Tyvärr kommer jag själv inte att närvara på plats. Men de som reser från bygden har mitt fulla stöd. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt som bor där nere i närheten kan ansluta. Spräck nu denna gruvbubbla där utländska riskkapitalister dränerar vårt land på våra naturtillgångar och överlevnadsmöjligheter för oss i glesbygden.
Fullständigt program för de fyra dagarna i Stockholm hittar du här: Gruvkampen 23-26 Oktober i Stockholm.
I höstas när hästarna skulle flyttas hem från Saltoluokta fjällstation så var Stina med och red över fjället till Kuorpak. Närmare bestämt strax öster om Sareksnationalpark. En fjälltur på ca 5 mil. Det var 5 stycken mycket nöjda ryttare som vi mötte i Kuorpak sent en höstkväll för vidare biltransport hem till Jokkmokk.
Vájal Rine in Lapland kör nu turer mindre än en kilometer från vår kennel. Ibland får vi frågan om det inte konkurerar om våra kunder. Svaret är ja, kanske lite men och? Dessutom så i det stora hela så får vi dragkraft till området vilket gynnar oss mycket mer. Det gynnar oss som enskillt företag och det gynnar bygden. Att sätta Jokkmokk på kartan som en Lapplandsdestination är vår stora utmaning. Att vi blir fler företag inom besöksnäringen i Jokkmokk är med andra ord mer än välkommet! Speciellt när det är seriösa satsningar som Vájal Ride in Sapmis ridturer!
Hur som helst så är det tur att vi har så mycket hundar som sysselsätter Stina. Annars är jag ganska säker på att ’någon’ skulle investerat i ett antal hästar även hit till vår lilla gård. Själv så jobbar jag ju på min image som hästrädd så det känns bättre med hundar för min del. Alla bilderna har Stina tagit under ridturen från Saltoluokta till Kuorpak hösten 2013.
Så här tycker jag mitt liv är hela tiden. Jag vill så mycket mer än jag hinner. Långtråkigt är någonting som jag gärna skulle ha en dag eller två. Så där att jag inte vet vad jag ska göra. Vist händer det att jag inte vet vad jag ska göra men då är det för mycket som ska göras så jag vet inte vart jag ska börja. Men aldrig att jag får känna att nu är allt gjort. Shiit vad ska jag göra nu då?
Min önskan i detta är att besöksnäringen som är en av Sveriges nya basnäringar nu kan flyttas upp på banan som en av spelarna. En spelare som också får tycka till om hur markerna används. Fram tills idag har besöksnäringen i många fall endast varit floskler som uttalats av någon helt ovetande politiker. Idag är vi organiserade i form av Ekoturismföreningen, Swedish Lapland, Destination Jokkmokk och många andra små och stora organisationer.
Vi kan själva föra vår talan. Vår bransch skall inte användas av lokala politiker då de står och säger att ’Besöksnäringen är ju viktig och…’. När vi inte får uttala oss så används vi endast som ett verktyg och inte allt för ovanligt emot oss. Vi blir ett argument som politiskt används lite godtyckligt. Som sagt, vi kan och bör få föra vår egen talan!
Igår var Landshövdingen i Jokkmokk och besökte samebyarna och kommunalrådet. Varför fick inte Destination Jokkmokk vara med? Varför fick inget ekoturismföretag vara med? Är det för att vi skulle stötta renskötselns argument? Är det för att en del av oss redan visat att vår plats är på barrikaderna sida vid sida med samebyarna?
Ekoturismföreningens ställningstagande hittar du här. Personligen skulle jag gärna sett att det hade varit ännu tuffare mot nyetableringar av gruvor. Men vi vinner mycket med att vi kan enas också. Vi blir starkare tillsammans.