tinat och frusit på marken har gjort det svårt för renarna att komma åt markbetet. Detta i kombination med lite snö leder även till att renarna lätt vandrar iväg. Är det bra markbete och lite mer snö väljer renarna att stanna i ett område och arbetet med att hålla flocken samlad blir lättare.
I det området där vi arbetar med våra hundspann under kortturerna är det Jåhkågasska tjiellde (Jåkkåkaska sameby) som har renar. Vi har alltid känt oss välkomna med vår verksamhet och vi gör allt vi kan för att visa hänsyn och minimera vår störning. Det är ju nämligen förhållandevis lätt för oss att styra om en hundspannstur och undvika kärnområden jämfört med att få en renhjord splittrad eller flyttad.
Renfoder och ensilage lastades i skoterkälkarna och sedan tuffade vi iväg ut till foderplatserna. Renarna som hör skotrarna kommer framspringandes för att få sin beskärda del av stödutfodringen. De är orädda och man kommer riktigt nära de fina djuren. Fodret sprids med en tanke för hur man skall få renarna att hålla sig i området eller börja flytta sig åt något håll.
Vi får även en inblick i hur planen är för att flytta renarna under de närmaste veckorna. Med den kunskapen så blir det ju lättare för oss att förstå hur vi skall planera våra rutter med hundarna. Dessutom så kommer vi lite försiktigt att börja titta på om det är möjligt att erbjuda våra gäster turer ut med renskötare där man aktivt får hjälpa till med arbetet. Ett stort tack till Annika, Jessica, Ulf och Sara för att vi fick följa. Ulf fyller ett foderbord med renpellets. Det är utan tvekan en skön känsla att sitta nära och lyssna på klövarnas klickande och se hur de äter maten. I år fick vi se solen ganska högt upp ovanför horisonten. Nu har det vänt och dagarna blir allt längre. Klarblå himmel och tempen droppar ner under -20C. Skön och frisk luft.
