Uppdrag som detta ger mycket värdefull reklam för området. De har aktivt valt Jokkmokk för dess vildmarksprägel, otillgängligheten och den rena vackra naturen. Jokkmokk som område har än en gång bidragit till att bygga Sveriges varumärke utåt i vida världen. Ett Jokkmokk som vi alla tillsammans måste förvalta på absolut bästa sätt.
Snart kommer den eländiga och efterlängtade snön. På gården har vi massor av projekt som måste avslutas, kanoter som ska vinterförvaras, skräp som ska till återvinningen osv. Naturens skiftningar går fortare än vi hinner genomföra det vi önskar. Bo nära naturen innebär att snö ska skottas, bilar fryser ihop, tjällossning på gården och mycket annat.
Har i friskt minne än idag kompisen som flyttade från hus i skogen in till en lägenhet. Tidigt en morgon ringde han mig. ’Matti hör du!?’ Det brummade i bakgrunden och han fortsatte: ’Hör du traktorn som skottar snö OCH jag kan sitta här inne i värmen och dricka mitt morgonkaffe! Fattar du att livet är lägenhet.’
Visst hinner vi titta på någon film, hälsa på folk, få besök, fika och annat som inte är direkt arbete. Men det är också en typ av självbevarelsedrift att slå av på tempot då det finns möjlighet. Snart är det vinter och en ny säsongen står för dörren.
Stenmans som äger marken har hela tiden hävdat att de äger marken och skall själva ha rätt att besluta om de skall hugga eller inte. Flera gånger har jag skakat på huvudet åt deras vansinnesvilja att önska hugga så långt in i en fjälldal. Områden som har helt unika naturvärden. Områden som betyder mycket mer än pengar för många andra människor.
Samtidigt har jag också irriterat mig på hur människor här i norr inte själva får sköta de områden de äger på sitt eget sätt. Om skog skall lösas in som naturreservat så är ofta inbytesmarkens värde långt under den mark som de blir av med. Med andra ord så tar man kapital från lokalt boende i Jokkmokk.
Ni kan läsa tidigare blogginlägg om detta. ’Änok kommer inte att avverkas’ samt ’Skyddade skogar kräver ansvar’. Läs även Maciej Zarembas reportage ’Skönheten och odjuret’
I dagens Kuriren kan vi hur som helst på ett sätt glädjande och på ett sätt tragiskt läsa att bröderna Stenman har rätt att hugga Änok MEN otroligt roligt även att de vill göra området till ett Naturreservat. Frågorna kvarstår dock. Hur skall markägare ersättas? Har vi icke markägare rätt att tycka saker om mark som ägs av andra eller ska markägarna få göra exakt som de själva önskar? Försök se allt ur olikas perspektiv innan du svarar så ser du hur lätt det blir…
Upplägget att hålla till i en stuga/camp som bas och att alla kör ut efter en väg och MÅSTE vända och möta alla på vägen tillbaks har varit superbra. Det har hänt saker runt stugan hela tiden. Spann har startat och kommit hem. I stugan har det suttit folk och fikat och torkat sig. Oavsett hur man kör med sina hundar så har alla kunna varit med tillsammans. Lärt av varandra och hjälpt varandra.
Det är några saker som är riktigt glädjande. Det ena är att jag upplever malamuter och grönlandshundar idag som mycket mer hundsociala än för 20 år sedan. Riktigt glädjande!
Det andra är att denna träff var planerad för flera år sedan. Jag backade då ur som arrangör då klubben krävde att alla skulle vara medlemmar i Polarhundsklubben. Nuvarande styrelse kunde köra detta som en öppen träff. Det har varit medlemmar, icke medlemmar, stamtavlehundar och icke stamtavlehundar. Alla har kommit som har haft lust att köra hund och träffa folk. Tack till SPHK Övre norra för detta…äntligen!
Underlaget i kombination med allt regn gjorde att tassarna har fått ganska mycket slitage. Våra hundar gick hälften av den planerade distansen. Allt liv runt omkring påverkat framför allt de yngre hundarna mentalt så hundarna kändes ganska nöjda då vi lastade för hemfärd.
Tack alla som kom för att ni hjälpte till att göra allt till en trevlig helg. Vist kör vi nästa höst igen! Vill även tacka Sveaskog som upplät mark och koja åt oss.
