Nu när myggen är borta så bor jag mer än gärna under en tarp.Nu har tempen börjar droppa under nollan. Med 16 hundar framför fyrhjulingen drog jag iväg på tur över natten. Distansen blev bara 32 km men vi fick en frisk och klar natt vid lägerelden.
Under en tarp, vid en lägereld, med hundarna precis utanför och en mugg rykande hett te i näven kunde jag slappa i min sovsäck. Månen vandrade upp över himlavalvet och i dalgångarna, lade sig ett lock av låga dimmoln. Det är inte speciellt mycket man behöver här i livet för att man skall vara nöjd. Tankarna vandrade till det stundade riksdagsvalet och jag önskar verkligen att miljöfrågor, fördelningspolitik och väldigt viktigt, alla människors lika värde prioriteras av oss väljare. Morgon och startklara hundar.
Man blir glad av att få jävliseras med lite normala problem.Idag ringde Stina från skogen. Båda däcken på fyrhjulingen hade krängt av. Inselade framför stod 14 pigga siberian huskys som ville fortsätta den påbörjade träningsturen. Precis innan Stina drog av gården med sitt spann sa hon till mig att det skulle bli skönt att bli klar tidig med allt ikväll. Kanske kolla på en film.
Motgångar av detta slaget får man lära sig leva med. Det är skotrar som fastnar i vatten, det är hundslädar som kvaddas, det är snöstormar som inte ger sig eller bistra temperaturer under -40C. Alla sådana motgångar tar jag gärna. Jag kan se en glädje i att försöka lösa problemen. En utmaning att kunna klara sig där ute i markerna. En skön känsla trots slitet.
Motgångar som jag har svårt för är orespekt från människor. Den politiska gruvdebatten från igår har bitit sig kvar i mitt sinne. Det är tungt att jag som alltid trott att mitt Sverige har varit ett land som lärt sig av sina misstag. Jag har gått skola och fått lära mig att i Australien har man betett sig dåligt mot ursprungsbefolkningen på samma sätt som i Nordamerika. Nu får jag uppleva detta själv. Nu får jag se hur politiker i mitt Sverige år 2014 vill göra om samma sak. Jag får också se en växande rasism och främlingsfientlighet inom politiken.
Låt mig för guds skull köra fast en skoter. Låt mig sänka en kanot. Låt mig backa i diket med bilen efter någon skogsbilväg. Ge mig lite motgångar som är hanterbara på ett njutningsfullt sätt. Lite hederlig jävlisering som man kan svära sig ur och inte detta politiska dravvel. 14 pigga Siberian Huskys inkluderat två löptikar höll Stina sysselsatt där ute i skogen tills jag kom. Hon han vist inte få tråkigt som tur var! Stina gör saker seriöst. Dubbelsidig däckavkrängning ska det vara. Konstigt att hon inte gjorde alla fyra när hon ändå var i farten!? Spotify på mobilen är ett måste… Hundarna uppskattade att få dra iväg igen.
Denna blogg skall inte vara politiskt färgad MEN i just denna frågan så ligger Miljöpartiet helt klart i rätt kurs!Just hemkommen från SVT Nordnytts valdebatt om gruvnäringen som var förlagd till Jokkmokk. Här ställdes en del frågor till de olika partierna om hur de ser på gruvnäringen, Kallakfrågan, minerallagen osv. Ni kan själva se hela debatten på SVT Nordnytts hemsida. High lights är utan tvekan Maxidas inspel 49:20 samt 1:23:10 in i sändningen. Själv kommer jag till tals 58:30 in i sändningen, men kolla gärna på hela sändningen och se hur partierna agerar.
När jag hör hur flera olika politiker svarar på det faktumet att det faktiskt handlar om en tvångsförflyttning av befintliga människor idag. Då blir jag ledsen när jag förstår att de inte lärt sig någonting av historien. Jag blir ledsen när jag förstår att de faktiskt menar att de ser möjlighet att tvångsförflytta och omöjliggöra befintliga näringar. Jag förstår att allt snack om människors lika värde är det fjuttiga och falska valfläsk de kunde komma med. Läs även om den senaste medborgardialogen med besök från huvudstaden.
Svenska staten subventionerar idag gruvnäringen med 30 miljarder kronor. Vad skulle effekterna bli i Jokkmokk om en del satsades på någonting annat än ett Jokkmokk Mining District? Jag tänker på konst, besöksnäringen, journalistik, musik, utbildningar och mycket annat. Näringar som skulle styrka varandra. Vad skulle effekterna bli om man såg på ett långsiktiga perspektiv? 50 år, 100 år, 200 år eller längre?
Jag blir ledsen när jag ser hur man försöker manipulera och köra över oss små människor lokalt. Jag är stolt för att jag få kämpa sida vid sida med miljökämpar, samiska förespråkare, turistföretagare och sida vid sida med de få politiker som förstår iallafall lite av detta. Sida vid sida med människor som kommer att kunna stå rakryggade inför kommande generationer. Jokkmokk är i min värld värd någonting mer än en gruva.
Norrsken hemma på torpet.Under de senaste nätterna har vi haft en hel del norrsken. En stunden rör det sig knappt. En smal svag sträng som ligger där på himlavalvet. Plötsligt så blir det kraftigare och det rör sig snabbt dansande och intensiteten växlar. Ibland har man tid att sätta sig och bara njuta. Andra gånger fortsätter man att mata hundar eller vad det nu var man gjorde. Lika plötsligt som det kom, lika plötsligt är det borta.
Hundspann och norrsken är en stor reseanledning för stor del av vinterns Lapplandsresenärer. Många kontaktar oss och frågar vilken vecka i vintern de skall komma när de skall se norrsken. Vilken tur de skall boka och i vilket område som är bäst. Det handlar om naturen så svaret blir enkelt. ’Vi har verkligen noll koll men ju längre tur man bokar desto större är möjligheterna att man får se norrskenet’.
Om Aurora Borealis som det heter på latin kan man läsa massor. Vi har sammanställt lite bilder, länkar och text om detta på vår företagssida. Så välkommen till Jokkmokkguidernas hemsida och läs mer om hundspann och norrsken. Kanske förbrukar vi allt norrsken innan säsongen sätter igång… 😉 Reflexerna i en stilla vattenyta får man sällan uppleva vintertid.
Fint besök från huvudstaden…Idag hade vi en medborgardialog i Jokkmokk igen apropå försöken att etablera ett Jokkmokk Mining District. Statssekreterare Håkan Ekengren var på plats och företrädde tydligen fyra ministrar. Jag satt där på min stol i salen tillsammans med många andra Jokkmokkare och tillika glesbygdsbor. Vi lever i en kommun som producerar elektricitet för 11 miljarder kronor per år eller ca 10% av Sveriges elförbrukning. Tillbaks får vi ca 18-29 miljoner kronor/år iså kallat glesbygds stöd. Vi har fått panta älvarna för för att få tillbaks kaksmulor som de har mage att kalla för stöd.
Dessutom huggs skogarna och transporteras ut ur kommunen. Luftrummet tas i anspråk av försvarsmakten och områden spärras av i form av skjutfält och tillfälliga skjutfält. Människor evakueras ut ur området när nato skal flygöva. Människor evakueras alltså från sina hem. Företag som Jokkmokkguiderna förbjuds på kort varsel att nyttja områdena för sin näring.
Håkan Ekengren står där och förklarar att alla människor behandlas lika inför lagen. Jag tvivlar på att ett sådant förfarande förekommer i områden där de själva bor. Vi vet ju vad som hände med försöket att göra en mineralinmutning på Annie Lööfs föräldrarhem.
’Det är långt härifrån till Bryssel, men än mycket längre från Bryssel och hit’ sjöng Ronny Eriksson en gång i tiden. Kanske beror Håkans diffusa svar på att han faktiskt har dålig kännedom om glesbygden och Norrland. Kanske skulle det vara nyttigt för dessa herrar om de lärde sig lite mer om situationen här ute i landet. Jag hoppas att fler Jokkmokkare förstår att detta är en glesbygdsfråga som ingen gruva kan rädda oss ifrån.
