I väster kan man ännu se de snöklädda fjällen. Det lockar och drar…Majdagarna rullar på. Från fjället fortsätter det att komma rapporter om fantastiska snöförhållanden. Isen här på hemsjön håller på att ge med sig och kanoterna görs redo för den kommande säsongen. Jag har även påbörjat renoveringen av en liten lätt solokanot från Acron. Det finns lite att göra på den kanadensaren innan den blir i skick för äventyr.
Så fort vi far med bilen någon stans så finns alltid kamerorna med. Med jämna mellanrum droppar det in rapporter om björn som folk sett lite här och där. Det senaste är att det tydligen skall ha setts björn inne i självaste Jokkmokk. Statoilmacken och nere vid museet/folkhögskolan. Jag har lite svårt att tro det då det är ett mycket skyggt djur.
Stina och jag har även lagt en del tid på att planera nästa vintersäsong. Nu har vi satt datum och priser på våra hundspannsturer 2015. Resultatet lät inte vänta på sig utan vi har redan fått ett par preliminära bokningar på våra långturer.
Men nu först kommer en sommarsäsong. Här blir det som vanligt att jobba vidare med Lapland Canoe Center som vi kallar vår kanotuthyrningscentral för. Dessutom så är jag bokad som vandringsguide så jag har ca fyra veckors fjällvandring att se fram emot i sommar. Acron Solo men det återstår endel arbete innan den är färdig… Älg är i princip garanterat att man ser om man beger sig ut på viltsafari såhär års.
Man är inte kaxig när det är stora vakar direkt bredvid isleden. Här gäller det att verkligen kunna lita på sina hundar då det dessutom är svårt att bromsa stora spann på isen.Vattenfall har ännu en gång spolat bort isleden mellan Saltoluokta och Kebnats. Än en gång förnekar de att isleden påverkas negativt av ett ökat vattenflöde. Än en gång tar de inte ansvar utan erbjuder enbart transport av personer över den havererade isleden. Skotrar, hundar, slädar och materialtransporter vill de inte veta av. Detta på en isled som de enligt vattendomen är skyldiga att hålla öppen tom 1 maj. Under de två senaste åren har isleden stängts under sista veckan i april. Som tidigast, under min tid i området, har den stängt sista veckan av mars.
I år såg det jättebra ut med en istjocklek på över 40 cm långt in mot slutet av April. På två till tre dygn med ökat vattenflöde så förvandlades den till ofarbar. Eftersom att man inte inser eller erkänner kopplingen mellan vattenflöde och isens tjocklek så förvarnar man inte heller personalen som kontrollerar isleden att de bör kolla lite extra.
Problemet idag blir att om jag hamnar på fel sida med mina hundar när leden stängs så flygs inte hundar och slädar. Jag har då 60-70 km över fjället till nästa väganslutning. Folk som kommer med skotrar vägras även de att få sina skotrar lyfta över till väganslutningen. Saltoluokta fjällstation, Björkuddens fiskecamp och Pietsaure sameviste är turistannlägningar som blir avskurna från vägförbindelse plus ett antal små guideföretag som Jokkmokkguiderna. Besvikelsen på Vattenfall är stor utan tvekan.
Vattenfall är det företag som har byggt ut våra älvar i Jokkmokkskommun. När man byggde ut älvarna så förstörde man fiskevatten och gjorde hela dalgångar till stora vattenmagasin. Vid lågvatten är de torrlagda magasin med gyttjiga stränder. Våra möjligheter att färdas längs älvarna har förstörts och de tidigare säkra färdvägarna är idag livsfarliga på långa sträckor.
NSD skriver följande tre artiklar om isleden i år: ’Isvägen försvann på några dagar’ ’Isvägen – Hett diskussionsämne i många år’
Läs extra noggrant det sista stycket. Vattenrättsansvarige på Vattenfall kan inte yttra sig i frågan om isleden försvunnit onormalt tidiget eller ej. Däremot har hon full koll på iskvaliten i vinter… Detta är kvalificerat svammel!’Vattenfall: Behovet på elmarknaden styr’ Vattenmagasinen är inte heller lätta att passera. Isen blir som ett månlandskap. …men en liten varningsskylt har man kostat på sig! Eller är det Länsstyrelsen dvs vi skattebetalare som fått pröjsa denna?
Tältmys under en hundspannstur.Efter en vecka hemma i Jokkmokk så har vi åter fått komma oss upp på fjället. Denna gång blev det en fyradagarstur med tre amerikanska gäster. Vi har kört söderut från Saltoluokta fjällstation. Två nätter i tält och en natt i Aktsestugan.
Denna tid på året är verkligen tält riktigt bekvämt som bostad. Det är ljust, dvs inte som under midvintern när nätterna är långa och mörka. När solen stigerupp på mornarna drar kondensen snabbt ut och livet blir behagligt.
Hundarna som har jobbat denna säsong med mig börjar bli riktigt sköna. De är coola och har lärt sig mina rutiner helt och hållet. När man får förmånen att färdas såhär mycket med sina hundar så får jag för mig att man lär känna dem på ett ganska djupt sätt. Just nu vill jag bara fortsätta att leva på luffen. Visst blir det skönt att komma hem till Jokkmokk men att tuffa omkring här ute är ett helt otroligt liv! Tältcampen strax öster om Rapadalens mynning. Manakområdet. Atlas njuter av vårvädret. Flippa förser sig med mat och sovplats utan att jag behöver bekymmra mig. Här i norr har vi ännu fullt vinterföre. Sångsvanarna har annlänt till Laidaures utlopp där det alltid finns öppet vatten såhär års. Ina eller Gaangsterina som hon egentligen heter
Hundspannturer igenom Sareks nationalpark skall kanske inte tillhöra volymprodukterna. Denna bild tagen under turen 2013 som genomfördes med 4 gäster.Igår kunde vi läsa på nyheterna att ett Jokkmokksföretag som kör hundspann nekas tillstånd att köra in i Laponia. Laponia är vårt världsarvsområde som bland annat innefattar Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus nationalparker.
Enligt vad jag förstått så gäller detta en tur man vill arrangera under april månad. Nu går både Länsstyrelsen och Mark- och Miljödomstolen på samebyarnas linje. Det är speciellt i år med de svåra betesförhållandena som varit extra viktigt att kalvningslandet får vara ostört.
Planerar man sina Sarek och Padjelantaturer före den 31 Mars så uppstår inte dessa problem. Nu är troligast företaget som trotts allt söker detta tillstånd ändå ett av de seriösare.
Regelbundet så bedriver, såväl utländska som lokala företag, guidade turer in i parkerna utan att ens söka tillstånd/dispens. Man har instruerat gästerna att de skall säga att man är ett gäng ’kompisar’. Nu slår detta tillbaks mot oss alla som vill köra privat med hundspann. Om jag inte missförstått allt så kräver de nya föreskrifterna (som började gälla 1 Januari 2014) att alla hundspann måste ansöka för att få köra innanför parkgränserna. Detta för att man skall få bukt med de sk. ’kompisturerna’.
Tidigare har det varit tillåtet att gå in med hund i parkerna fram till den 30 April. Vi som kört kommersiellt har uppmanats att inte köra efter sista mars. Med rådande regelverk kommer detta att innebära att man kan strypa alla sipenser/tillstånd för hundspann efter 31 Mars. Med andra ord så ser det nu ut som att kan vi tacka några oseriösa hundspannsföretag som kört utan att ens söka tillstånd för en månad kortare säsong. Vi skall också tänka på att Laponia är ett försöksområde vars regelverk mycket väl kan appliceras på resten av renbetesområdena. Det är med andra ord extra viktigt att vi som kör kommersiellt sköter oss efter bästa förmåga.
Ni kan läsa mer om vår hundspannstur igenom Sareks Nationalpark som vi årligen arrangerar på vår företagssida, Jokkmokkguiderna. Skriver mer i framtiden om hur vi jobbar för att bemöta önskemål och krav från olika myndigheter men likväl hur vi själva vill jobba.
Sarek med hundspann an verkligen vara som i värsta turistbroschyren…Sareks nationalpark med hundspann är alltid en blandning av hat och kärlek. Här jag jag haft några av mitt livs tuffaste hundspannsturer men även några av de bättre turer som jag fått uppleva. Här r man utsatt för väder och vind. Inga stugor där man kan söka skydd men även långt till hjälp.
Årets hundspanstur igenom Sarek blev riktigt lyckad även om vi tillslut endast sovit en natt innanför parkgränsen. Resten av tiden tillbringades strax utanför Sarek. Vi har haft fantastiskt väder med helt molnfritt liksom en del vind med en hel del snödrev.
Vad som varit speciellt i år har varit den ökade lavinrisken. Jag tror aldrig att jag sett så många amla laviner någonsin. Flera på platser där jag inte kunnat gissa att det skulle komma någonting. På Bierekjaure hade en lavin slagit närmare en kilometer ut på sjön. Som tur var hade vi kallt under vår tur vilket leder till en lägre lavinfara. Dessutom planerade vi om rutten så att vi kunde undvika de trängsta dalarna.
Ännu en härlig Sarektur där hundarna skött sig kanonbra. Själv har jag också kännt mig i väldigt bra form. Veckans gäster har haft mycket fjällrutin sedan tidigare egna turer. Allt har med andra ord flutit på väldigt smidigt och linjen mellan arbete och fritid är som vanligt diffus. Morgon i Niendo i Sareksnationalpark. Zemlan efter en natt med snödrev. Efter en natt med lite storm så fick vi gräva fram tält och slädar. Tältcamp tillsammans med Fjällaktiv/Outdoor Laplands guidade skidtur igenom Sarek. Kollegor och kompisar från byggden som brinner för sitt guideyrke liksom vi. Mirja, Fjällaktiv och praktikanten Emelliei sitt restaurangtält. Två glada tjejer som ledde fyra killar igenom Sareks nationalpark på skidor. Ett av veckans norrsken i Sareks nationalpark. Hundspannsturer i Sarek brukar bjuda på lite busväder åtminstonde någon dag.
