Efter mindre än 20km slickar hundarna redan sina ben. Det hade varit mycket dumt att spätta iväg 120km som var planen.Besviken sitter jag bekvämt hemma i värmen. Jag som skulle varit ute och kört hundspann på nya områden. Tog bilen till Nautijaur och skulle köra en längre träningstur på 12 mil med 14 av hundarna. Stina skulle köra samma sväng dagen efter.
I Nautijaure var det snötyngda träd, riktigt vintrigt och fint. Betydligt mer snö än här nere i Jokkmokk. Efter ett par kilometer får jag koppla ut alla 14 hundarna så de går på en lång rad, en och en. Hundarna i fronten får bryta spår men det är inget problem men farten är klart under 10 km/h.
Efter blidan (töperioden) som varit den senaste perioden har det däremot bildats ett isskikt överst på den lösa snön. Då det inte blev bättre så vände jag spannet hemåt efter mindre än en mil. Ledarhundarna skaver sönder framsidan på sina ben och risken är stor att hundarna skär sig på benen. Uliman var den ende som skar sig lite mer. Alla i spannet var sockade från start men många sockar slets loss av skaren. Av de andra hundarna så var det bara någon som hade nått litet skav. Idag körde jag min renoverade Aludistans från Oinakka. En släde som har varit med ett tag men ändå håller ihop.
Flippa under någon av våra fjällvandringar sommaren 2009.Sitter och bläddrar igenom en del bilder på datorn. Trotts att vintern är min tid så måste det konstateras att visst är sommaren underbar. Glida fram i kanoten, man slipper klä sig i en halvtimme innan man ska gå ut, inga dåliga isar och inga kalla fingrar.
Men nu njuter vi av varje dag med slädföre. Vi njuter av att myggen inte studsar mot det svettiga ansiktet och att de riktigt blöta myrarna är som släta salsgolv. Vi njuter också av att solen faktiskt går ner under horisonten så vi med gott samvete kan sova på nätterna.
Några muggar kaffe och kaka. Erfarenhetsutbyte är alltid värdefullt. Nu har vi fått en del nya ideer för träning och avel!Idag hade vi besök från Finnland. Det var Aija och Antti från McAhons kennel som hämta Åtto. Nu är alltså 5 av Å-valparna levererade. Kvar är Åttan och Åman som blir kvar här.
Det va riktigt roligt att se hur glada Hiilima och Ina blev då de fick träffa sina uppfödare Aija och Antti. Intressant att hundarna inte glömmer sina uppfödare i första taget.
Ute är det fortsatt varmt men vi har ganska okej spår fortfarande. Hundarna körs med släde och vi ska väll egentligen inte klaga. Livet fortsätter med andra ord sin gilla gång.
Jenkis 24 stycken siberian huskys som tränas för VM 2013 i Alaska.Senaste veckan har vi haft en släng av någon magsjuka på kenneln. I olika omgångar blir hundarna lite magsjuka. Riktigt lösa magar och uppkastningar samt att de slutar att äta. Ser vi det i tid så får hundarna stanna hemma från träning och jobb, annars behandlar vi det på spåret och det går oftast riktigt bra. Största problemet är uttorkning och ibland får man en passagerare i släden.
Jenki med hela sin Fugitive’s kennel har varit förbi på vägen hem från träning i Kirunaområdet. Däruppe hade han också fått magsjuka på sina hundar. Nu har våra hundar träffats så risken eller förhoppningen är stor att vi har bytt smittor.
När vi siktar på tävlingar så är det riktigt bra om man kan få magsjukorna på hundarna innan tävlingssäsong. De bygger upp ett immunförsvar som gör dem tåligare under själva tävlingen. Bara på Femundlöpets korta tävling är det över 100 stycken 8 spann som skall starta. Ni kan ju bara gissa hur mycket smittor som kan spridas där. Magsjuka hundar i början av ett löp kan orsaka att man måste bryta helt och hållet. ’Clint Eastwood’ eller Fugitive’s Rob som han egentligen heter… Ett av ’flappi-öronen’ som Jenki införskaffat som sällskapshund. Dålig aptit eller bara bortskämd?
Missade norrskenet med kameran då det var som bäst. Här iallafall ett litet smakprov.Hemma efter en tvådagarstur med hundarna. Med på turen följde ett engelskt par som spontanbokade några dagar tidigare. De skulle ju ändå till Stockholm och Göteborg så varför inte en liten avstickare till Jokkmokk!? De ankom måndagen och vi drog direkt ut med spannen och nu på tisdag sitter de på tåget söderut igen.
Norrsken stod högt på deras önskelista förutom att köra hundspann. Norrsken fick de dessutom ganska mycket av. Killen kunde enligt sin plan, mitt på en frusen sjö, med norrskenet dansandes på himlavalvet över svenska lappland fria till sin blivande fru.
Natten blev sedan riktigt kall och termometern visade på -16C under förmiddagen. Natten hade nog varit under -20C och dessutom var det ganska fuktig luft. Vaknade några gånger under natten och svor över min ajungilak sovsäck som inte riktigt räcker till längre. Med tiden så tar sovsäckarna helt enkelt slut. Elda och laga mat tillhör ju livet eller hur… Fikastopp ute vid Purkijaure.
